”Jag gillar tanken – men hastighetsvarningen fungerar inte”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Att det mest effektiva sättet att minska antalet döda i trafiken är att sänka hastigheten är känt sedan länge och uppfinningsrikedomen för att få det gjort är det inget fel på. Radar, fartgupp, ”geofencing”, laser och trafiksäkerhetskameror är bara några saker som provats sedan bilismen bredde ut sig på allvar under femtiotalet. 

En av de mest effektiva teknikerna finns redan i moderna bilar, ISA (Intelligent Stöd för Anpassning av hastighet) som läser av skyltar och varnar när du kör snabbare än tillåtet. 

Systemets effektivitet har bekräftats av flera studier, bland annat en svensk som kom redan 1999, vilket bidragit till att EU nu beslutat att tekniken skall vara standard i alla nya bilar från och med 7 juli 2024. Förutom den obligatoriska visningen av gällande hastighetsbegränsning krävs att bilen varnar den fortkörande föraren med exempelvis en ljudsignal eller vibration. 

Jag gillar verkligen tanken, men det krävs inte många provkörningar innan man inser att tekniken inte är färdigutvecklad. När vi kör en teststräcka på strax under tre mil med tidningens långtestbilar är det bara en av fem som levererar felfri information och i den sämsta matas föraren med 15 falsklarm. 

Den tveksamma funktionaliteten skapar i bästa fall enbart irritation. I värsta fall är en aktiv farthållare påkopplad och gasar upp bilen till en hastighet som är långt över den tillåtna. Då gäller det att vara med på bromsen. 

Att denna typ av teknik är beroende av att fungera felfritt för att nå maximal acceptans är självklart. En expert på Trafikverket som vi talat med medger att problemen är olyckliga och ser ett dilemma med att förare kommer att stänga av systemen. 

Just avstängningen får heller inte vara för lätt för att systemet skall godkännas, minst två steg krävs. I de flesta bilar fordras dock betydligt fler (tolv steg krävs i vår Toyota C-HR), vilket riskerar att förvandla systemet från potentiell livräddare till trafikfarligt irritationsmoment.