Bild
Nästa artikel
Bilar i bitar blir big business

Bilar i bitar blir big business

Reportage

Bilbrotten kostar samhället miljardbelopp varje år – och bildelsstölderna ökar. Reservdelar smugglas ut ur landet av organiserade brottslingar.
– Det här är big business. Sverige dammsugs på reservdelar, säger Lars Silfverswärd på försäkringsbolaget If.

Bilstölderna har ändrat karaktär på senare år. För 25 år sedan stals bilar av klåfingriga ungdomar för att köra omkring i under en helgkväll. Ofta dumpades bilarna i skogen eller i ett grustag. Numera är biltjuven ett proffs från en internationell stöldliga med hela Europa som arbetsfält.

Under flera år har bilstölderna minskat i antal – nu är det istället bildelar som stjäls i massor. Krockkuddar, navigationssystem och strålkastare tillhör de mest stöldfrekventa delarna.

Enligt Larmtjänst, som är försäkringsbranschens organisation som arbetar för att minska stölder, ökade reservdelsstölderna med 85 procent från 2011 till 2015. I faktiska tal handlar det om en ökning från 1 039 fall till 1 926 rapporterade fall.

I början av 2016 var stöldvågen av reservdelar som mest intensiv. Perioden januari till april 2016 nästan fördubblades antalet reservdelsstölder jämfört med samma period förra året, från 759 till 1 516 fall.

– Det är en dramatisk ökning, Sverige dammsugs på reservdelar. Vi är måltavla för internationell brottslighet, det är helt klart, säger Lars Silfverswärd, ansvarig för skadeförebyggande verksamhet på försäkringsbolaget If.

Han fortsätter:

– Men problemet finns över hela Europa, det är inget som är unikt för Sverige. EU betraktas som en marknad av den internationella brottsligheten. Det är big business.

Stölderna är relativt enkla att genomföra i Sverige, enligt Lars Silfverswärd.

– I många andra länder omgärdas hus av grindar eller höga murar. Här i Sverige är vi rätt exponerade, det är bara att gå rakt igenom ett villaområde så står bilarna där, ofta på garageuppfarten. Det går ruskigt fort att stjäla en bil och inte många minuter att plocka delar.

Problemet har eskalerat under flera år.

– Värst var det i början av 2016, då var det reservdelsstölder mest hela tiden. Annars brukar det vara en peak av stölder i mars och en i oktober varje år, säger Torbjörn Serrander, utredare på Larmtjänst.

 

Skadekostnaden för reservdelsstölder har ökat rejält för försäkringsbolagen. Från drygt 50 miljoner kronor 2011 till nästan 105 miljoner 2015 – en ökning med 106 procent.

Under perioden januari till april i år räknar försäkringsbolagen med kostnader för dessa stölder på nästan 96 miljoner kronor.

Hårdast drabbad är Stockholmsregionen, men även Västra Götaland och Skåne har ett stort antal stölder. Norr om Uppsala är bildelsstölder sällan förekommande.

De sammanlagda kostnaderna för bil- och reservdelsstölder är enorma.

– I rena konsumentkostnader handlar det om minst 700 miljoner kronor, men det är inte omöjligt att det handlar om omsättningar på en miljard kronor, beroende på vad som läggs in i kostnaden. Siffran på 700 miljoner är den vi kan belägga, men den är troligen i underkant. Samhällskostnader som rättsväsende, förlorad arbetsinkomst och liknande är inte inräknat, säger Lars Silfverswärd.

Det innebär att försäkringsbolagen betalar ut två miljoner kronor per dag till bilägare och verkstäder för bilbrotten. Notan betalas genom högre försäkringspremier. Här hittar man en förklaring till varför exempelvis BMW ofta har höga försäkringspremier, eftersom de bilarna ofta är utsatta för bilbrott. Det är inte heller ovanligt att samma bilägare blir drabbad flera gånger – oavsett om det gäller bilstölder eller inbrott där delar stjäls.

– Sverige är ett drömland för internationella ligor, med få uppklarade brott, lätt att fixa bilar som har höga värden, bra logistik för transporter och låga straffpåföljder. Det här handlar om maffialiknande nätverk, säger Mats Galvenius, vd på Larmtjänst.

 

Äldre bilar stjäls fortfarande men sedan startspärrar infördes 1998 är det ett problem som minskar. Radioenheter stals i massor under 80-talet men i dag är dessa bättre integrerade och svåra både att stjäla och att sälja vidare.

Tjuvarnas metoder kan skilja sig åt beroende på om de vill stjäla hela bilen eller enbart en viss reservdel. Tidigare i år stals strålkastarna på en Porsche Cayenne, parkerad i ett garage i centrala Stockholm. Genom att kapa upp ett snitt på passagerardörren kunde tjuvarna ta sig in i den så kallade CAN-bussen, där bilens elektronik finns. De kapade en kabelstam för att ta sig förbi stöldlarmet och kunna öppna bilen. När centrallåset är utslaget är det enkelt att öppna motorhuven utan att larmet går och då kan tjuvarna lossa strålkastarna inifrån.

För att komma åt krockkudde, navigationssystem och multimedia krossas sidorutor eller så tar sig tjuvarna in genom att elektroniskt eller manuellt dyrka upp dörrlåsen.

 

Försäkringsbolagens ersättning till bilägare varierar kraftigt. Om inbrotten görs via dörrlåsen och tjuvarna stjäl ett navigationssystem utan att förstöra särskilt mycket annat kan bolagens kostnad landa på 15 000 kronor. Men det kan också handla om tio gånger så mycket.

– Det hänger på grad av professionalism, säger Lars Silfverswärd på If. De duktiga tjuvarna gör stöldjobben snabbare, med mindre risk för dem själva och utan att förstöra så mycket. De som inte är så duktiga förstör mycket mer. Något som de sällan tänker på är att de skadar kablage till krockkuddarna – och att det sitter en rejäl sprängladdning i en krockkudde som kan ha ihjäl en människa om man inte hanterar den rätt. De tar enorma risker när de ge sig på krockkuddarna.

Om det är hela bilen som tjuvarna vill stjäla görs detta antingen med nyckel eller elektronisk programvara som slår ut bilens stöldskydd. Det senare kräver att flera personer är inblandade och mer kunskap kring bilarnas stöldskydd. Sådan information kan stöldligorna komma över, men det är enklare att bara stjäla nyckeln.

– Att det i områden med dyra villor också står dyra bilar parkerade är enkelt för tjuvarna att räkna ut, säger Lars Stervander, kriminalinspektör vid länskriminalen i Stockholm.

En undersökning av Larmtjänst om bilstölder under åren 2013 och 2014 har gjorts gällande bilar 2009 eller nyare. Den visar att 73 procent av stölderna skedde med nyckel som tjuvarna kommit över. Ett vanligt sätt är att göra inbrott i en villa och ofta kommer de åt bilnyckeln som hänger i ett nyckelskåp i hallen.

Dramatiska bilrån har förekommit där ägarna under vapenhot blivit tvingade att lämna ifrån sig bilen. Men det rör sig inte om bilmaffian som ska stjäla delar eller smuggla bilen utomlands. Det är bilar som ska användas vid andra brott, till exempel som flyktbilar vid rån.

 

Ett första sätt att skydda sig mot bilbrott är att se till att bilen har larm.

– Många missar att köpa larm till bilen, de tror att det ingår i standardutrustningen när man köper en ny och dyr bil. När vi kontaktar bilägare är de övertygade om att de har larm, men de har i själva verket missat att köpa till det, säger Lars Silfverswärd.

Ett annat sätt att skydda sig är att DNA-märka stöldbegärliga delar. Det är ett relativt nytt sätt att försvåra för tjuvarna att kunna sälja vidare stöldgods. DNA-märkta prylar är ofta iskalla hos hälare.

Så här går DNA-märkningen till: genom att pensla en droppe osynlig vätska på en värdefull pryl kan egendomen spåras till sin rätta ägare. Det gör det lättare att fälla tjuvar i domstol. De märkta objekten registreras i en databas hos leverantören av DNA-märkningen.

En flaska märk-DNA kostar från 700 kronor till drygt en tusenlapp och räcker för flera hundra märkningar. Du kan DNA-märka själv eller lämna in bilen till en verkstad för att låta dem göra det. Det sistnämnda blir givetvis dyrare. DNA-märkningen går inte att tvätta bort och bör räcka en bils livslängd. För att tjuven ska avstå från att stjäla bör också en dekal sättas upp att det finns en DNA-märkning av bildetaljer.

 

BMW och Range Rover är särskilt drabbade av stölder där bilarna inte återfinns. BMW-bilar råkar också ut för många stölder av delar.

– Det är beklagligt att våra kunder blir drabbade av något som är ett samhällsproblem, säger Peter Maier, pressansvarig på BMW Sverige.

– Vi tar det här på största allvar och har gjort en rad åtgärder mot detta, bland annat GPS-spårning av vissa bilmodeller. Sedan första april i år har vi också infört DNA-märkning på samtliga nya BMW. Det är ett omfattande program som görs enligt en checklista på verkstaden. En standardiserad DNA-märkning görs av verkstaden och det tar inte särskilt lång tid för kunden att vänta. Vi har också kraftigt reducerat priset på DNA-märkning till äldre modeller, det kostar cirka tusenlappen att få det utfört på en verkstad.

Genom att först skära upp ett hål exakt där kablarna till larmet går kunde tjuvarna sedan i lugn och ro montera bort strålkastarna på denna Porsche Cayenne.
(Foto: Fredrik Diits Vikström)
Genom att först skära upp ett hål exakt där kablarna till larmet går kunde tjuvarna sedan i lugn och ro montera bort strålkastarna på denna Porsche Cayenne. (Foto: Fredrik Diits Vikström)
Spåren leder österut

Bilmaffian beställer bilar och reservdelar och tjuvarna levererar från Sverige. Men vilka är tjuvarna och vart tar bilar och delar vägen?

Det är ingen överraskning att många bildelstjuvar kommer från Litauen. Baltstaterna och andra länder i forna östblocket har länge varit transit för smuggling av bilar vidare österut. Och steget till att stjäla delar istället för hela bilar är inte långt.

– Litauen är centrum för Europas bildelsindustri, den som är mer eller mindre kriminell. Där finns en verksamhet som går ut på att importera skrotbilar, ofta från USA, och sedan reparera dem. Av delar från tre skrotbilar svetsar de ihop en bil som säljs vidare på export, kanske till Sverige, säger Lars Stervander vid länskriminalen i Stockholm.

När bilarna säljs som importbilar, till exempel i Sverige, framkommer det sällan att de varit krockade och ofta är lagade med stulna reservdelar. Det finns många bilägare som luras på detta, något vi skrev om i nr 10/2016.

Efterfrågan gör att det finns en marknad för väldigt billiga reservdelar. I klartext: för att kunna sälja fixade skrotbilar som importbilar runt om i Europa krävs stulna reservdelar. Så länge det köps importbilar med tvivelaktig bakgrund kommer efterfrågan också att finnas kvar. Det finns kriminella i Sverige som kan tjäna 30 000–40 000 kronor per kväll på att stjäla strålkastare, stötfångare och krockkuddar.

Polisen i Holland har hittat ett annat användningsområde för stulna strålkastare. Xenonlampor från Porsche Cayenne och Panamera har figurerat i narkotikasammanhang. Lamporna ska ge bra ljus och värme för odling av marijuanaplantor.

– Det här är multikriminella ligor som stjäl allt som de kan göra pengar på. Förutom bilar och bildelar kan det vara åkgräsklippare, cyklar och kläder, säger Per Arne Kaati vid utredningssektionen på gräns-polisen region Stockholm.

 

Under våren och försommaren grep polisen omkring 25 personer runt om i landet som misstänktes för inblandning i bildelsstölder. Så gott som samtliga kom från Litauen. I Stockholmsregionen kunde 17 personer åtalas och dömas för häleri och grov stöld. Straffen blev fängelse och utvisning.

– Sedan gripandena gjordes har antalet stölder av bildelar minskat med cirka 70 procent, säger Per Arne Kaati.

Polisen har också gripit misstänkta bildelstjuvar i Malmö, Lund, Jönköping, Borås, Vänersborg och Uppsala. Vid gripandet i Vänersborg hittades också verktyg för att lossa krockkuddar och ratt på BMW.

– De säger sällan särskilt mycket till oss i förhör, mer än att de är turister eller i Sverige för att leta jobb. De kan inte förklara varför de sitter i en bil full med stöldgods, säger Per Arne Kaati.

– När vi kontaktar polisen i Litauen är det sällan de har någon information om de personer vi gripit. Det är sällan som de misstänks begå brott i hemlandet, det är mer lukrativt i andra länder, säger Lars Stervander.

Så här går stölderna ofta till: en person får uppdraget att rekognosera lämpliga stöldobjekt. Det handlar om bilar som tjuvarna har beställning på, antingen vissa delar eller hela bilen. En annan person stjäl delarna eller bilen. En tredje person fraktar bil/delar till en uppsamlingsplats. De stulna reservdelarna göms i skogen och markeras ut med GPS så att de lätt går att hitta för andra personer i stöldligan, som ska sköta den vidare transporten. Både delar och bilar forslas oftast med långtradare ut ur landet. Ett av de vanligare sätten är att använda färjeförbindelsen mellan Karlshamn och Klaipeda.

 

Det förekommer också att ligorna smugglar delar i lastbil via Öresundsbron. Ur tjuvarnas synvinkel är det en ”säkrare” transportväg. På färjorna kan någon som lastar bilarna vilja ta en titt på vilken last som döljer sig i långtradaren. Nackdelen för stöldligorna är att landvägen är längre och mer tidskrävande.

I maj 2014 tog polisen en långtradare lastad med tre stulna BMW, två X6 och en 635 Coupé. Med hjälp av spårsändare i en av de stulna bilarna kunde polisen slå till mot en lastbilsekipaget.

De tre BMW-bilarna stals alla runt tvåtiden på natten i Stockholm och kördes till Torshälla. Vid sextiden på morgonen var bilarna färdiglastade på långtradare som körde iväg söderut. Vid 13-tiden slog polisen till mot långtradaren, som då stod parkerad vid en bensinmack strax söder om Ödeshög. Chauffören låg och sov i lastbilshytten. Det visade sig att han hade ursprung i Litauen och han dömdes senare till ett års fängelse för häleri.

– Han erkände aldrig något utan hävdade att han fått order hemifrån att stå på en parkering i Södertälje och avvakta tills någon tog kontakt med honom. Sedan fick han besked om att köra till Torshälla. När han kom dit fick han order om att gå och lägga sig i hytten. Han påstod att han inte visste vad som skulle fraktas och fraktsedlarna visade sig vara falska, säger Lars Stervander.

Exemplet är typiskt för hur stöldligorna arbetar. Det finns chaufförer som vill tjäna en extra hacka och kan ta på sig att köra stöldgods genom Europa. Chaufförerna vet sällan exakt vad som är lastat. I förhör med polisen brukar de säga att de fick betalt för att låta någon lasta något på släpet, men att de inte var med om att lasta och de vet inte heller vad det är som ska fraktas. Just vid Torshälla har polisen också senare slagit till mot bildelstjuvar.

– Sverige har ett rykte om sig bland kriminella nätverk att vara den stora godisbutiken, där det värsta som kan hända är att man bli gripen. I en del fall får de bara villkorlig fängelsedom, något som de kriminella tolkar som att de blir friade, säger Lars Stervander.

 

Under våren upptäcktes en stöldgömma i skogen i Åkersberga norr om Stockholm. Polisen satte platsen under spaning och kunde senare gripa fyra män som misstänktes för inblandning i bildelsstölder. Bildelarna, olika elektroniska komponenter, var omsorgsfullt emballerade. Männen, med ursprung i Litauen, dömdes till två års fängelse var och utvisning i sju år.

Medan de stulna reservdelarna ofta stannar i Litauen eller i de andra baltländerna hamnar stulna bilar ibland längre österut. För många stulna bilar är det länder som Vitryssland, Ukraina, Uzbekistan eller Kirgizistan som är slutdestinationen. Bilar som stjäls i Sydeuropa och aldrig återfinns har ofta smugglats till afrikanska länder.

– Det finns en marknad i vissa länder österut där normalt sett dyra bilar säljs till ett lågt pris och där köparna inte frågar efter vilken bakgrund bilen har. Så länge den marknaden finns räknar vi med att stölder av dyra bilar som inte återfinns kommer att fortsätta, säger Lars Silfver-swärd på If.

Dyra suvar från japanska, tyska och engelska tillverkare är det som står på önskelistan för de kriminella nätverken. Dyra sportbilar är inte lika intressanta, även om sådana också stjäls. Men helst vill tjuvarna åt BMW X5 och X6 och Range Rover.

– Suvar är status som man gärna vill åt och de sticker också ut i trafikbilden i de här fattiga länderna. Dessutom är ofta vägarna dåliga och kanske inte något man tar ut en sportbil på. Därför tror vi att det är prestigesuvar som stjäls, säger Lars Silfverswärd.

 

Hårdare straff mot bilbrottslighet av det här slaget är ett sätt att få gärningsmännen att strunta i svenska bilar. Det menar flera som vi pratat med inför de här artiklarna.

– Hårdare straff är det som stör organisationen som ligger bakom stölderna, oavsett om det är bilar eller bildelar. Om det utdöms långa fängelsestraff och risken att åka fast är stor skulle organisationerna få svårare att rekrytera medarbetare till den här verksamheten. Ofta har de inblandade personerna familj i sitt hemland. Att då riskera mångåriga fängelsestraff utomlands kan verka lite avskräckande. Då skulle de dra sig för att operera här, säger Lars Silfverswärd.

En syn som möter allt fler bilägare. (Foto: polisen).
En syn som möter allt fler bilägare. (Foto: polisen).
Fyra inbrott på sex månader

Vi har pratat med en BMW-ägare i Stockholmsregionen som haft inbrott i sin tjänstebil, en nyare 5-serie, fyra gånger under sex månader. Vid ett tillfälle slog tjuvarna till bara någon dag efter att bilen kommit tillbaka från verkstaden.

Det som tjuvarna vill åt har alltid varit samma sak – ratten.

– Det är väldigt lätt att sno ratten, ett 20 sekunders jobb för tjuvarna efter vad jag har hört från verkstaden, säger BMW-ägaren och fortsätter:

– För försäkringsbolagen kostar det ungefär 40 000 kronor varje gång som de har tagit en ratt för mig. Att det är så lättsnott är skamligt, det har jag påtalat för BMW:s marknadschef när jag ville reklamera. Det borde gå att ha låsmutter till ratten, då skulle det bli mycket mer besvärligt att ta rattarna från BMW-bilar.

 

Stölderna påverkar vardagen, berättar bilägaren.

– Det går inte att planera in viktiga möten på morgonen, jag måste alltid ta med i beräkningen att ratten kan vara stulen igen. Då får jag ägna tid för att ringa bärgare, verkstad och försäkringsbolag och fixa med hyrbil. Det är stressande att lägga så mycket tid på det.

Ändå är han inte intresserad av att byta bilmärke, det är BMW han valt som tjänstebil och som han vill köra.

– Jag vill ha en BMW som tjänstebil,
det ska inte de som stjäl rattar få ändra på. De har hittat min bil igen, trots att jag flyttat till en annan bostad under den här tiden. Jag trodde jag hade larm på bilen,
att det ingick i businesspaketet. Jag försökte få goodwill från BMW, att de kunde bjuda på ett larm. Men det blev nobben därifrån.

– Nu har jag köpt ett Defa-larm eftermonterat. Rattkrycka har inte hjälpt, de har tagit sig in under den och kunna stjäla ratten ändå. Och att DNA-märka ratten har inte heller hjälpt, de tog den i alla fall, säger BMW-föraren och konstaterar:

– Jag drabbas inte ekonomiskt, eftersom bilen står på ett företag, men det drabbar
alla försäkringstagare som är med och betalar för det här.

Taggar: Reportage

Bilstölderna har ändrat karaktär på senare år. För 25 år sedan stals bilar av klåfingriga ungdomar för att köra omkring i under en helgkväll. Ofta dumpades bilarna i skogen eller i ett grustag. Numera är biltjuven ett proffs från en internationell stöldliga med hela Europa som arbetsfält.

Under flera år har bilstölderna minskat i antal – nu är det istället bildelar som stjäls i massor. Krockkuddar, navigationssystem och strålkastare tillhör de mest stöldfrekventa delarna.

Enligt Larmtjänst, som är försäkringsbranschens organisation som arbetar för att minska stölder, ökade reservdelsstölderna med 85 procent från 2011 till 2015. I fakt

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa för endast 19 kr!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto. ✅ Tillgång till alla artiklar ✅ Digital tidning ingår ✅ Exklusivt nyhetsbrev

Läs mer

SÅ SER BILSTÖLDERNA UT

Vid 73 procent av alla bilstölder stjäls bilen med nyckel, visar en studie av alla bilstölder 2013 och 2014 där bilar av årsmodell 2009 eller nyare var inblandade. 363 av bilarna har inte hittats. Av dessa var 117 BMW, 66 Range Rover och 33 Volkswagen. Av de 81 bilar som hittats körbara med manipulerat stöldskydd var 28 BMW och 23 Range Rover. Källa: Larmtjänst.

STÖLDLIGAN

Tabellen visar vilka delar som stals mest under perioden 2011–2015 och vilka märken som var mest drabbade.

Märke (Strålkastare, Navigationssystem, Ratt/airbag, Totalt).

BMW (613, 699, 1 303, 2 615)

VW (155, 926, 191, 1 272)

Volvo (903, 27, 230, 1 160)

Mercedes (93, 245, 304, 642)

Audi (199, 55, 151, 405)

Skoda (12, 280, 17, 309)

Toyota (4, 31, 169, 204)

Övriga (127, 123, 529, 779)

Källa: Larmtjänst.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.