Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Japp, det är mig han vinkar åt, polismannen ett trettiotal meter framför min vita Volvo 945. Jag lotsas in i en liten kö av bilar och innan jag blir konfronterad har en drös med tankar skenat genom huvudet. Nej, jag har inte gjort något fel. Eller?
Jag minns det som igår, hur paff jag blev när jag hörde att jag kört 23 km/tim för fort på en 50-sträcka. Veckan innan hade man ändrat hastighetsgränsen från 70 km/tim till 50, något som gick mig förbi i min slentrianmässiga framfart. Ett par tusenlappar fattigare, men med körkortet i behåll, kände jag mig ändå som en turgubbe.
Ovanstående utspelade sig på våren 1998 och sedan dess kan jag räkna antalet poliskontroller jag passerat, eller blivit invinkad i, på ena handens fingrar. När jag frågar folk i min närhet säger de flesta samma sak, att trafikpolisen syns alltmer sällan och att antalet kontroller är få.
”Nej, här gäller det att läsa på. Annars kan det bli dyrt.”
När jag fotograferade bilderna till artikeln om bötesbelopp trodde jag att den största utmaningen skulle vara att fånga en gulljuskörning på bild. Väl på plats visade det sig vara den enklaste. I princip alla som passerade övergångsstället där jag stod valde att gasa på i stället för att bromsa när signalen bytte färg.
Jag har ingen aning om hur personerna bakom ratten resonerade innan de trampade på gasen, men gissningsvis bedömde de risken att åka fast och få betala 2 000 kronor i böter som liten. Kanske var det så länge sedan man åkte fast att man glömt hur det känns? Eller kan det vara så att man inte ens visste om att man gjorde fel, att man agerade ”i god tro”? Min gissning är det senare, att man helt enkelt inte visste att man bröt mot lagen. Det var ju inte rött.
Genomgången av trafikrelaterade böter med start på sidan 18 blev en ögonöppnare för mig. Att det är olagligt att förvara bilnyckeln på ett för lättillgängligt ställe, och att det bötesmässigt ligger på samma nivå som att strunta i att lämna företräde till gångtrafikanter som har grön gubbe, är bara en av flera saker jag inte hade koll på.
Nej, här gäller det att läsa på, annars kan det bli dyrt. Å andra sidan har jag ju klarat mig ända sedan våren 1998. Ett moraliskt tveksamt men troligtvis ganska vanligt sätt att resonera på.
