Nästa artikel
Fiat Panda - en parkeringsdröm
Test

Fiat Panda - en parkeringsdröm

Publicerad 8 maj 2007 (uppdaterad 21 september 2010)
För en Fiat Panda finns det alltid parkeringsplats. Det lilla formatet är dess stora styrka och har gjort den till Årets Bil 2004. I stan är det rena drömbilen, men på landsvägen är den inte lika kul.

Framåt eftermiddagarna brukade de titta in; kollegorna med lägenhet i Stockholms innerstad:
- Ähum... Jo... Behöver du hjälp med att testa Pandan ikväll?

För alla som är vana att köra runt i tre kvart för att hitta parkeringsplats är Fiat Panda rena drömbilen. Med sin blott 354 cm långa och 158 cm breda kaross slinker den in i gluggar som de flesta andra bilar måste köra förbi.

Fiat Panda är en svårslagen stadsbil.

Som en liten knubbig, kaxig mus kilar den fram längs trånga gator, in i köfickor och runt i p-hus. Den vänder på bara 9,1 meter och den elektriska servostyrningen har ett "cityläge" som gör bilen extremt lättstyrd i låga farter.

Föraren sitter högt och har en strålande utsikt genom stora rutor. Den lilla 1,2- litersmotorn innehåller visserligen bara 60 hästkrafter, men de är lågt utväxlade och pigga. Panda blir inte efter vid rödljusen.

Trots att Fiat Panda är ministor så är den förbluffande rymlig för fyra personer. Fler finns det inte bilbälten för. I baksätet går det att trycka in passagerare på uppåt 195 cm - förutsatt att föraren och framsätespassageraren är korta och sitter långt fram. På förarplatsen kan däremot en riktigt storvuxen person tvingas sitta med ratten i knät. Den går visserligen att justera i höjd, men inte tillräckligt.

En enda poäng

Fiats nya lilla bil lyckades charma till sig titeln Årets Bil 2004. Det var visserligen bara 16 av 58 juryledamöter som röstade på Panda som vinnare, men de öste på med poäng så det räckte till seger.

De svenska juryledamöterna hade däremot inte mycket till övers för Panda. En enda poäng blev resultatet från Sverige.

Spartanska småbilar imponerar inte stort på svenskar. Och Panda är både enkel och
billig.

Även på Vi Bilägares redaktion rådde delade meningar om Årets Bil 2004. De som pendlar långa vägar till redaktionen var inte alls lika angelägna som stadsborna om att hjälpa till med att testa Panda. I låga stadsfarter är den tyst och trevlig, men när motorvägens grova asfalt
tar vid blir det annat ljud i lådan. Det dånar från däcken, blåser runt vindrutan och surrar från motorn. Den som till exempel vill hänga med i Rix MorronZoos glada radioflams måste vrida upp volymen så öronen skälver.

Så länge vägarna är raka finns inte mycket mer än den dånande bullernivån att anmärka på. Om vägen däremot blir krokig visar Fiat Panda andra irriterande drag. Den rullar på höga, smala däck som viker sig lite när bilen svängs hårt. Det får karossen att kränga osäkert. Speciellt märkbart blir det med vinterdäck som är lite mjukare än sommardäck. I många kurvor känns det som om bilen glider lite, fast det inte ärhalt.


Men om det är halkgrader får man gissa sig till. Någon utetempmätare ingår inte i Pandas utrustning och det är en irriterande brist. Speciellt i hösttider då temperaturen aldrig är att lita på.

Att köregenskaperna lämnar en del övrigt att önska märks tydligt när Panda tvingas igenom fyra hårda svängar i en fingerad undanmanöver som runt ett hinder. Protokollet berättar vad som händer:

"Bilen svajar våldsamt och det verkar som om däcken hade för lågt lufttryck. Föraren blir rädd för att bilen ska välta och slutar svänga".

Tvivelaktig plast

Fiat Panda är inte bara den minsta bil som vunnit titeln Årets Bil utan också en av de billigaste. Det står klart när man tittar in i kupén som fylls av plastdetaljer av tvivelaktig kvalitet. Glada tyger i blått eller gult dämpar inte mycket av plastigheten.

I Europa går Panda att köpa för 7 900 Euro (knappt 70 000 kr). Men då ingår förstås inte mycket - inga ABS-bromsar och inte mer än en ensam krockkudde. Den utrustningsnivån kallas Actual men det är något som den inte blir för Sverige. Det finns tre nivåer till som benämns Active, Dynamic och Emotion.

Dynamic 1,2 blir troligen bilen för svenska marknaden. 60-hästarsmotorn är en gammal typ av maskin som Fiat redan hunnit tillverka tio miljoner av. Den drar cirka 0,6 l/mil och det är inte särskilt snålt för en 860 kg tung bil. (Motorn är dessutom så monterad, att oljetråget hamnat precis bakom stötfångaren där det utgör lägsta punkten i fronten. Risken är stor att det blir sönderslaget mot någon hård kant.)

Allvarlig eftergift

Bilarna som börjar säljas i Sverige i april får ABS-bromsar och även två krockkuddar. Vad som mer ingår är inte klart. Generalagenten har prisförhandlat i flera veckor utan att komma till någon uppgörelse med Turin. Möjligen blir man tvungen att slopa även sidokrockkuddar för att få priset på den önskade nivån runt 90 000 kr.

Det vore en allvarlig eftergift åt säkerheten, speciellt i en bil som är avsedd att köras i stadstrafik där risken för sidokrockar är extra hög.

Även om grundutrustningen är sparsam finns det mesta att köpa: ESP, huvudkrockgardiner, automatlåda, glastak, luftkonditionering, skjutbart baksäte… listan är lång. Det går att göra Panda till en lyxbil i miniformat.

Fiat Panda är liten och smidig men det är också allt. Den innehåller ingen ny teknik, inga innovationer. Det är inte så konstigt att många finner det svårsmält att den blivit Årets Bil 2004. Men så kan det gå i demokratiska omröstningar.

Hemma i Italien är dock Panda en given Årets Bil och en succé som sålts i över 90 000 exemplar på två månader. Återstår att se hur den tas emot av svenska bilköpare. Den svenske generalagentens planer på att sälja 1 500 Panda per år verkar också en aning svårsmälta.


Testad i Vi Bilägare nummer: 18/2003

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.