Nästa artikel
Provkörning: Mitsubishi Lancer Sportback
Provkörning

Provkörning: Mitsubishi Lancer Sportback

Publicerad 28 januari 2009 (uppdaterad 23 september 2010)
Den är lång som en Volvo S60, men har bagageutrymme som en småbil. Nya Mitsubishi Lancer Sportback är inte mycket att hurra för som laståsna. Istället lockar bilen med fräck design och ett vettigt pris. Det räcker en bit, men inte ända fram…

Det var i slutet av mars förra året. Då gjorde Vi Bilägare det första testet av nya Mitsubishi Lancer och det blev, bokstavligt talat, en öronbedövande upplevelse.  

Ljudmätaren slog i topp och däckbullret på grov asfalt överröstade allt vi tidigare varit med om: 80 decibel i motorvägsfart är det högsta värde som hittills mätts upp i en mellanklassmodell. Ändå hade testbilen vinterdäck, som rullar betydligt tystare än de hårdare sommardäcken.          

Bullertestet gjordes på en fyradörrars Lancer 2.0 D Business (ViB nr 5/08) och resultatet skakade inte bara om testlagets trumhinnor. Även MME, Mitsubishi Motors Europa, reagerade och bestämde sig omgående för att förbättra ljudisoleringen på alla nya Lancer-bilar.  

Och visst har bullerdämpningen haft effekt. Sportback 1,8 är klart tystare än den bil vi testade i mars. Men en hel del störande frekvenser finns fortfarande kvar och ljudkomforten är, trots åtgärderna, inte riktigt på topp.                 

Även den praktiska användbarheten har brister. Trots rejäla yttermått, Lancer Sportback är nästan 460 cm lång, så har den en lastvolym på småbilsnivå. 288 liter ryms under den flackt sluttande bakluckan: det är ungefär som i en Opel Corsa.  

Usel bakåtsikt
Mer positivt är att det är mycket smidigt att fälla baksätets delbara ryggstöd. Det är bara att dra i öglorna på bagageutrymmets sidoväggar, så faller ryggstöden automatiskt ned och lastkapaciteten ökar till 1 394 liter. Under lastrumsgolvet finns dessutom ett stort och insynsskyddat extra stuvutrymme.

Men Sportbacks vinklade baklucka påverkar inte bara lastvolymen negativt, utan gör också att bakåtsikten är direkt usel. Lancern är långtifrån någon favorit vid fickparkeringar och andra manövrar som kräver backning på trånga ytor.     

Körmässigt fungerar annars det mesta helt okej. Fjädringen är behaglig och bilen är både smidig och följsam att hantera. Men motorn är trög i gensvaret och styrreaktionerna saknar en del av den kvickhet och skärpa som krävs för att bilen ska upplevas som kul och sportig. Lancern ser fräckare ut än vad den är att köra.   

Till skillnad från bagageutrymmet är kupén generöst rymlig. Det märks inte minst i det bekväma baksätet, där även fullvuxna har gott om plats för knäna. Huvudutrymmet är det lite sämre ställt med, främst på grund av den sluttande taklinjen.    

Satsa på paket
Sportback finns med två motorer. Dels den provkörda bensinaren på 1,8 l/143 hk, dels en 2-litersdiesel på 140 hk. Ingen av dem är på topp när det gäller miljöegenskaper: bensinaren har ett CO2-utsläpp på 188 g/km och dieseln släpper ut 165 g/km.

Priset är däremot attraktivt och bästa alternativet är att satsa 9 000 kronor extra på det innehållsrika Komfort-paketet. Då får man en tämligen komplett utrustad bil för 178 900 kronor och det är konkurrenskraftigt.

Lancerns faktiska krocksäkerhet är fortfarande ett oskrivet blad, eftersom bilen ännu inte är testad av Euro NCAP. Men när det gäller säkerhetsutrustningen blir det godkänt på de flesta punkter: sju krockkuddar, aktivt pisksnärtsskydd och antisladdsystem hör till det som följer med på köpet på alla modellversioner.

Relaterade bildspel

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.