Bild
Nästa artikel
Guide: Viltolyckorna ökar – så ska du göra

Guide: Viltolyckorna ökar – så ska du göra

Reportage

Antalet viltolyckor per år ökar och det finns ont om forskning kring förebyggande åtgärder. I den här guiden går vi igenom allt du behöver tänka på om viltolyckor.

Förra året inträffade nästan 65 000 viltolyckor i Sverige. Vanligast är kollision med rådjur som står för över sju av tio olycksfall. Antalet personer som omkommer i viltolyckor, där kollision med älg är vanligast, är dock förhållandevis få. 

Under 1990-talet var antalet omkomna och svårt skadade per år betdligt fler. Det minskade antalet omkomna och skadade kan med största sannolikhet tillskrivas bilars förbättrade säkerhet. Det finns också ett mörkertal där de som väjt för ett djur och sedan kolliderat hamnar under en annan olycksbenämning i statistiken.  

– Vi gör bedömningar över en femårsperiod och när vi korrelerar statistiken kan vi se en långsamt uppåtgående olyckstrend, säger Anders Sjölund på Trafikverket.

– Tidigare har antalet älg- och rådjursolyckor följt populationsantalet, men de senaste fem åren har olyckorna ökat trots vikande populationer.

– Dessutom har vi fått en större vildsvinspopulation och antalet dov- och kronhjortar ökar, om än från låga nivåer. Klimatförändringar gör också att djur som exempelvis hjort sakta sprider sig norrut. 

Det stora antalet olyckor medför givetvis höga samhällsekonomiska kostnader.

− Viltolyckor kostar Sverige 3–4 miljarder per år. En exakt siffra är svår att ge eftersom det är väldigt många delar som räknas ihop. Järnvägen står för 1–1,5 miljarder av dessa och operatörerna ligger på oss för att åtgärda problemet.

En ny studie utförd i VTI:s körsimulator pekar på att en älgattrapp hade störst effekt på testpersonernas körbeteende. Foto: VTI/Hejdlösa Bilder AB
En ny studie utförd i VTI:s körsimulator pekar på att en älgattrapp hade störst effekt på testpersonernas körbeteende. Foto: VTI/Hejdlösa Bilder AB

Frågan är dock om dagens lösningar är tillräckliga och Anders Sjölund på Trafikverket uttrycker sig skeptiskt kring hur etablerade åtgärder som viltstängsel har hanterats. 

– Viltolyckor har under lång tid inte ansetts som ett viktigt problem. Viltstängsel har satts upp på många ställen i syfte att stoppa djur. Det fungerar inte, djur som vill över vägar och järnvägar tar sig över. Viltstängsel kan därför bara styra djur till andra ställen att korsa vägen, förutsatt att det inte är för långt. Viltstängsel är alltså ingen garanti för en väg fri från älgar och andra klövdjur i dag. För att höja säkerheten behöver vi se över passagemöjligheterna.  

– På grund av detta har vi också arbetat intensivt med att lokalisera problemområdena och kartbilden över dessa ska bli färdig i år. I ett försök att förbättra samarbetet mellan olika berörda myndigheter och intressenter startar vi två pilotprojekt  på utvalda vägar i Östergötland och Värmland i samarbete med Nationella Viltolycksrådet.

I andra EU-länder, där större djur som älg inte är ett problem, är det betydligt vanligare med ekodukter, en passage över eller under vägen för djuren. 

– Att skilja på trafikens och djurens rörelser är viktigt, speciellt på järnväg. Vi planerar ett forskningsprojekt för att undersöka tekniska lösningar som skulle kunna identifiera vilt och varna djur och/eller trafikanter.

Enligt Annika Jägerbrand som är forskare på VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, finns det få vetenskapliga studier kring viltolyckor och förebyggande åtgärder i Sverige. 

– Eftersom det finns lite forskning på området är det väldigt svårt att avgöra vilka insatser som är av samhällsekonomisk nytta.

På VTI har de nyligen avslutat en studie med körsimulator där de mätt hur olika åtgärder påverkat testpersonens körbeteende. Det mesta pekar på att något så enkelt som en älgattrapp ger bäst resultat. 

– I Sverige kan det vara svårt att få gehör för annorlunda idéer, men i Norge är det vanligt med älgattrapper längs vägarna. Eftersom man lätt vänjer sig vid varningsskyltar som står på samma plats år efter år bör man kanske tänka lite annorlunda när det gäller varningssystem för viltolyckor. Risken är inte alltid lika hög att råka ut för viltolyckor under olika tider och årstider på året och detta borde varningssystemen ta hänsyn till. 

Med tanke på att det sker en viltolycka i Sverige var femtonde minut och att antalet tros öka finns det anledning att återkomma till ämnet, nya forskningsresultat och vilka åtgärder som Trafikverket faktiskt utför.

Om olyckan är framme

Enligt §26 i Jaktlagen och §40 i Jaktförordningen är du vid kollision med björn, varg, järv, lodjur, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn skyldig att anmäla händelsen till polis. Att inte anmäla en sammanstötning är straffbart och belagt med böter. 

• Ta hand om eventuella skadade.

• Placera ut varningstriangel.

• Ring 112 och anmäl olyckan. 

• Ange viltslag och djurets flyktväg. 

• Markera olycksplatsen för att underlätta eftersök. Häng markeringen på den sida av vägen där viltet försvann (markeringsremsa för utskrift finns här). Du ska markera även om djuret är dött för att andra trafikanter ska veta att olyckan redan är anmäld.

• Vid kollision med björn, lodjur, varg och vildsvin ska markeringen placeras cirka 100 meter från olycksplatsen. Informera polisen om detta.

• Sök inte själv efter det skadade djuret, det kan orsaka onödigt lidande.

• Avliva inte det skadade djuret om du inte har kunskapen. 

• Om du har kört på ett tamdjur får veterinär besluta om det ska avlivas. 

• Avlägsna det döda djuret från vägbanan om möjligt, men tänk på din egen säkerhet. 

Anmäl med mobiltelefonen

Appen Viltolycka är kostnadsfri och finns till både Iphone och Android. Det är ett program som använder din telefons GPS för att få fram koordinater som du kan ange till SOS Alarm vid en olycka. Här kan du också uppdatera dig om olycksdrabbade vägsträckor. 

I Sverige kan det vara svårt att få gehör för annorlunda idéer.
Andreas Cornale arbetar till vardags med IT-säkerhet.
Andreas Cornale arbetar till vardags med IT-säkerhet.

Han förkortar djurets lidande

I ett eftersök spåras viltet som varit inblandat i trafikolyckan för att minimera djurets lidande. Därför är det viktigt att anmäla och markera olycksplatsen.

En mörkgrå Land Rover står med en orange saftblandare påslagen. På taket vilar en skylt med texten Viltolycka. Ut ur bilen och halvt nere i det leriga diket kommer Andreas Cornale, 37 år från Färingsö utanför Stockholm. Han har jagat sedan han var 15 år, arbetat extra med eftersök i tre år, och till vardags jobbar han med IT-säkerhet. 

– Det är att tur att man har en förstående chef, det brukar ofta kunna bli rätt sena kvällar, säger han medan han öppnar bagageluckan för att släppa ut jakthunden Lasica, en Slovenský kopov, även hon iklädd fluorescerande väst och med en sändare på ryggen.  

Kvällen är än så länge olycksfri och vi möts för att gå igenom hur ett eftersök brukar gå till, men så sent som i förrgår var Andreas ute på ett skarpt fall. Han tar upp sin mobiltelefon. 

– Det börjar med att jag får ett SMS från Nationella Viltolycksrådets kontaktman i kommunen som i sin tur har fått uppgifterna från polisen. Där står det var olyckan har inträffat, vilket djur som varit inblandat och kontaktuppgifter till personen som kört fordonet. Jag brukar ringa upp för att få en bättre bild av vad som har hänt och mer detaljer om vart djuret tagit vägen.  

Att markera platsen där viltet försvann från vägen efter olyckan är viktigt. Viltolycksremsan finns att hämta hos bland annat Svensk Bilprovning och går även att skriva ut på viltolycka.se, men nöden har ingen lag och en plastpåse kan duga lika bra.

Andreas sätter på pannlampan och vid gevärsmynningen sitter en extra ficklampa. 

– De flesta viltolyckorna sker i gryning och skymning så det är oftast mörkt när man är ute.

Jakthunden Lasica är ivrig på att komma iväg och hennes roll i sökandet är väsentlig, utan henne skulle det vara smått omöjligt att hitta det skadade djuret inom rimlig tid. 

– Förhoppningsvis har bilföraren märkt upp platsen där djuret försvann och det är där vi börjar leta efter spår. När man hittat det handlar det bara om att följa det, oavsett vilken väg djuret har tagit.

Med andra ord spenderar Andreas många kvällar och nätter med att krypa runt i illvilliga snår, medan de flesta av oss sitter hemma med en chipsskål i soffan. Den naturliga följdfrågan blir varför? Den ekonomiska ersättningen som eftersöksjägare får är ändå rätt liten. 

– Har man en jakthund vill man att den ska få träna så mycket som möjligt. Sedan är det tillfredsställande när man löser ett svårt eftersök och lyckas förkorta djurets lidande. Man känner att man har gjort något bra, säkert lite som de som skänker pengar eller jobbar ideellt för någon god sak.

När det skadade viltet hittats får Andreas avgöra om det ska avlivas eller inte. Beroende på var eftersöket görs används antingen en vanlig älgstudsare eller i tätbebyggda områden hagelgevär.

– Jag tar ur djuret för att se om det är värt att ta hand om. Sedan får man ta reda på vem som äger marken eftersom djuret tillhör denne. I vår kommun har vi även en överenskommelse med återvinningscentralen, sedan kan djur också lämnas ute i skogen om de ligger undanskymt. De brukar försvinna rätt snabbt på den naturliga vägen. Slutligen brukar jag ringa upp bilföraren som kört på djuret för att berätta hur det har gått. 

En sista sak är Andreas noga med att poängtera.

– Var inte rädd för att ringa och anmäla en olycka, att köra på ett djur kan hända vem som helst. Det handlar om att vi ska kunna minska lidandet.

»Jag brukar ringa upp bilföraren som kört på djuret för att berätta hur det har gått.«
Undvik viltolyckan

• Förbered din resa och skaffa kunskap om aktuella vägar. Information om detta finns på www.viltolycka.se och i appen Viltolycka. 

• Anpassa hastigheten på utsatta vägsträckor. 

• Två av tre viltolyckor sker i gryning eller skymning, var extra vaksam vid dessa tillfällen.

• Var utvilad innan du börjar din resa, det ökar koncentrationsförmågan. 

Nationella Viltolycksrådet

NVR, Nationella Viltolycksrådet, är ett nationellt samarbetsorgan bestående av både myndigheter och organisationer som arbetar med viltolyckor och eftersök. Rikspolisstyrelsen har sedan 2007 ordförandeposten på regeringens uppdrag, Trafikverket är ansvarigt för viltolycksförebyggande åtgärder och Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund tillhandahåller sammanlagt 5 500 jägare i arbetet med eftersök. På www.viltolycka.se hittar du statistik över var viltolyckor sker samt mer information om rådet. 

Andreas Cornale och jakthunden Lasica rycker ut när ett vilt djur blivit påkört.
Andreas Cornale och jakthunden Lasica rycker ut när ett vilt djur blivit påkört.
Viltolycksremsan finns att hämta hos bland annat Svensk Bilprovning och går även att skriva ut på viltolycka.se.
Viltolycksremsan finns att hämta hos bland annat Svensk Bilprovning och går även att skriva ut på viltolycka.se.
Taggar: Reportage

Förra året inträffade nästan 65 000 viltolyckor i Sverige. Vanligast är kollision med rådjur som står för över sju av tio olycksfall. Antalet personer som omkommer i viltolyckor, där kollision med älg är vanligast, är dock förhållandevis få. 

Under 1990-talet var antalet omkomna och svårt skadade per år betdligt fler. Det minskade antalet omkomna och skadade kan med största sannolikhet tillskrivas bilars förbättrade säkerhet. Det finns också ett mörkertal där de som väjt för ett djur och sedan kolliderat hamnar under en annan olycksbenämning i statistiken.  

– Vi gör bedömningar över en femårsperiod och när vi korrelerar st

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto. ✅ Tillgång till alla artiklar ✅ Digital tidning ingår ✅ Exklusivt nyhetsbrev

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.