Begtest: Jeep Grand Cherokee

Grand Cherokee har permanent fyrhjulsdrift, lågväxel och automatlåda. Vanligast är en rak sexcylindrig motor på fyra liter. Effekten har dock varierat med åren, 184 hk hade de första bilarna som lanserades i Sverige. Grand Cherokee finns även med V8-motorer, bland annat 4,7 liter och 220 hk. En V8-motor på 5,7 liter finns också samt dieselmotorer på 140 eller 163 hk.

Jeep Grand Cherokee har hög markfrigång och stela axlar både fram och bak, till fördel i terrängen. Men tyvärr är det en nackdel i vanlig körning, bilen blir gungig och stötig på vägen. Styrningen är också sladdrig. Däremot ger fyrhjulsdriften bra grepp i halka. Något antisladdsystem finns inte, det kom först 2005.

Framkomlighet i snö eller terräng är bilens starkaste fördel. Det och prestandan är också de egenskaperna som ägarna är mest nöjda med. Knappast förvånande är att bränsletörsten är den punkt som ägarna är mest kritiska mot.

Förarplatsen är tydlig, men ganska plastig i utförandet. Framstolarna är hyfsat bekväma, men baksätet är riktigt dåligt med obekväm sittvinkel. De äldre exemplaren saknar dessutom ofta nackskydd i baksätet. Trepunktsbälten på samtliga platser kom inte heller förrän 2002, ett klart säkerhetsminus.

Bagageutrymmet är däremot stort och lätt att lasta.

Tidigare generationer Grand Cherokee är inte krocktestade i Europa, men fick bara tre stjärnor i amerikanska krockprov.

Jeepen klarar besiktningen ungefär som för medelbilen. Dålig parkeringsbroms är överlag en anmärkning. Det beror på att ägarna inte använder den, utan oftast parkerar med enbart automatlådans p-läge. Bilprovningen anmärker också på trasiga lampor och dåligt avgassystem.  

En terrängbil som används som stadsjeep slits inte lika mycket som en bil som får jobba hårt i skog och mark. Det är viktigt att syna Jeepen underifrån för att se om den har tagit skada av terrängkörning. Titta efter bucklor och repor, krokiga styrstag och jordrester i chassiets ihåligheter.

Avgassystemet och katalysatorn är en ständig källa till fel på Grand Cherokee. Tyvärr är det också dyrt att byta. Däremot håller automatlådan bättre än i koncernsyskonet Chrysler Voyager. Kolla ändå så att automatlådans olja håller rätt färg. En rödaktig färg ska det vara, en brun färg är däremot  tecken på en slirande automatlåda.

Vattenpumpen är en svaghet, främst på V8-motorerna. Ett byte kan kosta drygt 4 000 kr. Fel på luftkonditioneringen är relativt vanligt, ofta mycket dyrt att åtgärda.

Drivsystemet håller oftast bra, men om packboxen läcker kan pinjonglagret slitas. Detta gäller speciellt äldre Grand Cherokee. Att byta packbox kostar någon tusenlapp, att byta ett slitet pionjonglager kostar minst 5 000 kr. Men om bilen körs länge med felet återstår ofta en renovering av bakaxelklumpen. Det kostar runt 25 000 kr.

Skivbromsarna fram kan slå sig och bli skeva. Det märks genom att det skakar i ratten och pulserar i bromspedalen. Missljud i framaxeln förekommer också, främst på 1999 årsmodell.

På den nyare modellen med V8 har kärvande ventiler gjort att tomgången kan vara ojämn. Detta har i flera fall åtgärdats på garantin med modifierade topplock. Om motorn går ojämnt på tomgång eller har ett puffande läte kan en dyr renovering av topplocket vara på gång.

Servicen är dyr och intervallerna täta, var 1 200:e mil. Rostskyddet är mediokert, speciellt privatimporterade exemplar kan helt sakna rostskyddsbehandling. Rosten börjar oftast i dörrarnas nedre kanter och på bakluckan.

Fyrhjulsdrivna bilar är ofta populära i andra hand, men Jeep är inte det mest eftertraktade märket längre. Ökad konkurrens, höga bränslepriser och stor privatimport har lett till lägre begagnatpriser.