Eftersom det dyker upp en hel del åsikter i olika trådar om just Saabs lösningar av vissa konstruktioner där de skiljer sig från vanligare lösningar, på gott och ont, tyckte jag att det var intressant att samla lite åsikter under en särskild tråd.
Jag tycker att det vore roligt att hämta in lite erfarenheter här.
Kommentarer
I tråden om Opels dystra måndag skrivs det bl.a. om bromsar på 99 och äldre 900.
Det var ju inte Saabs konstruktion, samma typ fanns på t.ex Rover och de krävde en speciell behandling, särskilt vid byte av belägg och de krävde ganska mycket underhåll för att handbromsen skulle fungera.
Man ska komma ihåg att Saab hade mycket goda kontakter med engelsk industri på den här tiden och det kanske var därför det blev Girlings bromsar.
En erfarenhet jag senast kom i kontakt med på förmiddagen i dag är kupéfilter-placeringen på flera Saab-modeller som senaste 900 och senare 9-3 (där tex de ofta fastrostade vindrutetorkar-armarna måste demonteras) eller 9-5 som sitter dumt placerat under handsfacket som man som tekniker får ligga dubbelvikt för att byta, sånt ger inte nöjda mekaniker när man borde veta vid konstruktionen att detta åtminstonde ska bytas varannan service... :(
Till Saabs "försvar" ska dock sägas att det finns vissa bilar detta är ännu sämre på (tex Volvo V50 och nyare V70 som sitter idiotiskt innaför gaspedalen där bla. demontering av denna krävs trångt och dubbelvikt) men det hjälper inte mycket då man vet att det går att lösa betydligt enklare service-mässigt hos vissa andra.
Detta är något jag kom på nu på direkten men jag kan nog komma på mycket mer i detta ämne om ni nu vill veta service/reparations-mässiga konstruktionslösningar och erfarenheter av detta.
Fixa handbromsen på SAABar var nästan min specialite när det begav sig, dom flesta bilar har ju samma konstruktion bak idag.
Meka SAAB annars var ju sällan roligt, man blev alltid väldigt skitig, en SAAB som inte läkte olja var det nått fel på, men man slapp svetsa rost på dom i samma utsträckning som andra bilar, det var begränsat till stötdämparfästet bak, och bärarmsinfästningen fram, det helt släta golvet var sällan rostigt.
Det jag gillat mest hos SAAB är en mycket simpel liten sak, lampan bakom bakspegeln !! En genialisk placering för en lampa när man ska läsa en karta eller liknade, och den går att ha på även fast man kör i mörker.
När jag fick körkort i början av 80 talet sladdade man själv runt i gamla Oplar och Fordar, men inför en fjällresa fick jag låna morsans 900 GLS CC Automatic, man var lite skeptisk, den gick ju inte ens att göra en handbromssladd med, ritktig tråkbil.
Men vädret var sämsta tänkbara resedagen, det snöade enorma mängder, bilar låg i dikena över allt, men 900an gick som en pansarvagn genom snövallarna.
Broms och bränslerör låg inne i bilen, mycket smart ide.
Nu har jag inte plockat med nyare Saab:ar, men däremot väldigt mycket med min 99, och den var full av konstigheter.
Även rena konstruktionsmissar, som att de bilar som hade de tjockare dörrinnersidorna, hade samma ryggstöd som de med tunna dörrsidor, med den påföljden att ryggstödet klämdes fast när det var nerfällt.
Det blev så hårt spänn att det inte gick att öppna dörren inifrån!
Mekanismen bara sviktade... (var den där speciella öppningen som skulle tvinga personen att använda "rätt" hand, och därmed titta bakåt per automatik)
Enda chansen att ta sig ut, var att veva ner rutan och sedan öppna utifrån, vilket var svårt, man har ju liksom ingen kraft.
En annan korkad sak var placeringen av reservhjulet som inkräktade kraftigt i luckans öppning, varför inte lägga det under golvet som på andra bilar?
Och avbländningen som ställde om mellan hel och halvljus varje gång man ljustutade, så när man slog på lyset var risken stor att man körde omkring med helljuset på! Märkligt..
En sak hade dock bra: sidobackljuset (på 900 Turbo)! Tyvärr prutades det bort ljudlöst med åren...
Kan också tillägga att enda gångerna jag varit nära att köra av vägen, var just med 99:an. De ville inte gärna svänga! Tur nog klarade jag mig med ett smärre dikesbesök med halva bilen.
Problemet med att ha handbromsen fram som jag förstått det är att bromswirena inte tycker om större rörelser som blir fram eftersom man styr med framhjulen. Citroen (jag har en XM) har också haft handbromsen fram, och det är lite av ett problem, men för mig har det funkat bra.
Jag kan inte minnas att själva vajern var nått större problem, det var mest att mekaniken rostat ihop och att fjädern var för klen för att dra tillbaka armen, och då funkar inte självjusteringen.
Sidobackljuset var väl inte specifikt för turbobilarna ??
Jag hade problem med anliggande/kärvande bromsar både fram och bak på min Saab.
Men, wirarna funkade. Det fick man vara glad för, det var så mycket annat inte funkade.
Startmotorn funkade ibland
Lykttorkarna gick hela tiden
Vindrutetorkarna skar i spindlarna
Backspärren gick i baklås
Motorn drog mycket olja
Diverse elfel
mm
Orkade bara 6 månader, och bytte sedan bort den mot en Granada 2,8i
Vet inte vilka versioner som hade sidobackljuset, jag hade det på 900 Turbon i vart fall. Tror att det fanns även på 9000. Bra grej var det!
Fd svärfar åkte en tidig 900 turbo i över 25.000 mil, på hyllan i garaget hade han 4 st havererade turboagregat när bilen såldes.
När jag var liten hade vi ingen personbil, utan åkte i farsans lastbil, men när syrran föddes -68 blev det lite trångt i hytten. Jag var bara 6 år men hade ett stort bilintresse, och när farsan skulle köpa bil sa mamma och jag i kör "Vi vill inte ha nån plutt plutt SAAB"
Givetvis släpade farsan hem en SAAB 96a, tror det var en -64. Denna uppföljdes av en -66 långnos med 3 förgasare. Ingen blev lyckligare än jag när denna byttes ut mot en Opel Rekord Coupe -66, riktigt elegant kärra, vit med knallrött fuskskinn. Men lyckan blev kortvarig, morsan tog körkort, men hade problem med att hålla reda på 3 pedaler, så det blev åter en SAAB, en 99 -72a automatic med 1,85 motorn, en övningsbil för taxiförare, gul med en svart rand på, motorn revs och fick ny topplockspackning, vattenpump och topplocksskruvar i förebyggande syfte, den gick länge sen och byttes mot 900an jag skrev om tidigare.
99an rostade inte alls, far gav den en rostskddbehandling, och den gula färgen verkade mycket motståndskraftig.
Jo, 99ans bromsar var berömda.
De första modellerna från 1968-1974 hade ju handbromsen verkande på små trummor i framhjulen och där krävdes det verkligen att de var rätt justerade och med fräscha belägg för att fungera.
Speciellt besvärligt var det för modeller fram t.om.-71 som hade frihjul, då gällde det att parkera i nerförsbacke eftersom handbromsen inte orkade hålla bilen i särskilt mycket uppförslut.
Men de som tänkte sig för spärrade frihjulet vid parkering.
Den engelska Ricardomotorn som fanns fram till -72 var ju ofta besvärlig med läckande toppackning och med en egendomlig lösning på topplocksskruvarna som ofta medförde att de måste kapas med ett bågfilsblad för att det skulle gå att lyfta toppen.
Jag hade en -70 som hade toppen lyft sex gånger på sextusen mil, visserligen en gång i onödan genom en dålig verkstad, men ändå.
Nästa 99a gick 30000 med ett lyft, men det var onödigt och berodde på en trimning.
Jag har haft några till men utan några speciella fel.
När det gäller tändningslåset var det ju ett arv från 96 som ju hade rattväxel och där växeln måste läggas i backläge för att nyckeln skulle kunna tas ur.
När 99an kom flyttade man då ner låset till mittkonsolen och behöll samma idé.
Det var egentligen inte så tokigt tänkt, men utförandet var mindre bra.
Dels var en liten fjuttfjäder i låset underdimensionerad och när den gick av blev det problem.
Sedan var själva infästningen av låset underdimensionerad så att det var väldigt lätt att starta motorn genom att vrida sönder hela låset.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.