Bild
Nästa artikel

På sladd till Nordkap

Resa

Trodde du elbilar bara var för stadstrafik? Vi laddade fullt i en Tesla Model S 100D AWD och styrde norrut mot Skandinaviens nordligaste punkt, Nordkap. Resan blev ett äventyr bland renar, turister och eluttag.

Dag 1. Enklaste sättet att köra Tesla till Norge är att enbart använda företagets egna snabbladdare, kallade ”super chargers” men lite äventyr gör semestern mer minnesvärd och vi vill kunna ladda var som helst. Olika laddkablar plus en extra med schukokontakt packas med sovsäck, tält, färdkost, servetter och bästa termosmuggen.

Första laddstopp blir ändå super chargern i Gävle Bro. Bredvid laddar taxichauffören Thomas Larsson. Gävle Taxi var först i Sverige med Tesla som taxi och Thomas har två laddraster inlagda i sitt pass.

– Jag har aldrig blivit strömlös men man blir lite svettig när ”han” kryper under 20 km ifall man skulle få en långkörning, skrattar han.

Vi kör västerut. Den starka motorn tar oss upp på motorvägen med lågmält sus. Den som inte håller ratten saknar ett kurvhandtag att greppa tag i när vi sugs bakåt i ryggstödet av kraften. 0–100 km/tim går på 4,3 sekunder.

Vid sjön Edsken i Hofors står välputsade motorcyklar på rad och Stiil mc-träff delar gärna med sig av utsikten innan vi styr kosan upp mot Östersund.

 

Dag 2. ”Green Highway” kantas av laddstationer. Vid Krokomsporten fyller vi batteriet och kör norrut på E45.

Från Strömsund gör vi en kort avstickare och fjällvandrar med bilen på Vildmarksvägen som bara är körbar under sommaren.

När vi blir hungriga stannar vi för mat från skog och fjäll på Hotell Toppen i Storuman. De har Teslas ”destination chargers” och tvärs över gatan allmänna laddplatser 22 Kw, typ 2.


Teslans display lovar tre mil tillgodo till vårt planerade boende i Storberg utanför Arvidsjaur om vi snålar med elen och inget oförutsett inträffar.

Vi ser fler renar än bilar på sista sträckan och med tre laddmil kvar hittar vi rätt i skogen.

 

Dag 3. Vi gör oss ingen brådska när vi vaknar. Bilen behöver ladda lite mer i det jordade uttaget på knuten och Wildact Adventure har slädhundar. Vi vill gosa med någon av dem och prova ”husky trekking”. Vintertid drar hundarna slädar men under sommarhalvåret ger de draghjälp åt vandrare på fjället. När Emma tar på sig bältet börjar hunden Killian glatt dra iväg henne.

Vi hittar en laddare vid Laponia hotell i Arvidsjaur och kommer dit när buffén håller på att dukas bort. Vi blir inte populära lunchgäster.

Inlandsvägen följer Inlandsbanan. Fina ställen att stanna vid, bra rastplatser för husvagnar, stugor att hyra. Vi passerar några vägarbeten som ser ut att behövas.

Elmätaren visar att vi inte når Kiruna i kväll. Mobilnätet är bitvis obefintligt, det är sent och vi letar febrilt i hällregn efter uttag som kan ge någon extra kilowatt. På Scandic i Gällivare har alla parkeringsplatser eluttag. Perfekt!

 

Dag 4. På Camp Ripan i Kiruna invigs en ny laddstation och vi testar först. Den fun-gerar inte än så vi använder personalens uttag som bara ger fem km i timmen med 13 Ampere. Det kan ta oss vidare.

Femkilometersvandringen via midnattssolsstigen mot Loussavaaras topp avstår vi. Solen lyser med sin frånvaro, vi har tre grader, regn och nordanvind. Istället latar vi oss i uppvärmd inomhuspool tills stället stänger för kvällen.

 

Dag 5. Sol och värme är tillbaka. I Jukkasjärvi hälsar vi på renar vid samevistet och äter samisk lunch innan vi vänder och styr kosan västerut mot Abisko fjällstation och eluttag.

Eftersom vi vill ta dagen som den kommer, har vi inte bokat nattlogi. När vi når Abisko är det fullbokat. Tältet är vår reservplan och vi hittar en mindre stenig plats i närheten.

Men medan vi avnjuter en sen måltid och de sista gästerna troppar av från restaurangen laddas ett par mil el. Den elen gör att vi kan nå Björklidens camping där det finns både lediga stugor och uttag. Life is good!

Innan vi går till kojs tar vi en promenad och beundrar fjällen i midnattssol. Sverige är fantastiskt!

 

Dag 6. Nu bär det av på E10 förbi Tornehamn över riksgränsen. Tolv mils laddning räcker till snabbladdare i Norge. Mycket vackert att titta på gör att vi helt glömmer bort vem av oss som är ansvarig kartläsare. Det blir därför en alldeles oplanerad avstickare till Narvik där vi handlar färdkost och laddar för att nå Bardus super charger.

I Bardu frågar vi oss fram till god mat. Patricias Gatekjøkken har prisbelönta pizzor. Vi serveras en rejäl och får halva i en ”doggie bag”. Det är ju en bit kvar att köra till Lyngseidet.

Den sista pizzabiten mumsar vi i oss medan vi ser nattsolen glittra mot fjälltopparna och fjorden.

 

Dag 7. Vid frukosten på Magic Mountain Lodge gör vi sällskap med Lis Allaart som klätt sig för en dagstur. Lis kommer från Danmark och har flyttat upp till Tromsø. Hon och hennes föräldrar är i Lyngseidet för att vandra. I dag ska de till Blåvannet.

– Vi tycker om att vandra här. Alla årstider inbjuder till vandring och många gör ett stopp här på vägen mellan Troms och Nordkap. Gästerna kommer hit för naturen, aktiviteter eller fiske.

–Det är fint här på vintern också. Jag brukar åka skidor och gå på fjälltur under vintrarna, berättar Lis.

Vi tar färjan från Lyngseidet till Olderdalen och kör mot Alta. Här finns gott om storslagen natur och vackra vyer utefter E6. Vi stannar till vid några utsiktsplatser, passerar renhjordar, kulturminnen, hällristningar och Tirpitz krigsmuseum.

I Skaidi stannar vi för att äta och ladda. Laddstationen laddar väldigt långsamt men vi väntar tålmodigt tills vi har tillräckligt för att nå Nordkap. Eftersom det finns motorvärmaruttag där vi tänker övernatta, åker vi glatt vidare. Intet ont anande.

E69 mot Honningsvåg och Nordkap bjuder på fler fantastiska vyer. Först är himlen igenmulen men ju närmare målet vi kommer, desto bättre väder.

Med knappt sju mil kvar i batteriet når vi Nordkap och betalar in oss. På parkeringen är det redan trångt.

Framför oss har några långväga resenärer satt upp campingkök för att laga till en sen måltid i solskenet. Markus Herbert, Lukas Depner och Jonathan Herbert berättar att de kört sin folkabuss i 60 timmar från Frankfurt för att nå Nordkap. De har packat tält, sovsäckar och fiskeutrustning och gett sig ut på äventyr med ett par kompisar.

– Vi har tio dagars ledighet och tänker fiska i Norge men det här är vårt stora mål med resan. The Goal! utbrister Markus och pekar mot midnattssolen. Lukas och Jonathan nickar ivrigt och ser ut att njuta av den provisoriska måltiden.

Vi promenerar ut mot klipporna och alla människor som står vända mot solens värme. Tillsammans med dem delar vi upplevelsen och njuter av resans mål. Solen har kommit fram under de heltäckande molnen och himlen är blå mot horisonten.

Unga som gamla, familjer, grupper och ensamresenärer småler mot varandra och mot solen. I byggnaden på krönet finns servering och utställningar. Ljussättningar simulerar norrsken i källarplanets mörker och i entrén står en flygel som vi spelar på medan några andra turister stannar till för att lyssna.

Det är tidig morgon när vi åker till stugan där vi ska sova. Renar strosar bredvid oss och vi konstaterar nöjt att vi nådde målet – på sladd till Nordkap.

Men kommer hemfärden att gå lika smidigt? Indikatorlampan på laddkabeln visar rött. Vi vänder kontakten. Rött. Vi provar nästa uttag. Och nästa. Samma resultat med reservkabeln. Nu blir det spännande och vi blir obehagligt klarvakna när vi inser att inget av eluttagen på parkeringen kommer att ladda bilen åt oss i natt.

 

Dag 8. Efter några timmars sömn börjar jakten på el. Så fort personalen öppnar frukostserveringen, parkerar vi utanför köksfönstret och lirkar in kontakten till kaffebryggarens eluttag. Det fungerar inte. Vi provar alla uttag i köket men båda kablarna lyser rött. Personalen ser gråtfärdig ut och hänvisar oss till grannstugorna men vi vill kunna fortsätta resan hemåt i dag. Vi tröstar oss med lite kaffe och häller i en mjölkskvätt. Kulturmjølk i kaffet är inte någon lyckad kombination. Det skär sig i en odrickbar ljusbrun sörja eftersom det är en slags filmjölk. Dagen kunde ha börjat bättre.

Vi börjar ringa runt och får oväntat napp på Scandic i Honningsvåg. De har två typ 2-uttag för gäster. Dessutom hinner vi få frukost. Det är nog den allra godaste och längsta frukosten på hela resan medan Teslan törstigt suger i sig laddningen.

Tillbaka i Skaidi tar det fortfarande lång tid att ladda och vi förstår inte varför. I svenska eluttag kan kabelns kontrollbox lysa rött när kontakten vänts ”fel” eftersom kabeln är känslig för var jorden är kopplad. Enkelt att åtgärda genom att vända kontakten 180 grader så lyser den grönt och laddar. Kan en kontrollbox vara extra känslig för spänningen i norska elnät eller saknas jord där vi laddar?

Elektrikern kommer för att hjälpa oss men kan inte heller förklara varför vi får så lite el ur uttagen.

En norsk Teslaägare kommer förbi. Han får också lite el ur första uttaget men för honom fungerar vår typ 2-kabel alldeles utmärkt och han laddar dubbelt så många kilowatt i sin bil. Vi kan bara ställa in 11 kW medan han får 22 kW. Undrar nu om det är någon uppdatering som inte hunnit göras eftersom bilen är ny. Vi får stanna en natt och ladda för hemresan.

 

Dag 9. Söderut möter vi två cyklister. Horst har cyklat från Schweiz i åtta veckor upp mot Norge. Senaste veckan har han fått sällskap av sin fru Isele som rest ikapp med flyg och buss.

– Det är så fint med naturen, fjällen och vattnen. Nu har vi cyklat tillsammans från Överkalix och njuter av landskapet, berättar Isele.

– Och vi hoppas vara framme i Nordkap om en vecka, fyller Horst i.

Väg 93 tar oss över finska gränsen och vi laddar i typ 2-uttag i Enontekis och Muonio.

 

Dag 10. Pajalas motorvärmaruttag vid hotellet tar oss mot laddplatser med allt tätare intervall. I Skellefteå laddar vi fullt på östkustens nordligaste super charger och därefter rastar vi var vi vill på hemvägen.

 

Dag 11. 400 mil tur och retur inklusive avstickare och omvägar via svenska fjäll och norska fjordar. Vår slutsats är att det går utmärkt att nå Nordnorge med en elbil som har 20-30 mils räckvidd.

Snabbast resrutt är kustvägen förbi Luleå. Med 20 mil till nås även inlandsvägen mot Kiruna.

Planera stopp och kolla laddkartor. Ta med de vanligaste och viktigaste laddkablarna Mode 2 Schuko och Mode 3 typ 2. Ta god tid på dig, var nyfiken och njut av resvägen. På en road trip är resan minst lika intressant som målet.

LADDNING

Laddkartor: Vi använde mest http://www.uppladdning.nu som beskriver uttagen. Visar både offentliga och privata laddare vid till exempel hotell med telefonnummer.

I Norge: https://www.ladestasjoner.no

Teslas laddare: https://www.tesla.com/no_NO/destination-charging

Snabbladdare mot betalning:

https://www.vattenfall.se/ladda-elbilen/hitta-laddstationer/

https://www.fortum.com/countries/se/privat/charge-drive/hitta-laddstolpar

Anslutningar:

Mode 2 Schuko: Mode 2-kabel har kontrollbox med jordfelsbrytare. Schuko-kontakt passar jordat uttag utomhus. Vanligtvis 2,3–3,7 kW och kan ge 1–2 mil i timmen beroende på bil och batteri. Laddar långsamt men bekvämt och fullt tillräckligt för daglig körning.

Mode 3 Typ 2: Är en av de vanligaste laddkablarna till offentliga laddstationer på parkeringar vid köpcentrum, snabbmatsställen, hotell, utflyktsmål. Oftast laddar du gratis. 22 kW är vanligt. Mode 3 betyder att kontrollboxen installerats i laddstationen.

Teslas Super Charger: En dryg halvtimme och 120 kW ger Teslan 30–40 mil.

Dag 1. Enklaste sättet att köra Tesla till Norge är att enbart använda företagets egna snabbladdare, kallade ”super chargers” men lite äventyr gör semestern mer minnesvärd och vi vill kunna ladda var som helst. Olika laddkablar plus en extra med schukokontakt packas med sovsäck, tält, färdkost, servetter och bästa termosmuggen.

Första laddstopp blir ändå super chargern i Gävle Bro. Bredvid laddar taxichauffören Thomas Larsson. Gävle Taxi var först i Sverige med Tesla som taxi och Thomas har två laddraster inlagda i sitt pass.

– Jag har aldrig blivit strömlös men man blir lite svettig när ”han” kryper under 20 km ifall man skulle få en långkörning, skrattar han.

Vi kör västerut. Den starka motorn tar oss upp på motorvägen med lågmält sus. Den som inte håller ratten saknar ett kurvhandtag att greppa tag i när vi sugs bakåt i ryggstödet av kraften. 0–100 km/tim går på 4,3 sekunder.

Vid sjön Edsken i Hofors står välputsade motorcyklar på rad och Stiil mc-träff delar gärna med sig av utsikten innan vi styr kosan upp mot Östersund.

 

Dag 2. ”Green Highway” kantas av laddstationer. Vi

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.