Det har gått många vändor hit och dit med Saab, och vid det här laget hänger knappt någon med i alla turerna. Det är Europeiska Investeringsbanken, den ryske affärsmannen Antonov, svenska regeringen, kinesiska Pang Da, Riksgälden, General Motors och några till.
Jag försöker förstå det här med ägarprövning, GM:s godkännande och lånade pengar, konkurs och kronofogden men… nej, jag begriper ingenting. Lägg till det att man ska kunna analysera Maud Olofssons gälla röst, bolagets balansrapport, resultaträkning och huvudbok för att överhuvudtaget få en uppfattning om vad det handlar om.
Jag är knappast ensam om att känna en viss, för att inte säga total förvirring och det delar jag nog med de flesta som följer massmedias bevakning.
Det finns egentligen bara en lite grupp människor som på ett imponerande sätt lyckats skapa sig en total klarsyn över det komplexa spelet kring Saab, nämligen: de stora dagstidningarnas motorjournalister.
Ena dagen testkör de bilarna, och levererar ingående kritik av allt från avancerad motorteknik till säkerhet och design, och nästa dag har de en komplett analys av hur biltillverkaren borde ha skött sitt företag och ekonomiska transaktioner.
Att det nu går knackigt har de förutsett sedan många år och ingenting av den intrikata härvan jag inledningsvis räknade upp får dem att tveka i sina påståenden.
Jag tänker på hur noggrann man som skribent måste vara när man närmar sig ett ämne. Det ska trippelkollas uppgifter, stämmas av att citat är korrekta och ett oändligt pillande ända ner till ovanliga namn med ryska translittereringar (som ändras hela tiden) och gud vet allt. När det handlar om Saab bör man dessutom känna till lagstiftningar och regler för både Sverige och EU.
Jag menar inte att de stora dagstidningarnas motorjournalister är ute och cyklar. Snarare avundas jag deras självförtroende, och det menar jag på fullt allvar. Kanske har de rätt, eller fel, men det är fascinerande att de vågar kliva rakt ut i hetluften och vara så fullständigt tvärsäkra inför detta myller av fakta.
Bara de tusentals sidor som ska läsas med debet och kredit från olika bokslut som knappt ens en erfaren revisor får grepp om. Dessutom lyckas de hitta nya vinklar på temat ”Nu är det dags att lägga ner Saab”. Som ett mantra maler det på, vecka efter vecka, och på ett mirakulöst sätt hittar de om igen ny energi att komma med samma budskap.
Den här egenskapen, att känna sig som en utvald budbärare av den rena sanningen, ”kejsaren är naken”, finns hos skribenter inom de flesta områden. Inför VM i fotboll 1994 berättade kvällstidningarnas fotbollsexperter att ”det är dags att byta ut Ravelli, han är för gammal”. När jag själv spelade gitarr med Cornelis Vreeswijk 1981”visste” recensenten att hans krogshow på Bacchi Wapen var dålig och Cornelis ”slut”.
Ska man inte skriva om det som verkar vara helt åt skogen fel då? Jo, visst ska man det. Det är viktigt med kritik, men jag kan ändå bli innerligt less på tonen i artiklarna om Saab.
Gemensamt för alla dessa månadsavlönade tyckare är att de själva aldrig behöver bli synade, riskerar ingenting och lever ett helt liv utan högre ambitioner än att raljera över dem som vågar satsa på sina drömmar.
Diskutera: Vad tycker du om rapporteringen om Saab?
Mer från Vi Bilägare
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Mycket bra skrivet Johan.
Det speglar mina egna funderingar exakt.
Som vanligt en mycket bra krönika från Johan. Tack för det!
Väl formulerat Johan. Allt detta okunniga och nedlåtande tyckande från vissa motorjournalister, (och inte bara från de stora dagstidningarna!), är för mig en gåta.
Som svensk motorjournalist borde man väl vara stolt över vår inhemska bilindustri?
Det är märkligt att om det sker något bra med Saab så blir det ganska små rubriker men om det sker något negativt som att det står still eller att löner inte kan betalas ut så blir det stora rubriker. Det är väl så att journalister tror att elände och annat som är av ondo är vad tidningsköpare vill läsa. Vi har faktiskt inget val, köper vi dagstidningar eller ser på nyhetsprogram på TV så är det mest elände man talar om. Tråkigt synsätt av journalister.
Mycket bra skrivet.
fins inget av vikt att illägga annat än att om man besitter denna kompletta kompetens så är det knappast inte på en dagstidning man ska arbeta utan snarare på någon av alla de firmor som VM arbetar ihop.
Bra Johan
Bor i Dalsland (Jobb-ökenland) man bara sjunker ihop och blir ledsen ner de skriver lägg ner.
Man är fast här svår att bli av med hus och pendling det är med egen bil.
Vi har en förfärligt massa hållplatser med fina kurar men de glömde bussarna.
Tyvärr har ju massmedia mer eller mindre strävat från seriös journalistik till sensationsartiklar som enbart har till syfte att sälja...
Kolla bara kvällspressens löpsedlar och märkliga vokabulär.
Jag tycker spontant att Saab har fått mycket skit som de inte varit berättigade till. All denna negativa ström har ju inte direkt hjälpt dem. T.ex. många har nog valt bort Saab som tjänstebil.
Kan också tycka att smutskastningen av SAAB i media stundtals varit överdriven.
Men rotorsaken till det hela är att SAAB inte tillverkat bilar som folk vill ha. Det går inte att komma ifrån.
Ofta har modellerna varit relativt dyra komplicerade konstruktioner, som vanligt folk inte varit intresserade av.
Tyvärr är varken media eller regeringen villiga att ge SAAB fler chanser.
Vilket jag tycker är mycket tråkigt för alla de hederliga arbetarna på SAAB, vilka går en oviss framtid till mötes.
Men vi skall vara glada åt motsatsen, Volvo. Som tillsammans med sina Kinesiska ägare lyckats ta sig upp ur olönsamhetens träsk. Visar hur en seriös och stabil ägare kan påverka ett företag i rätt riktning.
Saab-historien har blivet en lång följetong. Kanske för lång, jag och kanske många fler tycker ämnet börjar bli uttjatat. Det är lätt att som betraktare ge upp efter så lång tid (väntan) på en riktigt positiv utveckling. Man kan bli less för mindre. Anställda och underleverantörer vågar inte ge upp och varje anständig människa måste ha sympati för deras stressiga situation.
Tack för fin läsning Johan, nyktert och klarsynt. Jag blir dock orolig för att kollegorna kommer att tråka dig i fikarummet nu, men strunta i dem, vi är många som tycker som du.
Snarare har väl mediatonen gradvis skruvats upp mot Saab så att man nu skriver sådant som varit otänkbart tidigare. Ett trist exempel är ju det här med styrelsearvoden och bonusar. Saab påstår att A. Muller får sina pengar sist. B. De 40 mkr i bokslutet gick till konsulter och advokater. C. Styrelsearvodena inte betalats ut sedan början av 2010. Media och därmed gemene man tror att Muller och styrelsen har plockat dessa pengar till sin kappsäck. (precis som han skulle göra med EIB-lånet, kommer ni ihåg?).
Själv har jag ingen aning om vilken version som är riktig, men jag väljer att vara skeptisk mot (sthlms) media. En journalist borde kunna reda upp sådant om du frågar mig, är det inte det som är det verkliga jobbet?
--> Gösta L, "Tyvärr är varken media eller regeringen villiga att ge SAAB fler chanser". Ähum fler? Dessutom hänger det inte på dem, det hänger på Muller.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.