Bild
Nästa artikel
I stadsdelen Condamine ovanför Port Hercule i Monaco står höghusen tätt.
I stadsdelen Condamine ovanför Port Hercule i Monaco står höghusen tätt.

Semester i pole position

Resa

Monaco är känt för sitt glittrande kasino, den skandalomsusade furstefamiljen Grimaldi och att vara ett skatteparadis, inte minst för svenska idrottsstjärnor. Här finns också möjligheten att låtsas att man kör ett Formel 1-lopp!

Monacos Grand Prix är en av de äldsta deltävlingarna i Formel 1-cirkusen. Lopp har körts årligen i staden med några undantag sedan 1929 och blev en deltävling i Formel 1-VM 1950. Det klassiska stadsloppet som bland annat är känt för sin hårnålskurva är också det enda loppet som innehåller en tunnel. Förr kallades den för ”svarta hålet” eftersom det inte fanns några lampor där, en hisnande tanke, men så är det naturligtvis inte längre. Det är också det lopp som står för den tydligaste kopplingen till flärd och jetset. Under racet passerar bilarna kasinot, lyxhotell och hamnen där enorma lyxyachter ligger på rad.

Det är i dag också det enda F1-lopp som körs i sin helhet på allmän väg – därför har vi bestämt oss för att ta oss till Monaco för att köra hela banan... Det här måste ju vara det billigaste och enklaste sättet att själv få smaka på hur det är att köra Formel 1?

Visst, bilen, stallet och hastigheten saknas men banan ligger ju där, öppen för vem som helst att köra. Innan vi åker tar vi noga reda på loppets sträckning. I ett scenario lite närmare vår dröm hade vi gärna hyrt en sportbil till vårt hemmasnickrade evenemang, men med vårt resesällskap, bestående av sju resenärer (i tre generationer), så får vår Formel 1-premiär ske i en familjebuss. Detta faktum är dock inget som tar ner graden av entusiasm.

 

Att anlända till Monaco i slutet av april innebär en angenäm överraskning. För trots att årets F1-tävling inte ska gå av stapeln förrän en hel månad senare så är alla sarger och de flesta reklamskyltar på plats. Inramningen för vår utflykt kunde helt enkelt inte bli bättre.


Men innan vårt ytterst inofficiella lopp bestämmer vi oss för att utforska det lilla furstendömet. Monaco och Monte Carlo visar sig vara väl värt ett besök även om motorsport inte är något som ligger nära i intresse.

Vårt första stopp blir Oceanografiska museet (Musée Océanographique de Monaco) som ligger längst ute på en 85 meter hög klippavsats på Avenue Saint-Martin. Själva byggnaden i sig är otrolig att titta på där den tycks resa sig rakt upp ur havet. Museet har ett enormt akvarium med över 4 000 olika fiskarter som är kul att utforska för både stora och små marint intresserade. En våning huserar utställningsföremål som dykutrustning, verktyg och modeller av skepp. Museet också är ett forskningsinstitut som under många år leddes av Jacques Costeau, pionjären inom undervattensfotografering.

Vi avslutar vårt besök på taket där vi intar en enklare lunch under bar himmel. Intill serveringen, fortfarande på taket, ligger en lekplats där barnen roar sig medan vi vuxna låter oss hänföras av den sensationella utsikten över Monaco och Medelhavet.

 

Att gå till kasinot i stadsdelen Monte Carlo tycks obligatoriskt men var förberedd  på strikt åldersgräns på 18 år, id-kontroll, strikt dresscode (inga shorts eller flip-flops tillåtna, samt krav på kavaj efter 20.00) och en entré på tio euro per person för att ens komma in till de enarmade banditerna. Men väl inne kan man leva ut sina James Bond-fantasier i de överdådigt utsmyckade salarna. Och som enkel turist utan storspel i tankarna räcker det gott att bara gå in och spela lite planlöst på de enarmade banditerna. Varken jag eller mitt sällskap förstår egentligen hur maskinerna fungerar men plötsligt börjar lamporna blinka och hjulen rulla i en rasande fart. Någon slags jackpot har vi lyckats få till!

Vi tar ut vinsten och lämnar kasinot skrockandes över att ha vunnit över banken. Det rör sig inte om några stora summor men tillräckligt för att kunna bjuda hela resesällskapet på förfriskningar i baren på det femstjärniga hotellet Hôtel de Paris som ligger på Casino Square, snett emot kasinots entré.

Vår servitör Giuseppe snappar upp vårt F1-intresse och berättar att han älskar när cirkusen drar in:

– Annars är Monaco en ganska stilla stad. Visst har vi turister året om men de flesta lägenheterna står tomma. Människor är skrivna här men ingen bor här. Under dagarna det är race lever hela staden upp! Lamporna tänds i husen, det är folk på varje balkong och hotellen är uppbokade.

– Visst, det blir trångt och det är svårt att ta sig fram. Bil är bara att glömma. Men det är LIV över allt, ni förstår?

När vi frågar hur det är att jobba under de här dagarna spricker han upp i ett enormt leende:

– Stämningen är härlig och väldigt busy. Och ljudnivån är helt galen! Har ni hört en Formel 1-bil på nära håll?

Bara tanken på hur bilarna viner förbi ett fåtal meter utanför hotellets fönster får det att nästan slå lock för öronen.

– Men det är väldigt kul. Och det är en lyx att jag få se lite av loppet på så här nära håll. Det skulle jag aldrig kunna göra annars.

Laddade till tusen hoppar vi in i vår minivan. Att passera kasinot, köra genom hårnålskurvan, in i tunneln under Fairmont Monte Carlo och åka ner till bassängen för att susa förbi start- och målrakan är en oförglömlig upplevelse. Faktiskt så pass rolig att vi åkte den ett par varv. Det gäller ju att passa på.

Även om vi inte uppnår några direkta hastigheter är stämningen på topp inne i bilen. Vår chaufför kommenterar alla växlingar och hantering av gas, broms och koppling i vår stundtals något plågade Ford Galaxy.

 

På vägen från Monaco, halvvägs till Nice ligger halvön Cap Ferrat som ibland kallas för Rivierans bäst bevarade hemlighet. Kanske kallas den det på grund av att det är här man sägs hitta den riktiga lyxen och att det är här, bakom höga murar med övervakningskameror, som stormrika affärsmän, filmstjärnor och medlemmar ur maffian har valt att avskärma sig från massmedia i enorma villor? De flesta har anonyma, utländska ägare men några har blivit kända genom sina gäster: Villa Nellcôte, huset Rolling Stones hyrde under några år, är ett exempel och villan La Fleur du Cap som har inhyst både Charlie Chaplin och Dodi Fayed en annan.

På toppen av denna halvö ligger Rivierans absoluta måsten om trädgård är ett intresse. Den florentinska villan Villa Ephrussi de Rothschild som byggdes under början av 1900-talet av baronessan Beatrice Ephrussi de Rotschild, gift med en av de förmögna holländska bankirerna Rotschild, är i dag ett museum och den och dess trädgårdar är öppet för allmänheten.

Även om den rosa och vita villan med sina ovärderliga samlingar av porslin och konst är en fascinerande upplevelse så är det i trädgårdarna vi väljer att spendera det mesta av tiden. Här finns åtta trädgårdsmästare som arbetar året runt, varje dag, med att hålla odlingarna i absolut toppskick. På knä vid en av rabatterna sitter en av dem och gräver upp vissnande blommor. Han berättar att de byter ut alla blommorna i rabatterna tre gånger per år vilket gör att det alltid är något som blommar här.

 

Det är i sanning en fröjd att strosa genom de nio olika delarna av de klanderfritt skötta trädgårdarna. Den mest spektakulära är den franska trädgården som ligger rakt framför villan. Här finns fontäner, akvedukter och tropiska palmer. I sluttningarna kring villan ligger sedan den spanska, den florentinska, den provencalska, den japanska och den exotiska trädgården.

Här finns även en rosenträdgård med över hundra olika rosor samt en stenträdgård med skulpturer och trappor. Utsikten över Villefranche- och Beaulieuviken från dessa trädgårdar är vidunderlig.

I villan finns även en tesalong där vi avrundar vårt besök med fräscha sallader och en utsökt lax ackompanjerat av ett krispigt vitt vin, men i ärlighetens namn spelar maten mindre roll när miljön och utsikten är så bedårande som den är här: i det rum som baronessan använde som matsal, med utsikt över Villefranche.

På vägen ut bekräftar entrévärden det trädgårdsmästaren sagt:

– Jag har arbetat här i 22 år och hittills har jag inte tröttnat på varken utsikten eller trädgårdarna som är i ständig växling. Det finns favoriter som återkommer varje säsong, men jag har märkt att mina personliga preferenser förändrats lite. Förut tyckte jag om rosenträdgården men just nu är jag mycket svag för den spanska trädgården. Kanske har det med livet att göra? Jag vet inte.

Jag vet inte heller, men jag vet att trädgårdarna i Villa Ephrussi de Rothschild fick oss att känna livet i oss. Precis som vårt lopp i Monaco gjorde. Och vad mer kan man önska av en semester? Nej, precis. Inget mer.

MONACO

Monaco är världens biltätaste land, gatorna är trånga, dessutom rätt ofta enkelriktade och skyltarna inte helt självklara i sina uppmaningar. Men för oss som har tid att köra fel innebär det här inte några problem. Invid kasinot och även vid det oceanografiska museet finns rymliga parkeringsgarage.

Det kanske mest välkända hotellet när det kommer till Monacos F1 är Fairmont Monte Carlo. Det ligger bokstavligt talat på racingbanan, ovanpå tunneln och flera av rummen har utsikt över den kända hårnålskurvan. Men för att få ett sådant rum under söndagens lopp måste du vara beredd att betala 35 990 euro (ca 335 000 kronor) och det är ändå inte det dyraste rummet! Sviten kostar 65 990 euro (cirka 614 000 kr för en natt). Det billigaste dubbelrummet kostar 9 900 euro (93 000 kr).
 

Missa inte: Villa Ephrussi de Rothschild. Lätt att ta sig till med bil och precis utanför entrén finns gratis parkeringsplatser. Villan och trädgårdarna håller öppet 365 dagar om året mellan 10.00–18.00 (med vissa undantag, se hemsida för information www.villa-ephrussi.com). I början av maj anordnas en årlig rosfestival.

Taggar: Resor

Monacos Grand Prix är en av de äldsta deltävlingarna i Formel 1-cirkusen. Lopp har körts årligen i staden med några undantag sedan 1929 och blev en deltävling i Formel 1-VM 1950. Det klassiska stadsloppet som bland annat är känt för sin hårnålskurva är också det enda loppet som innehåller en tunnel. Förr kallades den för ”svarta hålet” eftersom det inte fanns några lampor där, en hisnande tanke, men så är det naturligtvis inte längre. Det är också det lopp som står för den tydligaste kopplingen till flärd och jetset. Under racet passerar bilarna kasinot, lyxhotell och hamnen där enorma lyxyachter ligger på rad.

Det är i dag också det enda F1-lopp som körs i sin helhet på allmän väg – därför har vi bestämt oss för att ta oss till Monaco för att köra hela banan... Det här måste ju vara det billigaste och enklaste sättet att själv få smaka på hur det är att köra Formel 1?

Visst, bilen, stallet och hastigheten saknas men banan ligger ju där, öppen för vem som helst att köra. Innan vi åker tar vi noga reda på loppets sträckning. I ett scenario lite närmare vår dröm hade vi gärna hyrt en sportbil till vårt hemmasnickrade evenemang, men med

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto. ✅ Tillgång till alla artiklar ✅ Digital tidning ingår ✅ Exklusivt nyhetsbrev

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.