"Jag känner mig lite grand som en paraplyförsäljare i Sahara. När tidningens redaktionschef bad mig skriva krönikor, sa jag prompt nej"
Jag känner mig lite grand som en paraplyförsäljare i Sahara. När tidningens redaktionschef bad mig skriva krönikor, sa jag prompt nej. Jag är ointresserad av bilar och trafik. Jag bara kör. Hade jag däremot fått skriva om vad jag vill, hade det varit en annan sak, meddelade jag. Men en tornedaling som Håkan Bäcklund ger sig inte så lätt. Du får skriva om vad du vill så länge ämnet innehåller någon form av förflyttning.
Och därmed var jag ju fast. I ett avseende är jag dessutom utomordentlig väl kvalificerad att skriva i en biltidning. Jag tror att jag kör mer bil på somrarna än de flesta svenskar. Det börjar med att jag cirka 1 juli drar upp till Norrbotten. Det är 100 mil. Och väl där blir det åtskilliga fler mil.
"En helnykter, kulturell upplevelse i Haparanda"
Jag håller till i en sommarstuga utanför Kalix. Det är bara sex-sju mil från utlandet. Så det blir alltid nån resa till Ikea i Haparanda. Och dessutom ibland en tripp över gränsälven till Ikea östra, som det kallas i folkmun - systemet i Torneå, som länge kunnat erbjuda billigare sprit.
I år blev det ingen spritinhandling. Vi valde istället en helnykter, kulturell upplevelse i Haparanda. På gränsälvens strand uppfördes en mäktig krigsopera, skriven av Bengt Pohjanen och tonsatt av Kaj Chydenius.
Enda problemet var att nordanvinden svepte in över den flacka älvstranden. Det var iskallt. De riktiga tornedalingarna var rustade för den tidiga permafronsten. Men jag hade inte insett att det behövdes skoteroverall i juli. Dessbättre upptäckte en av skådespelarna min lätta klädsel och räddade mig från köldskador genom att låna ut en varm jacka.
"Rekommenderas till alla med minimalt historiskt intresse"
Efter hårt arbete med gräs- och slyröjning och rödfärgning av onödigt många väggar, beger sig sen familjen de 100 milen tillbaka till Stockholm. Bara för att tvätta inför nästa resa. Då till Värmland - visserligen bara 37 mil bort och endast fyra timmars restid mot elva till Norrbotten men fullt tillräckligt.
De här inrikes bilfärderna kom dessutom ovanpå en utlandsresa där bil kom att ingå. Vi tillbringade en vecka på Sicilien. Tillsammans med goda vänner körde vi i stort sett runt hela Sicilien. Totalt bortåt 70 mil. En sevärd upplevelse som kan rekommenderas till alla med minimalt historiskt intresse.
Men också till dem som i första hand vill sola och bada. Eller som vill bestiga och betitta Etnas kratrar eller kliva ner till Syracusas enorma katakomber.
För mig blev bilresan dessutom en särskild upplevelse. En av mina goda eller dåliga egenskaper är att jag saknar varje form av prylgalenskap.
Följaktligen har jag sällan något större intresse av att skaffa senaste nytt på prylfronten. Vi åker omkring i en Toyota Avensis årsmodell -98.Den har förstås ingen AC. Vi nöjer oss med KD, som en god vän brukar skämta. KD har inget med ett riksdagsparti att göra. Det är helt enkelt korsdrag.
"Med ett notoriskt uselt lokalsinne"
Följaktligen har jag inte heller GPS. Även om jag, med ett notoriskt uselt lokalsinne, borde ha det. En gång förut har jag kommit i kontakt med denna fantastiska uppfinning. Hösten 2006 var jag i Washington DC i samband med kongressvalet.
Jag och en fotograf skulle ta oss upp till någon liten håla upstate New York, där senator Hillary Clinton skulle tala. Fotografen, en streetsmart Newyorkare, sa lugnt när jag oroligt frågade hur vi skulle hitta: Vi hyr GPS när vi hyr bil.
Och det fungerade förstås lika bra som den GPS vännerna Ronny och Marita medförde i sin hyrbil, när de plockade upp oss i Trapani på Sicilien. De hade med anledning av Syracusas skyddshelgon döpt den kvinnliga GPS-rösten till Lucia. Och vi kom alla att älska Lucia. Hur krånglig vägen än föreföll, lotsade hon oss rätt.
När de lämnade oss i Messina och jag och min fru hyrde egen bil utan GPS, körde vi naturligtvis omedelbart fel. Och inte bara en gång.
"Förtjänar eget nobelpris"
Så nästa gång det blir aktuellt med hyrbil utomlands, ska jag ha GPS. Den uppfinningen förtjänar ett eget Nobelpris.
Men kanske borde jag skaffa en redan i höst till älgjakten. Mitt dåliga lokalsinne är ju extra förödande i skogen. Och vad jag förstår går det att programmera GPS:en så att den också hittar till älgpass. Den apparaten får jag väl i så fall döpa till Diana. Fast allra bäst vore ju förstås om the Global Positioning System också kunde dirigera mig till älgarna.
K-G BERGSTRÃ-M
Och därmed var jag ju fast. I ett avseende är jag dessutom utomordentlig väl kvalificerad att skriva i en biltidning. Jag tror att jag kör mer bil på somrarna än de flesta svenskar. Det börjar med att jag cirka 1 juli drar upp till Norrbotten. Det är 100 mil. Och väl där blir det åtskilliga fler mil.
"En helnykter, kulturell upplevelse i Haparanda"
Jag håller till i en sommarstuga utanför Kalix. Det är bara sex-sju mil från utlandet. Så det blir alltid nån resa till Ikea i Haparanda. Och dessutom ibland en tripp över gränsälven till Ikea östra, som det kallas i folkmun - systemet i Torneå, som länge kunnat erbjuda billigare sprit.
I år blev det ingen spritinhandling. Vi valde istället en helnykter, kulturell upplevelse i Haparanda. På gränsälvens strand uppfördes en mäktig krigsopera, skriven av Bengt Pohjanen och tonsatt av Kaj Chydenius.
Enda problemet var att nordanvinden svepte in över den flacka älvstranden. Det var iskallt. De riktiga tornedalingarna var rustade för den tidiga permafronsten. Men jag hade inte insett att det behövdes skoteroverall i juli. Dessbättre upptäckte en av skådespelarna min lätta klädsel och räddade mig från köldskador genom att låna ut en varm jacka.
"Rekommenderas till alla med minimalt historiskt intresse"
Efter hårt arbete med gräs- och slyröjning och rödfärgning av onödigt många väggar, beger sig sen familjen de 100 milen tillbaka till Stockholm. Bara för att tvätta inför nästa resa. Då till Värmland - visserligen bara 37 mil bort och endast fyra timmars restid mot elva till Norrbotten men fullt tillräckligt.
De här inrikes bilfärderna kom dessutom ovanpå en utlandsresa där bil kom att ingå. Vi tillbringade en vecka på Sicilien. Tillsammans med goda vänner körde vi i stort sett runt hela Sicilien. Totalt bortåt 70 mil. En sevärd upplevelse som kan rekommenderas till alla med minimalt historiskt intresse.
Men också till dem som i första hand vill sola och bada. Eller som vill bestiga och betitta Etnas kratrar eller kliva ner till Syracusas enorma katakomber.
För mig blev bilresan dessutom en särskild upplevelse. En av mina goda eller dåliga egenskaper är att jag saknar varje form av prylgalenskap.
Följaktligen har jag sällan något större intresse av att skaffa senaste nytt på prylfronten. Vi åker omkring i en Toyota Avensis årsmodell -98.Den har förstås ingen AC. Vi nöjer oss med KD, som en god vän brukar skämta. KD har inget med ett riksdagsparti att göra. Det är helt enkelt korsdrag.
"Med ett notoriskt uselt lokalsinne"
Följaktligen har jag inte heller GPS. Även om jag, med ett notoriskt uselt lokalsinne, borde ha det. En gång förut har jag kommit i kontakt med denna fantastiska uppfinning. Hösten 2006 var jag i Washington DC i samband med kongressvalet.
Jag och en fotograf skulle ta oss upp till någon liten håla upstate New York, där senator Hillary Clinton skulle tala. Fotografen, en streetsmart Newyorkare, sa lugnt när jag oroligt frågade hur vi skulle hitta: Vi hyr GPS när vi hyr bil.
Och det fungerade förstås lika bra som den GPS vännerna Ronny och Marita medförde i sin hyrbil, när de plockade upp oss i Trapani på Sicilien. De hade med anledning av Syracusas skyddshelgon döpt den kvinnliga GPS-rösten till Lucia. Och vi kom alla att älska Lucia. Hur krånglig vägen än föreföll, lotsade hon oss rätt.
När de lämnade oss i Messina och jag och min fru hyrde egen bil utan GPS, körde vi naturligtvis omedelbart fel. Och inte bara en gång.
"Förtjänar eget nobelpris"
Så nästa gång det blir aktuellt med hyrbil utomlands, ska jag ha GPS. Den uppfinningen förtjänar ett eget Nobelpris.
Men kanske borde jag skaffa en redan i höst till älgjakten. Mitt dåliga lokalsinne är ju extra förödande i skogen. Och vad jag förstår går det att programmera GPS:en så att den också hittar till älgpass. Den apparaten får jag väl i så fall döpa till Diana. Fast allra bäst vore ju förstås om the Global Positioning System också kunde dirigera mig till älgarna.
K-G BERGSTRÃ-M
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Det verkar som om du är lite småsnål, KG, om du nu har så dåligt lokalsinne.
En GPS kostar ju inte särskilt mycket så det kan du kosta på dig och den går ju lätt att ta med sig mellan olka bilar.
GPS är en alldeles utmärkt uppfinning, så länge man kör med sunt förnuft och inte litar blint på den. Finns väldigt bra modeller för en dryg tusenlapp idag.
Sunt förnuft krävs absolut vid GPS-användning....
I veckan blev jag nästan skickad ut på en skogsväg av GPS-en från Rv 55 på väg till till Katrineholm-Nkpg.
Det låg dessutom en stenrad tvärs som hindrade infarten!
Å andra sidan protesterade inte GPS-en ett dugg när jag fortsatte på Rv 55..
Synd att Amerikanska intressen och Amerikansk "rättvisa" har stulit -GPS patentet liksom datamuspatentet från den Svenska uppfinnaren!
Tre tips till KG Bergström:
1. Fortsätt skriva för detta var riktigt läsvärt.
2. Skaffa en GPS, de är verkligen inte dyra.
3. Tänk på att GPS-kartorna, särskilt i Sverige, av någon anledning är dåligt uppdaterat. Men då har vi å andra sidan bra vägskyltning. Så glöm inte vägskyltarna för att du har GPSen!
Tillägg till Markus inlägg, en pkt4
3. Använd huvudet när du använder GPS-sen. SÅ smart som DU är den inte..
Kolla gärna en karta parallellt när du kör efter GPS.
Njae.. Kineserna uppfann både krutet och kompassen för länge sen och vikingarna kunde navigera både med och utan polstjärnan med andra redskap, men fanns inget löjligt nobellpris på den tiden, funkade lika bra utan priser. Belöningssystemet och den löjliga tävlingsinstinkten i hjärnan fanns förvisso redan då, och återspeglas även i våra dagar av enklare fotbolls och övrigt sportfåneriprimater i masspsykos.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.