Ståbas och en cykel i Logan

Hemresan
till Stockholm från Borås gick bra. Hanna ville få med sig sin cykel upp och
det lät ju i sig som en utmaning. Kanske man rentav skulle kunna förvara den
upprätt? Det visade sig att det gick bra att ha både resväskor, kontrabas,
nyckelharpa, fiol, trummor och smutstvätt kombinerat med en upprättstående
cykel inne i Logan. Inte illa med tanke på att den bakersta soffan också fanns
med nedfälld där under någonstans i bilen upp mot huvudstaden.

Resan gick smärtfritt och bra, det enda vi båda tyckte var
att ljudvolymen är i högsta laget när man ligger och långkör på motorväg.
Ã-ronproppar hade varit skönt efter några timmar men i övrigt så är Dacia Logan
en pigg och stadig bil som är skön att köra!

Väl framme i Stockholm så åkte jag in till söder för att
spela, denna gång elbas, som fick plats med råge. Efter spelningen, som gick
fint, så gav jag alla i bandet skjuts hem. Alla fyra gillade det de fick se:
"grym bil", "det är ju bra med benutrymme" & "det här är något för min
farbror med sex barn" var några av kommentarerna från passagerarna längst
bak.

Efter att
ha blivit plågad i tre dagar i sträck med både instrument, packning, cyklar och
över 90 mil så fick Dacia Logan en hyfsat lugn lördag. Vi åkte på en mindre
utflykt i vårsolen till Norra Djurgården. Hanna prövade på att sitta i den
bakersta soffraden och hon tyckte att det var riktigt skönt, "en sovplats",
enligt henne där hon satt och slumrade. Däremot undrade vi hur väl värmen
skulle nå ända bak vid sträng kyla? Eftersom det bara är fläktar fram så borde
chauffören bli ångkokt och de längst bak lite mer ljumna kan tänkas…  

Väl på
plats så gick vi lite kring Sveriges minsta skidort, Fiskartorpet, och vi
avslutade rundan med lite glass bland vitsipporna. På hemvägen konstaterade vi
att mugghållarna under AC´n är riktigt bra. Att sådana inte är standard i alla
bilar var för oss ett mysterium. Helgrymma!

På söndagen fick Logan ha det lugnt och skönt. En liten sväng till macken för att
tanka och kolla vattnet. 55mil på 45 liter gav en förbrukning på 0,8, helt okej
med tanke på att 80 procent av milen har varit motorväg runt 3500-4000
varv/min. Under huven var Dacia Logan ganska lik Renault Clio men vad vet jag
om motorer.

Ett rep med
elbasen på Kungliga musikhögskolan fick det också bli. Jag hämtade gitarristen,
Mattias, vid Hornstull innan repet. Vi konstaterade att bältet på baksätet hade
snott in sig på grund av att vi hade fällt sätet dagen innan. Något som kan
vara ett störningsmoment vid frekvent fällande? Dessutom immade rutorna igen
väldigt mycket när Mattias hoppade in. Svårt att få riktigt ös på ventilationen
till de bakersta rutorna.

I övrigt så är intrycken desamma som dagarna innan med
gnisslande vindrutetorkare (måste väl vara bladen?), gedigen körkänsla och skön
åk-komfort."

Hälsningar

Janne Manninen