Bild
Nästa artikel
Parador de Ronda ligger precis intill den djupa ravinen och Ponte Nuevo. Utsikten är hisnande och passar inte den som har anlag för svindel.
Parador de Ronda ligger precis intill den djupa ravinen och Ponte Nuevo. Utsikten är hisnande och passar inte den som har anlag för svindel.

Andalusien med konstfull resplan

Resa

Morisk historia, stilla strandliv, spektakulär natur och spännande kultur i en och samma resa. Går det? Med bil i Andalusien är det en enkel match!

Vår resa startar på Málagas flygplats. Biluthyrningen är enkel och smidig och knappt två timmar senare rullar vi in i Granada. Där möts vi av regntunga skyar men det gör oss inte så mycket. Vi har slagit på stort och tagit in på Hotell Alhambra Palace som ligger en kort promenad från huvudmålet för den första anhalten av vår resa: det moriska palatset Alhambra. Vi har valt hotellet för dess läge, för att slippa trassla med parkering för vår hyrbil och resor upp till palatset. Hotellet ligger, liksom palatsområdet, uppe på en höjd och utsikten över Granada och bergskedjan Sierra Nevada är lika makalös som milsvid.

Vi sätter oss på hotellets uteservering och avnjuter en tapasbricka och varsitt glas av det lokala ölet medan regnet faller på markiserna över våra huvuden. Hotellets namn skvallrar om stilen som är inspirerad av palatset intill. Detaljerad stuckatur, valv och mosaiker får oss att känna oss som gäster i ett sultanat.

– Har ni besökt Alhambra? frågar vår servitör och vi berättar att det är vår plan för nästa dag.

– Då kommer ni att förstå att det här, han gör en gest in mot hotellets lobby och sällskapsytor, inte är någonting mot vad ni kommer att få se imorgon.

 

Alhambra med sina många palats och trädgårdar är ett unikt välbevarat byggnadsverk inom västlig islamisk arkitektur och anses vara ett arkitektoniskt mästerverk. Det byggdes under 1250-talet fram till slutet av 1300-talet främst under nasridernas dynasti. Sedan 1870 är det ett nationellt kulturminnesmärke i Spanien och 1984 sattes Alhambra upp på Unescos världsarvslista. Området är rikt utsmyckat med mosaiker i geometriska mönster och olika färger och sanslöst detaljrika stuckaturer. De rektangulära gårdarna med fontäner och byggnader där härskarna och deras tjänare bodde, fascinerar besökare året runt. Det är faktiskt Spaniens näst mest besökta sevärdhet med över två miljoner besökare per år.


Vi gör som de flesta andra och börjar besöket med att gå genom cypressallén till Generalife som var det svalare palats dit kungarna flyttade om somrarna.

Vi passerar näckrosdammar och turister som ler upp mot sina selfiesticks och trots att det är enormt många andra där är upplevelsen ändå egen och uppslukande. Medan jag väntar på att få ta ett foto vid en av dammarna frågar jag en äldre japansk kvinna vad hon tycker:

– Speachless, mållös, är det enda hon lyckas få fram. Hennes väninna fyller i:

– Vi har rest runt i Europa men inget går att jämföra med det här. Det är nästan för intagande. Allt det här vattnet, som porlar och reflekterar, och att det runt varje hörn väntar en ny vy eller en utsmyckad detalj att fördjupa sig i ... det gör en ödmjuk.

 

Vi har fått veta att ett besök tar minst tre timmar. Det beror på områdets storlek men också på mängden besökare. För att hantera antalet gäster säljs biljetter i förväg och tiderna är strikta. För att besöka Nasridernas palats, som är den mest utsmyckade delen av Alhambra, krävs en separat entrébiljett med ett klockslag då man släpps in. Det går inte att komma in varken tidigare eller senare och vi fick se många besökare besviket (och ibland ilsket) vända vid de nitiska vakterna.

Väl inne i Nasridernas palats följer vi en utstakad bana genom gångar, salar och trädgårdar: Myrtengården med sin damm inramad av myrtenhäckar, Lejongården med sin fontän i vit marmor buren av tolv lejon och omgiven av 124 marmorpelare, Konungarnas sal. Allt lika fantastiskt fantasieggande. På väg ut ur palatset är vi alla rätt tagna och jag hamnar bredvid en av områdets många guider:

– Att försöka beskriva denna märkvärdiga plats är lika hopplöst som att försöka fånga en naturupplevelse på bild, säger hon. Alhambra är magiskt. Det är en plats som man upplever och bevarar i sitt hjärta.

 

Nästa dag fortsätter vi vår resa ner till kusten och ett av Costa del Sols alla enorma hotellkomplex. Det här ligger på stranden utanför Estepona och visar sig vara ett utmärkt ställe för en barnfamilj. Det finns gott om ytor att springa runt på, lekplatser, en klättervägg och en stor inomhuspool. Eftersom vi gör vår resa under våren lämpar den sig bättre än både hav och utomhuspooler som inte är varma nog för ett dopp så här tidigt på säsongen.

Barnen är exalterade och under vår kvällspromenad möter vi en amerikansk familj som säger att ”hotellet är SÅ Medel-havet”. Vi mumlar något till svar men sanningen är att hotellet känns väldigt amerikanskt. Inget fel med det och läget är utmärkt för de utflykter vi vill göra.

En timmes ren körglädje upp i bergen ligger Ronda. Staden, som är känd för att vara den moderna tjurfäktningens födelseplats och för Ernest Hemingways djupa kärlek till den, delas av en 120 meter djup ravin som kallas el Tajo. De hängande husen, casas colgadas, klamrar sig fast vid de lodräta klippväggarna. Vi har bokat bord på stadens Parador som ligger precis vid foten av bron Puente Nuevo som korsar ravinen. Maten får knappt godkänt men tack vare vår bordsbokning får vi parkeringsplats i källaren under Paradoret och med de turistmassor som åker till staden så är det värt att tipsa om. Och utsikten från både restaurangen och senare vår promenad längs med ravinen är hisnande och vidunderlig.

Staden med dess ravin är ett fantastiskt mål men själva resan till och från kusten har ett egenvärde. Vägarna är väl underhållna och känns säkra där de slingrar sig fram över bergen. Vi passerar byar med vitkalkade hus och stannar till med bilen då och då för att låta naturen och bergens skönhet drabba oss.

 

Vi avslutar vår resa i staden som många reser till men få stannar i: Málaga. Vi parkerar bilen i ett garage för här är det lätt att ta sig runt till fots. Det är en förtjusande stad med ett relativt litet centrum som är lätt att få grepp om. Byggnaderna är vackra och gatorna är nästan uteslutande gågator.

För drygt 15 år sedan bestämde sig borgmästaren Francisco de la Torre för att förbättra ryktet och öka statusen för staden och sedan dess har mer än 100 miljoner euro tillförts för att göra Málaga till ett kulturcentrum. ”Kultur är inte en kostnad utan en investering” har han sagt och muséer som Museo Picasso, Centro de Arte Contemporáneo och Ryska statsmuseets filial Museo ruso har öppnat, liksom den pop up-utställningshall som Centre Pompidou, Paris kända kulturcentrum, skapat nere i hamnen. Och det verkar som att satsningen har lyckats. Besökssiffrorna har ökat och Málaga är sedan några år tillbaka Spaniens snabbast växande turistmål.

Vårt fokus för den här delen av resan är kultur och första målet är Picassomuseet. Picasso föddes i Málaga och 30 år efter hans död fick stadens son ett museum. Det innehåller inte några av hans mest kända målningar men har ändå en gedigen samling av hans tidiga verk och den vackra museibyggnaden i sig själv är värd ett besök. När vi är där har de en tillfällig utställning med Jackson Pollock och hans två meter höga och sex meter långa verk Mural är imponerande. En av vakterna på museet berättar att det är de här tillfälliga utställningarna som bidragit till att ge museet sitt rykte:

– När vi hade Louise Bourgeois-utställning här satte vi rekord i antal besökare. Jag vet inte exakt hur många det var som kom då men förra året hade vi nästan 500 000 besökare.

 

Vår kulturtur tar oss sedan ner till hamnen. Vi vandrar genom strandpromenadens löv- och palmtäckta salar som skapar små rum med lekplatser och enklare serveringar. Nere vid kajkanten ligger Palmeral de las Sorpresas, en bländande vit arkitektonisk skapelse, som tar oss till målet: den franska pop up-konsthallen Centre Pompidou. Med sin exteriör i flerfärgade glasskivor ligger den som ett gnistrande smycke vid hamnen. Frida Kahlo, Miró, Chagall, Yoko Ono och, naturligtvis, stadens son Picasso, är bara några av de konstnärer som finns representerade. Vi fastnar vid en skulptur av Hello Kitty och barnen är överförtjusta. Att Hello Kitty också kan vara konst! De olika interaktiva delarna i hallen uppmanar till lekfullhet och ger känslan av att det är ett museum för alla åldrar. Intill oss får en skolklass frågan vad de tror att Kader Attias installation ”Ghost” handlar om:

– Han måste ha tittat på Star Wars, utbrister en kille.

– Nej, det är ju spöken! ropar en flicka. ”Ghost” betyder spöke på engelska!

Intendenten nickar vänligt mot alla förslag och säger att det är bra.

– Konst är något som både skapas av konstnären, men också i mötet med sin publik.

Sedan berättar hon att de 102 skulpturerna i folie föreställer muslimska kvinnor som ber. Gruppen fortsätter ivrigt sin diskussion om konstverkets betydelser och tolkningar.

 

Eftersom mat också bör klassas som kultur bestämmer vi för att gå vidare till Málagas saluhall. Det är ju något alldeles särskilt med saluhallar och just den här i Málaga, Mercato Central de Atarazanas, är inget undantag. Rent arkitektoniskt är den ursnygg med sin moriska entré och otroliga glasmural som man ser bäst inifrån. Vi flanerar runt, tittar på merluzas (kummel) som biter sig själv i stjärten och köper med oss oliver och andra delikatesser inför kvällens sista middag som vi tillagar i den lägenhet vi hyrt inne i centrum.

Till sist har vi alltså nått slutet av vår resa. Och trots att det blev en med flera resor i sig så känns det ändå som att vi bara precis har börjat upptäcka Andalusien.

ANDALUSIEN

 Den mest befolkade och näst största av Spaniens sjutton autonoma regioner.

Invånare: 8,4 miljoner.

Huvudstad: Sevilla.

Vägen dit: Flyg Stockholm–Málaga tar cirka 4 timmar och 20 minuter.

Hyrbil: www.hyrabilspanien.se

Mer info: www.andalucia.org/es/

Taggar: Resor

Vår resa startar på Málagas flygplats. Biluthyrningen är enkel och smidig och knappt två timmar senare rullar vi in i Granada. Där möts vi av regntunga skyar men det gör oss inte så mycket. Vi har slagit på stort och tagit in på Hotell Alhambra Palace som ligger en kort promenad från huvudmålet för den första anhalten av vår resa: det moriska palatset Alhambra. Vi har valt hotellet för dess läge, för att slippa trassla med parkering för vår hyrbil och resor upp till palatset. Hotellet ligger, liksom palatsområdet, uppe på en höjd och utsikten över Granada och bergskedjan Sierra Nevada är lika makalös som milsvid.

Vi sätter oss på hotellets uteservering och avnjuter en tapasbricka och varsitt glas av det lokala ölet medan regnet faller på markiserna över våra huvuden. Hotellets namn skvallrar om stilen som är inspirerad av palatset intill. Detaljerad stuckatur, valv och mosaiker får oss att känna oss som gäster i ett sultanat.

– Har ni besökt Alhambra? frågar vår servitör och vi berättar att det är vår plan för nästa dag.

– Då kommer ni att förstå att det här, han gör en gest in mot hotellets lobby och sällskaps

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto. ✅ Tillgång till alla artiklar ✅ Digital tidning ingår ✅ Exklusivt nyhetsbrev

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.