Nästa artikel
Logan på turné med ståbas
Dacia Logan i familjetest - vecka 3

Logan på turné med ståbas

Publicerad 10 april 2008 (uppdaterad 21 september 2010)
Nu har tredje veckan med Dacia Logan på familjetest inletts. Den här gången är det Janne Manninen från Stockholm som tillsammans med flickvännen Hanna Höglind ska turnera med Dacian. Janne spelar kontrabas (ståbas) och Hanna trakterar nyckelharpa. Deras första resa gick från Stockholm till Borås.

Så var det
då dags för att testa den för mig okända Dacia Logan. När jag åkte in till stan
för att hämta bilen så var vädret i Stockholm minst sagt dåligt. Snö och blåst,
perfekt för motorvägstest tänkte jag, medan de andra jag mötte på gatan nog mest
tänkte på att emigrera till varmare breddgrad.

Efter att jag fått nycklarna och
lite instruktioner så bar det då iväg hem för att packa in instrumentet och lite
diverse saker inför morgondagens spelning i Borås med min och min flickväns duo,
Viisa.



Det första
intrycket av Dacian var att den kändes väldigt ny, stor, enkel och stabil (jag
jämför med vår nuvarande Citroen ZX från 1992).

Väl framme vid lägenheten så
möttes jag av det första "problemet". Den bakre soffan i bilen hade jag ingen
ork att släpa högst upp i lägenheten utan hiss, nä den fick fällas och det
skapade en cirka 40cm hög kant som min kontrabas fick ligga och vippa på, inte
helt optimalt. Hade det varit min bil så hade jag ju såklart ställt undan den
bakre stolsraden på permanent basis och på så sätt kanske fått plats med fyra
personer inkl. kontrabas. Nu fick även stolsraden bakom fällas så kvar fanns
inte så mycket plats över till annat. Går säkert att lösa bättre imorgon när vi
är två och på plats i Borås.



Så bar det iväg
mot Borås. Nästa sak jag lade märke till var ljudet i stereon, mycket bra! Att
det dessutom gick att koppla in min iPod lätt och smidigt gjorde bilresan mycket
roligare! Dock bara högtalare fram så min kontrabas fick klara sig utan Pharoaeh
Monch.

Efter ett tag på E4 fick Dacian och våran ZX en sak gemensamt, det
höga motorvarvet. Det var ganska tröttsamt att i 4,5 timmar sitta med 3600v/min. Är
det bränslesnålt i dessa växthustider?

Nåväl, snön försvann ganska snabbt och
byttes av mot regn.

Vindrutetorkarna var inte de bästa jag varit med om, de
riktigt jämrade sig där de svepte över vindrutan. Det förde tankarna till min
pappas gamla ryska jeep. Kanske inte fullt så 2008 som Dacian i övrigt kändes.
Dessutom tycker jag det är märkligt att inte vindrutetorkarna går igång
automatiskt när man spolar spolarvätska… Om man spolar rutan så är det väl för
att man vill få bort skit?

En annan manuell sak som glömdes bort samtliga gånger
jag hade pausat var att sätta på ljuset, en sak som kommer som automatik om
bilen börjar säljas i Sverige kan tänkas?



Vid Jönköping kom
solen och även värken i benen. Inställningsmöjligheterna på stolen var fram
eller bak, det kändes som att det saknades stöd för "gasbenet". Något som inte
är något större problem om man är två som kör och kan turas om. Vi får se
på fredag när det bär av hem igen till Stockholm och Hanna och jag kan turas om
att köra.



I övrigt känns
det smått fantastiskt om det nu är så att denna bil kommer att säljas för ungefär
100 000:- NY!

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.