Bild
Nästa artikel
Alfama är en av stadens äldsta stadsdelar.
Alfama är en av stadens äldsta stadsdelar.

Lissabon - En upplevelse för alla sinnen

Resa

Få städer har så nära kontakt med sitt förflutna som Lissabon. Historien har format både staden och dess invånare. Men Portugals huvudstad vägrar bli sentimental, den tittar nyfiket in i framtiden.

Dagen vaknar långsamt när jag släntrar ner mot floden Tejo. En och annan nattsuddare tar långsamma steg uppför kullerstensgatan i Chiado, stadens barer stänger först när gryningsljuset lägger sina långa fingrar över de eleganta marmorfasaderna. En välklädd man är på väg till arbetet, portföljen svingar han i ena handen, i den andra dagens tidning. Från ingången till Mercado da Ribeira tränger ett strilande gult ljus ut i den dimmiga morgonen. Lissabons mest historiska marknad är perfekt att starta dagen på. Den gamla trotjänaren som öppnade redan på 1200-talet fick en välbehövlig ansiktslyftning häromåret.

Mina dagar i Lissabon brukar se olika ut på alla punkter utom en. Varje morgon startar jag på Mercado da Riberira. Det finns inget bättre ställe att dra igång batterierna än här. Inte minst för en kopp kaffe på stående fot samtidigt som man småpratar lite med handlarna. Skönast historier har Alice som jobbat på marknaden i 57 år. Hon är 84 nu och bor i Bairro Alto, längst upp på kullen.

– Jag odlar chilin på min balkong, vill du prova, här, ler hon sitt allra största leende.

Chilin binder hon till fina buketter och säljer på marknaden. Jag köper med mig ett knippe, tackar för pratstunden och går vidare. Alice och kompisen Marta nickar, ses imorgon.

Allra bäst är att komma hit riktigt tidigt när kommersen är som störst. När handlarna frenetiskt försöker övertyga besökarna, när stammisarna hämtar hem sina dignande kassar med grönsaker, fisk och kött.


Mercado da Ribeira som först främst var fiskmarknad har i dag blivit något av alla matfantasters favoritställe. Anledningen är satsningen på att möta samtiden. Foodies flockas till den nyare delen av marknaden som lockar med flera av stadens hetaste kockar och baristas. Här kan man prova många av landets bättre viner, stekar i världsklass från grannregionen Alentejo, fisk- och skaldjursrätter som är pinfärska. Eller underbara mackor. Time Out Mercado da Ribeira är en lyckad fortsättning på marknadens åttahundraåriga historia.

 

Efter marknaden är jag redo för staden. Lissabons sju kullar har kvarter som trots att jag varit här nästan årligen i trettio år alltid döljer nya skatter. Alltid annars promenerar jag för att upptäcka och utforska städer. Men i Lissabon är det inte lika självklart, här måste jag också hoppa på 28:an ibland. 28:an är spårvagnslinjen som har blivit en attraktion i sig. Linjen är legendarisk där den skär rakt genom de mest intressanta delarna av Lissabon. Det är uppfriskande att skramla fram genom den medeltida bebyggelsen, ducka för tvättlinor och väjande vespor, hoppa av för en kopp kaffe innan man fortsätter längs den snirkliga sträckningen igen. Och det där kaffestoppet innebär nästan alltid att man har fått nya vänner och nya favoritbakgator att återvända till. På grund av linjens dragning genom Lissabons mest kuperade delar, är det bara de berömda Remodeladospårvagnarna från 1930-talet som klarar av att klättra så brant och störta så djupt genom stadsbebyggelsen. Därav den nästan museala känslan som gör 28:an så unik.

När jag hoppar av 28:an gör jag det nära Pastelaria Bénard. Jag tycker om den långa eleganta disken, ja jag tycker om mycket med det här stället som ganska många besökare missar. Den kändare kusinen, det berömda och glassiga Cafe Brasileira ligger alldeles i närheten, men på Pastelaria Bénard känns det förflutna mycket mer närvarande. Drygt hundra år efter öppnandet, får jag för mig att känslan är exakt likadan bara jag kisar lite lätt mot de eleganta träskåpen bakom disken. Och varför är inte kafépersonal alltid så här elegant klädd?

 

Heta stadsdelen Principe Real är en slags frispråkigare förlängning av stadsdelen Bairro Alto, alldeles nära paradkvarteren i stadsdelen Avenida men med helt egen karaktär. Här har hbtq-rörelsen länge haft ett starkt fäste, här finns en acceptans för människor som är befriande, här finns många av de mest spännande småbutikerna och bästa barerna. Det är också en romantisk stadsdel med bländande arkitektur, stolta parker och fina torg. Namnet Principe Real (Kungliga Prinsen), fick stadsdelen för att hedra Drottning Maria II förstfödda son.

Nästa morgon promenerar jag genom Lissabons mest majestätiska park, Parque Eduardo VII, som är förbunden med Baxia och genom stadens mest storslagna aveny, Avenida da Liberdade. Välståndet visar sig i de palatslika husen som fortfarande kantar delar av Avenida, längst upp ligger stadens dyraste adresser, här hittar du också de mest exklusiva modebutikerna. Avenida slutar med den stora rondellen Praça Marquês de Pombal, som i folkmun ofta kallas Rotunda.

 

Den långa stadsvandringen har gjort mig törstig. Min vän Bruno Aquino är en av stadens främsta ölkännare. Han bloggar om öl, skriver om öl, provar öl, reser till Europas storstäder för öl. Han älskar öl. Bruno är förstås i himmelriket nu. Vi ses på ölbaren Cerveteca Lisboa och provar nya hantverksöl, några från staden, andra från byarna i närheten, alla en kort biltur härifrån.

– I resten av Europa har ölrevolutionen pågått i flera år, men i ett land med så stark vinkultur är det inte enkelt för små hantverksbryggerier att etablera sig. Men nu händer något med ölkulturen även i Portugal, inte minst i Lissabon, berättar Bruno.

Vi matchar ölen från bryggerierna
Mean Sardine, Dois Corvos, 8a Colina
och Letra med olika sardiner och nybakat bröd och pratar om revolutionen.

– Nu öppnar bryggpubar, ölbarer och bryggerier i en strid ström, fortsätter Bruno mellan tuggorna.

 

Från Principe Real är det bara några långa kliv ner för kullen till Lissabons äldsta bevarade stadsdel. Alfamas bebyggelse klarade sig mirakulöst nog från den stora jordbävningen 1755. Det sofistikerade nätet av gränder, trånga gator, små torg med stilfulla fontäner, smala trappor och labyrintiska gångar går att utforska hur länge som helst. Fasaderna, smyckade med intrikata kakelmönster och gatukonst, förhöjer upplevelsen. Men det är ingen museal miljö, i Alfama bor fortfarande människor. Tvätten hänger på tork mellan husen, katter ligger och spanar lojt, små enkla restauranger, tascas, blir till fadoställen på kvällen, ljudet av den klagande musiken spiller ut på gatorna och jag kan förstås inte motstå tonerna utan dras återigen in på Sr Fado, ett av mina favoritfado-ställen. På scenen fångar fadistan publiken, det är knäpptyst när hon smäktande berättar sina historier.

Det finns ingen musikstil som är så förknippad med Lissabon som fadon.

Musikstil förresten, fadon är mer än så. En kulturyttring som är djupt förbunden med Lissabon och människorna som kommer härifrån. Den föddes i Alfama, den togs hit under 1700-talet av nyanlända som kom från landets kolonier och slog sig ner här.

Fadosången framförs traditionellt lika ofta av en man som av en kvinna, en fadista, och ackompanjeras av en gitarr och en karakteristisk dubbelsträngad portugisisk gitarr.

– Under många år sågs fadon som något ålderdomligt, närmast förlegat men nuförtiden har den fått ett uppsving även bland yngre Lissabonbor, och den har också fått många moderna tolkare, berättar Carlos som jag delar bord med.

Portugals kulinariska självförtroende har på senare år fått sig ett rejält uppsving. Nu utmanar man storebror Spanien på ett självklart sätt. I Lissabon driver en handfull unga matkonstnärer på utvecklingen, med José Avillez som med sina sex restauranger och två michelinstjärnor tagit täten men med många fler som vill förändra matkulturen. Ingenting skvallrar om restaurangen på gatuplan, där morsar jag på gänget som driver den lilla baren som hör till Casa de Pasto, tar trapporna upp och möts av den varma lilla restaurangen där det känns som att tiden stannade någon gång vid förra sekelskiftet. Stjärnkocken Diogo Noronha har lärt sig hantverket på Michelinkrogar runtom i Europa. Nu uppdaterar han den traditionella kokkonsten med sin egen tolkning, minst en sittning här blir det varje besök i staden.

Diogo själv gillar att komma ut till gästerna titt som tätt och se till att de trivs och han rekommenderar vad jag ska prova ikväll.

– Vi har Azeitão-ost, en finiberiscoskinka, flera nya spännande rätter på rotfrukter som jag tagit fram, kanske vill du ha vilt, frågar han nyfiket.

– Och du, när vi stänger, känner du för att ta en sväng på staden, undrar Diogo?

Han behöver inte fråga två gånger.

LISSABON

Resa hit: Lissabon är en rejäl biltur från Sverige – drygt 350 mil från Stockholm. Med flyg (TAP flyger direkt) når du staden på drygt fyra timmar från Arlanda.

Bo här: Bairro Alto Hotel. Absolut perfekt läge på torget Praça Luís de Camões i Bairro Alto, nära till Chiado och Principe Real dessutom.

Utflykter: Sintra – den historiska praktfulla sagostaden Sintra ska du inte missa. Vackra palats, vindlande bygator och en hel del mysiga restauranger gör det till en perfekt dagsutflykt. Kan du ska du undvika att åka ut hit helger då det är mest besökare. Ligger en halvtimme från Lissabon.

Cascais/Estoril – Portugals egen riviera når du enkelt, bara en kort resa ut ur staden. Här ligger lyxyachter på rad och många hittar sitt semesterboende här. Många bra restauranger och fina stränder. Till Cascais och Estoril tar det ungefär en tjugo minuter från stan.

Alentejo – Landets bästa distrikt för den som vill utforska mat- och vinkulturen. Enastående landskap och små vackra byar får man på köpet. Alentejo når du en och halv timmes körning söder om Lissabon.

Taggar: Resor

Dagen vaknar långsamt när jag släntrar ner mot floden Tejo. En och annan nattsuddare tar långsamma steg uppför kullerstensgatan i Chiado, stadens barer stänger först när gryningsljuset lägger sina långa fingrar över de eleganta marmorfasaderna. En välklädd man är på väg till arbetet, portföljen svingar han i ena handen, i den andra dagens tidning. Från ingången till Mercado da Ribeira tränger ett strilande gult ljus ut i den dimmiga morgonen. Lissabons mest historiska marknad är perfekt att starta dagen på. Den gamla trotjänaren som öppnade redan på 1200-talet fick en välbehövlig ansiktslyftning häromåret.

Mina dagar i Lissabon brukar se olika ut på alla punkter utom en. Varje morgon startar jag på Mercado da Riberira. Det finns inget bättre ställe att dra igång batterierna än här. Inte minst för en kopp kaffe på stående fot samtidigt som man småpratar lite med handlarna. Skönast historier har Alice som jobbat på marknaden i 57 år. Hon är 84 nu och bor i Bairro Alto, längst upp på kullen.

– Jag odlar chilin på min balkong, vill du prova, här, ler hon sitt allra största leende.

Chilin binder hon till fina buketter oc

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.