Jag fick lite tid över idag p.g.a. ett inställt möte. Körde av en slump förbi Hässleholms Museum, som är sprunget ur ärevördiga P2 eller Skånska Dragonregementet. Till saken hör att Dragoner normalt sitter på hästar, men här handlar det om pansar, eftersom Skånska Dragonregementet fick slut på hästar och Skåne är platt;-
Kuriosa: eftersom jag inte ville marschera dagarna i ända, sökte jag till pansartrupperna när jag mönstrade. Listigt, tyckte jag, man kör motoriserade fordon hela dagen. Men en ung man som är 190 cm i lästen, passar inte i en stridsvagn. Såldes blev jag kommenderad som kavallerist till K4 (Norrlands Dragoner) i Umeå, där man f.ö. också hade fått slut på hästarna. Tyvärr fick vi marschera eller skida till förbannelse. Så kan det gå;-)
Nåväl, museet i fråga är väl värt ett besök. Inträdet är 100:-. Tyvärr är mycket av informationen kring allt man ställer ut i många stycken rudimentär. Men det finns mycket att se; hästdragna ekipage, brandbilar, kanoner, traktorer, broläggningsvagnar och stridsfordon.
Nedan en bild på en Merlin-motor på 27 liter som suttit i bl.a. Centurion. Vidare en gasturbin som drev Stridsvagn "S", eller 103, som den eg. heter. Bilden på Centurionvagnen (den stora) visar hur stor den egentligen är. Dessutom några pansarplåtar från gördelpansaret och som har suttit på Tirpitz. Tydligen har saabnisses kompisar ägnat tester av pansarbrytande projektiler på de samma.
Närbilden på en motor (från en Adler brandbil från ca 1920) visar en 4-cylindrig uppsättning som jag gått bet på jag har googlat, men det har inte gett något. Notera att det handlar om 2 tändstift per cylinder, men de sitter på olika höjd i topplocket. Någon som vet?
Kommentarer
Stridsvagnar är ett synnerligen aktuellt ämne just nu när beredskap råder på Gotland. Man använder numera lite modernare materiel (Leopard) men de känns ändå väldigt fjuttiga om man tvingas utstå ett ryskt bomb- eller mer förmodat - ett robotanfall - innan en landstigning kan ske.
https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2020/08/beredskapsinsats-i-ostersjon-och-pa-gotland/
Tack för intressant information, museum är alltid intressanta, jag försöker alltid besöka dem när jag har tid och man hittar alltid något kul, även om det är ett textilmuseum finns det alltid något som fascinerar en gammal tekniker.
Jag vet inte mycket om Adlermotorn, men jag vet att det inte var så ovanligt med dubbla tändstift, man kunde ju som här placera ett rakt över insugsventilen och ett i cylindercentrum.
Placeringen över insugsventilen var att man ville ha en så snabb antändning av gasen som möjligt och en expansion mot kolvtoppen, det andra stiftet garanterade tändning även om det skulle bli loppa på stiftet vilket var vanligare även på bilar förr, bensinen var ju av väldigt skiftande kvalite'.
Burken framför kylaren på första bilden, är det för att kunna koka korv till fält ?? ;)
Trots min perfekta storlek för en stridsvagn, och att jag var utbildad mekaniker, så fick jag bara grundutbildning och sen klippa gräsmattor på Frösunda i Solna.
Jag hade väl då som nu inte alla kanoter hemma, kunde knappt läsa o skriva på den tiden, så det blev väl inga toppresultat på mönstringen. Och de sätter väl inte vilket skräp som helst i en stridsvagn ;)
Själv låg man lumpen på P2 i Hässleholm på stridsvagnskompaniet, dock som plutonsjukvårdare så fick nöja mig med att färdas i sjukvårdsinredd PBV.
Jag var sjukvårdsgruppbefäl på P7 Ystad och revingehed. Hässleholms militärmuseum har jag besökt några gånger.
Själv var jag batteriplatsbiträde på A6, beräknade ballistik för Haubits 77. Vi var dom första som utbildades på H77 och dom sista på A6 innan det lades ned. Fantastiska maskiner kopplade till Scania med drivning på allt när det behövdes.
Grabben är nu på Revinge och kör ett åttahjuligt monster.
Sambandshytten var min arbetsplats när vi övade i fält. Den primära uppgiften var att se till att kontakten mellan eldledning och batterier (Haubits 77) fungerade. Vår fasta förläggning var A9 i Kristinehamn. Utbildningen pågick i 10 månader.
Man kan tycka att sambandshytten var en relativt fin miljö med värme och ljus jämfört med de jägarförband som smög omkring i skogarna runt oss och utgjorde vårt skydd. Men arbetstiderna var urusla. Tjänstgöringen kunde ske när som helst på dygnet och var utdragen vilket gav max 4 timmars sömn per dygn. Det hände mer än en gång att bordsskivan inbjöd till att sittande vila huvudet på armarna och sluta ögonen någon kvart emellanåt under nattliga pass.
Själv basade jag för att 10:e kompaniet på A9 fick tillräckligt med mat för att orka skjuta med Haubits 77:orna
Behagliga 10 månader. Vi kunde självklart inte vara ute och sitta vaktpost Mm. Då fick dom ingen mat :)
Kokbilen var väl inte det mest uppseendeväckande fordonet.
christer_1, Merlinmotorn på 27 liter (bild 1 i inlägg #1) är en Rolls Royce. Den satt även i bl.a. Spitfire, Hurricane och Mustang under WW2, men då med kompressormatning. Den gav i början av kriget 1.000 hk och redan 1944 var man upp och nosade på 2.000 hk. Krig driver utveckling mycket snabbt.
I övrigt noterar jag att de flesta här tycks ha haft en ganska bekväm lumpartid. Det verkar bara varit undertecknad som fick slita ont;-)
christer, du får inte döma ut all dricke för ett exempel, det finns ju hundratals smaker.
Den jag har lite svårt för är när man som på Sudret tillsätter honung och inte jäser tillräckligt, då kan det bli för sött.
Audi, jag roade mig i Upplands utmarker som terrängförare i tiomånaders vinter med två meter snö och 27 minusgrader, hela tiden, har jag ett minne av.
Jag minns också att vi fick bära vissa fordon miltals genom snön.
Förskräckligt för en vinterhatare så inte är du ensam om att slita ont.
Men mitt minne har kanske varit bättre?
Det medförde att jag bestämde mig för att aldrig ha något mer med det militära att göra!
Nu har jag jobbat med kulor och krut i olika former i fyrtio år så det stämde inte riktigt.
Själv gjorde jag lumpen på I4 i Linköping på ammunitionstrossen med en Volvo BM traktor som parhäst. På mitt sista repmöte, det 5:te så låg jag på ett repkompani på Gotland där vi fick meka med allt utom Centurion stridsvagnarna, för de hade egna mekaniker. Där fick jag lära mig, sant eller falskt, att det var Rolls Royce motorer i Centurion Stridsvagnarna.
Och Gotlandsdrickan var hemsk att förtära! Varning, varning!
Saabnisse, det var han ifrån Sudret som var mest ihärdig med sitt Gotlandsdricke, huvaligen!
Jag gjorde 4,5 dagar på I3 innan vi kom fram till att jag inte hade någon lust att leka krig och jag fick frisedel. Fick en fråga om jag hade synpunkter på en krigsplacering och svarade att jag hade psykiska svårigheter att lyda order. De nöjde sig med det.
Själv var jag på samma plats som Guran - A9 reknoriseringen. Vi hade även turen att åka runt med FH 77AD ett projekt i Sveriges militär värld. Som senare blev ett nytt fordon i dagens militär.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Artillerisystem_08
Vi var runt i Sverige, testade och visade upp detta.
En annan hade glädjen (?) att få tälta på Tofta skjutfält i snöstorm och åtskilliga minus. Körde 934 med LVAKAN bakom. Muskelservo och obefintlig synkronisering. Men, jäklar vad den kunde klättra på berghällarna! :-)
Gotlandsdrickan kommer som sagt i många smakar, och alla familjer har ju "det rätta receptet". Drack mig igenom en hel by, alla skulle bjuda. Trevligt!
Min far var på Gotland i 14 månader, och hade sagt när han kom hem "Aldrig i helvete att jag sätter min fot i det där blåshålet igen" det blåser ju typ alltid på Gotland.
Och han höll sitt ord. Förvisso strödde vi askan efter honom i havet, så vem vet, han kanske ofrivilligt guppade dit.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.