Bild
Nästa artikel
Klassiska bilmärken: Wolseley

Klassiska bilmärken: Wolseley

Märket

Kommer du ihåg de där engelska filmpolisbilarna med plingelingklockor på stötfångaren? Oftast var de av märket Wolseley, poppis bland just polisstyrkor och annat folk som det var god ordning på.

Wolseley var ett av de allra tidigaste engelska bilfabrikaten och som så många andra från öriket var också Wolseley inblandat i en massa företagsaffärer och det redan på ett tidigt stadium.

Jag ska inte trötta läsaren med några fusionsdetaljer utan meddelar bara att en av firmans första direktörer hette Herbert Austin. Han skulle bli mycket känd i branschen.

Trehjuling först ut
Wolseleys verksamhet startade redan 1896. Den första bilen var en experimentell trehjuling enligt franskt mönster, och det var just Austin som stod bakom konstruktionen. Vid den här tiden och en bit in på 1900-talet var det mesta inom bilindustrin ganska trevande.

Man visste till exempel inte ifall det var elektricitet, ånga eller förbränningsmotorn man skulle satsa på.

Under det ständiga sökandet efter nya lösningar hann både Wolseley och många andra presentera en mängd olika modeller. De första var små, med en eller två cylindrar, men efter några år skapades allt större bilar.

Wolseley skaffade sig ett mycket gott rykte och när Det Stora Kriget rasade 1914–18 licensbyggde firman Hispano-Suizas flygmotorer. 1920-talet blev en modellrik tid för Wolseley. 1927 tog William Morris kontrollen över företaget och 1930 presenterades den första billiga sexan i en engelsk bil.

Kort därpå började också kraftiga sportambitioner att märkas. Modellnamnet Hornet betydde Geting och passade utmärkt på de sportvagnar som blandade sig med firmans mer jordnära produktion.


1940-talets Wolseley-bilar var i stort sett uppkok på förkrigsmodellerna. Sedan tillverkningen flyttat till Cowley 1949 började man bygga ett par modeller som var mycket lika Morris Oxford och Morris Six.

Wolseley-ägarna kunde under många år glädja sig åt en liten rar detalj i fronten: det lysande emblemet längst upp på kylarmaskeringen!

Tappade identiteten
1953 lanserades individuell framfjädring med länkarmar och skruvfjädrar på modellen 4/44 vars motor var en försiktig version av MGs T-seriemaskiner. Vid det här laget hade Wolseley tappat det allra mesta av sin egen identitet.

Vitala mekaniska komponenter kom allt oftare från Austin och Morris. 6/90-modellens kaross, till exempel, var ett lån från Rileys Pathfinder. 1958 presenterades en liten behändig modell kallad 1500, en på många sätt något förstorad Morris Minor men med annan kaross.

Detta visade sig bli märkets sista helt egna modell. Resten av tillverkningen var bara lyxversioner av Austin och Morris.

Ta 15/60-modellen eller den mer eleganta 6-99: de hade de kantiga, fenförsedda Pininfarina-karosser som blev så vanliga på Austin och Morris, och som i dess skepnader var bland de allra bästa bilar som byggts i England.

Namnet Hornet återupptogs 1962 på Wolseleys variant av Hundkojan. Fyra år senare kom en 1100 utklädd till Wolseley och 1968 växte motorn till 1300-storlek.

En bjässe till Wolseley var den sexcylindriga 2200, en jättehundkoja alltså. I mars 1975 kom den allra sista Wolseleyn, 18/22, som var en påkostad sexcylindrig Austin/Morris med Hydragasfjädring.

Ett halvår senare förvandlades 18/22 till Princess och därmed var Wolseley-namnet helt borta.

Taggar: Klassiska bilar,

Kommentarer

#1
2010-12-02 15:02

Jag tycker att det är tråkigt när identiteter försvinner, just det lysande kylarmärket var en säregen detalj som borde ha fått funnits kvar.
Det är ju samma sak med Vauxhalls konkava, koniska , förkromade huvlister, varför tog man bort dem?
Även om bilen är en ommärkt Opel kunde man ju behållit dem.
Det är något konstigt med brittisk bilindustri, man hade förutsättningar att bli bland de bästa i världen när det gäller biltillverkning, man hade allt, tekniskt kunnande inklusive världens bästa teknikhistoria, god materialtillgång, god tillgång till yrkeskunnig arbetskraft och möjlighet att ta fram attraktiva modeller.
Vad var det som gick så fel?

#2
Efraim
2010-12-02 20:03

Re: Saabnisse
Din analys är korrekt, men din slutledning är fel... Här följer en liten lista över de fina engelska bilar du kan köpa (och då har jag bortsett från de bilar som endast tillverkas i England, såsom Toyota och Spyker), men som du ser så finns det några godbitar... MEN, det kostar också!! Håll till godo: Rolls Royce, Jaguar, Bentley, Daimler, Land Rover, Range Rover, Mini, Morgan, Aston Martin, McLAren, MG, TVR, Vauxhall, Ultima, Lotus, Invicta, AC cars, Ariel, Nobel etc.etc Dessutom kommer Lagonda att återuppstå.... Många av dessa tillverkare levererar bilar av absolut högsta klass - och med hög status.
Jag tycker detta verkar vara en ganska levande bilindustri... Eller vad säger du?

#3
Raymond K
2010-12-03 09:59

Bilar hade en egen identitet förr, man kunde se på långt håll vilket bilmärke det var. Idag ser alla bilar i stort sett likadana ut. Lite trist tycker jag.

#4
Karl-Evert Lundgren
2011-02-15 18:36

Hej.
Varför finns inte modellen Wolseley 15/50 med i redogörelsen i Klassiska bilar.
Modellen tillverkades mellan åren 1956-58 in 1236
exemplar. Enligt transportstyrelsen finns endast två
av modellen i trafik i Sverige.En ganska ovanlig bil m.a.o.
Har mailat ,skrivit o skickat foto till Er om bilen som bidrag till att redovisa fakta.
Tips om prenumeration på Er tidskrift har meddelats
från Er per post och ser då fram emot, om så skulle ske, att modellen presenteras som levande.

#5
Karl-Evert Lundgren
2011-02-15 19:39

Åker ibland med andra 58-or av skilda märken.
Min Wolseley 15/50 är oslagbar. Tyst o modern på alla sätt. Har stått fuktfritt i kallgarage i tre månader. Gick ut o startade den ikväll. Spinner som en katt. Nu väntar man
på vår o säsong. Emblemet på kylaren lyste fint !
Engelska bilar är oslagbara .

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.