Biltest: Audi A1 Sportback, Peugeot 208, Suzuki Swift (2012)

Det började med 205:an, som debuterade för nästan 30 år sedan (1983). Sedan kom Peugeot 206 och nästa steg i utvecklingen var 207-modellen. Alla tre blev mångmiljonsäljare och har under långa perioder dominerat småbilarnas topplistor, såväl i Sverige som i övriga Europa.

Peugeots ambition är givetvis att nya 208:an ska leva upp till föregångarnas framgångar; och allra helst överträffa dem. Men det är ingen lätt uppgift. Konkurrensen i storleksklassen är tuffare än någonsin. Allt fler fabrikanter, även så kallade premiumtillverkare, vill vara med och slåss om småbilskunderna och utbudet av modeller är numera enormt.

Det krävs med andra ord något alldeles extra av nya Peugeot 208 om den ska en chans att nå lika höga listplaceringar som sina föregångare.

En åtgärd som tillverkaren hoppas ska påverka 208:ans attraktionskraft positivt är den omfattande bantningskur som modellen gått igenom. Den nya bilen är både kortare och lättare än 207-modellen. Längden har kapats med sju centimeter och vikten med drygt 100 kilo. Det ska göra 208:an smidigare att hantera, snålare på bränsle och – enligt tillverkaren – mer intressant för de kvinnliga köparna som i många fall varit kritiska mot 207:ans storlek.

Även de yttre formerna har slipats till och den nya Peugeoten är dessutom tänkt att ge en högre kvalitetskänsla än sin föregångare. Teknikinnehållet har också vässats, även om det finns vissa brister på den punkten. Men det återkommer vi till lite senare i testet.

När det handlar om åkkomforten finns det däremot inte mycket att klaga på. Nya 208:an rullar hur behagligt som helst på de flesta underlag. Peugeot har lyckats få till både fjädring och bullerisolering på ett för bilstorleken alldeles utmärkt sätt.

Varken Audi A1 Sportback eller Suzuki Swift har särskilt mycket att sätta emot den franska bilen på det området. Båda är stummare, stötigare och däcksbullrigare än Peugeoten. I den inbördes kampen mellan Audi och Suzuki plockar  A1 flest poäng och det blir Swift som hamnar på komfortrondens  jumboplats.

Men nya Peugeot 208 är inte bara testets bekvämaste bil att åka i. Den tål att köras också, vilket den bevisar på testslingas elakaste partier. Där vimlar det av tvära kurvor, bucklig asfalt och andra utmaningar som sätter chassit på tuffast tänkbara prov.

Men det vållar inga problem för Peugeoten, som dansar runt kurvorna med full kontroll även när den pressas mot gränsen för vad den tål. Styrreaktionerna är rappa och precisa och bilen tål höga kurvhastigheter utan att mista greppet om asfalten.
  
Dessutom jobbar fjädringen fint mot underlaget och inte ens på riktigt dåliga vägar avslöjas några alarmerande tendenser till hjulsläpp, studsningar eller andra dumheter. De franska chassiteknikerna har gjort ett styvt jobb, den saken är klar.
En anmärkningen är den lite artificiella känslan i styrningen som ger ett litet minus i körkänsloprotokollet.   

Men trots många fina egenskaper får 208:an se sig slagen av testets bästa lilla körmaskin; A1 Sportback. Audin rullar i alla lägen klippstadigt på hjulen, samtidigt som den är underhållande kvick och exakt i styr-reaktionerna.

En förklaring till de vassa kurvegenskaperna är den elektroniska diffbromsen, XDS, som arbetar ihop med ABS-/antisladdsystemet. Den känner av om belastningen på det inre framhjulet minskar för mycket.

Om så sker bromsas innerhjulet automatiskt, kort och kontollerat, och drivmomentet leds istället över till det yttre hjulet som kan skicka ned mer kraft i vägbanan.

Resultatet blir att en stor del av understyrningstendenserna trollas bort. Det gör att bilen upplevs som behagligt lättkontrollerad och följsam även när vägen kröker elakt. Systemet hjälper också Audin igenom  älgtestets tre brutala svängar på ett sätt som ingen av konkurrenterna kan matcha.

Den bil som hamnar mest på efterkälken under de mer avancerade körövningarna är Suzuki Swift och det beror i första hand på att chassit inte riktigt håller måttet.

Suzukins fjädring/dämpning ger inte samma fina följsamhet mot underlaget som Audis och Peugeots. Det gör att den japanska bilen har klara tendenser att studsa på dåligt underlag med ett radikalt försämrat väggrepp som följd.

Inte heller i undanmanöverprovet fungerar Suzukin prickfritt. I farter där de båda andra testbilarna tämligen obekymrat slinker mellan konerna får föraren brottas med en överraskande yvigt sladdande Swift.

En följsammare fjädring och ett bättre kalibrerat antisladdsystem efterlyses! Det skulle göra susen för Suzukins köregenskaper under pressade förhållanden.

Vid normal framfart märker man dock inget av Swifts dolda väghållningsbrister. Då upplevs bilen istället som både trevlig, pålitlig och smidig att hantera. I stadstrafik är den till och med testvinnare, åtminstone när det gäller sikten. A-stolparna är inte alls lika skymmande som i Audi och Peugeot och även bakåtsikten är bäst i den japanska bilen.

208:an lider av dålig sikt även på ett annat sätt. Den ljusa instrumentbrädan ger under nästan alla ljusförhållanden irriterande  reflexer i vindrutan. I praktiken upplevs det som om rutan ständigt är överdragen med en tunn sikthämmande hinna. Klart störande!

Även som helhet vållade Peugeots förarplats irritation, i alla fall hos delar av testlaget. Orsaken är den udda placeringen av instrumentklustret, som sitter ovanför en lilla knubbiga ratten.

Peugeots argument för den annorlunda  lösningen är att instrumenten hamnar mer i förarens blickfång och därmed är lättare att avläsa.

Fast så var det inte för flera av testlagets chaufförer. De tvingades ha ratten obekvämt lågt, mer eller mindre i knäet, men kunde ändå inte se mer än delar av mätartavlorna.

Mer gimmick än vettig framtidslösning, blir betyget för Peugeots nya mätarplacering.

Vi skickar också med ett tips till alla spekulanter på nya 208: kolla noga att instrumenteringen fungerar för dig personligen, annars riskerar du med tiden att bli rejält frustrerad!

Den typen av problem finns inte hos Audi, bakom ratten på A1:an är det tysk ordning som gäller. Kvalitetskänsla och detaljomsorg står också i en klass för sig och håller samma höga standard som i övriga av märkets modeller. Här handlar det om premium (ursäkta floskeln) i det lilla formatet.

Suzuki kontrar med testets luftigaste förarplats och bakom ratten känns bilen betydligt större än vad den är. Det mesta fungerar också smidigt och klanderfritt. Men kvalitetsintryck och interiördesign når inte upp till testkonkurrenternas nivå, utan påminner mer om den asiatiska skolans formulär 1A.

I Swift blandas också gammalt och nytt på ett ganska lustigt sätt. Det känns lite märkligt att behöva trassla in fingrarna bakom ratten för att komma åt färddatorns funktioner, samtidigt som man både kan låsa upp och starta bilen utan att ens behöva ta fram nyckeln (nyckel-fritt system är standard på Exclusive-versionen).

I prestandamätningarna avslöjas inga större skillnader mellan testbilarna. Men ute i trafiken är det tveklöst A1:ans lilla turbosnurra på 1,2 l/86 hk som är favoriten.

Den har testets bästa vridmoment och levererar dessutom kraften över ett brett varvtalsregister. Det gör att Audin vid all normal vardagskörning känns vaknare och mer alert än konkurreterna. Peugeot och Suzuki är klart sävligare i gasresponsen på låg- och mellanvarv och det krävs ett flitigare växlande för att det ska bli sprutt på ekipagen.
 
Däremot är A1:an inte snålast på bränsle. På den punkten är det Suzuki som tar hem testsegern. Men jämförelsen är lite orättvis, trots att alla tre bilarna under bränslemätningarna kördes i karavan under identiska förhållanden. Swift gynnades av att den var väl inkörd och hade rullat flera hundra mil längre än A1 och 208, som i princip kom direkt från bandet när testet gjordes.

Peugeot sticker ut negativt genom att vara enda bil i trion som inte klarar den svenska miljöklassningen, det fattas 9 g/km till 120-gränsen. Men snålare bensinare är på gång inom den närmaste framtiden.

Det handlar om två nya trecylindriga motorer; en på 1,0 l/68 hk och en på 1,2 l/82 hk. Koldioxidutsläppen ligger på 99 respektive 104 g/km.

I fråga om utrymmen, såväl för folk som bagage, är det Peugeot 208 som är testvinnare. Trots att den nya bilen är krympt med nästan en decimeter jämfört med 207-modellen är den rymligare inuti. Men det är inget trolleri om ligger bakom den saken.
Förklaringen är att hela kapningen av yttermåtten gjorts på karossöverhängen. 208:ans axelavstånd, som är det avgörande för innerutrymmena, är däremot identiskt föregångarens.

Genom att disponera kupén bättre har Peugeot lyckats skapa ett fem centimeter bättre ben-utymme i baksätet och ytterligare några liter lastvolym under bakluckan.

Men 208:an bräcker inte bara sin företrädare, den slår också testkonkurrenterna ganska rejält på fingrarna (se utrymmestabellerna på sid 39!).

I Euro NCAP:s krockprover får alla tre bilarna högsta stjärnbetyg. Men ingen av dem erbjuder den senaste generationens aktiva säkerhetssystem.

När till och med minibilar som Volkswagen Up har autobroms som standard är det förvånande att speciellt Peugeot, som är nyast i sällskapet, inte har den typen av säkerhets-finesser ens på tillvalslistan. Och visst hade man kunnat begära lite mer även av Audi.

Tittar man enbart till inköpskostnaden är det ingen tvekan om vilken bil som är ekonomivinnare i det här testet. Då är det Swift som gäller.

Men priset är inte hela sanningen om bilägandet och Audin överraskar med en oväntat låg milkostnad. Eftersom A1:an också är mest den mest kompetenta bilen totalt sett blir det den som tar hem spelet, tätt före Peugeot och med Swift på en hedrande tredjeplats.  

Men resultatet gäller bara under en viktig förutsättning; att man som A1-köpare nöjer sig med det helt nödvändiga Proline-paketet. Annars skenar priset i väg till alldeles för höga nivåer, Audis tillvalspriser är inte att leka med.
Man ska heller inte glömma att både Peugeot och Suzuki – men inte Audi – finns i billigare versioner. Vid en sådan jämförelse hade sannolikt resultatet blivit ett helt annat...

1. Audi A1 Sportback - testvinnare
Audi A1 sportback är varken världens rymligaste eller smartast byggda småbil. Men den har en rad andra goda egenskaper som gör att den knäcker motståndarna i det här testet. Kvalitetsintryck, köregenskaper, motorkaraktär och detaljomsorg är på topp. Tyvärr gäller det även priset, som är högst i test. Men tittar man på de de totala ägandekostnaderna så kommer saken i en delvis annan dager. Då hamnar Audin på en betydligt mer anständig nivå och noteras till och med för en lägre milkostnad än tuffaste testkonkurrenten Peugeot 208. Men för att kalkylerna ska hålla gäller det att inte gå bort sig i Audis tillvalslistor, då kan priset hur lätt som helst skena iväg till dramatiska nivåer.

2. Peugeot 208
Franska utmanaren Peugeot 208 bjuder på vettiga utrymmen, skön åkkomfort och kompetenta köregenskaper. Men förarplatsen kan skapa irritation, rostskyddet är skralt och milkostnaden högst i test. Det blir bara en andraplats för den nya Peugeoten.

3. Suzuki Swift
Vi har testat Suzuki Swift förr, då mot annat motstånd och med bättre resultat. I matchen mot A1 och 208 räcker Swift inte riktigt till trots vettigt pris, låg förbrukning och sympatisk framtoning. Både chassi och rostskydd har brister och bromsarna är sämst i test. 

Kommentar, Stig Gustafsson:
Audin känns väldigt gedigen när man tar plats bakom ratten. Förarmiljön andas kvalitet, motorn räcker i styrka och växellådan är utmärkt. Den har också bekväma köregenskaper och ett mycket bra chassi. Men jag retar mig på några saker, främst att baksätet är så trångt att det inte får plats två fullvuxna personer. Så vill inte jag ha det. Jag vill kunna skjutsa släkt och vänner därbak även om jag kör en liten bil. För mig är nya Peugeot 208 det bästa valet i det här testet.

Kommentar, Mikael Schultz:
Att dyra Audi A1 skulle läxa upp både gamla småbilsfavoriten Suzuki Swift och Peugeot 208 hade jag aldrig kunnat tro när testet började. Men så blev det och en av förklaringarna är att Audin inte är så dyr att äga som man kan förledas tro om man bara tittar på prislappen. Ett bra andrahandsvärde, låga servicekostnader och – förstås – en anständig bränsleförbrukning är faktorer som är minst lika viktiga för ägarekonomin som nybilskostnaden.

Diskutera: Vad tycker du om de testade bilarna?