På 1960-talet fick vi lära oss att General Motors var världens största företag. Det hade nästan en miljon anställda och när bilbyggare i en GM-fabrik i ena hörnet av världen gick hem för dagen stämplade andra in i en annan fabrik i ett annat hörn. Antalet märken, modeller och marknader var oräkneliga.
Numera omfattar General Motors tre bilmärken, fyra med lite god vilja: Buick, Chevrolet och det närmast identiska GMC, samt Cadillac. En sorglig spillra av det forna imperiet.
Det vore kanske orättvist att skylla den historiska nedgången på en omgjord Saab som snickrades ihop i Trollhättan under en kort period, men det är frestande. Cadillac BLS berättar om ett imperium som en gång var innovativt, attraktivt och spännande men som jäste över till håglöshet och desperata nödlösningar.
”En sorglig spillra av det forna imperiet.”
Cadillac BLS var en omkostymerad Saab 9-3 ”NG”, som märkesnördarna säger. Kanske har du sett en BLS fara förbi ibland, antingen som fyradörrars sedan eller som riktig kombi.
BLS stod för ”B-segment Luxury Sedan”. Elaka tungor menade att det betydde ”Bob Lutz Special”, efter GM:s dåvarande produktchef som var hjärnan bakom idén att tillverka en mini-Cadillac i Trollhättan.
BLS skulle säljas i 10 000 exemplar per år. Det blev sammanlagt drygt 6 000 de första två åren, sedan angavs ingen siffra men ryktet gick att bilen bara byggdes på måndagar. BLS lades ned 2009 och var en präktig flopp.
Lutz rykte som ”product tsar” med osvikligt trollspö för försäljning härstammade från årtionden tillbaka när han fick fart på BMW-siffrorna i USA och myntade uttrycket ”The Ultimate Driving Machine” i annonserna. Sedan arbetade han hos Ford och Chrysler.
Hos GM fick han närmast fria händer. Försäljningen hade rasat sedan 1970-talet, delvis på grund av rader av ”crap cars”, usla bilar, delvis på grund av japanernas intåg med bilar som var allt annat än usla.
I Vi Bilägare nummer 4/2006 stiftade Marianne Sterner en första bekantskap med Trollhätte-Caddyn på franska vägar. Hon gillade den och det var ju inte så svårt att förstå eftersom bilen till 85 procent var en Saab 9-3 som var en bra bil.
Den yttre designen hade stramats åt enligt Cadillacs mumbojumbodevis ”Art and Science” och försetts med en äggkartongsgrill som var typisk för Cadillac. Interiören hade med små medel fått en lyxigare framtoning med hjälp av en svensk designer, Lars Falk. Läderklädseln hade snygga sömmar som inte fanns i Saab. ”En Saab 9-3 i gå-bort-kostym. Och filttofflor.” löd omdömet i ett senare ViB-test, ty för att få det rätta Cadillacfluffet hade BLS dels mer ljudisolering än Saabkusinen, dels mjukare fjädring, bussningar och stötdämpare. Prislappen var cirka 20 000 kronor högre än för Saab 9-3.
Nu, två decennier senare, har Cadillac kanske äntligen lärt sig läxan att märket inte ska producera små, billiga modeller. Senaste tillskottet heter Cadillac Celestiq och är en sanslös lyxpråm som utmanar Rolls-Royce med sitt baspris på 400 000 dollar. För säkerhets skull byggs Celestiq bara på beställning.
