Folkabussen har nått vägs ände

Ja, sant är att första generationens bussar (1950-1967, nota bene 17år!) var dåliga redan som nya, både till konstruktion och sammansättning. Få nya bilar i modern tid (efter 1950) kan ha levererats år efter år med så omfattande kvalitetsproblem. Obefintligt rostskydd, otät kaross, bromsar som tvärt nöp hjulen, motorer som gick varma och skar, elsystem som brann, kort sagt dålig på alla punkter.
Hemligheten bakom den succe de ändå blev var lågt pris för en laståsna i jämförelse med en lätt lastbil samt, precis som någon skrev här, för en billig peng å utan L-körkort kunde man få känna sig som en riktig lastbilschaufför...

Saaben har ju också motorn över drivhjulen, men naturligtvis insåg försvaret att om man ska få in en förbandsplatsgrupp (typ 8 man) i en Saab 93 måste man stuva förståndigt. Kanske DKWs framhjulsdrivna spansktillverkade skåpbil hade fungerat lika bra i terrängen, men jag har förståelse för att man valde den robusta och beprövade folkvagnen i stället. Ford Thames var skåpbussen från engelska Ford, som jag tror var större och tyngre än VW-bussen. Den Taunus skåpbuss som omtalats var naturligtvis Taunus Transit.

Mistro, jag menar inte den vanliga personbilen Ford Taunus... Inser precis nu när jag skriver, att bilen jag tänker på hette Ford Thames, vilket var en buss/skåpbil i storlek folkabussen. (Det här var på tidigt 60-tal, så jag mindes fel.)

IngoS, visst hade VW (oavsett dåvarande modell) sina fördelar - eller åtminstone en.
Minns hur jag med farsans framhjulsdrivna tvåtakts-Saab försökte hänga på en bubbla vid trafikljusen. Just vid acceleration från stillastående var folkan vida överlägsen saabarna - men knappast sen!
Inte ens i backarna var de bättre. En Saab sicksackade man uppför backen - framhjulen behövde då aldrig dra rakt upp och de grävde inte ner sig eftersom de hela tiden fick nytt underlag. Alltså, fronten pendlade man lite hit och dit, vad bakhjulen hade för sig spelade mindre roll.

Jag minns den från lumpen. Den forslade mannarna i förbandsplatsgruppen på T2 i Skövde på 60-talet. Den var bra i terräng; mjuk fjädring och eftersom den hade motorn över drivhjulen körde den inte så lätt fast på skogsvägarna. En Taunus hade inte varit mycket att ha med motorn på "fel" ställe. Kanske är det på grund av att den varit "fattigmans terrängbil" som gjort att den höll sig kvar så länge i Brasilien?

Nu vet förståss inte jag hur en Ford Taunus kan jämföras med eller ersätta en Vw buss.
Men den var ju förståss mer krocksäker men sådant var ju inget som någon tog på allt för stort alvar på den tiden.

VW = Krockfarligt outvecklat skräp.

En bekant til familjen ägde en gång i tiden en högerstyrd VW-buss. Lite märkligt i en tysk bil, men så var det.
Det kändes konstigt som grabb att sitta i en bil utan motorhuv, utan bara tunn plåt framför benen.
Åkte i en av de sista modellerna i detta landet, fullastad med vuxna på alla stolar och ett par barn ovanpå motorn där det var lite väl varmt. Det var inte bekvämt för någon...
Själv har jag bara kört efterföljaren som var betydligt trevligare.

Det är lite märkligt att en bil som var dålig redan då den byggdes, långt senare omges av ett nostalgiskt, romantiskt skimmer...
Det fanns betydligt vettigare alternativ även på den tiden den fanns i Sverige. Ford Taunus (faktiskt) var ett liknande bygge men med motorn på rätt ställe.

Den gamla folkabussen hette även Kombi Australien när den såldes här för många år sedan.

Ja i Brasilien har tiden stått still,...där finns inget prat om miljö,komfort eller krocksäkerhet och då återstår ju bara en jäkligt vettig bil. ( en kombi dessutom ;)

jag undrar just hur många barn som har blivit till i denna modell av Folkabuss??Bäddbar, jo, jag tackar!!