Nästa artikel
Biltest: Volvo S40
Nybilstest

Biltest: Volvo S40

Publicerad 8 maj 2003 (uppdaterad 21 september 2010)
Med nya S40 lyfter Volvo de sista resterna av kepsen från sitt varumärke. Nu är det ungdomlig fräschör som gäller och då är fräck design och en häftig ljudanläggning viktigare än stora utrymmen och praktisk användbarhet. Så glöm det där med familjebil. Nya Volvon är en sportsedan. Men en osedvanligt säker sådan.

Den kallas för stacken, har en elegant linjeföring och är Volvos nya paradnummer. På Volvo pratar alla om den med en alldeles speciell stolthet i rösten och i lanseringsmaterialet lyfts den fram på första parkett.

Men det är inte bilen i sin helhet det handlar om, utan bara en liten del av den. Volvo har tagit ett annorlunda grepp och gjort en enskild inredningsdetalj till den viktigaste designsymbolen för nya S40.

Valet föll självklart på den flortunna och helt friliggande mittkonsolen, center stack på amerikanska. Inspirationen till den nyskapande konsolen är hämtad från klassisk skandinavisk formgivning, typ Arne Jacobsen och Alvar Aalto. Men den är också utformad för att ge ett modernt högteknologiskt intryck, typ en fjärrkontroll från Bang & Olufsen.

Och visst har designteamet träffat rätt. "Stacken" upplevs som både funktionell, innovativ, spännande och elegant. Extra tjusig är den i mörker då den är svagt belyst via två gröna lysdioder i taket. Sobert och exklusivt.  
      
Att Volvo lägger så stor vikt vid den nya mittkonsolen beror på en enda sak. Den är, liksom hela S40, skapad med ett mål för ögonen: att attrahera yngre köpare. Det är något som måste lyckas om försäljnings-målet, 70 000 bilar nästa år, ska nås.

Men enbart en mittkonsol, hur snitsig den än är, räcker inte långt i den tuffa bilbranschen. Som tur är har Volvos bilutvecklare, med projektledaren Peter Ewerstrand i spetsen, en hel del annat att vara stolta över i nya S40. 

Köregenskaperna, till exempel. De imponerar stort och framför allt visar S40 upp ett osedvanligt ett brett register.

På landsvägen är den hur lugn och vilsam som helst att köra tack vare en utsökt riktningsstabilitet och harmonisk fjädring. S40 går dit chauffören vill utan passning, även när vägbanan lutar och höstvindarna friskar i.

Samtidigt stortrivs den nya Volvon i högt tempo på kurviga småvägar, där den fina chassibalansen och den känsliga styrningen hjälper föraren att lotsa rätt genom böjarna. Bilen kan köras snabbt, precist och med perfekt kontroll även när det går undan i testfart på avlysta vägar.  

Den här kombinationen av alert svängvillighet och avspänd rakt fram-komfort är inte särskilt vanlig. Ofta är en bil som är bra på det ena, lite sämre på det andra och vice versa. Men i nya S40 får du kompetent kurvslukarförmåga och finfina landsvägsegenskaper på en och samma gång. Det är starkt jobbat av chassiteknikerna.

Bekvämt avfjädrad
Fjädringskomfort och kupébuller är mer svårbedömda, eftersom all körning gjordes på danska vägar som generellt har betydligt slätare asfalt och färre gupp och gropar än de svenska.

Orsaken till att testet förlades till Danmark är att det var enda chansen att snabbt få tag i ett exemplar av nya S40. 
   
Men, med reservation för ovan sagda, uppfattas nya lill-Volvon som mycket välisolerad och bekvämt avfjädrad trots 205/55-däck och 16-tumsfälgar. Jämfört med sin ganska stumma och däcksbullriga föregångare är andra upplagans S40 minst ett par snäpp bättre.

Testlaget hann också med en snabbtur med plattformskamraten Mazda3 på danskt underlag. Den duellen avslöjar en klasskillnad till Volvons fördel, särskilt när det gäller bullernivån. Uppenbarligen har Volvos ingenjörer till fullo utnyttjat sina "privata" 20 procent av den gemensamma tekniska plattformen, som även omfattar nya Ford Focus/C-Max, och lyckats stämma av S40:s chassi med större finess än de japanska kollegerna.

Fast exakt hur bullerisolering och fjädring fungerar på svenska vägar får vi återkomma till så snart det finns bilar tillgängliga på hemmaplan. Framöver ska testlaget dessutom syna den nya Volvon extra noga i sömmarna under helt år, en S40 2.4/140 hk har köpts in till nästa upplaga av Vi Bilägares långteststall.  

Bra att veta är också att alla versioner av bilen, även den allra billigaste, är utrustade med antispinn-/antisladdsystemet DSTC. En trygg livlina om den fina väghållningen skulle locka till alltför entusiastiskt körning, eller om man skulle råka ut för överraskande halka. 

Men på en viktig punkt blev nya S40 en stor besvikelse. Styrningen, som känns så fin vid vanlig körning, hängde inte alls med i de snabba och brutala svängarna i undanmanöverprovet.

Den tappade servoverkan och låste till redan efter den första hårda rattrörelsen med påföljd att bilen blev sen i hela provet. Till slut kasade Volvon, gravt understyrd, ur konbanan.

Knappast ett idealiskt beteende för en bil med väghållningsambitioner. För säkerhets skull provades fyra olika exemplar och tre av dem visade samma tendenser. Den fjärde klarade sig något bättre.  

Som tur är, både för Volvo och kunderna, handlade det om förseriebilar. Men utan testerna, som gjordes i danska Tannishus i samband med Årets Bil-juryns utvärdering, skulle förmodligen missen aldrig ha upptäckts i tid.    

Nu blir resultatet att styrningen, som har elektrohydraulisk servo, hinner åtgärdas innan produktionen rullar igång på allvar. Det sker genom en omprogrammering av den dator som styr oljeflödet i servopumpen.

Larmade falskt
Det fanns även en del andra elektroniska buggar på den förseriebil vi körde i det här testet. Bland annat fick värmeanläggningen spader, samtidigt som datorn med jämna mellanrum larmade falskt om att bakluckan var öppen.

Volvo påstår sig ha koll även på de felen och det är bara hoppas att de inte slinker med när nya S40 släpps ut i bilhallarna i slutet av november. Ingen köpare vill ju känna sig som en försökskanin...

Ett annat aber med att testa en bilmodell tidigt är att inte alla versioner finns att tillgå. Vi hade helst velat testa en 1,8 eller 2,4/140 hk med manuell växellåda, men fick "nöja" oss med en automatväxlad 2.4i/170 hk. Följaktligen kan vi inte ge en synpunkt på hur Volvos nya femväxlade manuella låda fungerar.

Däremot kan vi avslöja att 170 hk-motorn fungerar både harmoniskt och snålt ihop med Geartronic-lådan à 15 900 kronor (femstegad automat med möjlighet till manuella växlingar). Testbilen klarade sig på betydligt mindre bensin än de 9,1 l/100 km som anges i bränsledeklarationen. 
      
Vid en hastig anblick ser den nya S40 ut som en krympt S60 och det är ingen slump. Familjebanden har stärkts och alla Volvos bilar har nu en gemensam grunddesign.

Men i detaljerna finns olikheter. S40 har till exempel helt raka karossidor, till skillnad från sina större syskon. Hjulen sitter också längre ut i hörnen och dessutom är hela bilen formad som en snipa, bred på mitten och avsmalnande i för och akter. Den är också högre än både S60 och S80.
  
Totalt sett ger nya S40 ett sportigt och kraftfullt intryck och är stilig ur de flesta vinklar. Fast rakt bakifrån enades testlaget lite elakt om, att den påminner om både Opel Astra och förra generationens Vectra. Och det kan väl knappast varit karosskräddarnas avsikt. 
      
Nya S40 är en halv decimeter kortare än sin föregångare, men samtidigt bredare och högre. Totalt sett är kupéutrymmena bättre än tidigare, hävdar Volvo. Och det är säkert sant, men ändå känns den nya bilen inte särskilt praktisk eller familjevänlig.

Trångt insteg
Insteget bak är trångt för en vuxen på grund av den starkt sluttande taklinjen. Helst skulle man vilja ha hjälp  av någon att trycka ned huvudet, precis som poliserna gör i gangsterfilmerna när de ska ha in bovarna i baksätet.

Väl på plats finns hyfsat benutrymme, men takhöjden är i snålaste laget. Bagageutrymmet är mindre än i gamla S40 och öppningen rena brevinkastet. 42,5 cm höga paket är max vad som går in och det är  ynkligt. Men baksätena är i alla fall del-/fällbara om man behöver extra plats för gods. 

Bilen är också överraskande illa utrustad med småfack. I dörrsidorna, till exempel, ryms nästan ingenting, Där sitter istället stora högtalare till den förnämliga ljudanläggningen. Vill man attrahera yngre köpare är det nödvändigt med ett bra ljudsystem och då måste facken offras, är Volvos bakomliggande resonemang. Samma sak gäller den usla bagageöppningen. En bättre lösning valdes bort för designens skull.

Men på säkerhetsområdet, Volvos adelsmärke, har det inte prutats en millimeter. S40 formligen kryllar av viktiga säkerhetsdetaljer (se utrustningslistan!) och en särskild eloge blir det för de nya bältespåminnarna i baksätet. De finns på alla tre platserna och slår larm så fort någon fuskar eller pillrar av sig bältena under färd. Fler borde ta efter!

Den kompakta S40 är byggd för att vara lika säker vid en krock som den två nummer större S80-modellen. Det är en ytterst tuff målsättning som nåtts bland annat genom en ny frontstruktur med flera deformationszoner (se specialartikel på sidan 15) och ett förbättrat sidokrocksskydd.

Volvo har även tänkt på de oskyddade trafikanterna och utformat nospartiet så att skaderisken ska bli så liten som möjligt om en påkörning inträffar.

Det ska bli mycket intressant att se hur det går för nya S40 när den småningom krocktestas av EuroNCAP. Sköter sig bilen som Volvo tänkt sig är det ingen tvekan om att den är med och slåss om tätplatsen i mellanklassen.

Vår åsikt:
I USA kallas nya S40 för sportsedan. Det är en beteckning som skulle passa utmärkt även i Sverige, om nu inte namnet redan var upptaget av värsta konkurrenten.

Bilen är både behaglig och skojig att köra och kan vara rätt val för den som söker en kompakt och sportig sedan med mycket hög säkerhetsnivå.

Nya S40 borde fungera utmärkt som ett billigare alternativ till BMW:s 3-serie eller Audi A4/A3, för att ta två viktiga konkurrenter. Men den som i första hand är ute efter en praktisk familjebil bör kanske se sig om efter något annat. Eller vänta på kombin, V50, som kommer till våren.

Volymversionen av den nya modellen, S40 1.8, kommer att kosta 198 900 kronor när den börjar säljas en bit in på nästa år. Det är 15 000 kronor mer än vad man får ge för dagens S40 1,8i Classic. En rejäl prisökning, men ändå ganska rimlig med tanke på vad man får för pengarna.

Den som vill slippa billigare undan får vänta ända till nästa höst. Först då kommer 1,6-litersversionen.

Testad i Vi Bilägare nummer: 15/2003

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.