Jag är en så gammal prenumerant av tidningen Vi Bilägare så jag var med redan på den tiden när man fick papperstidningen gratis bara man blev medlem i OK. Men det är inte det jag vill debattera utan ett ämne som Vi Bilägare tar upp i princip i nummer efter nummer av tidningen. Nämligen att kunden köper en ny bil o upptäcker att det bara uppstår fel efter fel på bilen. I senaste numret var den en stackare som köpt en BMW 520D som råkade ut just för detta att fel efter fel uppstår på bilen o varken återförsäljaren eller importören bryr sig ett dyft om problemet. Samma sak med MBs rostskador under många många år. Våra svenska tillverkare SAAB o Volvo har ju också varit i blåsväder.
Vad jag tycker är tristast är att bilägaren på något sätt verkar vara totalt rättslös. H*n köper en bil för flera hundra tusen kronor men när det uppstår fel på bilen som är tillverkarens ansvar att felet uppstår så är bilägaren rättslös. Hur kan det ha blivit så?
Det bästa vi bilägare skulle kunna göra är naturligtvis att vi slutar köpa nya bilar. "Vi" säger jag... som aldrig någonsin har köpt en ny bil. Själv köper jag bara bilar för max 50K kronor. Oftast bara för runt 25K kronor. Har säkerligen haft ett 30-tal bilar under de 43 år jag haft kk men har faktiskt aldrig åkt på några större reparationer mer än för max 5K kronor på sin höjd. Dessutom - har jag faktiskt aldrig någonsin lämnat in bilen till den auktoriserade verkstaden utom när det gällt rena försäkringsskador utan jag har alltid lämnat in bilen till "verkstaden på hörnet" som jag oftast har varit kompis o polare med.
Så... vad är dina åsikter om det bedrövliga sätt som de auktoriserade verkstäderna o generalagenterna/importörerna behandlar många bilägare o deras bilar på?
Kommentarer
Har köpt ett 10-tal bilar nya och haft i oftast 3 år, helt ok kostnad. Skönt att välja själv och ha garantier.
Den egentliga anledningen till varför folk köper nya bilar förstår jag självfallet. Visst måste det vara en häftig grej att exakt välja lack på bilen, motoralternativ o exakt på pricken den utrustningsnivå man själv önskar. Där råder det inga tvivel om.
Vad beträffar värdeminskningen... köper du en bil imorgon för en halvmiljon kronor o bilen bara är värd 50.000 kronor om tre år så är självfallet inte detta något som kan läggas tillverkaren, importör eller återförsäljaren till lags utan det är ju bara ett bevis hur mycket marknaden dvs begagnat-bil-köparen är villig att betala för din gamla begagnade bil. Så där faller heller inga klagomål mot tillverkaren, importör eller återförsäljaren.
Vad jag ville belysa är i de fall där massa problem uppstår med bilen. Där bilen mer står på verkstad de tre första åren än att bilägaren kan bruka den. Min uppfattning är att i sådana fall ska bilägaren få en ny bil utan kostnad. Har tillverkaren tillverkat en bil som är av så bristfällig kvalitet så att fel på fel uppstår så är det enbart enligt mig ett enda sätt att avhjälpa felen o rädda den stackars bilköparen som lagt flera hundra tusen kronor på en bil - EN NY BIL!
Har själv upplevt exakt samma sak vad beträffar en plattTV o en dammsugare. Inom garantitiden gick dom sönder, jag vände mig till butiken som sålt dom. Dom tog hand om produkterna o inom en vecka ringde de o sa att jag skulle få nya produkter.
Likaså måste det till klarare besked om bilarnas rostskyddsgarantier. Vilket även kan läsas på sid 40/41 i senaste Vi Bilägare Nr 3/2013. I detta specifika fall gäller det en MB A150 av 2006 års modell där samtliga dörrskarvar är totalt smulats sönder av rost... trots 30 års rostskyddsgaranti.
Det låter ju otroligt förträffligt att det även finns nöjda bilägare. Vilket jag iof sig inte har trott annat heller för den delen. Som jag skrev ovan har jag full förståelse för just möjligheten att själv exakt bestämma utrustningsnivå. Att du dessutom är nöjd med servicekostnaderna låter ju mer som taget ur en sagobok. Just servicekostnaderna är väl ytterligare en sak som många bilägare reagerar kraftigt på. Att de är för höga... syftar jag på.
Men det är väl som det heter... det de förlorar på gungorna tar de igen på karusellerna.
Jag tycker att det är en mycket trevligare känsla att köra en ny bil än en begagnad. Varje gång jag hämtar ut en ny bil slås jag av hur mycket bättre den går än den gamla även om det är samma modell. Oftast är en ny årsmodell uppdaterad och förbättrad på flera punkter. Jag har bara köpt japanska eller koreanska bilar de senaste 20 åren och jag har inte haft några större garantireparationer med ett enda undantag (Toyota HiAce 2007). Jag är säker på att man har klart högre driftskostnader på en gammal bil än på en ny. Jag har alltid haft åsikten att duger inte bilen åt den första ägaren längre så duger den inte åt mig heller möjligen med undantag för dyra lyxbilar jag inte skulle har råd att köpa nya. Men å andra sidan har jag aldrig ägt någon sådan. Det jag pratar om är bruksbilar, inte vetran- eller hobbybilar.
Peter "Jag har alltid haft åsikten att duger inte bilen åt den första ägaren längre så duger den inte åt mig heller", ja det kanske gäller dig, men det gäller säkert inte alla.
Man kan ju byta bort en förträfflig bil p.g.a. ändrade förutsättningar och den bilen kanske passar nästa ägare perfekt.
Sedan en annan sak som gäller vid köp av en ny bil.
När det gäller en helt ny modell så kan man ge sig sjutton på att den inte är färdigutvecklad utan man ska agera testförare åt tillverkaren och detta utan att få någon form av kompensation utan enbart förargelse och besvär.
Jag har råkat ut för detta några gånger med helt olika märken innan jag lärde mig att aldrig köpa första årsmodellen av en helt ny modell.
Väntar man ett år eller två får man visserligen inte visa upp sig i en helt ny modell, men man slipper oftast en mängd barnsjukdomar.
Problemet som uppstår om alla slutar köpa nya bilar är ju att begagnatmarknaden försvinner...
Tur för oss andra att det finns de som hela tiden vill ha nytt :-)
När det gäller japanska och koreanska bilar vill faktiskt påstå att barnsjukdomar i stort sett har försvunnit. Däremot finns det alltid utrymme för förbättringar. Min nya H-1 är klart bättre på många punkter än den gamla utan att jag kan säga att den hade barnsjukdomar.
Jag byter inte bil så ofta för att tätare bilbyten blir en stor finansieringskostnad och kostnaden för bilarnas värdeminskning blir dyr vid täta bilbyten. Inbytes priset på en ny bil har en avsevärt brantare kurva än försäljningspriset som handlaren sen tar för en bättre begagnad bil. Prisskillnaden för en bil med nypriset runt 200 000kr och en ca 2år/3000-4000 mil är för liten tycker jag och betalar lite mer för nybilskänslan och tryggheten gällande garantier och bilens tidigare historik.
Jag byter bil var 4-5 år för man lever bara en gång varför ska man hålla på att snåla och tänka på varje krona... Lev som en miljonär och dö som pank,
Jo Pär, men många försöker leva som miljonärer även när de är panka.
Och för alla dessa är det kärvt......
Absolut, man ska ju inte gå till överdrift ;) Men det jag försöker säga är att man ska inte snåla om man har pengarna, man måste leva lite och inte lägga pengarna på hög... Lev och må under tiden du kan, livet gå inte i repris!
Jag tycker de nyare bilarna skrämmer mig lite. Inte så att de upplevs farliga, men de är ju mer och mer tillkrånglade, och sämre och sämre för gördetsjälvaren. Felkoder och krångel.
Jag kör nog vidare med min gamla Cittra ett tag till och fasar för den dagen bilen måste ersättas...
Har köpt ny bil en gång, ny MC två gånger - det får räcka.
Håller med Hultman, jag har köpt ny bil en gång bara för känslan men jag kan inte säga att jag känt större glädje över den nya bilen jämfört med de begagnade jag köpt. Ny eller begagnad spelar faktiskt ingen roll så länga man är nöjd över sitt köp. Skillnaden är bara att man inte betalar det stora värderaset som sker de ca 3 första åren.
Man köper så bra eller dyr bil man tycker man har råd med. Ingen åker väl i en gammal skrothög därför att det är kul. Jag skulle åka Bentley eller Rolls Royce om jag hade råd.
Det handlar inte helt om man har råd Peter utan det handlar mest om hur mycket man vill lägga av sina skattade intjänade pengar på något som har så stort värderas som en bil. I alla fall när det gäller vardagsbil.
En entusiastbil kan man förstås lägga mer pengar på eftersom de oftast behåller sitt värde eller till och med ökar det.
Men ekonomiskt är det oftast vanvett att köpa nytt.
Med det stora utbud av begagnat som vi har finns det ofta en bra möjlighet att hitta det man vill ha om man letar.
Speciellt om man köper en leasingbil som ju ofta bara är tre år kan man ju göra en väldigt bra affär och extra bra är det ju om man känner den som haft bilen tidigare.
Men det är klart att det är något visst att sitta hos nasaren och bocka för det ena och det andra i tillbehörslistan för att få en smärre chock vid sammanräkningen. Men efter att man har svalt tillbaka hjärtat till sin rätta plats och börjat pruta, som man ju måste göra, skriver man ju oftast på ändå.
Jag har en granne som för några år sedan köpte en ny 9-5. Hon var nybliven pensionär och ville ha en likadan som min i samma färg.
Hon satt och bockade för så mycket som hon trodde var vettigt och trevligt och fick just den där chocken vid sammanräkningen.
Hon stönade och skulle just börja stryka tillval när försäljaren reste sig, klappade henne på axeln och sa: "träfracken har inga fickor!" .
Hon skrev under direkt.
Jag har tänkt på det här ibland och försäljaren tog ju en väldig risk, eller också var han väldigt duktig, med god erfarenhet av sina kunder.
En 3 år gammal bil som är välskött ger ju faktiskt ganska mycket nybilskänsla ändå och då har den rasat det värsta i pris och man får en ganska fin bil till billigt pris.
Japp yngste sonen köpte den äldre broderns leasingbil när han bytte efter tre år. Han kände ju till fullständig historik, fick en nyservad Saab till ett vrakpris, det var när Saab stod som lägst, vilket innebär att den är värderad högre idag än när han köpte den.
Märkligt.
Men såna affärer är nog svåra att upprepa.
Men man har ju räknat med att bilens värde halveras vart tredje år och det stämmer ganska bra utom på de dyrare där värdeminskningen går snabbare och inte alls på vissa entusiastbilar där det går långsammare eller inte alls!
Alltså om man köper en ny bil för trehundra tusen har man tappat etthundrafemtio tusen på dessa tre år eller 4167:-/månad eller ca 140:-/dygn !!! Och detta bara i värdeminskning, sedan kommer ju allt annat till.
Hårresande.
Ändå finns det många som anser att 0,1l/mil i lägre förbrukning motiverar ett bilbyte.
Men hur många räknar så?
Nej saabnisse bensinförbrukning motiverar inte ett byte men när det börjar bli kostsamma reparationer så kan ett byte vara ett bättre alternativ.
Jag vill nog ändå påstå att en tre år nyare årsmodell har ganska många förbättringar även om det i grunden är samma bil. Är det en helt ny modell så har den säkert mycket ny teknink uch utrustning som tidigare modeller saknar. Jag skulle inte tveka en sekund att köpa en helt ny modell även om det finns en liten risk för barnsjukdommar. Köper man dessutom t.ex en japansk bil är risken i stort sett noll enligt min erfarenhet.
Ja Peter det är ju upp till var och en hur man gör sina bilinköp.
Du är nöjd med ditt sätt och jag är nöjd med mitt sätt.
Huvudsaken är ju att man trivs med sitt bilköp.
Peter du kommer inte kunna övertala dom svenskaste svenskar (tråkiga?) att det är bra att köpa ny bil... För du har nog bott för länge utanför detta land, här är man inte som i resten av världen ;)
Om man skall kallas Tråkig för att man inte vill slänga upp 300.000-400.000 på en ny bil så får man väl vara det då.
Jag har försökt att räkna lite ekonomiskt på det här och det innebär att det blir väldigt kostsamt att hålla sig uppgraderad till det absolut senaste.
Jag har jämfört en del helt nya bilar i samma klass som min gamla Saab och försökt värdera det jag skulle få vid ett byte och jämfört med vad det skulle kosta.
Jag har kommit fram till efter att ha provat några av dessa bilar att det absolut inte är försvarbart med ett byte, för en bråkdel av kostnaden kan jag göra en uppgradering som prestandamässigt slår ut de flesta.
Nu är inte det så intressant, jag har andra kriterier än prestanda, den bil jag har går tillräckligt fort för att ge mig fartböter, det som är viktigare är komforten, men inte heller där har jag hittat något bättre förutom i- och ursteg som jag nämnt tidigare.
Där är V70 något bättre och likaså tycker jag den är något tystare, men det kan bero på däcken.
När det gäller bränslekostnader kan jag aldrig vara med och skryta om hur snålt den går, ok jag har varit nere på 0,7, men då var det extrem snålkörning med barnbarnen på en utflykt i Bergslagen, vanligtvis ligger det mellan 0,85 och 0,95 och då är det ändå mest landsväg.
V70, som har stora dieseln är ju snålare, 0,65-0,75 på samma körning.
Så jag håller med Hackenbush, jag kallar mig väl också tråkig.
Hämtade ut "min" nya A4 Avant 2,0 TDI Quattro med automat och lite annat "lull-lull" i fredags. Fullständigt onödigt, min A5 hade utan problem rullat vidare ett antal år. Ekonomiskt idiotiskt. Fullständigt hjärnsläpp.
Varför då då? Är jag knäpp? Sannolikt. Men nu är det ju tjänstebil jag kör, säger ni. Rätt. Men eftersom jag äger firman, så belastar mitt nybilsköp mig själv. Varför gör jag som jag gör då? Och varför låter jag mina anställda göra samma sak?
Svaret finns dolt i att ett företag har en budget och där går bilkostnaden in som en summa som är konstant, tack vare leasingförfarande. Således blir det frestande att byta bil med jämna mellanrum. Gärna då vart annat år, då det i VAG:s fall sammanfaller med att garantin går ut. (Det är av samma fall som KIA och Mazda faller bort;-))
Men slutligen är det väl så; det är riktigt kul att köra en ny bil ut ur bilhallen oavsett vad det kostar. Men smart? Nej.
Jag håller med Hackenbush om att 3 år "gamla" bilar är vettig affär (minst dyr...). Man kan ofta köpa bilen för runt halva priset mot ny, men den är fortfarande relativt fräsch (kan förstås variera).
Men, var och en gör som den vill. Jag har bekanta som byter varje år, det är deras pengar = inte mitt problem.
Jag förstår dig fullt ut Audi, jag skulle känna mig tvungen att göra samma sak.
Och visst är det kul med en helt ny bil, men ändå har jag känt en viss saknad efter den jag lämnade!
Inte varje gång, det kan jag erkänna, jag har haft skräckexemplar som det kändes skönt att blib av med.
Det är helt klart att en fabriksny bil har en högre värdeminskining än en beg.bil men även en hyfsat ny beg.bil förlorar en hel del i värde. Köper man en tre år gammal bil och behåller den i tre år så är den altså sex år när man vill sälja den igen och då kan det inte finnas mycket värde kvar om det inte är en verklig lågmilare eller en exklusiv samlarbil.
Peter, som jag skrev i #19 så brukar man räkna med en halvering av värdet vart tredje år och det stämmer ganska bra.
Köper man en bil för 300000:- så går det att köpa samma efter tre år och 4-5000 mil för 150000:- och efter sex år och 9000 mil för 75000:-, därefter blir det svårare med värdering, då kommer främst skick, efterfrågan och utveckling på just den modellen att spela in.
Naturligtvis finns det bilmärken och modeller som avviker från denna schablon och det är ju upp till var och en om man vill offra ca 4200:-/månad i värdeminskning för en helt ny bil de första tre åren eller om man köper en treår beg. och blir av med 2100:-/månad.
För många är det ju värt de pengarna för att åka nytt, men ekonomiskt är det inte särskilt smart.
Men mycket beror ju på hur mycket man kör per år också.
Är man uppe i 10000 mil/år finns inte så mycket värde kvar efter tre år!
Men jag vet taxibilar som efter fem år och 80000 mil ändå gått för ganska höga belopp och det kan tyckas vara märkligt.
Jag har talat med några åkare om detta och de tycker inte att det konstigt, de ansåg att bilen de bytte ut var i ett väldigt bra skick med i princip alla slitdelar utbytta.
"Jaha! Men stolar, klädsel osv?" "Inga problem, det brukar hålla bra"!
Nja, jag undrar, men jag har träffat ett par som köpt gamla taxi, det är nu många år sedan, de var ändå nöjda med sina affärer.
Varför slickar hunden sig mellan benen? För att dom kan!
Egentligen lite samma sak med bilköp. Varför köper man nytt? För mig handlar det om att jag anser mig ha råd med detta och att det är värt såpass mycket för mig att ha ett bekymmersfritt bilägande.
Efter att ha harvat i begagnatträsket så vet jag av erfarenhet att det kan bli dyrt där också med reparationer och annat.
Det enda problem jag har med att köpa nytt är att nybilscharmen försvinner så fort, min nuvarande bil har jag haft ett år och nu börjar det suga rejält i bilbytartarmen igen!
Nej, AL, jag jobbar inte med media. Det har du fått helt om bakvagnen;-) Jag finns i Göteborg och jobbar med utrustning till livsmedelsindustrin.
Jag tyckte att min gamla Hyundai H-1 (2009) som gått drygt 30000 mil gick mycket bra ända tills jag körde min nya. Den nya som levererades på julafton är otroligt mycket bättre på nästan alla punkter. Skillnaden är helt otrolig. Motor, växellåda, koppling, bromsar, bränsleförbrukning, bullernivå. T.o.m bilstereon med bluetooth har mycket bättre ljud. Den nuvarande modellen av H-1 som kom 2005 har utvecklats och förbättrats otroligt mycket under åren jag tror nog att det även gäller många andra bilar också. Även om man får betala för nöjet så tycker jag att det är värt det.
För min egen del så köpte jag min Superb, när den var ett år gammal och hade gått knappt 300 (!)mil. Bilen var alltså knappt inkörd och ändå kostade den 70000 mindre än en ny. För mig är det en no-brainer. Kan jag hitta en bil som gått relativt lite och är ett eller ett par år gammal med den utrustning jag vill ha så köper jag den före en ny alla dagar i veckan. Nu när det finns sajter som bytbil.com och blocket så är det ju inga problem att hitta begagnade bilar om man letar lite. Jag tycker den ekonomiska besparingen är väl värd den tid man måste lägga ner på att hitta "rätt" begagnad bil.
Att köpa en ny bil som stått i bilhallen ett tag hos bilförsäljaren, kan bli lika biligt som att köpa den begagnad.
Alfan jag köpte är ett lysande exempel på det.
(Nu får förståsigpåarna tycka vad de vill, jag blev nöjd i alla fall)
Hmm, jag har råd att köpa ny bil, men kommer förmodligen aldrig att göra det. Även om det säkert är en underbar känsla att "plocka ihop" sin bil från scratch, så skulle jag gråta blod över värdeminskningen... Sätt i kortet i läsaren/nyckeln i tändningslåset, och *poff* så försvann 10 000:- bara sådär. Jag är inte alls någon "entusiast"; det viktiga är att bilen tar mig från punkt A till punkt B. Är den blott ett par år gammal men i nyskick så blir jag glad. :)
För mig finns 2 alternativ. Notera att priserna i jämförelsen är ca priser som avrundats baserat på den prisbild på begagnade bilar som jag har erfarenhet av.
Alternativ 1 köp en ny bil för 200 000kr och kör den i 10år/20000mil sälj den privat för 15000kr kapitalkostnad:185000kr
Alternativ 2 köp en 3år/5000mil bil av samma model som den nya för 130 000kr av en bilhandlare sälj den efter 5år/10000mil privat för 30000kr köp en 3år/5000mil bil av samma model för 140 000kr av en bilhandlare sälj den för 35000kr efter 10 är. kapitalkostnad 10 år alternativ 2: 205000kr
Jag anser att det är varje bilbyte som kostar. Alternativ 3 är att köpa en 3år/5000mil bil och köra i 10 år, men jag anser att på en modern bil ökar risken mycket för dyra reparationskostnader efter 10 år eller 20000mil.
Synpunkter på det?
Köper alltid bara nya bilar. Byter kanske var tredje år. Gillar att välja helt själv vilken extrautrustning och hur de ska se ut. Också skönt att veta att ingen annan äcklat sig i den. Och att den går bra och att garanti finns.
sist köpte jag en bil som gått 300 mil endast så alla garantier och annat fanns kvar men bilen var nedsatt med 40.000:- jämfört med en ny med samma utrustning. Tyckte det var en bra affär.
Nja, jag får ju 40000:- i rabatt på min fabriksnya, så man ska nog jämföra en ny färdigprutad med det man betalar för en lätt begagnad.
I början finns det ju en del ekonomiska fördelar med nytt som man tappar på en begagnad.
Garanti, nya däck, halvförsäkring, slipper besiktning mm
Ja Junkers, men din nya kostar drygt dubbla jämfört med Hackens Skoda så jämför inte äpplen med päron... På Skodan finns definitivt inte lika mycket prutmån. Och har den lätt begagnade gått 300 mil, som Hackens, så finns ju ofta en hel del kvar av alla former av garantier och gissningsvis är inte däcken speciellt slitna efter 300 mil.
Man kan fundera vad som är poängen att väcka liv i en fyra år gammal tråd och vem som gör det.
Var står det Skoda och Skodor kan lätt kosta 400000:- numera...
Men ok efter slagning och Skoda rapid så var det en bra rabatt.
Där håller jag helt med!
Junkers - Skoda Rapid om jag inte missminner mig. Han har skrivit om den flera gånger.
F ö håller jag med om att det är lite konstigt att väcka liv i en så gammal tråd - utan egentlig orsak kan man tycka...
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.