Bild
Nästa artikel
Stadsdelen Schnoor i Bremen är tätt bebyggd och full av saker att upptäcka.
Stadsdelen Schnoor i Bremen är tätt bebyggd och full av saker att upptäcka.

Missa inte Bremen!

Resa

Tysklands nordvästra hörn glöms ofta bort av semesterfirare. De flesta upplever bara en snabb passage på motorvägen på väg mot Nederländerna, Belgien eller Frankrike. Men här finns mycket att hämta för turister, inte minst om man väljer att bilsemestra.

Det finns flera sätt att ta sig från Sverige till Tyskland, vi valde att ta färjan från Göteborg till Kiel. Det är helt klart det bekvämaste sättet att ta sig ner men också det dyraste och långsammaste.

Färjan ankommer Kiel klockan nio på morgonen och vi kör västerut mot Brunsbüttel. Vägen dit tar ungefär en och en halv timme på landsväg och är en tacksam mjukstart till den tyska trafiken.

Den självklara sevärdheten i Brunsbüttel är slussen som binder ihop Kielkanalen med Nordsjön. Slussen är tätt trafikerad av både fartyg och turister och det finns restauranger, turistinformation och gratis parkering nära utsiktsplatserna. Slussmuseet ligger också här för den som vill fördjupa sig mer i historien om kanalbygget och om hur den lilla kuststaden Brunsbüttel hamnat på kartan utan att ha någon egentlig hamn.

Hela staden präglas starkt av slussen och det finns gott om restauranger, souvenirer och konst med maritimt tema.

 

Vi kör vidare med Bremerhaven som nästa mål. Följer man turistvägen längs floden Weser får man se klassisk nordsjömiljö, med de höga vallarna som skyddar mot tidvatten och stormar samt vackra korstimrade hus med vasstak, längs vägarna. Vallarna är utrustade med gång- och cykelvägar för den som vill röra lite på sig. Vill man ta cykelsemester är området tacksamt platt och väl utrustat med campingplatser och bed and breakfast-möjligheter. Var beredd på att nordsjövindarna kan komma plötsligt och ge rejält motstånd eller extra skjuts, beroende på riktning.


Det finns goda möjligheter till bad, men strömmarna kan vara luriga när tidvattnet rör på sig. Det lönar sig att hålla sig till de anvisade badplatserna.

För att korsa floden Weser väljer vi färjan från Glückstadt till Wischafen, den kostar lite men sparar både tid och stress. Kom ihåg att ha kontanter tillgängliga, det finns ingen möjlighet till kortbetalning. Alternativet är att köra till Hamburg och genom Elbtunnel vilket i regel innebär ett par timmars köande utan möjlighet att hitta toaletter eller få en chans att sträcka på benen. Färjan tar ungefär en halvtimme plus eventuell väntetid och går var tjugonde minut från morgon till kväll under sommaren.

Från Wischafen till Bremerhaven går färden på landsväg igen och det är en bra idé att ha antingen en GPS eller en vägatlas i bilen, skyltningen utanför motorvägarna kan ibland vara till mer skada än nytta.

 

För bara några år sedan var Bremerhaven en ganska tråkig, grå industristad, men en lyckad satsning på turism har gjort att det nu finns ett samlat turistområde i stadens centrum.

Efter att ha parkerat vid marinan kan man enkelt gå till de flesta sevärdheterna. Bland annat finns här ett zoo, sjöfartsmuseum och klimathus; ett slags museum som erbjuder alla världens olika klimat i en samlad förpackning. Bland de mest populära besöksmålen finns teknikmuseet som har en ubåt som sitt stora dragplåster och Mediterraneo, en galleria med affärer och restauranger helt inredd i veneto-stil. Här finns bland annat en piazza med glastak i mitten där man kan njuta av gelato eller äta mat från någon av ”uteserveringarna”.

Den som vill ta del av områdets specialiteter beger sig till fiskvagnarna som står runt om i marinan. Där serveras Fischbrötchen, det vill säga fiskmackor. Det råder tävlan mellan försäljarna om att ha färskast varor och standardalternativen är fralla med matjesfiléer, skaldjur eller Backfisch, friterad vitfisk. Till skillnad från fish and chips så är den friterade Backfischen inte ett försök att dölja dåliga råvaror, i regel är det dagsfärsk fisk som landats i Bremerhavens fiskhamn för att sedan paneras och friteras i vagnen du handlar av.

 

Efter en knapp timmes bilfärd från Bremerhaven kommer vi till Bremen. Ett problem som kan uppstå här, och i en del andra tyska städer, är miljöplaketter. Det är ett system som innebär att fordon efter ett godkännande tilldelas ett klistermärke som visar att det uppfyller miljökraven för staden. Exakt var man får köra utan märket är inte särskilt tydligt markerat och systemet har mötts av så mycket kritik att det är på väg att avskaffas. Vi kände inte till systemet och stötte inte heller på några problem, men man kan bli bötfälld om man kör inne i Bremen utan miljömärket.

I Bremen är rådhusplatsen ett stort dragplåster för turister. Det imponerande rådhuset och Rolandstatyn på torget framför är världsarvsmärkta av Unesco. Rådhusets källare innehåller världens största samling av tyskt vin och en restaurant med 600-åriga anor. Inte långt därifrån ligger Böttcherstraße, en drygt hundra meter lång gata som byggdes på 1920-talet som ett konstverk i sig själv. Gatan är fylld med konstgallerier och verkstäder. Här finns ett klockspel vars porslinsklockor spelar vackert varje hel- och halvtimme.

Kvarteret Schnoor är byggt under 1400- och 1500-talen, husen står tätt intill varandra och överallt finns små gränder. Precis överallt finns det små affärer och caféer, men till skillnad från de stora varuhusen och galleriorna är fokus här på hantverk och tradition.

Framåt kvällen beger vi oss till Schlachte, ett område vid floden Wesers strand som vigts åt uteserveringar. Ett tiotal restauranter delar på en stor terrass där man kan äta, dricka och titta på båtarna som åker på floden. Under hela sommaren är området välbesökt och det är en utmärkt plats att träffa nya människor genom nödvändigheten att dela bord med andra besökare.

 

Från Bremen går resan mot Lüneburger Heide, en ljunghed som sträcker sig över en stor del av förbundslandet Niedersachsens östra del. Området erbjuder en hel del olika typer av kulturupplevelser med tonvikt på konst, slöjd och lantbrukskultur. Området är också hemvist för brännvinet Heidegeist, en skrämmande lättdrucken, mintsmakande tinktur som består till femtio procent av alkohol. Försiktighet anmodas, det smakar knappt sprit alls men kan sänka den bäste.

Vi väljer att utgå från staden Soltau
i södra delen av heden. Soltau ligger bekvämt till för många sevärdheter i området. Bland annat kan man på ungefär en halvtimme ta sig till stridsvagnsmuseet i Munster eller till nöjesparken Heide Park. Heide Park är ett populärt nöjesfält med bergochdalbanor och andra åkattraktioner i mängder. Bokar man inträdet minst fem dagar i förväg kostar det 29 euro per person och då ingår alla åkattraktioner. Som bonus ingår också en ”bra väder-garanti” som lovar fritt inträde en annan dag om det regnar mer än en timme under besöket.

En mindre roande men nog så viktig plats att besöka är minnesplatsen över koncentrationslägret Bergen-Belsen. En halvtimmes bilfärd från Soltau låg det läger där, bland många andra, Anne Frank dog i slutskedet av andra världskriget. Här finns ett museum med föremål och berättelser från den mörkaste tiden i Europas moderna historia och området där koncentrationslägret låg är uppmärkt som en vandringsled med informationsskyltar om lägerverksamheten.

 

Jaktslottet Iserhatche är vårt nästa stopp. Det är en upplevelse som kan lämna vem som helst stum och bör verkligen inte missas. Slottet ägs av den excentriske Uwe Schulz-Ebschbach som också bor där sedan 1986. Slottet är i sig en fantastisk upplevelse, rummen är inredda i olika klassiska stilar och det är fullkomligt nedlusat med jakttroféer från dess 100-åriga historia.

Men det är egentligen utanför huvudbyggnaden som det börjar bli helt otroligt. Uwe Schulz-Ebschbach hyr in konstnärer för att uppfylla sina visioner och konsten finns därmed överallt. Redan på gården framför jaktslottet möts man av en julgran i jätteformat, byggd av hästskor och med ett modelltåg som åker runt inuti. En mjukstart kan man säga.

I slottsparken finns bland annat ett glasblåseri, en smedja och en hembyggd vulkan! Och så finns det samlingar. Kanske världens största samling av samlingar. Samlare av alla slag har donerat eller lånat ut samlingar till Iserhatche och här finns de överallt.

Här finns världens största samling ölflaskor, drygt en halv miljon tändsticksaskar, samlingar av vattenkannor, vaskrensare, kapsylöppnare, häxor, grodor och i stort sett allt annat man kan tänka sig.

Till och med trädgårdarna är en samling – av trädgårdar...

Om du någon gång undrat om det finns någon som är intresserad av din samling, vad den nu än innehåller, så är svaret Gerhard Lorenz, ägaren till tändstickssamlingen, som finns på plats i stort sett varje dag.

– En del besökare går bara igenom och tittar på samlingarna. Det tycker jag är lite tråkigt, utan besökarna har jag ingen funktion. När folk stannar, pekar, berättar och frågar, då är mitt arbete som bäst, säger Gerhard Lorenz.

Uwe Schulz-Ebschbach trodde för några år sedan att han inte längre skulle ha någon funktion i världen. Därför planerade han sin begravning. I ett av rummen har han därför låtit bygga ett mausoleum, som innehåller några av hans favoritsamlingar, där han planerar att tillbringa den sista vilan som en del av sitt eget verk.

Nu visade det sig att han fortfarande hade mycket att ge världen och han beslöt sig därför för att inte dö riktigt ännu. Sin kista, eller kanske snarare sarkofag, har han därför numera i vardagsrummet i väntan på att få ingå i utställningen.

 

På vägen tillbaka till Sverige väljer vi färjevägen från Puttgarten till Rødby och sedan från Helsingør till Helsingborg. Det innebär ganska tråkiga motorvägssträckor, men går fort och smidigt. Området runt Puttgarten är i stort sett helt anpassat för skandinaver som är på inköpsresa och den här vägen är också den mest använda av dem som åker till Tyskland endast för alkoholshoppingens skull. Det innebär att det då och då blir trångt på färjorna, men överfarterna går ganska fort och allt som allt kan man köra från Bremen till Helsingborg på sex–sju timmar.

NORRA TYSKLAND

Resvägar: Det finns många sätt att ta sig till Tyskland från Sverige. Från Göteborg går det färja till Kiel, från Trelleborg går det färjor till Sassnitz, Rostock och Travemünde och från Malmö går det färja till Travemünde. Från Malmö kan man också välja att köra över Öresundsbron och sedan antingen över Stora bält-bron och vidare mot Flensburg eller till Rødby och därifrån ta färjan till Puttgarten. Det sistnämnda alternativet är dock vanligast i kombination med färjan från Helsingborg till Helsingør.

Äta och dricka: Att äta på restaurant är billigare i Tyskland än i Sverige. I synnerhet om man väljer en så kallad Imbiss. Imbiss är nästan som ett gatukök men i en slags tysk variant. Där kan man i regel äta sig mätt för under tre euro. Menyn består oftast av ett par varianter av bratwurst, pommes frites och grillad kyckling.

Väljer man restaurant istället så är priserna fortfarande lägre än i Sverige. Oftast kommer man undan med ungefär tio euro per vuxen, inklusive dryck. Sallad ingår däremot sällan mer än som dekoration, så vill man få i sig lite grönsaker får man beställa det separat.

Norra Tyskland och i synnerhet förbundslandet Niedersachsen är väldigt stolta över sin sparris, som serveras med potatis och hollandaisesås under sommaren. Är man särskilt begeistrad i sparrisätandet finns det en utmärkt turistväg som heter Niedersächsiske Spargelstraße, där kan man kan köra till olika sparrisodlingar och få information om – och förstås äta – sparris.

Taggar: Resor

Det finns flera sätt att ta sig från Sverige till Tyskland, vi valde att ta färjan från Göteborg till Kiel. Det är helt klart det bekvämaste sättet att ta sig ner men också det dyraste och långsammaste.

Färjan ankommer Kiel klockan nio på morgonen och vi kör västerut mot Brunsbüttel. Vägen dit tar ungefär en och en halv timme på landsväg och är en tacksam mjukstart till den tyska trafiken.

Den självklara sevärdheten i Brunsbüttel är slussen som binder ihop Kielkanalen med Nordsjön. Slussen är tätt trafikerad av både fartyg och turister och det finns restauranger, turistinformation och gratis parkering nära utsiktsplatserna. Slussmuseet ligger också här för den som vill fördjupa sig mer i historien om kanalbygget och om hur den lilla kuststaden Brunsbüttel hamnat på kartan utan att ha någon egentlig hamn.

Hela staden präglas starkt av slussen och det finns gott om restauranger, souvenirer och konst med maritimt tema.

 

Vi kör vidare med Bremerhaven som nästa mål. Följer man turistvägen längs floden Weser får man se klassisk nordsjömiljö, med de höga vallarna som skyddar mot

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto. ✅ Tillgång till alla artiklar ✅ Digital tidning ingår ✅ Exklusivt nyhetsbrev

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.