Bild
Nästa artikel
Loj eftermiddag i St. Gilles.
Loj eftermiddag i St. Gilles.

Bryssel – Långtifrån byråkratiskt

Resa

Bryssel är inte alldeles enkel att få grepp om. Men belöningarna för den som åker hit och ger sig i kast med den belgiska huvudstaden är många. Maten, museerna och ölen är tre bra startpunkter, de håller samtliga världsklass.

I små grupper står människor samlade på Grote Markt. En flock fåglar gör likadant, tränger ihop sig där på torget, tätt, tätt, kvittrande. Grote Markt verkar vara platsen att hänga på såhär i skymningen. Jag förstår varför – dagens sista solstrålar leker med den fantastiska fasaden på stadens stadshus som har sinnrikt skulpterade ytor som ögat aldrig kan få nog av. Grote Markt är upptaget på Unescos lista över världsarv och en alldeles utmärkt plats att börja sin utforskning av Bryssel på. Att människor träffas och flockas just här är alls inget nytt, stadshuset uppfördes redan i början av 1400-talet och platsen har fungerat som mötesplats för Brysselbor alltsedan dess.

Bryssels finess är aldrig mer synlig än här kring Grote Markt. Perioden från 1890 till 1920 smyckades staden som mest. Victor Horta prydde Bryssel med den tidens förnämsta och trendigaste arkitektur, Art Noveau-rörelsens byggnader sticker ut än i  dag. Som Mort Subite på 7 Rue Montagne aux Herbes Potagères, en av världens bäst bevarade barer i stilen.

Här slår jag mig ner på de obekväma men fina långbänkarna i originalläder, några med ryggstöd fortfarande stoppade med hästhår. Beställer Kriek och Geueze av den elegant uppklädda personalen. Att gå på puben likställes med att gå på Operan ungefär. Till ölen beställer jag en tallrik tête pressée.

Runt hörnet är ljudnivån kakafoniskt hög. Klockan har precis slagit AW när jag äntrar Delirium, en oas för ölälskaren med fler än 2 000 olika sorters öl, varav fyrahundratjugotvå belgare, får jag veta av kyparen Marc som insisterar på att jag ska beställa en osttallrik till min trippel.


Bryssel är Europas mest europeiska stad. Med fler nationaliteter än någon annanstans. 6 000 svenskar bor eller arbetar i staden exempelvis. Tjänstemän, politiker, lobbyister och företagare flockas hit. Det känns som att de alla samlats på Delirium i dag.

Nästa dag tar jag en ordentlig lov genom staden. Börjar i västra delarna av staden, på andra sidan Boulevard du Midi som skär genom bebyggelsen som en artär. Öl är kultur och aldrig är det lika påtagligt som på Brasserie Cantillon, det legendariska bryggeriet som gör spontanjäst öl i världsklass. Efter rundvandring i museet och bryggeriet väntar en provsmakning i den lilla baren. Berto Carduus vet mer om stilen än de allra flesta och hans lilla föreläsning tar oss genom hela efterkrigstidens Belgien:

– Cantillons historia höll på att ta slut när lagerölen sköljde över Europa efter andra världskriget, börjar Berto… När vi är framme vid nutid igen är det helt andra utmaningar som Cantillon står inför. Hantverksvurmen har gjort ölstilen till högsta mode.

– Vi hinner helt enkelt inte med att göra så mycket öl som världen vill, fortsätter Berto, man kan bara köpa med sig ett begränsat antal öl härifrån så att så många som möjligt får med sig några flaskor hem.

Därefter fortsätter jag till hörnet av det pampiga Place Royale och Rue de la Montagne de la Cour. MIM, museet för musikinstrument, är värt ett besök bara för den magnifika Art Nouveau-byggnaden. Men samlingen är fenomenal den också och MIM följer med sin samtid genom att vara en interaktiv och pedagogisk samlingsplats för musikälskare och utövare.

På taket får jag finfin utsikt över den ganska svårnavigerade belgiska huvudstaden. Här tar jag ut riktningen mot mitt nästa mål, St Gilles, arbetarkvarteret där prakten är utbytt mot falnat och slitet, men St Gilles har en charm som är omöjlig att inte lockas av. Jag slinker alltid in på L´Union när jag är här. Slår mig ner vid de skönt slitna borden, morsar på stammisarna, läser tidningen och beställer en råbiff eller något annat som Lucy bakom baren tipsar om.

 

Från St Gilles styr jag stegen mot Marolles. Det är söndag och det är marknad på torget Place de Jeu de Balle, som alltid. I Marolles härligt excentriska kvarter kan man vandra runt i timmar, slå sig ner på ett kafé för att bara spana på folk. Jag botaniserar alltid i antik- och kuriosabutikerna, innan jag tar mig till den bäst bevarade lilla hemligheten i de här kvarteren.

Alan Fayt hälsar välkommen i dörren, han är en sån där kock och kypare som alltid verkar vara på alla platser samtidigt, ute bland gästerna, inne över grytorna och sen ut i baren igen. Han viftar med slängen och är ivrig att berätta vad som finns på menyn. Alan Fayt har en vision som bara han kan se och han kompromissar aldrig. Han är också entusiastisk som få, nästan vad vi än pratar om.

– Innan du beställer måste du få se något, säger han och drar mig med uppför trappan.

Där uppe ligger hans älsklingsrum berättar han, fyllt med memorabilia och samlingsprylar. Väggtallrikar, fussballbord, skyltar, coasters och karaffer. Visselpips- och leksaksbilssamlingen är enorm. Nu vill han visa några nya saker han hittat.

– Och kungen har varit här, kolla, säger Alan och skiner upp vid minnet av det stora besöket. En bild av händelsen pryder väggen.

Ett besök på Restobieres känns som att man hamnat hemma på landet i storstugan hos någon matgalen person. En blandning mellan franskt och flamländskt pryder menyn, grytor förstås men också många skaldjursrätter. Alan sveper med handen genom menyn och stannar snart till.

– Musslor ska du ha, och du ska prova det här receptet utbrister han!

Jag låter Alan välja små matchande glas med öl till också, det är lika bra. Körsbärs-kriek, lambic, geuze, triplar landar på bordet under middagen. När jag tackar för
mig sticker han en handskriven lapp med musselreceptet i handen på mig.

På torget Place Fontainas äntrar jag snart ett av stadens bästa ölnästen. Moeder Lambic håller fanan hög när det gäller spontanjäst öl och ägaren Jean Hummler minglar runt bland gästerna även han och berättar om varje öl på den improviserade ölprovningen som följer ute på torget. Geuze, lambic, kriek och så lite mer geuze. När vi är klara med provningen har kvällen övergått i svart natt.

Det är dags att runda av den här dagen. Vart jag styr stegen imorgon vet jag inte ännu, men det finns många fler skatter att upptäcka i den här staden. 

Turista i Bryssel

Bo:

The Augustin. Fint hotell med bra centralt läge på Avenue Stalingrad. Avenue Stalingrad 25-31. www.theaugustin.com

Zoom hotel. Hela Zoom är inrett med foto som tema. Gamla kameror och massor av fina bilder. En suverän bar dessutom med lokal öl. Lugnt läge nära Avenue Louise. Bo Rue de la Concorde 59-61. www.zoomhotel.be

Äta och dricka:

Nüetnigenough. Svåruttalat men en av stadens gömda skatter om du tycker om lokal matkultur och matchande öl därtill. Rue du Lombard 25. www.nuetnigenough.be.

Restobieres. Mysig och mycket bra kvarterskrog i Marolles. Prova delikatesser som musslor. Rue des Renards 9. www.restobieres.eu.

A la Morte Subite. Klassisk ölbar med slående arkitektur och interiör.

Rue Montagne aux Herbes Potagères 7. www.alamortsubite.com.

Moeder Lambic. Kanske bästa ölbaren av dem alla i den här öltokiga staden. Högklassigt utbud. Place Fontainas 8. www.moederlambic.com.

Sevärdheter:

MIM. Bara byggnaden är värd besöket, fint museum för den musikintresserade. Rue Montagne de la Cour 2. www.mim.be.

Musée Magritte. Landets mest kända konstnär har förstås ett eget museum. Rur de la Régence 3. www.musee-magritte-museum.be.

Musées Royaux des Beaux-Arts. Fenomenalt museum, både tillfälliga utställningar och permanenta. Fantastiskt bra samling av mästare som Bruegel. Rue du Musée 9. www.fine-arts-museum.be/en.

Cantillon. Legendariskt bryggeri i västra delen av staden. Lambics och geuze kan du prova i den lilla baren, missa inte rundturen på bryggeriet som är världsberömt för sina spontanjästa öl. Fascinerande historia dessutom. När du lärt dig allt du vill veta om ölstilarna kan du handla med dig flaskor hem. Rue Gheude 56. www.cantillon.be.

Taggar: Reportage

I små grupper står människor samlade på Grote Markt. En flock fåglar gör likadant, tränger ihop sig där på torget, tätt, tätt, kvittrande. Grote Markt verkar vara platsen att hänga på såhär i skymningen. Jag förstår varför – dagens sista solstrålar leker med den fantastiska fasaden på stadens stadshus som har sinnrikt skulpterade ytor som ögat aldrig kan få nog av. Grote Markt är upptaget på Unescos lista över världsarv och en alldeles utmärkt plats att börja sin utforskning av Bryssel på. Att människor träffas och flockas just här är alls inget nytt, stadshuset uppfördes redan i början av 1400-talet och platsen har fungerat som mötesplats för Brysselbor alltsedan dess.

Bryssels finess är aldrig mer synlig än här kring Grote Markt. Perioden från 1890 till 1920 smyckades staden som mest. Victor Horta prydde Bryssel med den tidens förnämsta och trendigaste arkitektur, Art Noveau-rörelsens byggnader sticker ut än i  dag. Som Mort Subite på 7 Rue Montagne aux Herbes Potagères, en av världens bäst bevarade barer i stilen.

Här slår jag mig ner på de obekväma men fina långbänkarna i originalläder, några med ryggstöd fortfarande stoppade med hästhår. Be

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.