Bild
Nästa artikel

När djuren är framme

Krönika

"Det öppnas en avgrund av zoologisk obildning när jag inser att det rusar omkring ett djur på vägarna som jag inte ens visste existerade - mufflonfår!"

På väg till färjeläget i Nynäshamn springer ett rådjurskid ut på vägen och en bil hinner inte väja. Jag ser i backspegeln hur djuret ligger på rygg svårt skadat mitt på vägen och sparkar med benen.

Några bilar stannar och när det verkar som att folk tar tag i det sorgliga, att reda upp situationen, rullar jag vidare mot hamnen. Lyckligtvis var det inget av mina små barn som såg olyckan så jag slapp förklara vad som snart skulle hända.

Hela båtresan över till Visby satt jag med bilden av det sprattlande rådjuret på näthinnan och W, fem år, frågade till slut på ett vuxet sätt:

– Pappa, vad är det?

– Pappa är bara lite trött, ljög jag och fortsatte sörja över det stackars djuret.

Du kanske tycker att jag är en blödig sillmjölke men så fungerar jag. Som uppvuxen i norra Norrlands inland kommer det naturligtvis inte som en total chock med en viltolycka; i trakterna kring Lycksele rörde det sig oftast om älg och framför allt ren.

Själv har jag varit förskonad från att krocka med djur så efter händelsen utanför Nynäshamn tar jag reda på vad som egentligen gäller om oturen skulle vara framme. Det är ungefär som jag listat ut, att man naturligtvis ska ringa polisen:

"Enligt § 26 i Jaktlagen och § 40 i Jaktförordningen måste en sammanstötning mellan motorfordon och björn, varg, järv, lodjur, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn rapporteras till Polisen även om djuret inte är synbarligen skadat.


Platsen för sammanstötningen måste också markeras. Att inte anmäla en sammanstötning är straffbart och belagt med böter."

Utter? Jag betvivlar inte ett ögonblick att någon kolliderat med en sådan men det kan väl knappast tillhöra vanligheterna, eller? Finns det en sådan varningsskylt också?

Och, det öppnas en avgrund av zoologisk obildning när jag inser att det rusar omkring ett djur på vägarna som jag inte ens visste existerade: mufflonfår!

I vilket landskap kan man få höra repliken "Älskling, kör försiktigt. Du vet att det är mycket uttrar och mufflonfår på vägarna så här års".

Jag raljerar inte, det dör åtta-tio personer varje år i viltolyckor och sådant skojar man inte bort, men det är ändå intressant att se vad som inte finns med i jaktförordningen.

Ekorrar, igelkottar och grävlingar finner tydligen ingen nåd hos dem som författat listan och med min begränsade inlevelseförmåga i djurens känsloliv upplever jag ändå att grävlingar borde känna lika stort lidande som en utter.

Varför kan det inte åtminstone stå en liten rekommendation, att det är rätt schysst att stanna och kolla hur det har gått även för dessa djur?

Själv har jag bankat ihjäl en ekorre som bilen framför körde av benen på. Jag antar att polisen hade garvat ihjäl sig om jag ringt och bett om handräckning med tjänstevapen, så vad skulle jag göra. Vi hade gulliga husdjur hemma som pysslades om från morgon till kväll, betydligt mindre än det här, så att bara lämna ekorren på vägrenen hade känts märkligt.

Man får helt enkelt skapa en egen uppsättning etiska regler men det kan inte bli annat än dubbelmoral. En förstörd dag på grund av en tragisk viltolycka kan gärna avslutas med en köttbit och ett glas rött vin till middag, men… man undviker kanske rådjursfilé just den dagen.

Taggar: Krönika,

Kommentarer

#1
Robert Svensson
2010-09-25 09:36

Bra skrivet; och du är definitivt ingen sillmjölke. Synd att inte alla människor har detta mentala funktionsmönster.
Jag körde på en liten räv med min Cevy Caprice i Morgantown, West Virginia, och mådde alldeles riktigt pyton efteråt. Jag stannade vid vägkanten och bra satt och stirrade. En snäll tjej stannade och frågade om jag var okay. Mycket fint!
Mufflonfår, vad är det???
MVH Dr. Robert Svensson

#2
JesP
2010-09-25 15:59

Hämtat följande info från Wikipedia. Alltid kul med vetande ..
.

I Sverige är mufflon infört och hålls sedan 1930-talet[2] dels i hägn, lever dels fritt på västkusten och i Sörmland. Det bor cirka 50 - 60 stycken på Dyrön. Djur som infördes på öar sprider sig när de på vintern vandrar över isen.[2] Mufflonfåren omfattas av 40 § jaktförordningen, vilket innebär att en fordonsförare som har kört på och skadat eller dödat ett mufflonfår är skyldig att märka ut platsen och kontakta polisen.

#3
Erik N.
2010-09-29 12:30

Mycket bra krönika! Instämmer med Dr. Robert Svensson, det är synd att inte fler människor har tillräckligt hög moral för att bry sig om även djur. Själv har jag lyckligtvis varit förskonad (även om det varit riktigt nära 3 ggr, varav två gånger rådjur och en gång en katt).

Men vad skulle man ta sig till om det värsta inträffat, egentligen? Själv vet jag inte om jag skulle klara att banka ihjäl ett djur, även om det är det enda rätta. (Bara att hoppas att det kommer en jägare i bilen efter om olyckan skulle vara framme.)
Kanske borde man inhandla en pistol på svarta markanden, och sedan förvara denna i handskfacket? -Nej, naturligtvis inte, men de liberala vapenlagarna i USA för nog med sig även något gott.

Detta har visserligen inget med viltolyckor att göra, men...
Läste i vintras om ett stackars rådjur som attackerats och bitits ihjäl av en lösspringande kamphund utanför Lidköping. Hade man själv åkt förbi platsen vid det tillfället, skulle man ju inget hellre vilja än att skjuta kamphunden och sedan avliva rådjuret om det visat sig att man kom för sent... Även katter, igelkottar och människor har attackerats av lösspringande kamphundar. Vart är samhället påväg egentligen? Ska man helt allvarligt behöva gå beväpnad för att kunna skydda sig mot dessa monster?

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.