Vi Bilägares forum

Toyota Avensis 1998, fick en ny efter drygt 20 verkstadbesök.

junkers: berätta gärna vad som krånglade. Är ju lite förvånad då de där brukar funka felfritt...

Kul hultarn, att du tog mitt förslag. Jag ska bemöta dig i morgon när jag inte sitter vid paddan, det är enklare med ett riktigt tangentbord.
Men givetvis har du rätt i en del, men det verkar som du haft otur. Jag har ägt 6st 99or ,tror jag, jag har tappat räkningen .
Visst verkade mycket vara dumt gjort, men var det verkligen det?
Det var annorlunda och krävde att man satte sig in i konstruktionen och när man gjort det fann man att mycket var genialiskt och annat korkat och framförallt underdimensionerat.

saabnisse: ja, vi har också en padda hemma men jag gillar den inte heller. Det är som en jättetelefon, då föredrar jag laptop eller stationär dator.

Jodå, vissa saker var verkligen inte genomtänkta.
Min 99 var 3-dörrars och hade därmed de tjocka dörrsidorna. När man fällde baksätet (som var samma på 3 och 5-dörrars, som hade tunna dörrsidor) kom det ikläm, och det belastade låsen så hårt att man inte kunde öppna inifrån. Saab hade ju hittat på den där märkliga dörröppningen som skulle "lura" personen att öppna med fel hand och därmed ha bättre koll på om någon var utanför. Idén var inte dum, men mekanismen var underdimensionerad och fjädrade bara när dörren satt i spänn. Så, man fick helt enkelt veva ner rutan och sticka ut handen för att öppna utifrån...

Oj,..det ämnet kunde nog skapat ett par böcker men man bör tänka sig för innan man publicerar något.
Det finns många bilar som jag inte varit nöjda med ( och jag har haft mååånga ) men oftast fanns det ju en anledning till det t.e.x att de var gamla och ibland hade rullat långt. En del bilar minns man också tydligare eftersom att man ägde de under en viss tid o.s.v

Minns en Citroen BX -84 som blev min första "lite dyrare" bil ( Ja 15000kr var mycket för mig för 20 år sen ) Bilen var jättefin och fick i ärlighetens namn också bekänna färg lite väl hårt,men det mesta på bilen hann att fallera på några månader. IFrån att ha varit kritvit och skinande blank så var bilen plötsligt rostig. Detta på en bil med få ägare och med 10.000mil på mätaren. (kände dessutom den tidigare ägaren som inte hade haft problem tidigare)
Sålde bilen osedd över telefon för 8000kr till en överlycklig snubbe som tog tåget ifrån Stockholm.
Dagen efter ringde han och berättade att topp-packningen med stor sannolik hade gått och att han skulle skrota bilen ...

Väldigt många år senare köpte släktingar två BX som var i superskick men nu var ju bilarna betydligt äldre men som sagt välskötta. Dessa bilar stod nästan mer på verkstad än vad de användes så man kan väl inte direkt säga att jag hade så goda vitsord om just BX.
Men....sen har jag också träffat på människor som bestämt hävdat att BX är en av världens bästa bilar!!! Människor som envist håller liv i sina bilar och som inte kan tänka sig något annat fabrikat.

Ägde själv också en XM V6 -92 som var en underbar bil men den höll också på att bli min ruin och det är klart att man då kan hålla sig för skratt. Faktum var dock att bilen hade rullat 28000 mil och var 10 år gammal,...fel som då uppstår bör man ha förståelse för o.s.v

En kul grej också angående Saab -99 som ni nämner: En arbetskompis för en hiskligt massa år sedan ( 1988 ?) ägde en -99 som han lackerade om och som jag sedan mindes under många år. Minns att jag tyckte att den var i ett bra skick. 20 år senare hickar jag till när jag ser en likadan bil och noterar att det är SAMMA bil .....i ett skick som säkert tillåter den att rulla länge till ....Ja dess ägare bör ju ha varit nöjd med den bilen kan man ju tycka så man ser ju hur olika bilar kan vara fast att de är tillverkade på samma dag i samma fabrik.

Idag orkar jag inte meka med gamla bilar längre och jag har också helt ändrat min inställning till mitt bilägande.
Har en nära bekant som i flera år körde en Scenic -97 och när det blev något fel på den så klagade hon högljutt om att det var en jävla skitbil även om kostnaderna för rep var låga. Totalt lades det inte ner många kronor på denna bilen som användes som "hundbil" men missnöjet bestod. Därför inhandlades en V70 -04 (?) trots min avrådan men hon var övertygad om att Volvo fortfarande bygger bra och billiga bilar. NU har bilen på kort tid varit på verkstaden ett antal gånger och den här gången så är felen inte billiga att laga längre.
Mitt tips till den som inte har råd att leka med sin ekonomi,inte kör så mycket men behöver en rymlig bil är är köpa en Volvo 945 vars delar är billiga och teknik behärskas utav många.

Bilar är kul men dess fel blir inte "lustiga" förrän långt efteråt .... ;)

hultarn, det verkar ju korkat, men jag känner inte igen det där problemet, men jag har aldrig haft någon tredörrars 900, bara 99 och där gick ju inte baksätet att fälla. Däremot har jag aldrig öppnat förardörren med höger hand, det gick ju bra med vänster.
Men det fanns ju andra saker att fundera över, men då gäller det inte handhavandet, det vande man sig vid och jag uppskattade det mesta, däremot underhåll och reparationer som skilde sig från de flesta andra bilar och här gällde det verkligen att lära sig konstruktionen från en verkstadshandbok innan man började skruva,
Ett typexempel som fanns på tidiga 99 var ju den usla handbromsen på framhjulen som bestod av små trummor inuti skivorna (Ja Volvo had lika , men på bakhjulen) och som var svår att få att ta tillräckligt.
Sedan kom Girlings frambromsar med självjusterande handbroms som tog på skivorna. Nu blev det bra handbroms, men eftersom det var en engelsk konstruktion passade den inte särskilt bra för svenska förhållanden, den krävde mycket underhåll för att fungera och många ok blev sönderbrutna av de som inte visste att kolven måste skruvas tillbaka.
Inte förrän 1988 då bakbromsar från 9000 kom på 900 fick man bra handbroms.

En annan sak var växellådan som skulle ha särskild olja, som de sällan fick, det blev samma olja, SAE 90, som på de flesta andra bilar. Först efter några år gick Saab ut med att det skulle vara samma typ av olja som i motorn.
En annan sak var transmissionsaxeln från koppling till mellantransmission där splines på axel och första drevet var dimensionerade för 1,7 l motorn, men samma delar fick hänga med när man bytte till 2 l motorn 1972. Inte förrän 1978 fick man ordning på underdimensioneringen, det var åtskilliga Saabägare som tröttnat efter att ha blivit stående och sedan fått bekosta en dyrbar reparation.
Då var det minsann inte tal om återkallelser fast det var väl befogat!

Och den engelska Ricardomotorn som kom 1977 var en riktig skitmotor med många underliga konstruktionslösningar, den var känd för att blåsa toppackningar, jag hade en -70 som toppen varit av sex gånger på 6000 mil.
Där tappade man många kunder!
Den svenska tvåliters motorn var däremot en riktigt bra maskin, men hade även den en egendomlig lösning, vattenpumpen som var inbyggd i blocket och konstruerades om flera gånger, många råkade ut för läckande packboxar.
Och så det berömda tändningslåset med sin ökända underdimensionerade fjäder som många svurit över, dock inte tjuvarna eftersom det var så enkelt att bryta upp.

Det finns mycket mer, men det är historia.
Det är ändå en förklaring till att många lämnade Saab och sökte sig till andra märken, men det var ändå en klick entusiaster som stannade kvar.

9000 som kom 1984 anses av många vara Saabs bästa bil genom tiderna, men den var långt från felfri.
De senaste årsmodellerna hade fått det mesta åtgärdat och det var faktiskt väldigt bra bilar.

De nyare 9-3 och 9-5 hade egentligen inte fler fel än andra bilar, men visst fanns det.
Oilsludge beroende fel olja, många kallstarter och korta körningar, uppstod egentligen på otillräcklig vevhusventilation och är ju väl känd, men även om det inte var något typisk Saabproblem, det fanns ju på en mängd andra märken, så väckte det ändå så stor uppmärksamhet att Saab utlovade 15000 mils motorgaranti (som dock krävde perfekt stämplad servicebok).
En annan sak på 9-5 är bakvagnen som man fick från Opel, där de främre länkarmsbussningarna av gummi blev slitna fort och inte förrän de bytts till bussningar i PUR fick man ordning på bakvagnens toe.in.

saabnisse: jag minns inte om 99 CC och 900 hade samma dörröppning på insidan. På min satt inteöppningen som en krok under armstödet som vanliga 99 sedan, utan i framkant, och det var en klaff som fälldes utåt/nedåt. Denna klaff drog inte i en lång ståltråd som vanligt, utan VRED istället på ståltråden!
På min satt den (minst 50 mm på mitten)tjocka dörrsidan som även fanns i 99Turbo, och som var utformad för att skydda vid sidokrock. Bra tanke, men den byggde ju inåt i bilen, och med samma ryggstöd gick inte ekvationen ihop...
Var tydligen inte så vanlig dörrsida, fick leta en stund innan jag hittade nild på den, men här är den, och man kan se "flärpen" i framkant av dörren.
http://blog.caranddriver.com/wp-content/uploads/2011/12/1978-Saab-99-Turbo-interior-626x382.jpg

Ja, vattenpumpen var en annan historia, men den försvann väl med H-motorn tror jag.

Triumphmotorn var väl nån slags nödlösning, då Saab själva inte hade kompetens i huset att ta fram en 4-taktsmotor. Man funderade ju från början att bygga en V6 1700cc tvåtaktare i 99:an, hade nog blivit rapp och törstig...

Toppackningar och växellådor - det var väldigt problematiskt för Saab då, tänk om de hade utprovat bilarna bättre innan lanseringen! Självklart var det närmast genant jämfört med Volvos traktorgrejor som nästan inte gick att ha sönder... deras växellådor var knappt inte inkörda förrän efter 20.000 mil.. :-)

9000 var en bra bil, dyr på sin tid men rymlig och vägsäker. Min bror köpte en ny 1988, kostade då 144.000, och han överlät den till dottern i våras. Fast hans har nog inte gått ens 20.000 än. Tyvärr har den drabbats av den sedvanliga rosten i dörrarnas framkant, tydligen rör sig infästningen till gångjärnen och vricklar loss plåten.
Samme bror köpte 900i 1984 och även 85, detta beroende på att Saab "råkat trolla bort" en hel del av effekten när de jagade bra avgasvärden (det var nån cirkus om det).
Vid en körning på rullande landsväg visade det sig att det inte fanns 118 hk under huven, endast 95! Han bråkade som tusan med dem, fick köpa en ny, och den var likadan, 93hk!
Då hotade han med pressen, och vips hämtade de bilen hemma hos honom, tog den på bil till Trollhättan och två veckor senare var den hemma igen, pigg och trevlig! De ville inte säga vad de gjort, men det hade bland annat monterats extraktorgrenrör...

Min andre bror köpte en ny 99Turbo, bland de första röda som kom. Den var ju häftig på sin tid! Om inget annat, så märktes ju Incafälgarna (hette dom så?) och det var kul att se turbomätaren röra sig när kraften kom.

Jag hade en 9000CS -92 som lånebil 1999, den bråkade mycket och var rejält rostig bl.a. i bakluckan. Men, som sagt, det var en lånebil. Motorn var trevlig (2,3) men den var kass som dragbil, kändes instabil i bakänden. Fast, jag kom från en 605 som var kalas att dra med. 110 (erhm) med husvagn gick utmärkt!

Jag körde en del 9-5 som hyrbil när de var nya, ett standardfel var att kåporna på backspeglarna trillade av i automattvätten, annars funkade de OK.
Fel i belysningen till ACC-panelen kurerades av en klyftig Saabmek som insåg det onödiga att byta allt.

Precis som du säger var oilsludge och vevhusventilation ganska vanligt på många bilar, och inget unikt för Saab även om det nästan lät så.

Min sämsta bil var oxå en SAAB, en 600, men den lyckades jag aldrig få igenom besiktningen, så den räknar jag inte. Annars har jag aldrig ägt en SAAB, men jag är uppfödd i dom, 2st 96 2T en 99 och en 900. Min första egna bil var bakhjulsdriven, och efter det kom SAAB inte med i tanken, att sladda var prio ett i ungdomen.

Åter till sämsta bilen. En bekant knackade på dörren en söndagskväll, han hade fått tips om att jag hade pengar, och han var i akut behov av sånt. Han hade startat firma, fått jobb, men saknade en grävmaskin, han hade köpt en men inte pengar till den "Köp vad du vill av mig för 10.000:-" Jag kunde välja hans BMW 635a, en husvagn, en hans frus Ford Escort"
Att ta BMWn tyckte jag var lite väl magstarkt, den var även krockad och behövde lite jobb, husvagnar hade jag ingen erfarenhet av, så jag tog Escorten som var riktigt fin och bara gått 10.000 mil.
Orkar inte lista allt jag fick göra på bilen, jag sålde bilen för 15.000:- men gick ändå med en riktigt fet förlust på den.

Har samma erfarenhet som Hultarn. Som tur var min Saab 99 -81 tjänstebil. Det största problemet var att motorn misstände kraftigt när man backade. Det innebar att det var omöjligt att backa uppför en brant garageuppfart. Saabs verkstad på Gävlegatan lyckades aldrig fixa problemet. Denna verkstad var en specialverkstad för leasingbilar och jag var tvungen att lämna den där. Det är möjligt att det var en del av problemet. En ventil i den hydraliska kopplingen rasade i Åmål av alla ställen när vi var på semester. Körde från Åmål till Stockholm utan koppling. I övrigt känner jag igen Hultarns lista. På hustruns Ford Escort så var man tvungen att öppna bakdörrarna för fälla baksätet då de innre dörrhantagen satt i vägen.

Intressant läsning! :-)
Och åter igen funderar man på hur mycket prov tillverkarna gjort innan de släpper bilarna. Både funktion och kvalitetsmässigt.

Har ju inte själv meckat jättemycket med Saabar och har inte heller ägt så många,(men sviterna sitter nästan kvar)
däremot hade vi en verkstad i byn där vi bodde som hade specialiserat sig på märket. Tydligen åkte folk ganska långt för att få hans hjälp. Mina minnen utav Saab ifrån barndommen är just att de inte var jättepopulära för att de var lite udda och svåra att mecka med.
Detta fock jag sedan långt senare själv befara då jag försökte rädda en släktings 900i -88. Köpte den billigt av henne och skulle bara byta växellåda var min tanke men det var så många fel på denna bilen att den till slut såldes utan drivlina! Många resor blev det och en fet förlust!

Samma sak många år senare när jag åter skulle försöka rädda en gammal Saab,fast denna gången en fullutrustad 9000CSE -94. Som tur är så är en av grannarna Saabspecialist och hans bilar har rullat över 50.000 mil. ( utav någon märklig orsak ) ...han fick därför "äran" att hjälpa mig med bilen. Det blev en ny topp-packning,vattenpump,kedja,avgassystem m.m och när bilen var klar så rullade den 3 mil sen small oljekylaren till Automatlådan! ....Efter några modifieringar till så blev bilen besiktigad med anmärkningar på framstrålkastarna och under tiden hann vi upptäcka märkliga elfel som grannen INTE ville fortsätta undersöka....Tog därför bilen till en elspecialist som var positiv ända tills jag sa att det handlade om en 9000,....ALDRIG blev svaret så även denna bilen såldes förhållandevis billigt. ( som tur var utan förlust den här gången )
Ett par år senare var bilen som var i ett extremt bra skick skrotad med 20.000 mil på mätaren så jag antar att fler än jag tappade intresset.

Kul med bilar som sagt och särskilt när man ser gamla bilar som man har haft förr eller som bekanta har haft.
Den bästa bilen för någon kan bli den sämsta för nästa ägare o.s.v ...ganska roligt faktiskt när man betänker att väldigt få har en bils hela livslängd i "minnet"...Oftast vet man ju bara hur bilen var då man själv ägde den och visst är det konstigt hur två lika bilar kan fungera så helt olika?

Har aldrig haft någon riktigt dålig bil men jag hade en Audi 80 för många år sedan som irriterade mig på vintrarna.
När det var omkring nollan eller ett par minus så kunde jag köra ca 2 mil sedan hade jag ofelbart en ispropp i förgasaren.
Jag fick stanna och vänta tills isproppen hade löst sig av värmen från motorn.
Spelar ingen roll om jag hade i K-sprit jag fick ofelbart en ispropp i alla fall. Var det riktigt kallt eller varmare än 1-2 plusgrader så hände det inget

Den sämsta bil jag någonsin haft var en Chrysler Grand Voyager 1992. Köptes ny. Automatlådan fick bytas ut, drivknutarna byttes på båda sidorna, motorerna till strålkastartorkarna fick bytas. Vid något tillfälle fick bilen bärgas på grund av elektronikfel. Stoppningen i framstolarna var urusel, säckade efter bara ett par tusen mil. Alla haverier samt att reservdelarna fick tas från Belgien gjorde att bilen tillbringade åtskilliga dagar på verkstad.

Förtroendet för bilmärket sjönk till 0 på kort tid.

hultarn skrev:

junkers: berätta gärna vad som krånglade. Är ju lite förvånad då de där brukar funka felfritt...

Orkar inte det var extremt många olika fel på den Avensisen, droppen var när bagaget innehöll 30 liter vatten, då skickade Toyota en Stockholmare som bedömde att det var rimligt att ersätta den med en ny bil.

Mistro Det var en konstig " elspecialist " du hittade. Det är inget konstigt med elsystemet på 9000. Det är nog den modell som är mest lik andra bilar. En 9-3 -03 hade jag förstått men inte 9000!

"Trasten": Grannen har meckat Saab sedan -50 talet och det han inte vet om märket är nog inte så mycket värt att veta.
Verkstaden som jag pratade med sa att de gärna tar in vilken annan bil som helst med elfel men inte just en 9000.

Vet inte varför det är så och sedan dess har jag hört många liknande historier ifrån både verkstäder och privatpersoner. Modellen fanns ju i många år och jag vet inte om alla var lika svåra men just den bilen som jag hade var maxutrustad och en kul detalj är att den skall ha varit den första med airbag på passagerarsidan ( ? ) Detta innebar att bilen saknade handskfack ;) ( måste ha varit ett intressant tillval då -94 ...airbag vs handskfack ) ;)
Felen var skumma med b.l.a vindrutetorkare som startade utav sig själva och sedan inte gick att stänga av,..spolarmotorn kunde när som helst starta och tömma hela behållaren,..elstolarna gick ibland att ställa OM förardörren var öppen,ibland inte alls och ibland fungerade de även med stängd dörr o.s.v

En verkligt fin bil för övrigt och jag hade tänkt att ha den som andrabil trots att den drack bensin som sjutton just för komfortens skull. Utav någon anledning så hade bilen inte Turbo vilket var lite synd då fartresurserna inte var så kul.
Till saken hör kanske att bil + rep stannade på ca 17000kr ( 6-7 år sedan ) men en sådan bil då var inte värd så mycket mer än kanske max 25000kr. Bonus i detta fall var skicket och utrustningen men med en massa knasfel så vågade jag inte fortsätta chansa.

Bilen hade haft 2 ägare innan och alla papper fanns kvar på service e.t.c ,...Bilen gick perfekt i 1 månad men sedan började konstigheterna,...fick hämta bilen på släp 3 gånger innan min släkting fick nog. ( han gav 40.000kr för vad som då verkade vara "Sveriges finaste 9000" )

Som sagt konstigt att vissa bilar gör så oavsett fabrikat medan andra bara fungerar trots vanvård i evigheter.

"hultarn" : En del bilar verkar inte kunna testas tillräckligt mycket som t.e.x hybrider och elbilar innan lansering eller så sysslar man med något annat som tar tid ;)

Nya Mitsubishi Outlander Hybrid visades ju redan -09,..Prius plugg-in testade motorjournalister i sitt färdiga skick 2 år innan lansering då Toyota först ville hinna köra ett par år med bilen innan lansering.
3008 Hybrid ( eller tekniken till den ) pratade man om och visade upp för 7 år sedan,..men hur många har sett en sådan live än idag? ( Frågade en handlare förra året 2012-03 ) om en 3008 som stod parkerad utanför men fick ett svävande svar,...6 månader senare stod den kvar och då hade de börjat fundera på att sälja den ....100.000kr mer än en helt ny 3008 Diesel blev priset )
Man kan inte direkt säga att det fanns något verkligt intresse i att sälja den ...

Det är häpnadsväckande vilka tester som görs innan lansering och ändå dyker det upp fel som tillverkarna inte hade en aning om ... ;)

Att torkarmotor/spolning går igång beror på överledning i en strålkastartorkarmotor. Det är ganska vanligt fel på den modellen! Som sagt, bilen är inte komplicerad. Jag är övertygad om att resten också hade gått att fixa till en rimlig peng. Synd att den blev skrot.

Jag har jobbat mycket med Saab, mest 99, 900 och 9000. De senare 9,3 och 9,5 har det inte varit lika mycket trassel med.
När det gäller just 9000 som är mest lik andra biler, som trasten skriver, så är det ändå några saker som jag inte gillar, t.ex. lagerstödet för främre länkarmsbussning som blir upplöst upp på ett par år, visserligen ganska billig och lätt att byta, men helt klart tillverkad av fel material.
Sedan att jobba med generatorn är inte kul med den placeringen som medför antingen en del blodvite, eller en väldig massa skruvande, men där är ju inte 9000 ensam.
Men att byta instrumentlampor kräver en ormmänniska eller att man tar ut vindrutan för att komma åt enkelt.

Jag har en kompis som har en 9000 av 90 års modell och som inte fått överdrivet bra skötsel men som är i förvånansvärt bra skick. Han kör inte så mycket, den har bara gått 20000 mil och jag förvånades när jag åkte med honom för ett par veckor sedan att den gick så fantastiskt bra.
Men i maj fick han problem med centrallåset, säkringen gick när han skulle låsa upp. Ok, han kom ju in i bilen med nyckeln, men han fick ju inte upp tanklocket så jag fick gå dit och öppna det inifrån bagageutrymmet.
"Tack, det här elfelet ska jag kolla omedelbart, får låta bli att låsa bilen!". Förra veckan var det dags att gå dit igen och öppna tanklocket. Det hör till saken att han är elektriker. ;-)

Men jag håller med crister_1 i hans fundering om hur man kan bli märkesfanatiker, jag har haft många märken, men jag har nog jobbat mest med Saab och det beror verkligen inte på att jag tyckt om det utan enbart för att hålla igång dem.
Däremot har jag trivts väldigt bra med att åka i dem.

De bilar som gett mig mest jobb annars är nog VW typ 1, de höll verkligen inte vad man lovat, Ok, många var rena skrotet och där jobbade man mest för att kunna få en liten förtjänst vid försäljning, men det var några nyare som ändå krävde en hel del jobb.

Men det värsta var nog en fransk bil som köptes nästan ny, sex månader och rena lyxåket där den stod och glänste.
Efter tre år var det rosthål i båda framskärmarna, Vid ca 2000 mil, alldeles efter garantitidens utgång började det väsnas i diffen. Det visade sig att man glömt en låskil till planethjulens axel som fick den att flytta sig axiellt!
Efter ca 4000 mil började det kvittra i motorn, av med ventilkåpan (11 skruvar och muttrar) och fram med smörjkannan till tvåans och treans vippor. Detta fick upprepas var femhundrade mil så länge jag hade bilen kvar, Det visade sig att kamaxelns mittlager hade vridit sig i blocket så smörjhålet "blundade"!
Ändå trivdes jag väldigt bra med bilen, den var bekväm, snabb och gick ganska tyst, dessutom var den väldigt praktisk, förutom bagagerumsgolvet som var av teakfärgad "Perstorpsplatta" med längsgående aluminiumlister.
Allt var tvunget att spännas fast rejält för att inte halka omkring. Hur tänkte man där?
Jag sålde den efter fyra år och 10000 mil, men det märkliga var att den fortfarande gick i trafik femton år senare.

Angående instrumentlampor på 9000 så när man har lyft bort överdelen på panelen kan man skruva bort två skruvar till instrumentet och lyfta ur det. Därefter kan man lätt byta lampor. Men det var lättare på 900, bort med högtalargaller så var saken klar!=)

Jag har genom åren mest åkt runt i gamla bilar av skiftande kvalitet. Där har bristerna främst berott på ålder och avsaknad av skötsel så jag kan egentligen inte klaga på dom. Jag hade en Simca 1508, underbar bil men rostade något kopiöst. Jag hade även en Mazda 929 som drog 4 liter olja Stockholm/Göteborg, vid avfarten till Göteborg började oljetryckslampan lysa. Jag har nu två Saab 9-5, en 02 och en 2010. Den äldre fick precis anmärkning på rostiga bromsrör så nu blir det lite jobb! =(

Ja det var synd "Trasten" men den hann som sagt var att byta ägare några gånger till som inte heller kunde få rätt på felen som uppstod så kanske hade den ändå passerat sitt bäst före datum. Kanske fick bilen ändå delvis fortsätta sitt liv genom att i delar rädda andra saabar.
Även om jag nu är ganska trött på gamla bilar så kan jag inte låta bli att titta på bilannonser i stort sett dagligen. Bilar som man har sålt för några år sedan för dyra pengar kan man plötsligt hitta för typ inga pengar alls och då vaknar förstås en massa känslor till liv.
Sålde en Galant kombi -00 för 100.000kr och den bilen var jag väldigt nöjd med,..nu kostar en likvärdig bil typ 10.000kr.
Liksom jag såg en 9-5 Aero -02 häromdagen för 12000kr ....menar,hur dåliga kan de vara nu idag?
Är de värda lite jobb och pengar eller får man mest bara en massa problem?
Det är ju inte mycket pengar men det kan ju snabbt ändå bli en dyr bil om man först måste byta en massa delar.
Bilar som har fyllt 30 eller mer har jag upptäckt har blevit dyra,..ganska ironiskt ändå när en 240-83 kostar mer än en V70 .... :) ( särskilt som man har rattat 240 för 20 år sedan som redan då var risiga ;)

Min sämsta bil...utan tvekan min V70D5 -05! Köptes 2009 och under 1,5 år bytte jag intercooler, nästan hela framvagnen, startmotor, tre(!) st framhjulslager, bromskivor plus ok runtom, handbromswire plus backar, samt en mängd hiskeligt skumma elfel. Trotts att bilen tidigare blev väl omskött när det gäller förebyggande underhåll, service, tvätt och vax, både av mig och den tidigare ägaren, så började skrotet dessutom få ytrost vid det laget, och det ser ju förjävligt ut på en vit bil kan jag ju upplysa om... ;) Det var så att vi blev förvånade dom gånger man tagit sig till jobbet eller stan utan att något nytt fel inträffat.

Bilen hade gått 15 000 när den inköptes och 19 000 när jag mer eller mindre fick skänka bort aset, haha ;). Volvo är ju inte heller den billigaste bilen att laga och det var snudd på att eländet ruinerat hela familjeekonomin. Jag har haft många märken, både tyska och franska bilar men aldrig haft större problem än att någon drivaxel gått på en VW och att en givare till ABS gick på en Pegga. Har ju haft många Volvo innan, dvs 240, 740, 940 vilka var helt ok men efter V70'n blir det ingen mer Kina-bil från Hisingen i vår familj... ;)

Ja, det är intressant att en bil kan vara uppskattad även om den jäklas. Många bilar har ju en speciell charm som egentligen inte går att mäta.
Spontant känns det som om V70N inte är något lyft kvalitetsmässigt jämfört med föregångaren, men folk uppskattar dem ändå.

Samtidigt som jag hade min 605 SV3.0 hade jag en 240 DL, det enda de bilarna hade gemensamt var förbrukningen, de låg båda strax under litern. För övrigt var de motsatser. 605:an var snabb, rymlig, bekväm, snygg, lättkörd, fin på vägen, Volvo var inget av det där...

Men, det var ändå på något lustigt sätt charmigt att kliva in genom den smala 240-dörren, sätta sig på det hårda sätet, grabba ett stadigt tag i ratten (tungstyrd) och låta B21:an ruska igång för att sedan trycka i en växel. Traktorkänslan var omedelbar...

Här kommer listan som skickades till Toyota innan jag fick bilen utbytt, då hade varje fel oftast inneburit mer än ett verkstadsbesök, obalansen 5-6 tex. Det hann även tillkomma ett fel mellan det att listan skickades och det att de kom för att byta ut bilen, det var just vattnet i bagaget.

I April 1998 fick jag min nuvarande bil en Toyota avensis denna bil har fram till idag haft följande fel/problem (199911):

1. Lister på sidodörr bak hade stor glipa och byttes nu efter 1,5 år så är det åter glipor på 2-3 lister.

2. Om man tog ut nyckel ur tändningslås och öppnade dörren kort efter varnade bilen för glömt halvljus trots att det var avstängt. En elektronikbox byttes.

3. Fjärrstyrningen till centrallåset tappade minnet, två gånger programmerades bilen om tredje gången byttes elektronikboxen sedan var detta ok.

4. Rost har uppkommit i höger framdörr i hörnet, färgen fastnade i gummilisten.
Detta är mycket bristfälligt åtgärdat genom att man har målat svart färg över skadan.

5. Torkararmar utbytta pga oljud.

6. Högtalare i en framdörr slutade fungera om det blev över 25 grader ute, åtgärdades genom att jag lät montera in andra högtalare.

7. Vibrationer vid inbromsning, åtgärdades genom att skivor svarvades om.

8. Obalans i hastigheter över 110km/h, åtgärdades genom att byta gummibussningar och länkararmar samt rattstång.

9. Skrammel i A-stolpar på grov asfalt, gummilist har anbringats mellan instrumentbräda och plasttäckning, skramlet finns fortfarande kvar.

10. Ventilationsutsläpp mitt och förare är så slappa att de ändrar riktning samt stänger sig själva vid körning på guppig väg, verkstaden har beställt nya men är ännu inte monterade.

11. Idag när jag skriver detta är bilen 1,5 år och ännu ett fel har uppstått , nu lyser varningslampan för airbagsystemet, jag ger upp.........

Oj, det var en diger lista! Påminner om den där Subarun vi läst om här.
Skönt att du till slut fick en annan!

Jag har haft två bilar som var riktigt dåliga, jag kan inte gradera vem av dem som var värst. Den första av dem var en Opel Commodore GS/E Coupé 1977 som jag köpte i december 1977 då den hade gått 1.200 mil. Jag blev lite misstänksam att bilen stod på en bilfirma redan vid en så låg mätarställning så jag kollade bilens bakgrund. Det visade sig vara en leasingbil hos ett företag som gått i konkurs och därmed kommit tillbaka till bilfirman. Så jag kände mig lugn och köpte bilen. Den gick bra i ett halvår. Men på semestern sommarn 1978 då den hade gått 2.700 mil stannade jag och min mor och rastade. När vi skulle iväg startade inte bilen. En snäll lastbilschaufför kontaktade en bärgningsbil och det blev transport till närmaste märkesverkstad. Där stod den ett par dagar och jag fick sen tillbaka bilen med en ny bensinpump. Den nya bensinpumpen höll i drygt ett år sen pajade den också. Dessutom gick listen runt takluckan sönder och innertaket höll på att ramla ned.

Jag sålde bilen efter 2,5 år då den hade rullat knappt 8.000 mil. Och det var i samma veva som andra oljeprischocken just hade brutit ut och ingen ville ha en bil med en bränsletörstig sexa under huven. Så det blev en dålig affär.

Nästa usla bil var en Volvo 740 Turbo 1987, en av de sista utan katalysator. Jag ville ha modellen utan katalysator p,g.a att den hade högre motoreffekt. Denna bil köpte jag helt ny i januari 1987. Vagnen hade jag beställt med bensindriven motor- och kupévärmare. Denna ställde till en massa trassel. Det var en ny version på värmaren som verkstaden inte fick någon ordning på. På något sätt rann det bensin tillbaka till värmaren när jag körde bilen på halvgas med resultat att bilen ryckte utav tusan. Jag lämnade in bilen fyra gånger för samma fel. Sista gången var jag skogstokig av ilska vilket jag också visade kundmottagaren. Jag är rullstolsburen och beroende av bilen. När jag bråkade med verkstaden så bekostade de taxi åt mig under tiden de hade bilen på verkstad. De fick tillkalla en expert från Volvo i Göteborg för att få ordning på bilen.

Men det var inte nog med det. Bilen var försedd med halvläderklädsel som började se sliten ut redan efter en sommar. Onormalt slitage sa verkstaden när jag klagade. Sommaren 1988 när bilen var 1,5 år gammal pajade AC:n. På den tiden hade bilarna (i alla fall Volvo) endast ett års fabriksgaranti så garantin på bilen hade gått ut. Jag försökte få till någon sorts goodwill från Volvo men det var kalla handen.

Jag hade den bilen i drygt tre år och körde 8.700 mil. Under den tiden stod bilen på verkstad sammanlagt 16 dagar utöver ordinarie service. Efter denna Volvo köpte jag en japanare. Även denna hade jag i tre år och körde 9.300 mil. Den stod inte en enda dag på verkstad utöver ordinarie service. Jag hade kanske otur med min Volvo men efter min 740 har jag aldrig köpt någon Volvo igen.