Nästa artikel
Laerdalstunneln - Ett norskt världsrekord
Resor

Laerdalstunneln - Ett norskt världsrekord

Publicerad 14 augusti 2006 (uppdaterad 23 september 2010)
En grotta. En soluppgång. Ett skimmer av blå glaciär. Det tar 20 minuter att åka igenom världens längsta biltunnel. Och det blir inte ens långtråkigt. Norrmännen har äntligen fått sin fasta förbindelse mellan Oslo och Bergen, oberoende av väder och vind.
Den 27:e november 2000 invigde kung Harald Laerdalstunneln. Därmed var
ett 25 år långt projekt slutfört. Redan 1975 tog norska stortinget ett
principbeslut om en stamväg mellan Oslo och Bergen. Europavägen skulle
dra fram genom inlandets minst väderkänsliga område. Ã-ver Filefjell.
Det
har aldrig varit enkelt att bryta väg i Norge. Fjord och fjäll ställer
till problem. Omvägarna är långa och krokiga. Och när fjällen väl
besegrats har det för bilisterna antingen handlat om hisnade
upplevelser på branternas serpentinvägar eller ångestladdade färder
genom mörka tunnlar.
Europaväg 16 är unik. Andra halvan av sträckan
mellan Oslo och Bergen har närmare 50 tunnlar. Innan världens längsta
biltunnel stod klar var trafikanterna hänvisade till vattenvägen över
Sognefjorden, en nära tre timmar lång tur med bilfärja mellan Laerdal
och Gudvangen, eller en sommaröppen väg över fjället.
 - Nu är äntligen E 16 vår mest pålitliga väg genom fjällområdet, säger Jan Nordgulen som varit byggledare för Laerdalstunneln.

20 minuter
När
fjällmassivet mellan Laerdalsfjorden och Aurlandsfjorden kunde besegras
via den 24,5 km långa tunneln var den viktigaste länken klar, en
transportled utan färjeöverfarter mellan Norges två största städer. Men
ännu återstår problem att lösa, en uträtning av vägen och ett par
tunnlar genom delar av Filefjells massiv.
 - Här drar vägen fram på
drygt 1000 meters höjd, men under de senaste tio vintrarna kan jag bara
påminna mig om att vi tvingats stänga av vägen några timmar, säger Jan
Nordgulen. Då är det betydligt mer osäkert att färdas på vägarna över
Hallingsskarvet eller Hemsedal.

Den bofasta befolkningen vid de
båda tunnelmynningarna i Laredal och Aurland har tack vare tunnelns
tillkomst kommit närmare varandra också socialt.
Tidigare stod
fjället i vägen och många brydde sig bara om att besöka varandra under
några få korta sommarmånader. Nu tar det bara 20 minuter genom tunneln.
Och det bästa av allt är att tunneln är avgiftsfri.
Då har ändå
Laerdalstunneln kostat 930 miljoner norska kronor att färdigställa,
eller 38.000 kronor per meter. När tunneln invigdes under pompa och
ståt var alla inblandade stolta och berörda. Men när den tyska
bilistorganisationen ADAC nyligen underkände säkerheten i många
europeiska biltunnlar, däribland Laerdalstunneln, fick Statens vegvesen
ta emot mycket kritik.

Vi sitter inne i Jan Nordgulens
byggbarack vid tunnelmynningen i Aurland och försöker att reda ut
begreppen. ADAC riktar in sig på att Laerdalstunneln saknar
videoövervakning, högtalarsystem, automatiskt brandlarm och att det
inte finns någon alternativ evakueringstunnel.
 - För det första ska
vi komma ihåg att vi har en årsdygnstrafik på 1000 bilar vilket inte är
jämförbart med de 100.000 bilar som passerar genom tunnlarna i
Mellaneuropa, säger Jan Nordgulen. Vi räknar inte med att bilköer ska
uppstå. Om en dramatisk olycka sker mitt inne i tunneln kan vi
teoretiskt leda ut bilarna via vår ventilationstunnel.
Jan Nordgulen
påvisar att det finns brandstationer på ett avstånd av 2 respektive 6
km från de båda tunnelmynningarna. Tankbilarna har kapacitet att ta
12.000 liter vatten.
 - Följ med in i tunneln ska jag visa hur vi ser på säkerheten.

Tre grottor
Vi kör in från Aurlandssidan och noterar genast att tunneln är väl upplyst.
Var 125:e meter finns brandsläckare och var 250:e meter nödtelefoner.
Redan
efter sju km möts vi av ett starkt ljusblått sken. Vi har kommit till
den första av tre insprängda fjällgrottor. Här är det möjligt att
stanna vid en större parkeringsficka. Temperaturen här inne är 15
plusgrader och luften lätt att andas. Jan Nordgulen vill att vi testar
nödtelefonen. Jodå, vi får svar inom några sekunder.
 - Inne i
larmcentralen i Laerdal får de genast upplysning om vår position, och
även exakt var en brandsläckare lösgjorts. I samma stund tänds
stoppskyltar som förhindrar att fler fordon körs in i tunneln. De som
redan befinner sig i tunneln får besked att de ska svänga runt på
vägbanan eller vid vändplatserna och åka tillbaka mot tunnelmynningen.
Vid brand sörjer ett effektiv fläktsystem för att den giftiga röken pressas ut i ventilationstunneln.
 -
Med en hastighet av 6 m per sekund tvingar vi röken i riktning från
båda tunnelmynningarna in i ventilationstunneln där hastigheten ökar
till 10 meter per sekund, berättar Jan Nordgulen. Vi har minimerat
riskerna med fallerande fläktsystem genom att vi har flera olika
leverantörer av ström.

Norrmännen har inte valt att satsa på ett
högtalarsystem på grund av eko och rundgång. Istället uppmanas
trafikanterna att slå på bilradion innan de kör in i tunneln. Vid larm
avbryts det ordinarie program och besked lämnas om det aktuella läget.
Tilläggas ska att mobiltelefonerna fungerar alldeles utmärkt trots att
vi har 1400 meter berg över våra huvuden.
Fjället har vissa
sprickzoner och under byggtiden inträffade ett större ras. Rasområdet
fylldes med betong och en ny tunnel borrades genom sten- och
betongmassan. För att utjämna trycket är tunnelväggar och tak
förstärkta med totalt 200.000 galvaniserade stålbultar, 2,5 till 5
meter långa. Vidare har 45.000 kubikmeter stålfiberarmerad sprutbetong
använts.

Luften
inne i tunneln är sällsynt bra. Detta är möjligt tack vare en
högteknologisk reningsanläggning som är insprängd i berget 9,5 km från
Aurlands tunnelmynning.
Stora fläktar pressar luften genom ett
elektrostatiskt filter och ett tråg med aktivt kol för att rena från
damm och kvävedioxid.
Högsta tillåtna hastighet genom tunneln är 80 km/tim. Fasta övervakningskameror registrerar om någon kör för fort.
 - Värsta fortköraren så här långt noterades för 180 km/tim, poängterar Jan Nordgulen.
Trafiksäkerhetsmässigt
känns det tryggt att bila genom Laerdalstunneln. Jämfört med vanlig
nattkörning ute i det fria är det mer upplyst här. Dessutom påverkas
inte vägbanan av väder och vind. Vi behöver inte heller oroas för
viltvarning.
Totalt finns det 15 upplysta vändplatser längs sträckan
varav tre större för långtradare och bussar. Personbilar kan vändas
varsomhelst på vägen.

Intressanta alternativ
För
att reducera olustkänslan att bila i en drygt två mil lång tunnel
utsattes testpersoner i simulatorer för olika ljusupplevelser. I de
stora fjällgrottorna upplevdes det gula ljuset från en soluppgång och
det blå himmelstaket som mest harmoniskt.
 - Syftet med de stora
fjällgrottorna är att göra resan mindre monoton, säger Jan Nordgulen.
Nu blir istället tunneln uppdelad i fyra sektioner, eller kalla det
fyra småtunnlar.
För de trafikanter som ändå lider av klaustrofobi
finns det ett par mycket intressanta alternativ, åtminstone under
sommarhalvåret. Vi Bilägare testade i slutet av maj vägen över fjället
på tunnelns tak. Då hade Snövegen på 1300 meter höjd just öppnats för
trafik med meterhöga snövallar längs vägkanterna.
Statens vegvesen
kommer också under sommartid ha den gamla förbindelsen med bilfärja
öppen i begränsad omfattning. En tre timmar lång tur mellan Laervik och
Gudvangen på Sognefjorden är en upplevelse med livskvalitet.
Detta
med livskvalitet kan inte Laerdalstunneln matcha, men för att vara ett
tunnel är bygget tekniskt sett en stor attraktion. Och så slipper vi
att betala bompeng…

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#1 • Uppdaterat: 2009-07-28 04:54
Kaj Luckman (ej verifierad)

Varfør vet Svenskar i gemen så lite om vad som hænder i Norge?

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.