Tycker att det är intressant hur man (läs man, för detta är företrädesvis ett manligt fenomen) kan förälska sig i ett bilmärke så till den milda grad att den nästan ses som en familjemedlem och ska därefter försvaras mot allehanda påhopp och insinuationer.
Har en bekant som alltid kört Ford och inget annat, han är nu inne på sin trettonde modell och den har som alla de tolv andra så klart inga som helst fel eller brister.
Påpekar man något negativt om hans ögonstenar så kan det ta hus i helsicke...:-)
Kvalitet, design, prestanda ägandekostnader o.s.v. finns det inget annat märke som kan konkurrera med, lätt att bli hemmablind om man inte testar annat kanske.
Själv har jag inget speciellt favoritmärke att framhålla, gillar kanske Volvo och Mazda lite mer än andra men byter oftast märke när jag byter bil.
Just nu kör jag en Polo 1,2 TSI, en kompetent liten bil men den lämnar inga emotionella avtryck så nästa bil blir med största sannolikhet ingen VW.
Sen finns ju problemet var man drar gränsen mellan entusiast och fantast, är det när man blundar för sitt eget märkes tillkortakommanden och bara ser och framhåller det positiva?
Hur ser ni på den saken, och vad har ni för egna favoriter?
(jag vet att detta ämne lätt kan spåra ur så håll god ton och pajkastning undanbedes vänligt men bestämt)
Kommentarer
Saab! Har jobbat som Saab mekaniker i över 20 år och fastnade för det familjära i företaget. Kanske inte världens bästa bil men charmig. Jag är nog lite Ove! =)
Annars är det Aston Martin! Om jag någonsin får råd så.......
De flesta fanatiker brukar fastna för Saab, Volvo eller Toyota.
Jag har ingen favorit direkt utan det blir det som passar bäst för tillfället.
Har undvikit Ford länge pga tidigare erfarenheter men nu står en Ford i garaget, kommande bil blir av ett märke jag aldrig ägt tidigare.
Honda och Toyota ligger just nu på min undviklista men det kan ju ändras.
Har ägt:
8 Toyota
4 Mazda
2 Ford
1 Fiat
1 Honda
1 VW
Kommande Volvo
Kört i jobbet
Alfa Romeo
Volvo
BMW då mitt största intresse är att köra bil, åka bil är inte min grej. Av nån korkad anlledning åker jag i en gammal Volvo just nu. Köpte en fin BMW för några år sen, men fick göra mig av med den då frun hade förutfattade meningar mot märket och vägrade köra bilen.
Tycker den enskilda modellen och dess konfiguration är central, är viktigare än bilmärket. Personligen ligger mitt huvudfokus på drivlinan. Är väl tillverkarna som vill att folk ska måla in sig i ett hörn var gäller bilmärken.
Favoritmärke eller vad man använder? Man kan ju prata om att man älskar Rolls Royce, hjälper föga om man inte har nån. Dom flesta av oss måste alltså kompromissa. Har polare som pratar mycket om sånt här, älskar många cylindrar etc, sen kör dom ändå i praktiken nån fyrcylindrig bil i vardagen.
.
Min favoritmärken är underbart bil efter har kört denna bilen.
Buss eller skåpbil är Chevrolet Chevy Van.
Familjesport är Alfa Romeo Alfetta.
Familjekombi är BMW 318i.
Har ej kört än.
Kompaktkombi är varken och obestämt val är facelift både Opel Astra eller Peugeot 308.
Jag köper det som passar behovet bäst vid köptillfället och just nu har det för ovanlighetens skull blivit 2 Golfar efter varandra - annars brukar jag skifta märke i samband med bilbytena. Sen har vi också en Mazda och en Kia på gården. Har haft ett flertal europeiska bilmärken, franska undantagna, flera asiatiska men ingen USA-bil. Så den kategorin och de franska bilarna återstår att lära känna...:) Närmast av dessa ligger nog trots all de franska märkena för där har det dessutom varit nära flera gånger.
Ett problem i sammanhanget med s.k. favoritmärken är att det är lättare att gilla premiummärken än vanliga märken. Om man bortser från pris och kostnader i alla fall. Det är ju t.ex. uppenbart att Lexus har lite mer tilltalande bilar än Toyota och vem tackar nej till mer lyx? Ändå gillar jag Toyota mer just nu, känns mer tillgängligt, förnuftigt och prisvärt. Dessutom föredrar jag framhjulsdrift framför bakhjulsdrift i vardagsbilen, även om förstås bakhjulsdrift kan anses vara roligare allmänt.
Har egentligen inget favoritmärke, är allätare när det gäller bilar. Vågar prova det som sticker ut, bilar som kan betraktas som mellanmjölk är inget för mig. Självklart har jag fått betala för det, haft bilar som har haft ganska dåligt andrahandsvärde. Exempel, har arbetat länge på SAAB fabriken men körde Alfa Romeo. Hur smart är det den dagen man skall byta in bilen, ingen annan vill ta i märket med tång. En bil som faktiskt gjort avtryck i familjen, när barnen var små, var en Chevrolet Transport med V6 automat och 4 st flygplansstolar och soffa längst bak. Eldörr på sidan. Helt klart familjens favorit. Bytte sedan till en Renault Espace nya modellen när den kom 2004 med 2.0 lågtrycksturbon. Gissa vad vi saknade Chevan.
Den roligaste bilen jag har haft är utan tvekan Golf V6 4Motion(har haft 2 Golf GTI också). Golf V6 hade ett alldeles underbart ljud i kupén. Där hade VW lyckats. Den bara lockade till att gasa med, 0-100 på 7 sek. Den gick utan bara attan, på vintern kunde man ha lekstuga om man ville. 4Motion funkade utmärkt och bet bra när man ville ha drivning på alla fyra. Sedan var den som ett lamm när man körde normalt. Nästan så att jag får ett leende på läpparna när jag tänker tillbaka på tiden med den bilen.
VW då, inte helt förvånande kanske :-)
Men jag gillar även andra märken så som Audi. Skoda och Seat :-)
Skämt åsido, VW ligger mig varmt om hjärtat sedan barnsben.
Men jag gillar tex Skoda för deras ofta finurliga och praktiska lösningar, där är de bättre än VW.
Ta bagagekrokar tex, på Skoda är de rejäla, utfällbara, det finns parkeringsbiljetthållare i vindrutan, isskrapa i tanklock, paraply mm mm.
Saker som borde finnas i VW tycker jag för det skulle göra deras bilar ännu mer begärliga(för mig)
Men det finns finurligheter hos VW med, backkameran tex, hos de flesta modeller alltid ren och klar.
Funkar toppen när man ska haka på ett släp, den sista röda linjen på skärmen är exakt där kroken är.
Saker som gör vardagslivet enklare och lättare gillar jag.
Det har inte alltid varit så, Peugeot 205 GTI och Golf GTI hade kanske andra kärnvärden men så var man ju lite yngre då med :-)
Sedan är man ju lite fåfäng/lättlurad och kanske inte alltid köper det mest praktiska, lite kul ska man väl få ha....eller åtminstone ha möjlighet till.
Peter E, det var stort av dig. Att du inte är en s.k. märkesfanatiker utan kan tänka dig att växla mellan dom två "helt olika märkena" VW och Skoda. ;)
Kul att se att det finns humor och självdistans till ett så laddat ämne som detta. Givetvis med ett undantag då.
Kan kanske tillägga att jag gillar italienska bilar också, överraskande?
Men det beror mest på att jag tycker italienska språket och bilar passar så bra. "Superleggera, Quadrofoglio Verde, Speziale, Italia, Berlinetta, Aventador, Gallardo, Diablo. mm mm. Vi kan ju ta in Quattro också för säkerhets skull :-)
Jag skulle gärna vilja ha varit Mercedesägare men är rädd för att jag skulle bli besviken om jag skulle våga språnget. Mercedes har ju lite av en gubbstämpel men har på senare år visat sig kunna ta fram modeller som tilltalar ögat. Interiör och drivlina har aldrig varit något problem. Möjligen har köregenskaperna legat en bra bit under BMW vid pressad körning. (Jag har testat på provbana). Ägandet blir aldrig någon billig affär, den saken är säker men någonstans lockar märket...
He, he... DKW naturligtvis.
Men dyker det upp något som jag bedömer som bättre eller mer prisvärt - då köper jag det. Det har ännu inte hänt.
Alfa Romeo och Porsche skulle jag säga är mina favoritmärken. Har turen nu att äga en Porsche 986 3,2 S med manuell låda. Har tidigare ägt en Alfa GTV som hade en hel del elektriska fel men jag kan överse dessa fel då den exteriöra designen är gudomlig enligt min mening och V6:an har en underbar motorsång. Har haft det fruktansvärt kul med Boxstern i somras, mittmotorbilar har ruskigt bra balans på vägen och sen har Porsche enligt min mening bilvärldens bästa manuella växellådor.
Polo?
Provat en Phaeton? Här kan vi snacka kärlek :)
Förut gillade jag att köra BMW, men efter mitten av 90-talet tycker jag att de blivit alldeles för klumpiga och då kan jag lika gärna åka vad som helst. Grunden vid bilbyte är att köpa ett märke som jag inte har provat att äga.
CItroën, Då jag är uppväxt i en C5 (mestadels). Fick upp ögonen för märket när farsan köpte ny sådan. Det är det märke jag skruvat mest under min utbildning i gymnasiet. Generellt trevliga bilar att skruva med. Gillar egensinnigheten och tekniken.
Rover, min första bil var en Rover 620 -98 inköpt vid fjorton års ålder. Tre ord läderklädsel, piping och träpaneler :)
SAAB, jag kommer fån lite utav en SAAB familj, morfar har haft 13st. De är trevliga att köra, helt enkelt fräna och ok att skruva med.
Opel gillar jag också, de har många intressanta modeller i bagaget, Omega, Senator, Calibra mfl.
Men jag tycker om det mesta från Europa, förutom VAG/Porsche.
Ja visst är det kul att prova nya märken vid bilbyten, har aldrig haft samma märke mer än två gånger i rad.
Har dock aldrig ägt en engelsk bil trots att jag är svag för dem.
Skulle gärna ha en Bristol eller Austin A35, den sistnämnda är förmodligen mer överkomlig prismässigt :-)
Svårt fråga. Efter att varit på bilskrot några år hatar man alla bilar och vet också att alla har vissa förtjänster.
Men mest är det nog ändå Mercedes, de har alltid (med vissa undantag såklart, typ VältKlasse) tillverkat kompletta, säkra, hållbara och pålitliga bilar. Min far körde alltid Saab, tills någon knyckte den sista 900 -88:an han hade, då köpte han första bästa, vilket blev en Mercedes W123 -82, en bil som han sen envist vidhöll att det var den bästa han haft.
Jag är inne på min tredje, de första två var bra, och varför bryta mönstret? Den uppfyllde alla önskemål jag hade.
Sen är det nog Volvo, men har aldrig haft mycket till övers för de framhjulsdrivna varianterna, därför kan inte Volvo hamna i topp, då några bakhjulsdrivna Volvo inte gjorts sen 1998.
Är väl inte helt emot Saab, halva släkten har ju trots allt kört Saab i alla tider..
Detta är vår förbannelse! Att vara så intresserad av bilar så vi nästan håller på att starta krig för detta, eller ruinerar oss nästintill fördärvet för dessa bilar. Men är det så konstigt egentligen? Det satsas stora summor för vår inre tillfredsställelse såsom design, taktil känsla m,m, hur vi kommer att uppleva bilen, form för ögat, känsla för fingrarna, aromen för näsan.
Är det någon skillnad egentligen jämfört med konst och vin? Det är likadant inom dom områdena där det skrivs spaltmetrar om respektive område. Bilen är ju mer allmän och används varje dag av så gott som alla, därför berör det de flesta. Finns det någon som känner någon som inte har någon som helst beröring till bilen? Även bilhatarna är ju påverkade av bilens närvaro.
Därför har vi våra forum för att kunna reflektera våra tankar kring detta i all ödmjukhet förstås, vissa har jag märkt har lite svårt för detta då det riktiga märket/tron går före allt.
Men till frågan så har jag fastnat för mitt favoritmärke sen yngre tonåren. Bilens logik och handhavande tilltalar min uppfattning hur en bil ska kunna fungera utan att krångla till det i onödan. Det är en bil som man mer åker i än kör då jag uppfattar bilen egentligen som ett ytterligare rum till boendet och bör därför vara så vilsam som möjligt. Jag har ca: 70-80 tusen mil i dags dato med modellen främst i yrket, men finner en stark lust att införskaffa mig en sådan privat inom snar framtid. Mercedes E-klass är den modell som tilltalat mig sedan W123 modellen. Jag var även stor AUDI-fan när den femcylindriga 100 kom ut 1977 (haft två) men försvann med den motorn. Jag bröt med mitt resonemang med en Rover 75 år 2002… det skulle jag inte gjort! Anglofili är en svår sjukdom och har fått upp mina blå kring Jaguars olika modeller, inte de senaste avarterna av XJ,XF,XE :( samt Rolls Royce/Bentley. Inredningen i dessa bilar ser troligtvis inte ut att komma tillbaka inom min livstid. :(
Men vad är allt detta när det finns motorcyklar! Det finns nog inget som tilltalar mina sinnen såsom motorcyklar, det är svårt att beskriva då det är än mer av en livsstil som närmar sig religion mer än bilar. De som har och använder vet vad jag snackar om. Jag har gjort några varv i Europa men haft ett avbrott i drygt tjugo år med familj, men jag är lång ifrån färdig med Europa och hoj, planerar att skaffa en hoj nu och lätta ankar igen :)
I all ödmjukhet
Axel
Porsche är min passion, kört många olika och en del på bana, men aldrig (vågat...) ägt någon...
Hållit på med Motorsport stora delar av mitt liv, haft ett antal Golf GTI av olika årsmodeller men privat testat lite blandat men just nu uppskattar jag VW och Volvo, tycker att de ger mig det jag vill ha av en bil för transport i vårt avlånga land. Volvo S60cc just nu, diesel denna gång, bensin förra. Har haft bensin, diesel och E85-bilar genom åren, är nyfiken på en laddhybrid, men har lite fel körmönster just nu. Har haft ett antal SAAB:ar, ett antal Volvo, ett antal VW, Citroen, Mazda, Toyota, blandat gammalt och nytt.
Tycker hela hetsen mot vad man kör, gillar och väljer är så larvig och jag har ingen åsikt om vad andra gör för val.
Vad jag väljer här näst, det vet jag inte, när det är dags för bilbyte kollar jag vad som finns, testar ett antal modeller och gör mitt val. Snart står en ny andrabil på agendan, skall bli spännande att se vad det blir, om det blir en ny eller en nyare begagnad, om det blir cash eller om jag skall testa privatleasing...
Mercedes-Benz, das Beste oder nichts!
Intressant att det finns personer som har samma intresse för olika bilmodeller. Den fem cylindriga motorn fanns länge hos Audi och försvann 1992. Blev också på något sätt bunden till modellen MB W123 och även W124 till MB E-Klass. Tycker dessa bilar hade fin formgivning och skön åk komfort. Växte dock upp med Audi 100 GL5E och sedan blev det Audi för min del efter många Opel modeller i yngre år. Opel hade dock för dålig kvalité, var bra när dom var nya men sedan började dom krångla. Audi var länge för dyra men fick tillslut råd att köpa och äga Audi.
MB W123 har jag många gånger varit på väg att köpa och har tittat på många. Den sista var en vit MB 200 - 85:a med blå klädsel invändigt. Bilen var närmast i nyskick och den såldes för runt 20.000 kr. Hade dock ingenstans att parkera den och av den anledningen blev det ingen affär. Det var för 10-12 år sedan och ångrar än idag att jag inte köpte den, då de ligger i 75 och uppåt numera i detta skick. Så nästa mål har blivit en fin MB 500E W124, den känns unik på något sätt med dom breddade skärmkanterna. Fast det gäller att slå till ganska snart då dessa ökar i värde.
Apropå Audis fem cylindriga motorer så finns dom numera i vissa RS modeller. Visst inte samma som förut men ändå.
Shit då har jag rhaft en unik bil minimats....
En audi 100 2,3 e -95.....
Femmorna försvann när c4 faceliftades till a6 under -95.
Dom sista riktigt bra audi, närapå okrossbara......
Min Audi S6 hade femma under huven och den lär ha tillverkats samtidigt som A6.
Audi 100 2,3 kombi 1993 var min favorit den rullade 47000 mil innan jag sålde den. 5-an var en utmärkt motor, snål och med bra vrid. Har genom åren åkt Saab 96, Volvo Pv 444, BMW 1800, Fiat 124 sport, Opel Rekord, Volvo Amazon, VW-bubbla, Ford Custom 300, Omega, Passat, Audi 100 1,8, Saab 9-3, Honda Civic.
Med stor tveksamhet blev min senaste en Subaru Forester SX automat bensinare. Den har visat sig vara den bästa bilen jag haft hittills, underbar automat och fyrhjulsdrift. Perfekt som dragbil. (Jag jämför med andra jag haft t.ex. VW Syncro, Volvo.)
Visst var det så Ducce.
Fast fem cylindriga 2.2E utan katalysator var skönare än 2.3E med katalysator som fick ett dåligt bottenvrid. Då tycker jag nästan att Audis femma på 2.0E 115 hk var skönare. Audi 100 C4 var väl samma bil som C3 fast lite annorlunda utseende utvändigt och invändigt?
Tycker att Audi gjorde riktiga kvalitetsbilar på den tiden med dom fem cylindriga motorerna som med lätthet klarade 40.000 mil. Riktigt slitstarka motorer och karosser med riktigt bra rostskydd.
Fast min gamla Audi A4 b6 som nu är 13 år gammal är hittills den mest felfria bilen jag haft i mitt bilägande. 3 fel på 13 år är inte mycket att bråka om. Då inte slitdelar inräknade. Fast den har också servats regelbundet hos Audi auktoriserad endast.
Tycker att turbo femman i Audi 200 quattro var väldigt skön 182 hk innan den fick katalysator 87. En kompis pappa hade en sådan, restaurang ägare, mycket dyr bil på den tiden. En sådan 90-92 220 hk vore kanske något att satsa på. Finns fortfarande fina i Tyskland.
Jo, du har rätt mäkinen.
Så länge c4 fanns kvar, alltså tom 96, fanns femman kvar.
Men i sverige bara i s6, vanliga a6 fick 2.0 115hk, sen blev det 150hk 2.6 som nästa steg, 2.3 ansågs utdaterad och lite för trött i den bilen, c4 var ju runt 400kg tyngre än c3.
Hade en 2.3 c4, och den var ju som vanligt trevlig att köra, men kändes inte adekvat när man jämförde med sina gamla 100 som vägde runt 1200 kg...
Dom gamla c2 och c3 var fantastiska bilar, välbyggda och ändå lätta och snåla på soppa, bekväma som få och med hög kvalitet, ok c2 rostade som fan, men c3 fixade ju även det...
Gillade dom som f-n...min favoritbil hittills!
Har haft en L5e 115 hk, en GL5e 136 hk, en 100cc 83, 100 avant 1.8, en 200 turbo och en 100csquattro turbo, och en c4 2.3.....
Coupe gt5e, coupe quattro, 80gl5e, audi 90 har jag också gått igenom, då var audi kul, nu känns dom bara dyra och känsliga.....
Jo, c2-c4 var konstruerade enligt samma mall,man bara moderniserade dom lite, då var ju en audi....en audi....
Fast c4 hade inte en pryl gemensam, där skulle inte sparas kilon längre, man skulle bli som mb....
Audis femcylindriga i all ära men jag föredrar raka sexor... :-)
Hade en -96 Volvo 965 2,5E med 170hk, underbar gångkultur i den motorn, även om bilen i sig inte var så inspirerande att köra så var den en skön glidare, och dragare, med automatlåda.
Slitstark med, hade gått drygt 30,000 mil utan problem när jag sålde den, bytte termostat och locket till spolarvätskebehållaren, det var allt.
Kanske en blivande klassiker då det inte finns många välbevarade lågmilare kvar.
Prestigelös, hört att Volvo hade mycket kvalitetsproblem med sina sexor. Men kanske inte gällde den du hade förvisso. Fördelen annars var att Volvos femmor var riktigt hållbara och driftsäkra, bättre än sexorna.
Det var väl V6:orna från PSA som var problembarnet för Volvo.
Ja, PRV-6:an var inte så bra i början med en papperspackning i botten av cylinderfodren... men då pratar vi om sent 70-tal...
Prestigelös 960 hade den raka 6:an, alltså en 6-cylindrig version av de 5-cylindriga från 850. Den användes i olika versioner fram tills nyligen när den byttes ut mot den nya 4-cyl drive motorn.
PRV-sexan (PeugeotRenaultVolvo) var bara ett sorgebarn hos Volvo, i de franska bilarna har de ett bra rykte. Vill minnas att kylsystemet i Volvosarna var underdimersionerat eller nåt sånt.
2,5 literssexan som kom 1995 var vad jag förstått driftsäker, likaså de större 3 literssexorna.
Men som sagt, PRV-sexorna var inga höjdare ur den aspekten, men de var V6-sexor och inte raka om jag inte missminner mig.
Ska det vara sexor så ska de vara raka :-)
Sen fanns också en dieselsexa från VW i 240 i slutet av 70-talet, men den har jag ingen koll på.
Ojsan - PRV skulle det vara och inte PSA...:)
Får jag välja helt fritt så hamnar det en längsmonterad rak sexa eller v12 under huven fram på bilen. Mjuk och fin gång och slipper man turbo så låter det dessutom trevligt.
Nu finns ju elbilar och de har mjuk gång, men jag tänker inte beskylla dem för att ståta med skönsång.
Prestigelös, nej jag menar Volvos egna sexor på 90-talet, inte PRV. Dom höll sämre än femmorna! Jag pratade med en mekare om det som var helt galen i Volvos bakhjulsdrivna och han påtalade detta och sa att han inte fattade varför. Särskilt som 3 liters raka sexan tydligen var i grunden samma motor som femman. Femman hade då en kapad cylinder.
Det gick ett rykte att PRV-sexorna som inte godkändes i Frankrike fick en V-stämpel och skickades till Sverige...
Min chef hade en sån som det byttes foderpackningar två gånger innan bilen avlägsnades vid 15000 mil.
Men jag har en granne som körde 25000 utan fel med samma motortyp! Den kanske hade klarat sig längre, men luckrades upp och försvann del för del.
Farsan hade en 264 som gick och gick.....
Inga fodertätningar som gav upp på den, men han följde sin kompis volvomekens råd och bytte kylarvätska och termostat varje år....
Eftersom han var den gamla typen som skötte sina bilar, en riktig ove....så var det ingen big deal, olja filter glykol och termostat i oktober.....
Jo jag gillar sexor allra bäst själv, har haft raka och v6, rätt många, bmw, merca, ford, opel och cheva, och ett par plymouth, och fasen vet om jag inte svär i kyrkan nu, opel gjorde fina radsexor, 2,8 i commodore gick som skott...
Femman var mer en riktigt bra mix, inte törstigare än fyror, gick nästan som en sexa och med fint ljud!
Volvos raka 6a i all ära, men jag fick en kommentar en gång som jag inte glömmer.
En kompis hade en 960 3,0 auto som behövde lite service, han fick låna min bil under tiden.
Väl tillbaka sa han "Vilken bil, vilket klipp i motorn, jäklar vad lådan växlade fint, vilken väghållning"
Då undrar ni vad han fick låna av mig ?? Jo en Mitsubishi Sigma 3.0 V6 24, värsting modellen med all tänkbar utrustning som vägde in på över 1,8 ton.
Trots övervikten men samma effekt 205 hk. kändes Sigman som raket i jämförelse, Volvon kom väl upp i nivå med en kinapuff.
(Inte samma Sigma som Mäkinen känner till)
VAG
Duccedriver, jag är imponerad av ditt Audi ägande med de riktiga Audi bilarna. Vi var oftast samma tre grabbar som åkte och kollade på Svenska rallyt mellan 80-90. 1985 fick vi låna en ganska ny Audi 100 Avant Quattro med skinn, acc och telefon! Jäklar vilken rätt bil det var för det jobbet, det var det första quattrosystemet där man spärrade mellandiffen och sen bakdiffen. Prövade detta i en brant snöig backe, spann som fan, i med mellandiffen - spann mindre, i med bakdiffen - det slutade spinna och bara drog :)
Har inget speciellt favoritmärke. Haft Opel, Volvo,Suzuki, Mitsubishi, Honda, Nissan, Smart, BMW, har Alfa Romeo och Mazda nu.
Just nu har jag lånat farsans Skoda Yeti. Nöjd med Alfan och Mazdan, nästa gång kan det bli vad som helst i bilväg, utom BMW.
En av mina bröder hade ett par Opel Commodore i inledningen av sin körkortskarriär. Sedanen tog sig nog aldrig ur trädgården, men coupén var en njutbar bil. Den hade extrem motorbroms och det kunde pipa till i bakdäcken när man släppte gasen. Minnet säger 2,5 liter och enkel förgasare. Sen hade han ett par Audi 100, ett par Sunbeam 1600, ett par Volvo 360, men det hör inte hit...
Rikard,
Den Sigma jag körde var mer bekväm än snabb. Den var väldigt "o-japansk", tycker jag.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.