Nästa artikel
Biltest: Volkswagen Caddy Life
Nybilstest

Biltest: Volkswagen Caddy Life

Publicerad 3 maj 2004 (uppdaterad 22 september 2010)
Skönhetspris? Nej, knappast. Utrymmen för pengarna? Ja, massor. Nya VW Caddy Life är byggd som en kartong på fyra hjul. Mer praktiskt kan det inte bli.

Volkswagens recept är ganska enkelt: man börjar med en liten varubuss, eller hantverkarbil är kanske en riktigare definition, och bakar om den för familjebruk.

Som extra kryddning marknadsförs skapelsen som en livs-stilsbil för folk som struntar i status och design, men bryr sig desto mer om utrymmen och praktisk användbarhet. Precis så har Volkswagen gjort när nya Caddy Life togs fram och resultatet är inte alls dumt. Bilens rötter som transportfordon gör den nya   folkvagnen till en sällsynt praktisk, lättlastad och rymlig familjebil.

Caddy är nästan halvmetern högre än en ordinär personbil och mäter drygt 183 cm över marken. Den höga karossen ger en enorm kupérymd, det ger nästan ståhöjd inne i bilen. Även sittpositionen är hög, både fram och bak. Det gör insteget bekvämt; det är bara att vända in baken så är man på plats. Perfekt för alla med krånglande ryggar och stela leder.

En praktisk finess är skjutdörrarna bak som gör det smidigt att lasta och kliva i och ur bilen, även när den står trångt parkerad. Nackdelen är att dörrarna kan vara lite tunga att manövrera för småbarn. 
 
Bortkastade pengar
Under den jättelika bakluckan döljer sig ett väldisponerat bagageutrymme som sväljer imponerande kvantiteter gods, särskilt om man köper till ett lastskyddsnät à 1 600 kronor. Då går det att stuva ända upp till taket, vilket innebär en lastvolym på hela 1 200 liter och att 123 centimeter höga prylar får plats.

Bagageutrymmet kan även utnyttjas för en extrasoffa om man vill ha sin Caddy sjusitsig. Kost-naden för de två extra sittplatserna är 5 600 kronor. Men det är, enligt vår mening, bortkastade pengar.

Sätet är av någon outgrundlig anledning inte fällbart. Därmed ockuperar det konstant större delen av lastutrymmet. För att få plats för bagage måste soffan tas bort helt och det är inget man gör i brådrasket eftersom den är tung, otymplig och krånglig att montera i och ur. En mer osmart lösning var det länge sedan vi såg.

Nej, nöj dig med en femsitsig Caddy Life. Behöver du fler sitt-platser är det bättre att satsa på en helt annan bil. Sätet i mittraden på den nya VW:n är både fäll- och delbart. Men det kan inte plockas ur utan verktyg och bilen är heller inte möblerbar. Så flexibiliteten i Caddy Life är även på den punkten sämre än i utpräglade flexbilar, typ Renault Scénic och Toyota Corolla Verso.
   
När det gäller utrymmena för baksätespassagerarna finns däre-mot inget att klaga på. Till och med i extrasätet får vuxna plats, förutsatt att de inte är alltför resliga.

Baserad på Golf
Tekniskt baseras Caddy Life i allt väsentligt på nya VW Golf, bortsett från bakvagnen som är radikalt annorlunda. Där sitter en stel axel och bladfjädrar, en konstruktion som tål tung last bättre än Golfens individuella bakhjuls-upphängning av multilänktyp.

Trots den, åtminstone i personbilssammanhang, primitiva bak-vagnen är fjädringskomforten fullt acceptabel och det gäller även följsamheten mot underlaget. Först vid forcerad körning på gropiga och illa medfarna vägar kan bakhjulen börja studsa aningen okontrollerat.  
           
Caddy Life är överhuvud taget väldigt smidig och behaglig att köra och från sin upphöjda position har chauffören en perfekt överblick av trafiken. Även förarmiljön fungerar utan allvarliga anmärkningar; största plumpen i protokollet är den blå instrumentbelysningen som har dålig synbarhet.

Så länge man håller sig innanför stadsmurarna gör VW:s numera ganska ålderstigna tvåventilsmotor på 1,6 l/102 hk sitt jobb riktigt bra, främst tack vare ett hyfsat vridmoment på låga varvtal.
Med orken i landsvägsfart är det sämre. Omkörningar måste planeras noga och i långa uppförsbackar sackar Caddy obönhörligen, även när den körs lätt lastad. Ofta krävs nedväxling till fyran för att bilen inte alldeles ska tappa tempot.
       
Masoniteskivor i taket
Inuti den högbyggda VW:n är det både färgglatt och ombonat, åtminstone så länge man inte tittar upp i taket där nakna masoniteskivor avslöjar transportbilsarvet.

I kupén finns en hel uppsjö trivselhöjande prylfack, mugg- och flaskhållare. Däremot kostar öppningsbara bakrutor 5 700 kronor extra och även i övrigt är utrustningen tämligen snål. Höj-/sänkbar förarstol ingår exempelvis inte i priset och samma sak gäller strålkastarspolning, yttertermometer och halvautomatisk klimat-anläggning.
  
Kompletterar man bilen med dessa nödvändigheter och för säkerhets skull lägger till ett anti-sladdsystem och ett lastförskjutningsskydd så hamnar köpeskillingen på drygt 190 000 kronor. Då är den rymliga VW:n inte längre det budgetalternativ som pris-lappen vid den första anblicken ger sken av.  

På minuskontot noteras också att krocksäkerheten ännu så länge är obevisad, Caddy Life är inte körd i oberoende Euro NCAP:s tester. Men håller bilen samma klass som VW Golf, vilket inte är helt otroligt med tanke på det nära släktskapet, så är det bra. Golf fick högsta betyg, fem stjärnor när den testades av Euro NCAP.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.