Bild
Nästa artikel
Italiensk piazza? Nej, men väl salutorget i Vasa varifrån veteranbilsturerna utgår sommartid.
Italiensk piazza? Nej, men väl salutorget i Vasa varifrån veteranbilsturerna utgår sommartid.

Rötter från väster i Österbotten

Resa

Österbotten är finskt, men är på sina håll mer svenskspråkigt än Västerbotten på andra sidan Bottenhavet. Vasaregionen lockar med naturvärldsarv, veteranbilar, meteoritnedslag och tomatkust.

Det tar drygt fyra timmar med Wasaline att ta sig över Bottenviken mellan Umeå och Vasa. En stor del av trafikanterna från östra sidan har nog hamstrat snus, som är förbjudet att sälja i Finland.

Vi tar morgonbåten och placerar oss strategiskt i pole position när kaféet med frukostmat öppnar. Vi lär oss snabbt att finlandssvenskans semla är lika med svensk bulle.

Först är det öppet hav, sedan skärgårdsöar när vi närmar oss Vasa. Och det är inte vilka öar som helst, av Unesco skyddade som världsarv. Den 1 045 meter långa Replotbron, invigd 1997, skymtar i fjärran.

– Kvarken är det enda område som är utsett till naturvärldsarv i Finland och det på grund av landhöjningen, 0,8 cm per år. För mig går det åt tre båtpropellrar per år, berättar Max Jansson på Vasaregionens turistbyrå.

Max Jansson presenterar oss för Stig Lytz i Vasa Veteranbilssällskap som guidar i och berättar om Vasa bil- och motormuseum och alla dess rariteter, bland annat Vasas första taxi, en Reo med registreringsnumret A2. Här blir vi också uppmärksammade, intervjuade av både Yle och Vasabladet. ”Svensk bilexpert på besök” får ersätta nyhetstorkan (läs bloggen på vibilagare.se).

Varje onsdag eftermiddag samlas medlemmar i bilsällskapet på salutorget för att tillsammans ta en tur med sina klenoder. Det är fint väder och de som kan åker öppet. Jag får en tur med Kaj Nymark i hans svarta Chevrolet Skyliner från 1951. Det känns svajigt att sitta så högt upp, utan skålat säte och utan bälte! När det kommer en liten regnskur visar det sig att bara vindrutetorkaren på förarsidan fungerar.


– Bilen drar en liter milen – minst. Den köptes ny från USA av en läkare, berättar Kaj Nymark, som likt de flesta i klubben har flera bilar att vårda, en ljusblå Mercedes 450 SL, 1978, och en lastbil Volvo N86, 1968, som han fixat med ett tag och som är körklar nu.

 

Den timslånga färden går via Brandbo bro, Gerby och över den ståtliga Replotbron med fantastisk utsikt åt båda håll. Framme vid målet, byn Vallgrund på ön Replot, väntar kaffe och varma kanelbullar. Samt en rundvandring bland alla bilar som deltar i bilkortegen. Till detta en butik fylld med kläder, nyttoprylar, smycken och hembakat bröd, som drömtårta med äkta smörkräm.

På återvägen blir det förar- och bilbyte, till Jan-Erik Westman och hans mörkbruna, tvådörrars Oldsmobile Business coupé, 1941.

– Den kommer upp i 120 kilometer i timmen och drar nog 15 liter på tio mil. Jag köpte den via nätet från Pennsylvania 2011 och fick ge 20 000 euro. Sen har jag en körklar, gulaktig Buick, 75:a.

Men ingen kan slå Stig Lytz – som för tillfället rattar sin Alvis -38 – i fråga om antal veteranbilar, det är knappt han själv kommer ihåg alla; Bentley S1 1956, Skoda Roodster 1951, Pontiac 1928, Volvo P1800 1965, Sunbeam Talbot 1948…

 

Halvvägs hem till Vasa stannar vi vid brofästet och Berny’s café, en perfekt utsiktsplats mot Replotbron.

I Vasa bor vi ”förarlöst”: hotellkedjan Omenas signum är ingen personal och ingen frukost, däremot kyl, mikro och material för kaffe och te, centralt läge,
hyfsat pris, kod till port och rumsdörr – och inget köande för att checka in och ut. Vi har bott på systerhotellet i Åbo och faktum är att rummen är identiskt lika, till och med det retfulla trappsteget till badrummet finns på båda håll.

Och visst går det att få utmärkt frukost i centrala Vasa, exempelvis på namnkunniga bageri och kafé Aroma. Men vi åker några kilometer till Krevlax för att kalasa på det första Aroma. Ägaren Maria vann första pris 2014 i tävlingen om Finlands bästa bageri, med sin egenkomponerade Finlandstårta, med blåbärspannacotta och vit chokladmousse bland annat. En bussig bit tårta och en rejäl macka på levainbröd och man står sig ett bra tag.

När den gamla trästaden Vasa brann 1852 byggde man en ny stad sju kilometer närmare kusten, alltså nuvarande Vasa. Av den gamla finns ståtliga ruiner kvar, torg, klocktorn och S:ta Marias kyrkoruiner. På 1920-talet började gamla Vasa utvecklas till en ny stadsdel.

 

Det är fortfarande strålande soligt väder. Vi kör Vi Bilägares långtestbil Mazda Miata och självklart måste vi göra om Kvarkenturen, nedcabbat, och längre ut. I Björköby ligger Svedjehamn med fiskehamn, salteri och kafé med många uteplatser med utsikt mot havet. Ännu bättre ser man från utsiktstornet: typiska skärgårdsfåglar som sothönor, tärnor och havsörnar rör sig i området.

I centrum av Vasa är det runt salutorget det rör sig, på kvällen kafé-, krog- och musikutbud, på dagen shopping, torghandel och lek för de yngsta.

Dags för lunch! Vi har spanat in Svenska klubbens lunchbuffé för elva euro. Klubben grundades 1919, har runt 600 medlemmar och stort programutbud. Det stora, gulmålade trähuset kan vara – här är det oklart – byggt 1863 i Gamla Vasa och alltså senare flyttat till Strandvägen 4. En brandförsäkring från 1913 berättar att huset innehöll 13 rum, elva kakelugnar och en köksspis. Hur som helst var det, enligt tidens sed i ett societetshem, ett stort umgänge med
jättelika middagar.

I dag är huset stiftelseägt och inredningen i salongerna på bottenvåningen är fortfarande ståndsmässigt murrig och dunkel, men vi tror oss ändå se att det är gyllenläderstapeter i en av matsalarna; det kom på modet igen i slutet av 1800-talet i nationalromantisk anda.

En bilutflykt söderut leder oss till kommunen Malax och Söderfjärden där attraktionen är meteoritnedslaget för obegripliga 520 miljoner år sedan, med en fortfarande välbevarad kraterrundel, en av de bäst bevarade meteoritkratrarna i världen. Bäst syns förstås allt från ovan. Det finns mycket att lära sig, bland annat att i kratergrytans djupa avlagringar finns spår av flera istider. Mest får man veta i besökscentret Meteoria.

 

På väg mot Närpes stannar vi till i Molpe vid havet och dagens rätt på restaurang Strand-Mölle. Hade vi varit en större grupp hade vi kunnat välja världsarvsmenyn med havtornscocktail, rökt lamm på skärgårdslimpa och smörstekta abborrfiléer med dillsmör.

Någon mil till och vi är i Korsnäs. De här trakterna lär jämte några kommuner på Åland ha den högsta procenten svenskspråkiga i hela världen! Susanne och Lars-Erik Nylund, som just njuter frukost i det fria, är ett exempel på det. Men när de på begäran säger några meningar på lokala dialekten är det svårt att förstå, även om det liknar gotländska. Vi är intresserade av det jättelika växthuset intill deras hus. Det verkar stängt?

– Ja, intygar Lars-Erik. Numera är det öppet för allmänheten bara när det är marknadsdagar.

Hans pappa byggde växthuset på 50-talet och i dag odlar de tomater, gurka, paprika och försådda vårblommor. Det är mer en slump att området kring Korsnäs och Närpes blivit ett riktigt gurk- och tomatbälte, populärt kallat Tomatkusten.

– Mycket av plantorna går på export men själva köper vi allt inhemskt, i Finland äter vi egenproducerat. Men för oss är det just ingen idé att sälja i mindre skala, till privatpersoner. Det kan komma en tant med rollator och vill köpa ett par penséplantor och sen är det 400 meter till kassan, säger Lars-Erik.

Paret Nylund berättar om Harrström och dess omgivningar som är lite av svenska Gnosjö. Förutom det internationella storföretaget Wärtsilä finns många nätföretag. Här upprätthålls en tradition av skinnproduktion, växthus, badtunnor, tvålar och andra hygienartiklar till företag. De tipsar om Korsnäs fina prästgård – tyvärr stängd just i dag.

– Men nej, här finns inget att se. Jag brukar rekommendera att åka vidare!

 

Vidare mot Närpes, förbi Harrström med älgtorn var 50:e meter och en skylt med ett typiskt finlandssvenskt uttryck, ”Simstrand”.

Ett bra lunchtips är välrenommerade Linds kök på Bäcklidsvägen, strax söder om Närpes, mot Pjelax. En tilltalande, smakrik vegetarisk buffé, svagdricka och tre portioner gurkpannacotta! Vi är sena till lunch men det är gott om gäster i den stora lokalen, inramad av vinrankor, tomatplantor, krukväxter, fikon-, citron- och paprikaträd. Och Billie Holiday i högtalarna.

I Närpes går det knappast att undvika de 150 gamla häststallarna, byggda på 1700-talet. Här parkerade kyrkbesökarna sina hästar i de timrade stallarna, somliga sneda och av mindre modell, men alla lika fint rödmålade. Man får anta att dessa dåtidens garage visade ägarens ekonomiska sits. En promenad på Pörtums kyrkogård visar mäktiga gravvårdar, en del används åt båda håll, som två familjegravar. I Öjskogsparken spelas teater varje sommar. Då sitter publiken på en vridläktare medan skådespelarna agerar på den särpräglade Närpesdialekten.

Vi lär oss också ett nytt finlandssvenskt uttryck när vi avslutar Finlandsresan på hotell Red Green i Närpes. Efter carpaccio på lamm från Norrbro gård och ölet Bock’s Maibock från ett mikrobryggeri kommer uppmaningen ”Avlägsna kortet” när betalningen är klar.

VASA

Vasa: 68 000 invånare, grundad 1606.

Vägen dit: Bilfärja Wasaline, Umeå (Holmsund)–Vasa, 4 timmar. Bilväg runt Bottniska viken, Umeå–Haparanda–Vasa, 83 mil.

Avstånd: Vasa–Malax 2,4 mil, Malax–Korsnäs 2,8 mil, Korsnäs–Närpes 4 mil.

Information: www.visitvaasa.fi, www.meteoria.fi, www.wasaline.com

Vasa veteranbilssällskap: vvasry@gmail.com

Taggar: Resor

Det tar drygt fyra timmar med Wasaline att ta sig över Bottenviken mellan Umeå och Vasa. En stor del av trafikanterna från östra sidan har nog hamstrat snus, som är förbjudet att sälja i Finland.

Vi tar morgonbåten och placerar oss strategiskt i pole position när kaféet med frukostmat öppnar. Vi lär oss snabbt att finlandssvenskans semla är lika med svensk bulle.

Först är det öppet hav, sedan skärgårdsöar när vi närmar oss Vasa. Och det är inte vilka öar som helst, av Unesco skyddade som världsarv. Den 1 045 meter långa Replotbron, invigd 1997, skymtar i fjärran.

– Kvarken är det enda område som är utsett till naturvärldsarv i Finland och det på grund av landhöjningen, 0,8 cm per år. För mig går det åt tre båtpropellrar per år, berättar Max Jansson på Vasaregionens turistbyrå.

Max Jansson presenterar oss för Stig Lytz i Vasa Veteranbilssällskap som guidar i och berättar om Vasa bil- och motormuseum och alla dess rariteter, bland annat Vasas första taxi, en Reo med registreringsnumret A2. Här blir vi också uppmärksammade, intervjuade av både Yle och Vasabladet. ”Svensk bilexpert på besök” får ersätta nyhetsto

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto. ✅ Tillgång till alla artiklar ✅ Digital tidning ingår ✅ Exklusivt nyhetsbrev

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.