Bild
Nästa artikel
Vid byn Gunnerside i Swaledale visar Yorkshire upp sig från sin allra bästa sida.
Vid byn Gunnerside i Swaledale visar Yorkshire upp sig från sin allra bästa sida.

Hem till Yorkshire

Resa

Gemyt och umbäranden ger oftast de bästa berättelserna. Många har säkert en relation till Hem till gården, Banks, Robin Hood eller Harry Potter. Grevskapet Yorkshire med sina grönskande kullar, betande får, ödsliga hedar och brasuppvärmda pubar har inspirerat författare och regissörer i generationer.

Det känns som om det hade varit lättare att forcera Fort Knox. Det duggregnar och vi kommer inte längre med vår hyrbil. En vägbom, en ilsket röd signal och en obemannad vaktkur är vad vi har framför oss.

Vi har gjort upp med brittiska ITV om att få göra ett studiebesök i en av Englands mest välbevakade byar, geografiskt för allmänheten så hemlig att den inte ens finns med på kartan. Som fiction är den desto mer välbekant – Emmerdale – i TV:s långkörare ”Hem till gården”.

Sanningen är att byn inte existerar i verkligheten, inte ens i något annat namn som förr i tiden – då Emmerdale spelades in i Esholt, en liten by i Yorkshire nordväst om Leeds. I takt med TV-seriens oerhörda popularitet tvingades TV-teamet 1997 överge Esholt som inspelningsplats eftersom turisterna kom att blockera alla tillfartsvägar.

Från tid till annan öppnar ITV den nyuppbyggda byn för sina fans. Från järnvägsstationen i Leeds tas turisterna till Harewood Estate, ett stort gods med ansenliga hektar jordbruksmark. Det är här som exteriörerna till TV-serien – drygt 7 000 avsnitt är till dags dato producerade – byggts upp.

– Byn är unik, och vi har bara möjlighet att visa den för ett begränsat antal gäster, meddelar John Whiston, ITV:s chef för dramaserier i Yorkshire.

 

Vi har fått ett specialtillstånd att med egen bil invänta en av dessa chartrade bussar, och passa på när vägbommen öppnas. Väl framme tas vi emot av säkerhetschef Matt Charlton.


– Ursäkta att ni fick vänta. Men vi är extremt noggranna med säkerheten. Produktionen måste löpa på, det är många avsnitt som ska spelas in på kort tid.

Tillsammans med en grupp, varav många tycks ha sett alla TV-avsnitt, visas vi runt i byn som ser hur naturtrogen ut som helst.

– Byn byggdes klar på 20 veckor, säger vår ledsagare Martin som tar oss med till det ena stenhuset efter det andra, för TV-publiken välkända platser som puben The Woolpack Inn, Bob’s Café på Main Street, bilverkstan Dingle & Dingle, veterinärpraktiken och bykyrkan The Parish Church of St. Mary’s.

Bakom stenfasaderna är husen byggda på trästommar, vissa medvetet snedställda så att takåsarna ska sjunka in. Från skorstenarna ska det komma rök, men det blir utan den stickande kollukten som är så vanlig i brittiska byar.

– Rökmaskinerna gör jobbet, säger Martin.

Det som trots allt ser ut att vara äkta vara, åtminstone i några fall, är gravstenarna på kyrkogården.

– Vi tackar för donationer som vi fått från diverse kyrkogårdar i Londonområdet, berättar Martin vidare.

Vi har fått en förhållningsorder; inga bilder på en kvarn som nyligen byggts upp och som uppenbarligen ska figurera i framtida avsnitt. Vi får ge oss till tåls.

Vi bilar vidare norrut mot Thirsk och möts här av en annan fanatiskt turistgrupp.

– Kom med honey, det här blir en dröm som går i uppfyllelse, säger en smått upprymd och gråtfärdig Donna Mulligan från Auckland, Nya Zeeland, och leder sin man in i James Herriots värld.

TV-serien ”I vår herres hage”, 1977–1990, har flera likheter med ”Hem till gården” eftersom båda tilldrar sig i lantliga Yorkshiremiljöer. I Thirsk har TV-veterinären James Herriot, eller mer riktigt författaren Alfred Wights, hem öppnats för allmänheten. Alfred Wight hade själv en bakgrund som veterinär när han övergav sitt skrå för att bli författare på heltid och skriva under pseudonymen James Herriot.

Vi tas emot av författarens dotter Rosie, numera pensionerad allmänläkare, som försöker förklara varför hennes pappas böcker blivit så omtyckta, allra helst i den anglosaxiska världen.

– Jag ser på dig att du inte läst någon av hans böcker, säger hon med ett skratt när jag försöker inleda det litterära samtalet.

Jag måste medge att hon har rätt, i ärlighetens namn har jag bara fragmentariska minnen av TV-serien, men själva uppståndelsen i sig är naturligtvis ett intressant fenomen. Och inte mindre intressant blir det av att det nu planeras för en ny och uppdaterad produktion.

– Kom, ni kanske vill titta på den Austin 7 från 1936 som användes i TV-serien, säger Rosie när hon hör att vi representerar ett svenskt bilmagasin.

 

Efter Thirsk ska vi på allvar tränga in Yorkshire Dales och dess nationalpark. Nästa stopp blir Masham där vi tar in på The White Bear och träffar turistchefen för North Yorkshire, David Shields. Masham är känt för sina bryggerier och fejden mellan bröderna Simon och Paul Teakston. Bakom hotellet finns bryggeriet Black Sheep och inte långt därifrån ursprungliga Theakston.

Ena brodern, Paul Theakston, startade ett eget bryggeri 1992, Black Sheep, när Theakstonfamiljen inte kom överens om en affär med det nationella storbryggeriet Scottish & Newcastle. Paul upplevde sig själv som familjens svarta får, en av anledningarna till namnet på det nya bryggeriet. Nu har Black Sheep och Theakston kontrakt med ungefär varannan pub i Yorkshire.

Apropå TV-serier och miljöer påminner oss David Shield om att Downtown Abbey geografiskt faktiskt just utspelas i Yorkshire, men där produktionen av praktiska skäl istället kom att förläggas på Highclare Castle, tiotalet mil väster om London.

– Det riktiga Downtown Abbey borde egentligen vara Newby Hall vid Ripon, några mil söderut härifrån. Thirsk, min hemstad, nämns ju ofta i Downtown Abbey som närmaste större marknadsplats.

 

Wensleydale är den bredaste och mest bilturistiga av Yorkshires dalar. Målet för dagen är marknads- och lantbrukarstaden Hawes, känd för sina boskapsauktioner och den berömda Wensleydaleosten. På vägen till Hawes gör vi en avstickare till Aysgarth Falls, där scener från Robin Hood-filmen ”Princes of Thieves” spelades in och till den lilla byn Askrigg, skådeplats för flera av avsnitten med James Herriot.

Vi går upp i ottan för att få uppleva atmosfären kring en äkta boskapsauktion, men kommer uppenbarligen inte den mest frekventerade dagen.

– När det är som mest intensivt i september ropas de finaste avelsfåren in för 30 000 pund, berättar David Watson, fårbonde från Sedbergh. Det är stor show och en trevlig social happening, mycket tack vare vår karismatiske auktionist Raymond Lund.

Det riktigt vilda Yorkshire Dales börjar när vi tar vägen in mot nästa dal norrut via passet Buttertubs.

Väl inne i Swaledale kan vi inte motstå snirkelvägen uppför kullarna till Tan Hill Inn, Englands högst belägna pub, ”1 732 ft” över havet. Här breder hedarna ut sig åt alla väderstreck och vinden ligger ofta på riktig hårt. Tan Hill har blivit något av vandrarnas oas. En av Englands populäraste leder, kust till kust, drygt 30 mil, drar fram just genom Swaledale och vid Tan Hill rastas det ofta och gärna. Brasorna värmer gott och vid nödläge finns det möjlighet att övernatta.

Richard bakom disken erbjuder både Black Sheep Bitter och Theakston Old Peculier och berättar att Tan Hill Inn har öppet året runt, trots väder och vind.

 

Tillbaka i dalen åker vi österut och passerar den ena fascinerande lilla byn efter den andra, alla med sina idylliska pubar, tea rooms och små livsmedelsbutiker. Muker, Gunnerside och Reeth är alla värda besök, längsta rasten gör vi i Reeth där vi beställer in afternoon tea med tillbehör hos Copper Kettle.

Ute ur nationalparken kommer vi till dalens centralort Richmond som enligt uppgift ska vara den fiktiva staden Eastvale i Peter Robinsons deckare om Alan Banks. Slottet, ursprungligen från 1000-talet, dominerar och det stora torget, kraftigt lutande, påminner om en italiensk piazza. Inne på bokhandeln vid Castle Hill bekräftar Liz Blenkey att Robinson, nu bosatt i Kanada, kommer från trakten, men märkligt nog inte marknadsförs på det sätt vi hade förväntat oss.

– Tänk att ni är så intresserade av Peter Robinson, ni har ju själva hyfsade deckarförfattare som Stieg Larsson och Henning Mankell, säger hon och får gräva sig fram för att hitta några av Robinsons senaste romaner i en papplåda under hyllorna.

Liz är inte helt säker, men hon tror att polishuset i Eastvale är nuvarande The King’s Head Hotel vid stora torget och att alla smala gränder som löper bland stenhusen har inspirerat Robinson till många av mordgåtorna. Annars är det just Robinsons beskrivningar av hedlandskapet, pubarna och alla närliggande orter och byar som har gjort honom så populär i Sverige.

 

Nästa nationalpark, tillbaka österut, är om möjligt än mer beskriven och filmatiserad. North York Moors sträcker sig ända ut mot Nordsjökusten. Vi åker A 170 och passerar på nytt Thirsk i mer låglänt terräng innan det bär ordentligt uppåt vid Sutton Bank. Uppe på platån blir det en avstickare ned till byn Kilburn för att få en ordentlig vy av den sandstensuthuggna vita häst som avtecknar sig på en bergssluttning, och som i klart väder tydligt lär synas från stora vägen från York och framför allt från luften.

Vid Pickering tar vi av norrut och hamnar på nytt i ett fascinerande hedlandskap. Över heden drar North Yorkshire Moors Railway fram, ett stycke ingenjörskonst som byggdes 1865. Framför allt är det järnvägsstationen vid Goathland som nått världsrykte, filmad som skådeplats för den fiktiva byn Hogsmeade i den första filmen om Harry Potter. Fler filmer och TV-serier har hämtat sina miljöer härifrån, James Herriot igen och också ITV:s ”Heartbeat”, på svenska översatt till ”Tillbaka till Aidensfield”.

När vi anländer frustar ett ånglok med sotsvart och grå rök in på stationen. Trafiken har återuppstått och just ångloksavgångarna, från Pickering eller Whitby nere vid kusten, är en av de mest populära turistattraktionerna i hela Yorkshire.

 

Whitby, den läckra kuststaden vid utloppet av floden Esk, är också en av Nordenglands mest välbesökta. Det blir vi varse när vi anländer en strålande lördag på försommaren och det tar nästan en halvtimme innan vi finner en parkeringsplats. Inte heller får vi tag i något hotellrum trots att vi sökt på diverse sajter flera veckor innan.

Whitby kryllar av turister och själva luras vi in i en turistfälla, en sightseeing på båt för tre pund styck – en tur som visar sig gå Esk uppströms bland rostiga fartygsskrov och sumpmarker. Alla resenärers ansiktsuttryck är som fiollådor, men ingen säger något när vi återvänder till kajen efter 20 minuter. Torsk!

Trevligare är det att kolla in familjerna som fångar krabbor längs med kajkanten, promenera ut på piren, se vågorna slå med full kraft mot klipporna och spana upp mot platån på andra sidan floden och ruinerna av 1200-talsklostret Whitby Abbey.

Det var här som Bram Stoker kom på
att greve Dracula skulle landstiga när han kom tillbaka från Transsylvanien. Både i
filmerna från 1931 och 1977 användes miljöerna från Whitby Abbey. Staden har förstås slagit mynt av Bram Stokers skapelse och lockar med Dracula Experience.

Själva lockas vi mest av lunch och då förstås fish & chips. Det är lång kö ut på gatan för att komma in på The Magpie Café, tillsammans med närliggande Quaiside, prisbelönat för denna brittiska klassiker.

 

Det får bli natthärbärge några mil söder-ut i Scarborough som vi når längs med en kustväg som bland annat passerar Robin Hood’s Bay, självklart också filmskådeplats, men inte för just någon Robin Hood-film. I Scarborough får vi havsutsikt på Ambassador Hotel.

I baren serveras Black Sheep – en tidigare favorit i Yorkshire Dales, men nu tyvärr fadd i smaken. Den litterära kopplingen är att en av systrana Brontë, Anne, ligger begravd i Scarborough, vid St Marys kyrka. På helt fel plats kan tyckas, eftersom hon under större delen av sitt liv verkade ute på hedarna i Haworth, West Yorkshire. Det besöket hinner vi inte med – den här gången.

YORKSHIRE

Englands största traditionella grevskap.

Större städer: Leeds, Sheffield, Bradford, Hull, York, Huddersfield.

Nationalparker: Yorkshire Dales, North York Moors, Pike District.

Vägen dit: Med egen bil, färja Rotterdam–Hull, Amsterdam–Newcastle, flyg/hyrbil, Manchester.

Bilavstånd: Manchester–Leeds 8 mil, Leeds –Thirsk 7 mil, Thirsk–Hawes 7 mil, Hawes–Whitby, 13 mil, Whitby–Scarborough–Leeds, 14 mil.

TV-serie/filmplatser: Harewood/Leeds (Hem till gården), Thirsk/Askrigg (I vår herres hage), Goathland (Harry Potter m.fl), Whitby (Dracula), Castle Howard (En förlorad värld), Halifax/Calderdale (Happy Valley, Vår stora kärlek), Barnsley/Grimethorpe (Brassed Off), Kettlewell (Kalenderflickorna), Sheffield (The Full Monty), Haworth (Brontë County/födelsplats).

Mer infowww.yorkshire.com

Taggar: Resor

Det känns som om det hade varit lättare att forcera Fort Knox. Det duggregnar och vi kommer inte längre med vår hyrbil. En vägbom, en ilsket röd signal och en obemannad vaktkur är vad vi har framför oss.

Vi har gjort upp med brittiska ITV om att få göra ett studiebesök i en av Englands mest välbevakade byar, geografiskt för allmänheten så hemlig att den inte ens finns med på kartan. Som fiction är den desto mer välbekant – Emmerdale – i TV:s långkörare ”Hem till gården”.

Sanningen är att byn inte existerar i verkligheten, inte ens i något annat namn som förr i tiden – då Emmerdale spelades in i Esholt, en liten by i Yorkshire nordväst om Leeds. I takt med TV-seriens oerhörda popularitet tvingades TV-teamet 1997 överge Esholt som inspelningsplats eftersom turisterna kom att blockera alla tillfartsvägar.

Från tid till annan öppnar ITV den nyuppbyggda byn för sina fans. Från järnvägsstationen i Leeds tas turisterna till Harewood Estate, ett stort gods med ansenliga hektar jordbruksmark. Det är här som exteriörerna till TV-serien – drygt 7 000 avsnitt är till dags dato producerade – byggts upp.

– Byn är unik, oc

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto. ✅ Tillgång till alla artiklar ✅ Digital tidning ingår ✅ Exklusivt nyhetsbrev

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.