Sobert klädd i evigt moderna höstfärger och nyktert befriad från både krusidull och dudelidutt. Härdig som en urtall och fullständigt ogenerad inför de mest krävande arbetsuppgifter.
Volvo Valp är i sanning en son till Moder Svea och en av anledningarna till varför vi inte pratar ryska i dag. Kronans mångsysslare föddes i en tid då hotet österifrån var högst påtagligt. Vi hade ett riktigt invasionsförsvar, världens fjärde största, och allt märkt med tre kronor var av bästa tänkbara kvalitet.
Varför var Valpen så bra? Titta först på lågtrycksdäcken – större än det mesta från tiden. 30 cm markfrigång är betydligt mer än det låter.
Drivaggregatet är en vanlig B18-motor. Kraften går via en förstärkt M40-låda till en ZF fördelningslåda som i sin tur har hög- och lågväxel och möjlighet att koppla ur fyrhjulsdriften. Axlarna har tvärtemot vad många tror ingenting med Amazon att göra. Det rör sig om kopior på amerikanska Dana-axlar, licenstillverkade av Salisbury i England och den bakre är försedd med differentialbroms.
Till skillnad från den mer bekanta differentialspärren fördelar differentialbromsen ut kraften till det hjul som har fäste. Många bilar är dessutom försedda med ett kraftuttag till vilket alla möjliga redskap kan kopplas.
Volvo använde sina egna modellbeteckningar och Försvaret hade sina något mer kryptiska förrådsbeteckningar. Namnet Valp uppstod redan på prototypstadiet men har aldrig varit officiellt. I Norge kallas modellen ”Felt”.
I serieproduktion kallade Volvo Valpen för L3314, senare kom även en Valp för pansarbekämpning – L3304 och en version med högre tjänstevikt kallad L3315. Så långt är allt något sånär logiskt, men sedan rör Kronan till allting: Raptgbil 9033 ska uttolkas Radiopersonterrängbil och siffrorna anger en massa viktigt som till exempel att det är en Valp som får lasta max ett ton.
Nypris: Ej angivet.
Värde idag: 25 000–40 000 kr.
Motor: Rak fyrcylindrig stötstångsmotor, två ventiler per cylinder. Enkel Zenith förgasare. Vattenkylning. Volym 1 788 cm3. Max effekt 65 hk DIN vid 4 500 v/min. Max vridmoment 129 Nm vid 2 600 v/min.
Kraftöverföring: Längsmonterad motor fram, fyrväxlad låda. Fördelningslåda med urkopplingsbar fyrhjulsdrift, hög- och lågväxel. Differentialbroms på bakaxeln. Golvspak(ar).
Mått: L 405/B 167/H 215 cm.
Fjädring/hjulställ: Bladfjädrar. Fram halvstel axel, bak stel axel. Hydrauliska stötdämpare fram och bak.
Elsystem: 24 volt.
Bromsar: Trumbromsar i enkretssystem. Servo.
Fartresurser: Toppfart 100 km/tim. Lägstafart 4 km/tim.
Förbrukning: 1,2 l/mil.
1957 Konstruktionsarbetet påbörjas.
1959 En första serie på 91 fordon produceras, kallad P2304, försedd med en B16-motor på 60 hk.
1961 Valpen i serieproduktion döps om till L3314 och har B18- motor på 68 hk och 12-volt elsystem. Inledningsvis tillverkas nästan uteslutande Pltgb903, versionen med canvastak som skulle bli den mest producerade.
1963 Ryssen hade många pansarvagnar. De bekämpades mest ekonomiskt med Pvpjtgbil 9031, försedd med niocentimeters kanon.
1966 En förstärkt version introduceras, L3315, med 24-volt elsystem. De flesta utrustades som Raptgbil 9033, ”Radiopatrullterrängbil”. Samma år levereras Pvrbtgbil 9033 till försvaret. Den var utrustad med Bofors Bantam trådstyrda raketer för bekämpning av stridsvagnar.
1970 Sista ur-Valpen lämnar fabriken. Totalt har då över 10 000 exemplar tillverkats. Försvaret använder Valp i olika utförande fram till sent 1990-tal. Hos brandkåren tjänstgör än i dag några enstaka Valpar.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.