Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Dubbdäckens historia går att spåra ända bak till 50-talet, även om de första tio åren mest kan liknas vid ett trevande.
I begynnelsen brottades tillverkarna framför allt med slitaget. Att få metallen att hålla lika länge som gummit var inte det enklaste, vilket gjorde att fördelarna med tekniken snabbt gick förlorade. Vid en period provade man till och med dubbar med plastkroppar, ett försök som snabbt lades ner.
Tittar man på moderna dubbdäck inser man snabbt att likheterna med de äldre kusinerna är få. Dagens vinterdäck, med eller utan dubb, är tekniskt avancerade och klarar stora skillnader i underlag och temperatur.
Tillverkarna har det dock inte lätt. Reglerna ändras med jämna mellanrum och sedan några år tillbaka ligger stort fokus på att begränsa vägslitaget. Klarar man inte myndigheternas krav tvingas man tillbaka till ritbordet, alternativt ge upp sina marknadsandelar till kunnigare och påhittigare konkurrenter.
"Andelen som kör med friktionsdäck ökar för varje år."
I årets test av dubbdäck finns ny intressant teknik som gör att de efterfrågade vinteregenskaperna kan bibehållas trots skärpta regler.
De bilägare som vill fortsätta att köra med dubbdäck riskerar att gå en tuffare tid till mötes. Andelen som kör med friktionsdäck ökar för varje år och uppgår nu till hälften av alla svenska bilister, vilket innebär att kostnaden för utvecklingen av dubbdäck fördelas på allt färre konsumenter. Att den största marknaden för dubbdäck (Ryssland) försvunnit gör knappast saken lättare.
Behövs dubbdäcken då? Absolut, Sverige är ett stort land i vilket halkbekämpningen varierar och där vintrarna på sina håll är långa. Som konsument bör du fundera över hur det ser ut just där du kör och välja utifrån det. Om du känner dig osäker finns omfattande guider och jämförelser på vår hemsida.
