Jag tänkte det kunde vara kul att diskutera bilar vi haft, som vi saknar och kanske är glada att blivit av med.
En av mina absoluta favoriter var en Peugeot 605 SV 3.0. Snygg, bekväm, körkul, snabb, rymlig, tyst, välutrustad, den gillade jag verkligen.
Den var som bilen på bilden: mörkt brungrå, såg nästan svart ut.
Köpte den begagnad med 10.000 mil på mätaren och körde den ytterligare 10.000.
Vilken av era gamla bilar saknar ni? Och varför?
Kommentarer
Min Skoda Superb är jag glad att jag blev av med. Tröttnade på att fylla på motorolja var 100:e mil. Kändes som en bra affär i början, köpte den lätt begagnad med bara drygt 200 mil på mätaren för 70 tkr under nypris. Utrymmena var ju ett enormt lyft jämfört med tidigare BMW 1-serie och massa lull-lull för pengarna fick man också. Men när man kört ett tag så falnade glansen och till slut var jag väldigt glad över att får byta till en BMW.
Jag hade en Audi 90, stylad som en S2:a som jag älskade. Bekväm, sportig, snygg, skön att köra osv.
Dock så gjorde jag mig av med den när det började bli en för dyr historia, flera dyra reparationer.
Rover 75,an jag sålde för ett år sen. Började krångla för fem år sen och blev för dyr. Skilsmässan tog 4,5 år suck!
Vad gäller körglädje var tiden före styrservo härlig, iallafall för lite lättare bilar.
BMW 2002 var pigg och satte sig fint när man axade, varvade underbart.
VW Sciroccon var lätt och pigg trots sina 1500 cc, med MichelinX var greppet bra i kurvorna. Att sedan lacken föll av av sig själv fick man ta i mitten av 70-talet samt en del andra tillkortakommanden kvalitetsmässigt....
Jag haft den fd min Alfetta beige för sist 31 år sen och är underbart körglädje och tufft.
Saknar min BMW 2002 tii -75, ombygd till turbovarianten i utställningsskick, trimmad till ca 160 hk..
Saknar min BMW 2002 -73, ombyggd till turbovarianten i utställningsskick, trimmad till ca 310 hk...
Att påstå att jag saknar någon bil jag haft är kanske en överdrift. Tre bilar hade jag kunnat tänka mig att ha igen.
1. Opel Speedster, sanslöst kul på rätt väg, men skulle ha haft en mer högvarvig motor.
2. AMC Javelin, hade behövt en annan bakaxel för att få rätt avstamp. Skönt att låta motorn dra till 6500 rpm.
3. AMC Gremlin, ett av alla projekt som inte blev avslutat. Planen var 360 kubiktum, 5-växlad manuell, plastdörrar, plastfront och Ford 9" bakaxel. Alla delar fanns utom koppling och kåpa mellan motor och låda.
Har haft många roliga och speciella bilar, men kan inte påstå att där är nån jag saknar, förutom att där varit några som kunde varit kul att ha kvar idag. Bilarna blir ju bara bättre hela tiden, så därför är dom senaste man haft bäst.
Beror på hur man ser på det och vilka bilar man väljer. Fram tills början av 2016 så köpte jag bara begagnade bilar, den bil jag hade innan 2016 var en Saab 9-5 2.3 Turbo från 2002. Riktigt skön bil på alla möjliga vis, mycket utrustning för sin tid, stark motor, läderstolar osv, gillade den verkligen, men den började nå över 27 000 mil och började få en hel del problem ett efter det andra, så jag köpte en ny bil för att undvika problem, visserligen en billig bil för 130 000kr, men det blev ju helt bekymmersfritt under de 3 år jag hade den, men jag tyckte ändå mycket bättre om gammel saaben.
Nu skaffade jag ny bil igen nyligen och då för över 300 000 så då får man ju så klart mycket mer och då kan jag utan tvekan säga att det är den bästa bil jag haft hittills.
2002an som jag skrev tidigare, skrev jag mest för kul skull med tanke på tidigare talares inlägg.
Men ärligt talat så saknar jag mina 2 Mitsubishi Sigma mest.
Kanske för att bilarna var så udda, och få ens viste vad det var för bil, kul att ha nått som ingen annan haft.
Provkörde den första för kul skull på en semester i Halmstad, föll som en fura och köpte bilen på stående fot. Det var värstingmodellen med all utrustning som fanns på den tiden, och lite till. Dock hade den inte skinnklädsel, men en underbar plyschklädsel, och den bästa stol jag suttit i. Bilen var tyskimport av auktoriserad Mitsubishi återförsäljare.
Varför jag sålde den efter 2 år vet jag inte, men det ryckte väl i bilbytarbenet. Köpte en Nissan Maxima som inte alls var lika kul, så efter ett år satt jag i en Sigma kombi, inte alls lila lyxig som den tidigare, men en skön brukskombi med mysig V6a, framför allt en bil som inte gick sönder. Vi var kompisar i 6 år från 29.000- 37.000 mil utan att nått värt att nämna hände, förutom att batteriet tvärdog samma dag som jag sålde bilen.
Glömde en sak som är värt att nämna om den första Sigman med luft fjädring, aktiv krängningshämning, automatisk höjdreglering, fyrhjulsstyrning mm, är hur sanslöst bra den var som dragbil. Jag hade på den tiden en stor och klumpig husvagn av märket Come On, minst lika udda som en Signa, och en spännande sak att dra efter en bil.
Men bakom Sigman märkte man den inte, hände många gånger att man låg på motorvägen i 120-130 o kollade i backspegeln "jäkla, jag har ju vagnen efter"
Rikard,
Har du kört någon annan japansk bil med motsvarande känsla som Sigma? Att japanska bilar brukar hålla är en sak, men Sigma kändes som en bil för tyska köpare och det tycker jag är ovanligt. Jag tyckte den var riktigt snygg på Stockholms Bilsalong i början av 90-talet, men sen såg man inte många.
Nä. Jag har ägt alla stora japaner från den tiden utom Lexus, ingen var i närheten av Sigman. En LS400 gissar jag mer är som ett bekvämt slagskepp, Sigman hade både sport o komfort.
Maxima, Camry V6 mfl var bara japaner med större motor, likt Volvo 760/960. Polaren hade en 960 3.0 auto, skillnaden mot en 940 var att den drog mera bensin.
Sigman var inte heller nått hopkok av delar från hyllan, mer än att den delade chassi med sportbilen GT3000.
Lite annat att veta var att den första jag hade kom från Japan, kombin kom från Australien.
För er som kanske inte vet hur en Sigma ser ut.
Om nån undrar varför bilen är så hög på bilden, så ha den känt av sämre vägförhållanden när jag körde in på gräsmattan, och hissat upp sig en bit. I farter över 100 sänkes fronten max för minskat luftmotstånd.
Ganska snygg bil faktiskt.
Dåliga bilder bara, tagna på den tiden när en digitalkamerakamera var på 640 pixel !! och bilderna lagrades på en diskett.
Sigma har jag hyrt i USA för många år sedan (Diamant/Diamond?) och då var den en renodlad komfortbil enligt mitt tycke. Kan iofs bero på att vägarna saknade kurvor. Maxima har jag provkört i Sverige. Den hade inte bara komfort utan var även vägduglig. Var otroligt imponerad just av den modellen men den var för dyr för mig.
Nästan rätt, Diamante. Gissar att en bil för amerikanska marknaden har annan uppsättning av fjädrar/stötdämpare än en bil för Europa.
Jag hade en Maxima gen 1, gen 2 har jag aldrig kört.
Min första bil med turbo. En 1996 års Saab 9000 CSE 2,3T, Scarabegrön metallic, svart skinnklädsel. Gick som ett skållat troll (tyckte det i alla fall när jag kom från 130hk sugmotor Saab 9000)
Köpte den när den gått 13.000 mil och jag skulle köpa en gummiupphängning till avgassystemet, blev såld och bytte bil i stället för en gummidetalj. Byttes vid dryga 20.000mil.
Det var förmodligen gen 1 av Maxima jag körde för modellnamnet var nytt.
Diamante var det ja. Tackarrrrr.
Här är min, alltid samma plats att fota bilar.
Vilka fina japaner du haft Rikard! Synd det gick som det gick för Mitsubishi... Dom gjorde fina bilar.
Ja, jag har varit noga i mitt urval av bilar. Sigman hade aldrig sett en saltad väg och det fanns inte en brun prick nån stan, inte ens under bilen.
Maximan var rostskyddsbehandlad årligen sen den var ny, köpte den av ett dödsbo.
Ja verkligen synd det gick utför med deras bilutbud, undrar varför? Jag hade en av 17 st Svensksålda Eclipse av första modellen, en riktigt skön sportcoupé med samma härliga motor som satt i Galant GTi som jag med hade ett tag, en riktigt fin röd 5-dörrars halvkombi, första bilen jag hade med elstyrd glaslucka, oj vad lyxigt tyckte man! :)
De jag saknar allra mest är de här två:
Den här saknar på sommaren, gick som ett strykjärn på vägen med sin viktfördelning om 50/50 fram och bak. Växellådan låg under baksätet. Vintertid total hopplös, fick köra med sandsäckar i bagaget.
Dom var ju nära att gå i konkurs, men det kanske du visste? Vet dock inte varför deras ekonomi blev så dålig, trots trevligt modellutbud. Japanska staten räddade dom, men modellutbudet blev efter det starkt begränsat och av någon anledning var det personbilarna som försvann. Kände en Mitsubishi handlare som sa dom ryckte undan mattan för dom när deras bäst säljande bilar, Carisma och Galant, försvann. Kvar blev bara Colt, Lancer, pickup och nån MPV. Dom slog igen butiken efter ett försök med ett annat märke.
Av de bilar jag ägt är de flesta mediokra med ett undantag - en Mustang Mach 1. Så den saknar jag i någon mån. Eller egentligen är det väl ungdomstiden man saknar och allt omkring den. Inte bara bilen.
Ford är ju snälla och nytillverkar Mustang - med V8 - så det är ingen omöjlighet att köpa en igen. Dock saknar jag plats (garage) och dessutom finns det stor osäkerhet när det gäller möjligheten att driva fossiler i framtiden. Att etanolkonvertera en V8 känns fel.
Varför känns det fel att etanolanpassa en V8? De fysiska skillnaderna är ju små. Koenigsegg kör ju etanol i sina v8or.
Det är ganska vanligt att man kör gamla V8or på E85. Det tål högre kompression så det gör sig bra när man vill ha lite mer drag i motorn. Vanlig 95 oktan kräver mer finlir för att klara folks önskemål om effekt och tar stopp tidigare.
Nä jag saknar inte någon av mina gamla bilar. Eftersom jag hela tiden skaffat mig bättre och bättre bilar med tiden p.g.a ekonomin och att bilarna faktiskt blivit bättre och bättre över tid. Så jag tycker istället att nästa bil blir antagligen ännu bättre , så varför sakna en bil ifrån 60, 70, 80, 90,20 eller 2010 talet?
Det är nog mest en känslomässig grej tror jag. Som att mata sin katt med morötter.
De flesta som trimmar sina nya Mustanger i USA kör på E85 idag. Mustang 2018 behöver bara en annan programvara egentligen, pumpar och annat kan leverera.
500 hk på bakhjulen får man dessutom med lite luftfilter också.
https://www.fordnxt.com/tech-stories/dyno-testing/bolt-on-na-2018-mustang-blasts-out-over-500-rwhp/
En annan bil som jag saknar ibland är en MI16, hade iofs 2, men den röda var roligast. Förmodligen för att den var lite tillbusad med öppnare insug och avgas.
En underbart varvvillig 16-ventilare och tätstegad låda, direktstyrd och rapp i kurvorna, det lockade fram hornen...
Men, samtidigt en snäll och praktisk vardagsbil, som funkade fint för övningskörning.
Köpte den för 3.000, sålde den efter 3 år för 7.000.
Nu har de stigit i pris, så även en luggsliten kostar 25.000... jaja
(inte min på bilden, men likadan)
Man tänker på en Fransk film om ett pizzabud (som jag glömt namnet på) när man ser en MI 16.
Jaså? Det känner jag inte igen, däremot figurerade ju 406:an i "Taxi"-filmerna. Var inte Emma Sjöberg med där förresten..?
Mins inte riktigt, var nog 20 år sen man såg den sist. Får släpa fram videon o kolla, har den på VHS.
Nåja, så viktigt är det inte. Jag googlade och hitta detta, det finns tydligen "bilar-i-vilken-film?-sökning" också. :-)
Kan ju vara kul för den som är nyfiken på var man sett "sin" bil.
https://www.imcdb.org/vehicles_make-Peugeot_model-405+Mi16.html
Första fick jag körkort 1985 mitten januari till idag 2019 är 34 år och 11 månader. Har nästan många olika bilar märken och modell jag ägt sist och vilken jag mesta upplevelse är Alfetta är körglädje för jag saknar före olika nya annan märken sisådär. Nuvarande min Fabia är tryggaste och nöjd men ingen kröglädje.
Den bilden är min bil sist 1988 våren.
Min röda Golf I
Egentillverkad front med dubbla H4 strålkastare, hemsvetsat 2” avgassystem med en Biltema rally genomströmingsljuddämpare, oj vad den lät mycket. Koni dämpare fram och Biltema Rally bak. Tuffa lågprofildäck (70 profil) på lättmetallfälgar.
Ja en saknad bil jag hade på tidigt 80-tal, frun (hon som sedermera blev min fru) och svärmor minns fortfarande den bilen :)
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.