Bild
Nästa artikel
Backspegeln

Amphicar var en ambitiös idé som sjönk totalt

Publicerad 2021-08-29 06:32
Slutar vägen vid sjön? Inga problem! Plötsligt framstår alla andra bilar som begränsande.

Med stöd från en entusiasmerad industrigrupp – Quandt – kunde den halvgenialiska tyska konstruktören Hanns Trippel 1959 visa en prototyp till Amphicar. 1961 kom produktionen igång.

Quandt såg att den stora marknadspotentialen fanns i USA och analyserade sig fram till att 25 000 bilar borde kunna säljas redan de två första åren. Tyvärr delade marknaden varken Quandts analys eller Trippels fascination för vattenbilar. Det är oklart exakt hur många bilar som byggdes, de mest trovärdiga siffrorna pekar på att 3 878 exemplar lämnade fabriken fram till produktionsstoppet.

Amphicar byggdes i Västberlin. Man åtnjöt saftiga etableringsstöd och skattelättnader men det hjälpte föga, bilarna blev löjligt dyra. I USA kostade en Amphicar närmare 4 000 dollar.

Det är några extra reglage att hålla reda på i en amfibiebil. Det avlånga till vänster om ratten är handgasen – bra på sjön. Den vita knappen ovanför hastighetsmätaren sköter länspumpen som tar 25 liter i minuten.

Beteckningen 770 ska uttolkas som sju knop i vattnet och 70 miles per timme på land. Kraftkällan var en Triumph Herald-motor på 1,2 liter och 43 hästkrafter, monterad i aktern. Växellådan var ett unikum tillverkad av tyska Hermes. I vattnet kopplades driften på bakhjulen bort och kraften leddes istället via en fördelningslåda till de två propellrarna. Framhjulen fungerade som roder. Bromsade gjorde man genom att lägga i backen.

Hela farkosten tillverkades av kraftig stålplåt, innanför dolde sig en balkram. Tennspackel användes för att täta i svetsskarvar, fenorna fungerade som skvalpskydd och förhindrade vatten från att skvätta in i motorrummet.

Dubbla tätningar stoppade vatten att läcka in i dörrspalterna, men det gällde att komma ihåg att dra åt det extra handtaget som sög in dörren den sista centimetern.

Komponenter som lyktor och handtag var ett tvärsnitt av tysk bilindustri i skiftet mellan 1950- och 1960-tal. Lite DKW här, en smula NSU där och ganska mycket Borgward både här och där. Allt för att förbilliga produktionen.

Amphicar 770

Nypris: 4 000 dollar.

Motor: Fyrcylindrig motor med stötstänger, två ventiler per cylinder. Förgasare. Vattenkylning. Volym 1 147 cm3. Max effekt 43 hk vid 4 500 v/min. Max vridmoment 78 Nm.

Kraftöverföring: Längsmonterad motor bak, bakhjulsdrift. Fyrväxlad helsynkroniserad manuell låda för körning på land. Fördelningslåda med backslag för propellerdrift. Golvspak(ar).

Mått: L 433/B 156/H 152 cm. Markfrigång 23 cm.

Tjänstevikt: 1 120 kg.

Fjädring/hjulställ: Skruvfjädring fram och bak. Fram längsgående svängarmar, bak pendelaxel. Hydrauliska teleskopstötdämpare fram och bak.

Styrning: Snäcka. Vändcirkel 11 m på land. Rattvarv 2,5.

Hjul: Plåtfälgar, däck 6.40×13.

Elsystem: 12 volt.

Bromsar: Trummor fram och bak.

Fartresurser: Toppfart 112 km/tim på land 13 km/tim i vatten.

Förbrukning: 0,93 l/mil blandad körning på land. 3,5 l/tim i vatten vid halv fart, 12 l/tim vid full fart.

Livscykeln

1958 Med stöd från Quandt-familjen, en av Tysklands rikaste, startar Trippel Eurocar GmbH. Prototypen Alligator tas fram.

1961 Alligator har utvecklats till Amphicar 770 som börjar produceras.

1965 Amphicar säljer sämre än väntat och produktionen läggs ned. Bilen fortsätter säljas till 1968 och årsmodellen sätts efter året bilen registreras. 3 878 exemplar blir det totalt.

1990 Trippel konstruerar sin sista amfibiebil, Aqua Terra II, vid 82 års ålder. Aqua Terra är fyrhjulsdriven och propellrarna drivs av ett system med cykelkedjor. Trippel dör 2001 vid 93 års ålder.

Kommentarer till artikeln (3)

  • 2021-08-29 13:30 Det sämsta ur två världar. …
  • 2021-08-29 09:47 Om man utgår en bra bil och…
Läs kommentarer och diskutera

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.