Bild
Nästa artikel
Värn 644 vid pittoreska Ålabodarna – här skulle Hitler stoppas!
Värn 644 vid pittoreska Ålabodarna – här skulle Hitler stoppas!

Skånelinjen - Minnen från en god beredskap

Resa

Vår beredskap är god, intygade Per Albin Hansson strax före andra världskrigets utbrott. Kanske syftade statsministern på pärlbandet av mer än tusen bunkrar som höll på att byggas längs sydkusten. Vår resa går i betongens tecken!

Silhuetten mellan stranden och kustvägen skulle kunna vara naturens verk, på håll ser det ut som en stor sten. Det är först när vi kommer närmare som formen ter sig onaturlig, normala stenar har sällan en grön huv på ovansidan.

Nej, det är inte en sten, utan en betongklump som en gång i tiden var anförtrodd med en tung försvarsuppgift. Att stoppa Hitler.

Befästningen vid Ålabodarna, söder om Helsingborg, var däremot inte ensam om uppgiften. Från Hallandsgränsen, utmed hela Skånekusten, och en bra bit in i Blekinge finns mer än tusen av dessa betonglådor.

Det militära namnet var Skånelinjen, i folkmun Per Albin-linjen.

En som vet allt som är värt att veta om linjen, och lite till, är militärhistorikern Leif Högberg. Vi träffar honom i Skurup.

– Totalt byggdes 1 063 värn från maj 1939 till september 1940, berättar Leif.

Fem gånger har han promenerat längs den 55 mil långa försvarslinjen och noga dokumenterat varje värn.

– Det blev en sport att hitta alla. Vissa är extremt överväxta, jag har stått en meter från en bunker och undrat var den är någonstans.

Fältarbetet har resulterat i flera böcker och åtskilliga artiklar i den egna tidskriften Fort & Bunker.

– Skånelinjens historia börjar 1938, fortsätter Leif.

– Vapenskramlet från Tyskland blev mer och mer påtagligt. Då fick man för sig att man skulle bygga bunkrar.

 

Tidigare var försvaret inriktat på att fienden skulle komma från öst, plötsligt svänger allt och hotbilden finns istället i söder.


Svenska officerare åker då på studieresa till dåvarande Tjeckoslovakien för att inspektera befästningar som skulle bli förebild för Skånelinjen. På hösten fattas beslutet att bygga linjen, med syftet att stoppa eller åtminstone bromsa tysken.

När Tyskland går in i Danmark i april 1940 blir tidspressen stor. En lång rad entreprenörer anlitas för att bygga av
bara helskotta. Som mest är 3 000 man engagerade och arbetstakten är närmast hysterisk.

På rekordtiden 18 månader står linjen färdig.

– Öresundsbron tog fyra år att bygga, trots att mängden material var 10 000 ton mindre jämfört med Skånelinjen, säger Leif Högberg.

Avståndet mellan bunkrarna varierade stort, från 30 meter upp mot en kilometer. Styrde gjorde terrängen och tanken att grannar skulle kunna skydda varandra. Värnen utrustades med kanoner och kulsprutor och utanför byggdes skyddsrum, taggtrådshinder och eldställningar.

Kanske gick bygget väl fort, vad som hände i bunkrarna under strid tänkte ingen på. Tester visade att utrymmet snabbt fylldes med livsfarlig krutgas, vilket resulterade i skjutförbud. Först i slutet av 1941 hade man tagit fram en speciell värnfläkt.

– Vi hade ju aldrig byggt något sådant här. Man visste inte riktigt vad man gjorde, säger Leif Högberg.

 

Som monument över beredskapstiden ligger betonglådorna på stranden utanför Båstad. Här börjar linjen.

Till fots och med bil följer vi kusten och kör på måfå ner på strandvägar, överallt hittar vi bunkrar, 700–800 finns kvar.

Vid Hovs hallar, längre ut på Bjärehalvön, stupar klipporna ner mot havet. Utsikten på höjden är svårslagen och placeringen av observationsvärn 1568 känns logisk.

I Mölle stannar vi i hamnen och ser kryss på kajkanten, markeringar för sprängkammare som skulle användas för att hindra en landstigning.

Vidare söderut råkar vi på bunkrar både i vattenbrynet och längre upp på land. Alla är dock igenmurade.

Efter kriget togs taggtråden ner och skyttegravarna fylldes igen, men värnen fortsatte i försvarets tjänst, underhölls, ingick i övningar och moderniserades allt eftersom. På 60-talet monterades gamla stridsvagnstorn på ungefär 60 värn i Skåne, de flesta riktade österut mot den tidens fiende.

Först på 90-talet, när Sovjetunionen packat ihop, konstaterade försvaret att Skånelinjen var överspelad. Moderna vapen, som målsökande robotar, hade ritat om spelplanen.

Försvarsbeslutet 2000, som slog fast att det inte längre fanns något invasionshot, var dödsstöten. Nu började avvecklingen på allvar. Många värn revs, vissa överläts till markägaren, men de flesta ”plomberades”.

Just som Skånelinjen var på väg att monteras ner gjorde Leif Högberg gemensam sak med Johan Andrée, chef på Beredskapsmuseet i Djuramossa, för att bevara ett urval av värn. Efter mycket om och men fick initiativet grönt ljus.

– Vi såg att det var en viktig del av vår historia som var på väg att försvinna, säger Johan Andrée och konstaterar:

– Vi hade en väldig tur. Det var i sista stund som vi lyckades.

Ett tjugotal bunkrar är nu skyddade och på sommaren arrangeras visningar.

– Vi är lika förvånade vid varje visning, att det står en hel hög med människor som vill följa med, säger Johan Andrée.

 

Helsingborgstrakten är speciell ur bunkersynpunkt, bara här blev Skånelinjen fullt utbyggd med tre försvarslinjer.

Johan Andrée tar med oss till Domsten och visar några av de mest fotogeniska värnen, på andra sidan sundet skymtar pampiga Kronborgs slott. Nere i värn 733 a är det råkallt och trångt jämte pansarvärns-kanonen. Tänk att vara stationerad här…

I hamnen en bit bort ligger Christians fiskebod som serverar mackor med nyrökt fisk, bra bränsle för den fortsatta bunkerturen.

Beredskapsmuseet i Djuramossa kan skryta med att vara Sveriges enda museum i en underjordisk stridsledningscentral från andra världskriget. Under jord finns bland annat en stor samling eldhandvapen.

– Populärt bland vapenfetischister, konstaterar Johan Andrée. Men det är också många unga som kommer hit och kan namn på olika vapen. De har lärt sig i dataspel.

Ovan jord står en hangar med ännu mer militärt, bland annat Sveriges största rörliga kanon genom tiderna, ett åbäke på närmare 40 ton. Skodaverken, som också namngav bilmärket, levererade nio stycken under kriget.

Försvar av städerna ingick också i Skåne-linjen och med närheten till Danmark blev Helsingborg särskilt befäst. Spår finns utströsslade här och var. I Vikingsbergsparken löper en spärrlinje med trubbiga ”draktänder” som skulle fungera som fartbulor mot tyska stridsvagnar.

Att hitta resterna av Skånelinjen kan dock vara besvärligt, några skyltar eller kartor på turistbyrån finns inte.

– Det är ungefär som att plocka svamp, säger militärhistorikern Leif Högberg. Du måste veta vad du letar efter.

Tipset är att vara påläst, mycket finns att läsa på nätet och på biblioteket.

– Du kan köra ner på en strandväg någonstans och bara chansa, gå hundra meter åt sidan och se om du hittar en bunker. Svårare behöver det inte vara, säger Leif och fortsätter:

– Men om du ska ha större behållning ska du nog lägga ner lite jobb. Det är lätt att du kör förbi och missar de bästa bitarna.

 

Vidare söderut stöter vi på en äldre försvarsanläggning. Råå vallar byggdes i början av 1700-talet på order från Karl XII för att hindra en ny dansk invasion.

Snart tornar ett senare kulturminne upp sig vid kusten, Barsebäcks 120 meter höga skorstenar gör avtryck i landskapet. Reaktorerna stängdes 1999 och 2005 och nu väntar rivning, runt 2030 ska området vara fritt att använda till annat. Kanske ett strålande läge för bostäder?

Falsterbokanalen är ett måste på bunkerturen. I sandskogen intill kanalen finns en 2 600 meter lång försvarslinje, perfekt att utforska på egen hand eller på en rundvandring organiserad av föreningen Calluna.

Kustvägen fortsätter bredvid försvarslinjen, vissa värn ligger bara meter från vägrenen. Om resesällskapet inte skulle vara lika bunkerfrälst kryllar kusten av badställen, hantverkare och konstnärer.

– Det ska vara lite lagom har jag lärt mig med tiden. Det är synd att tvinga med folk. Försök hitta rätt nivå, tipsar Leif Högberg och fortsätter:

– I värsta fall kan du parkera partnern och barnen någonstans medan du själv åker och tittar på bunkrar.

Hanöbukten ger en tydlig överblick av linjen, pärlbandet av bunkrar är som tydligast här. Vi traskar mellan betongkropparna och ser flera med möblemang ovanpå, bord och stolar som gör utmärkta kaffeplatser. Andra värn utefter linjen har fått fredliga användningsområden som redskapsbodar, potatiskällare, bastu och vinkällare.

Under resan funderar vi på om Skånelinjen verkligen hade kunnat stoppa Hitler. Mycket tid och energi hade krävts för att bryta sig igenom, menar Leif Högberg.

– Jag vill väl inte säga att det var Skånelinjen som höll tysken borta, men jag tror säkert att man tog med det i beräkningarna.

Hade tyskarna landstigit i Halland hade stränderna dock legat öppna, där fanns inte en bunker under kriget…

 

E22 leder oss in i Blekinge och vidare mot lilla Vieryd, som både kan stoltsera med Sveriges sydligaste fjord och Skånelinjens ändpunkt. Vi letar efter ett av de sista värnen och tänker att det kan väl inte vara någon match, men det blir en timmes svettig strapats genom snårig skog och över branta klippor för att komma fram.

Två tankar som snurrar i huvudet under vandringen tillbaka:

Vilken ansträngning var det inte att bygga Skånelinjen!

Och varför görs inte mer för att lyfta fram linjens spännande historia?

OLIKA VÄRN

Värn som värn? Har man sett ett har man väl sett alla? Nja, inte riktigt. Även om värnen i Skånelinjen liknar varandra finns många skillnader.

Linjen utgjordes i huvudsak av tolv värntyper, vanligast var kulsprutevärn i olika utföranden (totalt 596 stycken), sedan fanns också värn för observation, pansarvärnskanoner, kulsprutegevär och kraftigare kanoner. Alla hade sin egen uppgift och skiljde sig när det gäller form, vapenplacering och skjutriktningar.

SÅ KÖRDE VI

1. Resan utgår från Båstad, vid Malens havsbad ligger Skånelinjens första värn.

2. Observationsvärnet högst upp på Hovs Hallar bjuder på Skånes kanske finaste utsikt.

3. Dagshög är ett historiskt smultronställe. Här finns en bronsåldersgrav, ruinen av ett stenbrott, och värn klädda med sten från stranden.

4. Delvis underjordiska Beredskapsmuseet i Djuramossa belyser Skånelinjen och svensk militärhistoria i större drag.

5. I Helsingborg finns gott om värn och stridsvagnshinder. Missa inte Draktandsgången i Vikingsbergsparken!

6. Stenbocksvallar minner om 1700-talets försvar mot dansken. Vid Vikhögs hamn, strax söder-ut, vetter flera värn mot Barsebäcks nedlagda kärnkraftverk.

7. Koncentrationen av försvarsanordningar är extra hög vid Falsterbokanalen. Strand och bad är också nära. Härifrån till Ystad ligger flera bunkrar precis intill kustvägen.

8. Färgglada badhytter kantar strandpromenaden vid Ystads sandskog, bunkrarna i vattenbrynet fungerar utmärkt som soldäck.

9. Utmed Hanöbukten ligger värnen i tät följd, en klar dag kan man se 10-15 bunkrar på rad. Ta med kikaren!

10. I Blekinge byter kusten karaktär och blir mer klippig och snirklig, vilket gör värnen svårare att nå till fots. Linjens sista bunker finns i Vieryd, ungefär en mil väster om Ronneby.

Taggar: Resor

Silhuetten mellan stranden och kustvägen skulle kunna vara naturens verk, på håll ser det ut som en stor sten. Det är först när vi kommer närmare som formen ter sig onaturlig, normala stenar har sällan en grön huv på ovansidan.

Nej, det är inte en sten, utan en betongklump som en gång i tiden var anförtrodd med en tung försvarsuppgift. Att stoppa Hitler.

Befästningen vid Ålabodarna, söder om Helsingborg, var däremot inte ensam om uppgiften. Från Hallandsgränsen, utmed hela Skånekusten, och en bra bit in i Blekinge finns mer än tusen av dessa betonglådor.

Det militära namnet var Skånelinjen, i folkmun Per Albin-linjen.

En som vet allt som är värt att veta om linjen, och lite till, är militärhistorikern Leif Högberg. Vi träffar honom i Skurup.

– Totalt byggdes 1 063 värn från maj 1939 till september 1940, berättar Leif.

Fem gånger har han promenerat längs den 55 mil långa försvarslinjen och noga dokumenterat varje värn.

– Det blev en sport att hitta alla. Vissa är extremt överväxta, jag har stått en meter från en bunker och undrat var den är någonstans.

Fälta

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto. ✅ Tillgång till alla artiklar ✅ Digital tidning ingår ✅ Exklusivt nyhetsbrev

Läs mer

55

Så många mil löper Skånelinjen, eller Per Albin-linjen som den ibland kallas, längs Skåne- och Blekingekusten.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.