Jag öppnar den här tråden för att avlasta en annan tråd som handlar om en helt annan sak, men där den här frågan blev alltmer engagerande.
Och den är ju ganska intressant.
Vad styr egentligen våra bilinköp, hur stor del är reklam, erfarenheter, förutfattade meningar, egenskaper, utrymme, pris, andrahandsvärde m.m.?
Vilka kriterier styr vårt val vid bilköp?
Uppdaterat: 2020-07-03 08:52
Varje Saab är värd att vårdas och bevaras, sådana bilar görs inte längre
Kommentarer
Kan bli en kul tråd. För mig gäller (i fallande ordning):
Drivlinan (i mitt fall AWD)
Motorbestyckning (i mitt fall minst 10 hk/100kg)
Komfort (ljudnivå, stolarna och chassisättning)
Byggkvalitet (klang i dörren med mycket mera)
Säkerhet
Pris
Utseende
Driftsäkerhet
Utrymme
Jag har säkert missat något, men listan ger i alla fall ett hum om varför bl.a. Toyota är fullkomligt utesluten som leverantör.
Audi, du har uteslutit det som jag tror är det vanligaste vid bilbyte, nämligen den förutfattade meningen!
Men du kom ju på det i din sista kommentar! :-)
Men jag ifrågasätter absolut inget, förutfattade meningar är ofta den absoluta sanningen!
Svårt att rangordna egenskaper men jag försöker:
1. Säkerhet, skulle aldrig köpa en farlig bil
2. Utrymme, då och då ska man transportera något
3. Ekonomi, vill inte lägga oproportionerligt mycket pengar just på bilen
4. Komfort, det ska inte vara ett lidande att köra en längre sträcka
5. Tillförlitlighet, irriterande med saker som inte funkar
6. Prestanda, när jag vill svänga ska bilen göra det
7. Dragmöjlighet, oumbärligt
Precis som många andra tror jag mig ha ett ganska stort kunnande om bilar och inbillar mig dessutom att det finns någon slags fri vilja med.
Jag tror att totalkostnaden har blivit viktig för mig på ett sätt som det inte var det tidigare. Några bilar sjönk alldeles för snabbt i värde för att jag kör så mycket som jag gör. Därför blev det en elbil för sex år sen. Jag räknade med att driftskostnaden skulle kompensera priset och tror att det var så även i praktiken.
Ljudnivå har blivit nästa sak för mig, även det eftersom jag kör så mycket. Att komma hem från jobbet med huvudvärk är inget jag längtar tillbaka till. Vi får se hur nästa bil blir, MB kombi. Än så länge har jag inte kunnat köra en exakt likadan och jag är lite fundersam till 18"-däck och kombikaross.
1 sittkomfort
2 upplevd ljudnivå i kupén
3 chassit, trevlig att köra utan gnirkande och smällande
4 bästa möjliga ljus
5 snygg, enligt mig och ingen annan
6 tillräckligt vridmomentstark motor
7 acceptabel prisnivå
8 godtagbar förbrukning
9 några par slalomskidor bör rymmas i bakre delen av bilen
10 dragkrok
Jag kör så pass lite per år så jag vill ha en bil som är hyfsat rolig, rymlig och snabb och tillräckligt komfortabel. Bränslekostnaden har ganska liten betydelse men inte över 1 liter per mil ändå. Låg bränslekostnad är ju ett plus förstås.
Jag är rätt säker på Saabnisse är inne på en sak som dom flesta tror att dom står över. :)
"Ingen" vill erkänna att dom väljer ny bil på grund av någon annan anledning än ett antal väl genomtänkta kriterier. Sanningen är långt därifrån i väldigt många fall. Det finns såklart undantag och det är mycket möjligt att alla som hänger här på ViB tillhör undantagen, men jag skulle bli väldigt förvånad då. Speciellt med tanke på hur inläggen här i forumet och kommentarerna under artiklarna brukar se ut..
När jag köpte min senaste bil så var det väldigt enkelt. Min förra (och första) bil, en Polo, var fan inte ens ett måndagsexemplar... Köpte den när den hade gått runt 3000 mil, sålde den några år senare när den hade gått bortåt 6000 och under den tiden hade jag lagt ut närmare 40k i reparationer på ett helt gäng olika grejer. Det helvetet ville jag inte råka ut för igen så jag plöjde igenom alla olika sorters kvalitetsundersökningar som fanns att tillgå och noterade att beroende på vilken sorts undersökning det var så pendlade olika bilar/märken rätt så mycket från toppen till botten men genomgående så låg Toyota bra till och när man tittade ännu mer noga så noterade jag att det var hybriderna som stack ut. Testade lite olika varianter och kom fram till att Aurisen passade mig bra och när det dök upp en som var lagom fin så köpte jag den.
Helt fördomsfritt och inga förutfattade meningar om märke, biltyp, motortyp, fan eller hans moster. Men jag vet att det är långt ifrån ett normalt sätt att göra det på. :)
Dom som vet hur folk i allmänhet egentligen agerar är biltillverkarna och reklammänniskorna. Och reklamen spelar "alltid" på känslor. Så det korta och korrekta svaret på frågan är "känsla". Och så blandar vi in en rätt rejäl dos förutfattade meningar i det. :)
Driftsäkerhet verkar vara rätt så sekundärt vid bilvalet, enligt denna tråds inlägg. Helst en "rolig" och motorstark bil, och om den står på verkstan då och då, verkar inte göra så mycket. En bil ska man kunna lita på att den alltid funkar, det är det viktigaste i bilvalet för mig. Vilket bilmärke då, ja det fattar ni nog... :)
Ja jag tror definitivt att tidigare (dåliga) erfarenheter gör att man byter märke. Och att övervägande goda erfarenheter gör det lätt att vara märkestrogen.
Jag har under mitt snart 40-åriga bilägande, med ca 150.000 mil körda, aldrig haft en bil som ”stått på verkstan”
Då jag heller aldrig ägt en Toyota så måste jag alltså haft en helt enorm tur?
Så med den turen så fortsätter jag köpa bilar som jag tycker är trevliga utifrån mina aspekter.
Där kommer ”driftsäkerhet” inte in på topp tio listan, jag påstår att i stort sett alla bilar är fullt tillräckligt driftsäkra för mitt behov.
Jag har blivit stående på vägen 2 gånger i mitt liv vad jag kan minnas. Ena gången brast en styrled på en Datsun 180 B SSS (årsmodell runt -80?) och andra gången en Mitsubishi Pajero -87 körd ca 440 000 km då motorn gav upp helt. Har ägt en Datsun och några Nissan sen det men ingen Mitsubishi även om det varit nära en gång. Kan inte påstå att jag haft dålig driftsäkerhet med någon bil jag ägt öht.
Det där med driftsäkerhet och att man alltid då hamnar på Toyota, det är för mig den definitiva förutfattade meningen om bilar. Har aldrig ägt en Toyota men däremot kört en hel del av det märket och säger nog som många andra att det är en tråkig bil med avsaknad av eller konstig teknik som inte passar mig. Var lite inne på RAV4 2017 men tappade lusten efter provkörning.
Däremot har jag ägt en hel drös bilar (47 år) av det märke som nästan alla har den förutfattade meningen om att det är ett riktigt skitmärke, Opel och hör och häpna dom har heller aldrig stått på verkstad p.g.a kvalitetsproblem utan bara service eller 2 krockskador.
Nu kör jag Volvo XC60 nummer 2 och dom har heller inte stått på verkstad p.g.a. kvalitetsmissar ännu.
Kraven varierar ju allt eftersom tiden går med nya tekniska framsteg främst inom säkerhet och komfort så att sätta upp nån generell lista är ju svårt. En sån får man göra inför varje bilbyte och den blir ju dessutom ofta lite olika om man skall köpa den större bilen inom hushållet eller kanske en mindre bil som mest går inom stan.
Men liksom Guran har även jag varit lyckligt förskonad ifrån "stolpskott" - det närmaste ur verkstadsbesöks-hänseende var nog när jag tidigt 1997 köpte den då helt nya och av motorjournalisterna prisade Passaten. Den var för sin tid väldigt bekväm att åka i men tyvärr fanns det barnsjukdomar som medförde ett antal verkstadsbesök. Dock aldrig av den karaktären att jag blev stående med obrukbar bil utan oftast enklare fel. Aldrig några problem med dessa reklamationer och jag hade givetvis alltid lånebil och blev även bjuden på nån underhålls-service som plåster på såren så i mitt fall sköttes det trots allt bra av VW.
Men precis som Guran tycker jag också att de allra flesta bilar/märken är fullt tillräckligt driftsäkra för mitt behov så den aspekten ligger långt nere på priolistan. En viss rädsla för franska märken finns dock men den är kanske helt obefogad. Då finns det andra egenskaper som är högre prioriterade och som måhända inte alltid det "driftsäkra" märket uppfyller i mina ögon.
Under "modern tid" har vi nog ägt bilar av 8 olika märken så det finns en viss spridning och likaså erfarenhet.
Även jag sällar mig till skaran som ser driftsäkerhet som en icke-fråga. En gång har nuvarande KIA svikit mig fullständigt på nära 12000 mil. Det berodde på att den stått obrukad och dragit ur batteriet. Den fick ett oplanerat besök på verkstad för byte av en tändspole. Bromsproblem vid besiktningen gick också på garantin.
Skodan har bara gått 6000 mil och jag kan inte minnas att något krånglat.
Dacian gick tändningslåset sönder på och sen en glödlampa sista dagen vi hade den.
E-up gick en säkring på så all belysning bak slocknade. Då fick jag ha en annan likadan bil i två veckor eftersom verkstan passade på att buckla till min bil.
Vectra 2.0t gick wiren till dragkroken av på och den fanns inte som reservdel så de bad mig köpa hela dragkroken. Blir inte sugen på Opel efter det.
Sämsta bil jag haft kvalitetsmässigt var en Honda Civic. Har aldrig åkt så mycket tunnelbana som när jag hade den. Det var min första helt nya bil.
Jag har aldrig blivit stående förrän sista bilen, Kian fick jag ringa hjälp när den inte släppte laddkabeln och sedan en annan gång gick den på tre cylindrar men kunde köras till verkstad.
I övrigt aldrig stående.
Historik:
Fiat
Mazda
Ford
Toyota
Toyota
Toyota
Toyota
Toyota
Volvo
VW
Volvo
Mazda
Mazda
Honda
Mazda
Toyota
Toyota
Toyota
Ford
Volvo
Ford
Kia
Det är väl så att jag förutsätter att bilen jag ska köpa är både säker och driftsäker. Därför hamnar de parametrarna längre ner på min lista (#2). Om vi tar nutid (max 20 år tillbaka i tiden), så har jag blivit utan bil en gång. Det var när min A4 hamnade på verkstad p.g.a. att tändspolarna tackade för sig. Sen är ju en modern bil säker, med få undantag. Således blir dessa parametrar nerprioriterade. Men en spets i bägge grenarna ger väl möjligen pluspoäng.
saabnisse antydde "förutfattade meningar". Börja då uppifrån i min lista och fundera på var du hamnar i ditt bilval. Det blir ganska få bilmärken/modeller som fixar mina krav.
Ja skulle den listan vara mall för mina bilval så är det nog bara min nuvarande XC60 D5 Inscription 2019 som platsar, tror jag.
Med stigande ålder och med alltmer rena landsvägsmil har komforten blivit allt mer värd för mig.
Och därför blir mitt första krav på en bil just bullernivån!
Jag påstår inte att det är absolut avgörande, men en bil som jag upplever som bullrig går tokbort för mig. Jag kör en del olika bilar och en del bullrar trots att det påstås att de är tysta och dessa avfärdar jag direkt.
En sak jag direkt undviker är stora fälgar med smala breda däck, jag väljer hjul efter komfort och även utseende eftersom jag tycker det är snyggare med rejält med gummi på däcken.
Nästa punkt är stolarna, jag har haft minst en Saab i drift sedan 1972 och även om någon haft stolar som varit i bättre kondition så har de varit överlägsna många nya bilar. En av de sämsta var en A4 för några år sedan, den tvingades jag stå ut med många långa landsvägsmil i, det var inte trevligt. Max en timme, sedan var det dags för en promenad för att återfå känsel och blodcirkulation i häcken!
Nåja, en månad gick snabbt och jag har kört flera med armerad betongstoppning, det kanske gillas av de som har inbyggt sittfläsk med dämpning i röven, men det har inte jag.
När det gäller driftsäkerheten, som ju värderas så väldigt högt av förespråkare för ett speciellt märke, så är det naturligtvis ett krav, men jag har faktiskt inte blivit stående med någon bil de senaste 30 åren, jag tror att den senaste var en 99a där splinesen i transmissionsaxeln rappade!
Ett på den tiden vanligt fel som jag kan återkomma till vid tillfälle.
Ingen av mina bilar har varit felfri, men helt klart har de blivit allt bättre, oavsett fabrikat.
Den sämsta bil jag haft var en fransk, men det var mitteget fel, det var bil nr2 som kom till Sverige och den var absolut inte färdigutvecklad och inte anpassad till svenska förhållanden. Den byttes efter ett år och 4000 mil till en likadan och det var en utmärkt bil.
Säkerhet, ja jag vet egentligen inte eftersom de flesta bilarna varit större Saab, Volvo, Ford, VW, Audi, jag tror att dagens bilar är väldigt säkra jämfört med de som man körde för 40 år sedan.
Bränsleförbrukningen är egentligen inte så viktig till att börja med eftersom värdeminskningen är avsevärt större, men eftersom mina bilar går långt, ofta 30000 mil eller mer, blir det naturligtvis bättre ju mindre det går åt, men det har aldrig varit avgörande.
Reparationsmöjligheterna har tidigare varit av betydelse, men spelar inte så stor roll idag när man själv inte kan göra så mycket utan dyra verktygsinvesteringar, dessutom har det dykt upp andra tvingande möjligheter att skita ner sig.
Toyota Auris klarar biffen :)
Gudarnas gåva till mänskligheten
Nej det lär bli en av de tre Tysk ”premium märkena” så många andra finns inte. Och jag är benägen att hålla med om detta.
Precis. Blanda sen in en stor dos med förutfattade meningar. Jag tror att vi just har sett beviset här. Ingen brydde sig om att läxan gjordes med helt öppna ögon, utan förutfattade meningar, alla slängde genast på sig sina egna tonade glasögon för att kasta skit.
Som sagt, det här med att ha öppna ögon och att gå efter bilens egenskaper får ofta stå i bakgrunden för ens känsla.
Men alla har ju olika gränser för vad som krävs. För många så är en kombi ett måste, för andra är dragkroken det minsta man kan kräva. Ytterligare andra måste ha en bil som låter på ett visst sätt. Behöver man inte någon av dom grejerna så struntar man i dom. Har man precis haft en bil som man konstant behöver lägga pengar på reparationer, trots att den bara är ett par år gammal och aldrig stannar vid vägkanten, så är det kanske inte heller så konstigt att man fokuserar på att slippa den biten. Och faktiskt låter det kravet styra bilköpet istället för att lyssna på reklamen som visar att om man har en SUV så är man en friskus som konstant åker ut i naturen med cyklarna och kanoten på taket. :)
Och jag trodde ju att Octavian var gudarnas gåva till mänskligheten. :)
Sen kanske det var jag som missuppfattade saabnisses intention med tråden, att han frågade vad det faktiskt är som avgjör vad man köper och inte bara vad man själv tror/låtsas är orsaken. Hade folk verkligen följt sina uppställda kriterier så är jag tämligen övertygad att bilvalen hade blivit väldigt annorlunda än vad dom faktiskt är. Volvo och Volkswagen är inte dom överlägset bästa bilarna i världen. :)
Panopticon wrote "Volvo och Volkswagen är inte dom överlägset bästa bilarna i världen. :)"
Och vem har påstått det??
Kul trådstart
Man har blivit mer bortskämd och bekväm den senaste tiden så den viktigaste aspekten för mig är;
1. Förarhjälpsystem som t.ex. adaptiv farthållare, kökorningsassistent etc.
2. Sittkomforten är viktig när man spenderar många timmar i bilen. Är över 190 cm lång och behöver en stolsdyna som är tillräckligt lång. Föredrar hellre en stol som har fast stoppning än en stol som är för svampig.
3. Ett bra avvägt chassi, denna vara har man blivit bortskämd med sedan man började köra BMW
4. De flesta nya bilar på den europeiska bilmarknaden är krocksäkra, men det skadar inte med extra säkerhetssystem som autobroms, ESP och filhållningsassistent etc.
5. Bra räckvidd på ljuset. Gärna en strålkastare med ett matrixsystem så att man slipper och blända av.
6. En automatväxellåda som växlar snabbt och mjukt.
7. Vridmomentstark motor
8. Bränslekonomi
9. Bra disponerat inneutrymme
10. Något som man kan bli skogstokig på är dagens infotainmentsystem. Vill ha ett hyffsat logiskt utformat system som man inte behöver ta fram instruktionsboken för att hitta alla funktioner. Här har många biltillverkare mycket att arbeta på. Infotainmentsystemet får även gärna vara grafiskt snyggt och ha bra respons. Ibland undrar man om utvecklingen har stannat på 80-talet.
Det här är en tråd i min smak. Jag är så in i helvete intresserad av bilar att jag ibland tror jag är tokig. Tänker ständigt och utvärderar ständigt bilar i min omgivning, speciellt nu när jag är på väg att skaffa mig en ny/nyare bil. Men så har jag också en 46 årig samling av Teknikens Värld plus några år av AMS från -95 och framåt.
Det jag främst framhåller hos en bil är design, bilen måste vara snygg. Jag kan inte lägga ut så mycket pengar och sen grina illa var gång jag ser den, det är ju för fan inte ett kylskåp eller? Jag tycker de senaste 10-15 åren har estetiskt tilltalande bilar lyst med sin frånvaro, många ggr överdesignade, jag nämner inga men ni vet vilka kandidaterna är. Jag håller coupéer som de snyggaste Jaguar XK, E-klass och kanske någon till som jag inte kommer på. Därmed faller samtliga suvar ifrån, är dom verkligen vackra? Samt strider emot effektivitetsprincipen, mesta möjliga fart i förhållande till insatt effekt och förbrukning, alltså låga och slanka.
Kombibilar är för mig lastbilar och cabbar har jag aldrig förstått mig på, blåsigt och obekvämt men jag har säkert missat något. Framförallt plåtcabbarna har ofta misslyckats i formen med oproportionerliga bakändar.
Som tvåa är sedaner min whisky, men inser att det blir mer och mer en nisch idag.
Vad lämnar då kvar att välja på? Jag kommer i stunden inte på något från asien som tilltalar mig. USA är också ute ur leken sedan deras landyachts är borta och Cadillac intagit en designlinje som.. ja jag vet inte vad, hade dom gjort en ny stor sedan med rattväljare så hade de vart inom min radar igen. Europa då? De franska bilarna med nya Clio och 208 tycker jag är äntligen mycket snygga. Italien har fallit tillbaka rejält med endast Giuglia kvar, men vem vågar köpa den? Ferrari och Lambo har länge gjort märkliga modeller, kanske nya Roma kan rädda landet. Maserati är de enda som tilltalar mig.
England har idag en portfölj som tilltalar mig och skulle fylla alla mina behov från skogen till bana om jag var mångmiljonär.
Det lämnar i princip kvar Tyskland och vad de kan erbjuda och som jag nämnt innan så är E-klass coupén och sedanen nr: 1. BMW har jag kört en del men det har aldrig klickat för mig. Volkswagen är mitt andra och realistiska alternativ, enkla och lättbegripliga ska bilar vara där tyskarna är främst och fransmännen tidigare varit förvirrande med utspridda knappar.
Nu är jag egentligen beredd att köpa en udda bil som tilltalar mig då jag har bilar länge, över 10 år så andrahandsvärdet spelar mindre roll. Hade en Rover 75,a i 14 år och en Passat i 10 innan dess. Nu har Polo,n blivit 7 men den var ett nödköp efter Rovern.
Sen ska en bil självklart vara komfortabel, ja jag skulle kunna hålla på i evigheter men det får räcka idag.
Ha det gött bilnördar
Försäljningsstatistiken. :) Nu vet jag ju att den är skev på grund av tjänstebilsreglerna, och jag menar inte heller att dom skulle vara objektivt bäst på något sätt för det existerar inget sånt. Königsegg är till exempel en usel bil. För mig. Eftersom jag måste ta ett jättebanklån som jag aldrig skulle kunna betala tillbaka och det är tveksamt om jag ens skulle kunna köra den till jobbet på grund av vägbulor..
Men hade folk verkligen följt sina kriterier och inte blandat in orelaterade känslor, reklam, grupptillhörighet och liknande så skulle det säga att dom bilarna som säljs mest också är dom bästa bilarna. Och i Sverige skulle det innebära att Volvo och Volkswagen är dom överlägset bästa bilarna. Men eftersom folk ofta köper samma bil som grannen har, fast helst lite finare, istället för den som egentligen är bäst för dom, så blir det på det sättet.
Ja jag skiter fullständigt i vad grannen har. När jag körde Opel så var jag i princip ensam om Opel Rekord, Astra, Vectra och Insignia. När jag ville ha en SUV som inte Opel hade så valde jag XC60 som jag också var ensam om i mitt villakvarter och just nu så är det bara jag och grannen mittemot som kör XC60. Jag 60+ och han 20+ och vi gillart.
Jag själv är.
1. Robust/pålitlig, driftsäkerhet och god betyg rostskydd från fabrik.
2. Komfortabelt/fjädring.
3. Tyst.
4. Design för yttre/inre och roligt.
5. Småbil kombi med storlastare.
6. Låg ägandekostnad.
7. Bensinsnål eller enbart elbil för minst 50 mil räckvidd.
8. Automatiska klimat.
9. Dragkrok.
10. Körglädje.
När man läser genom inläggen och försöker sig på en sammanfattning så finns det en sak som förvånar mig, det framgår knappast någonstans att det viktigaste i bilvalet är att man trivs med bilen.
Detta innebär i praktiken att man måste pruta på någon av de egenskaper som räknas upp, alla bilar är kompromisser.
Det vore intressant om någon kan tänka på de minst viktiga egenskaperna, alltså det man absolut kan avstå från.
Och naturligtvis har jag förutfattade meningar om bilar.
Eftersom jag skruvat en hel del franskt håller jag mig gärna därifrån och engelskt avskyr jag, mest för att man var tvungen att ha dubbla uppsättningar verktyg!
Men det var ju på den tiden England tillverkade egna bruksbilar och inte bara skruvade ihop utländska.
Ändå finns en anglofil djupt inom mig och en drömbil vore en Morgan +4 1960!
Den är ju värdelös som bruksbil och motsvarar inga krav man normalt ställer på en bil idag. Och den är obekväm!
Det finns dock en +4 som är helt modern där man även bytt askstommen mot limmad aluminium, men den är inte lika kul.
Det faller väl naturligt att man trivs med bilen om alla (eller dom flesta i alla fall) önskade egenskaperna uppfylls. Sen kanske man funderar om och börjar vantrivas om nån negativ egenskap tar överhanden vilket brukar leda till byte. Förutsatt att man vill/kan njuta av att köra bil och inte enbart ser den som en plåtlåda man måste nyttja ibland.
Jo, men jag tycker det är väldigt intressant att höra vad man kan avstå från. Jag skrev i en annan tråd om en bekant som åkte A-Ford som bruksbil långt in på 1960-talet och ansåg det var den optimala bilen, visserligen var det i en annan tid, men det hade hänt väldigt mycket med bilarna mellan 1927 och 1965, men det ansåg han inte vara väsentligt. Det märkliga var att han inte var någon gammal stöt, fortfarande i tjugoårsåldern! Han avstod alltså hydrauliska bromsar, en komfortabel fjädring, synkroniserad växellåda, mm. i princip allt som man idag tar för givet.
Men jag kan ta mig själv som exempel, trots att jag ofta kör väldigt nya bilar t.ex. Mondeo med det mesta som finns på nyare bilar, eller i en nästan ny S90, men när jag sätter mig i min gamla 9-5 trivs jag ändå bättre, där finns det jag behöver förutom förvaringsutrymme som är snålt tilltaget och som jag svurit över men tvingats acceptera.
Det enda jag absolut inte kan avstå är att inte ha bil över huvud taget, bilen betyder för mig frihet att röra mig fritt närhelst jag behagar och åka vart jag vill. Om man sen har råd/förmånen att äga en bil man trivs med är det bara ett plus. Typisk landsortsbo av födsel och ohejdad vana även om jag bor i en mindre stads förort sen 20 år och trivs med det.
Trivs med bilen kan vara svårt att veta vid märkesbyte utan kan ge dig tillkänna efter ett par 100 mil.
Det har ju skrivits om det tidigare hör och det finns folk som bytt efter 100 mil.
Jag hävdar ofta att provkör riktigt länge och låna hem den bästa alternativet.
Fattar inte folk som läggger ut 200-500000 efter en sväng runt kvarteret.
Bilen ska vara kul, snabb o bekväm med mina mått mätt.
Den ska ha bra värme och halvljus.
Motorn ska drivas av bensin så länge det går, sen får det bli el. En nöjesbil med dieselmotor är otänkbart.
Bilen ska ha dragkrok för runt 1500 kg.
L West har givetvis helt rätt i "Det enda jag absolut inte kan avstå är att inte ha bil över huvud taget, bilen betyder för mig frihet att röra mig fritt närhelst jag behagar och åka vart jag vill." Sen finns ju risken att ju äldre man blir - desto större sannolikhet att sjukdomar och åldrande gör även detta omöjligt vilket känns klart oroande när åren kryper uppåt. Då känns nog frånvaron av alla övriga "krav" som ett i-lands-problem faktiskt. Men tills vidare kan man ju fortsätta med sin "kravlista".
För min del är det svårt att rangordna men när jag får välja själv som jag fick nu sist igen så ska bilen vara en kombination av bra design, bra komfort och bra prestanda. Sen absolut krav är bra infotainment samt vassa väl fungerande säkerhetssystem, svårt backa från något man haft om det så gäller nåt viktigt som adaptiv farthållare eller nåt överflödigt men bekvämt som elstyrda stolar med minne.
Tidigare när jag körde tjänstebil och var på ett företag som låste en vid ett märke, (Volvo i mitt fall), så fick man kompromissa med vissa saker och det blev mer rangordning mellan olika aspekter. När jag plockade V90:n t.ex. valde jag mellan större motor och större utrustningspaket. I det läget gick jag på utrustningen då komfortstolarna var viktigare för mig än lite snabbare till hundra...
Manuell låda förresten kom jag på skulle jag aldrig någonsin befatta mig med igen, glömde det ovan då jag ser det som en självklarhet idag att alla vettiga bilar har automat eller är växellådslösa.
Körde manuellt en bit härom veckan och förstår mig inte på hur man frivilligt kan köpa en vardagsbil med det.
Jag tyckte under många år att det viktigaste var att bilar drev på bakhjulen så felhjulsdrift var absolut ingenting för mig. Tyvärr har moderna bilbyggare varit kontrollerade av ekonomer så framhjulsdrift och McPerson har översvämmat marknaden.
Nu är det främst onödiga vibrationer jag försöker undvika så bilar med dieselmotor eller udda antal cylindrar är inget jag uppskattar.
Man kan ana ett generationsskifte här där man längtar tillbaka till ordning och reda i förarmiljön, med klockor som är lätta att se och förstå. Inte konstigt att det är en boom just nu men armbandsur i heritage-stil, också en längtan tillbaka till förr. Jag körde en Talisman för ett par år sedan som taxi och med ett antal inställningsmöjligheter valde jag enbart hastighetsmätaren. Var ute och provkörde nya 2008 med den holografiska instrumenteringen, snygg var den inte, kanske att jag vänjer mig.
Skulle inte förvåna mig om jag köper en äldre 15 år gammal bil med rejäla klockor.
Jag är väldigt förtjust i min iPad mini 5 och vad den kan göra, men jag vet inte om jag vill ha den i bilen. Har kört som sagt talisman och Superb i tjänsten och det är allt för ofta ett letande i menyer innan man hittar rätt, irriterande!
Axel: Om du behöver leta i menyerna så är inte felet i sig att det är ett modernt infotainment, utan att det är ett dåligt uppbyggt infotainment. Så såga inte själva konceptet bara för att de du kört var usla versioner av det. Testa en bil med ett välfungerande gränssnitt så ska du se att det fungerar minst lika bra som "det gamla".
Helt riktigt, det ska vara intuitivt, jag har bara inte hittat någon än.
Sen är ju faktiskt "intuitivt" också rätt personligt. Har kört flera VAG-modeller under senare år och inte upplevt några problem - i alla fall inte med sånt som man använder mer eller mindre dagligen.
Jo det är nog så att man lär sig hitta till det viktigaste, men trenden är att man belastar det med allt möjligt. I Talismanen kunde man efter man grävt i menyerna ett tag hitta volymen till blinkersen!!.. jag säger bara det.
Det första som vi i vårat hushåll går efter är det ekonomiska. Annars hade man kanske haft en bil efter varje behov.
Sedan är det dragkrok, markfrigång samt drivlina. Utrymme i bagage för större hundbur samt lite matkassar. Säteskomforten kommer sist, sedan är allt som kommer med bonus.
Det där förstår jag verkligen inte alls hur man kan nedprioritera det så......de flesta märken har ju bilar med rätt utrymmen, så jag skulle säga först finna bilmärket där man sitter och åker bra, sen välja rätt utrymme från det märket eller modellen.
Jag råkade köpa en Passat med sportstolar en gång, fick sälja den fort som bara den, varken jag eller dåvarande sambon kunde sitta mer än en halvtimma utan att kliva ur riktigt ömma i ryggen. De var helt felbyggda för oss och med riktigt usla inställningsmöjligheter.
Sitter man bara korta perioder i bilen, man kanske bara kör någon mil som mest eller kanske en kvart i stadstrafik, har nog inte komforten så stor betydelse. Det är skillnad när det handlar om timmar!
F.ö. håller jag helt med om idiotin med sportstolar, det är få bilmodeller som har bekväma sådana. Sport på en bruksbil är över huvud taget idioti, det vore bättre med prefixet "Komfort" och se till att uppfylla det, men det har inte marknadsgubbarna begripit.
Fast i ärlighetens namn så har många bilar idag fullt fungerande stolar för det stora flertalet. Sen finns det alltid de som är väldigt känsliga och då måste man givetvis välja bil och stol noggrannare.
Om en stol är bra eller inte beror väl på hur mycket pengar tillverkaren använt. En billig bil har förmodligen en billig stol. Så chansen att få hyfsad stolskomfort kräver lite mer pengar.
Viktigt för mig...
Att sitta bra, har bra ljus och bra rull- och ljudkomfort.
Vill ha assistanssystem, inte kanske för att de behövs utan för att det gör körningen än mer bekväm och avslappnad.
Yttre design, coola fälgar och snygg färg för att andra skall uppskatta min bil är för mig helt oviktigt, visst, en grön Juke skulle inte komma på frågan, men som sagt inte viktigt.
Hästar och sportchassi var det många år sedan jag intresserade mig för, min bakgrund inom motorsporten har nog mättat mig där. Jag fraktar mig mellan olika platser och kan aldrig uppleva det som jag gjort på banor eller på rallyvägar så...
Har ofta valt en motoreffekt "mindre" än "vad man skall ha" och istället valt mer andra system och komfort. När "alla" skulle ha 190hk diesel och AWD så valde jag 150hk och FWD istället. Senaste bilen är ett undantag där jag inte kunde välja eftersom jag behövde bil snabbt och fick ta en lagerbil med 190hk fast fortfarande FWD.
Eftersom jag tror på att vi behöver minska våra fossila avtryck så hade jag jobbigt att välja vid senare bilvalet, magen sa att det inte blir en bil utan elektrifiering och inte heller en laddhybrid skulle göra så stor skillnad utifrån mitt körmönster så det fick bli en kompromiss med en e-Golf som gör att jag behöver ändra mitt körbeteende en del och tänka och planera mer än jag har behövt, men för mig så är utsläppen viktigare än min egen enkelhet.
Den bil som den första brukaren ställer på vägen tar man ansvar för all belastning som den gör under hela dess livslängd, inte bara de år man har den.
Tråkigt? Ja, men det är ju bara en bil...
Kraven ökar hela tiden! I början på 90-talet tyckte jag att centrallås och servostyrning på min nya Mitsubishi Galant var en stor komforthöjare, något jag inte haft förut. På nästa bil blev AC en fantastisk grej i sommarvärmen. Numera kan jag inte tänka mig en bil utan automatlåda. LED-ljus, adaptiv fartkontroll m.m som är krav hos många här, ja det har jag inte, så det saknas (ännu) inte. Varför kan man inte vara nöjd med det man har? Frugan tycker nuvarande bil är den bästa som finns, så mina stillsamma förslag om bytesdags faller på hälleberget...
Vänta bara du 40-talisten till dess du på allvar testat det du hittills inte saknat...:)
Att testa en nyare bil i höstmörker med en av dom bättre LED strålkastarna med hel/halvljus modell bättre och sedan sätta sig i sin egen bil med H-4 H-7 och känslan av parkeringsljuset är på infinner sig direkt.
Ja det är min känsla då jag kör firmabilen Ford/Renault.
Livsfarligt skulle jag skulle jag säga.
Aldrig mer en bil med dåligt halv/helljus.
Det kan man tro Pi, men för oss som kör mycket är det verkligen skillnad på stol och stol och mellan bilmärkena. VAG är enligt mig bland de sämre, där får man upp på Audis snuskigt prissatta tillbehörsstolar för att sitta vettigt. Och likadant med BMW, där är det 25.000 kr och uppåt för att få bra stolar. Av de 3 "finare" tyskarna är det bara Mercedes som har med bra stolar i de mest sålda versionerna. De lägre prissatta modeller som överraskat mig mest var Ford Mondeo och Renault Laguna som båda har riktigt fina komfortstolar som väldigt överkomligt prissatt tillbehör. Håller dock fortfarande Volvo som bäst vad gäller standard eller i bra prissatt paket utrustade stolar. Obs, mina åsikter som inte är varken överviktig eller överdimensionerat lång. Asiaterna går bort om man ser till snittet, de har inte alls samma tänk känns det som. Sorento med stora premiumpaketet satt jag däremot bra i även på långfärd. Lexus GS med även om jag tyckte de var lite för initialt mjuka.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.