Bild
Nästa artikel

Test: X1, Sportage & RAV4 (2016)

Nybilstest

I korsningen mellan traditionell kombi och högbyggd suv finns den så kallade crossovern. BMW X1, Kia Sportage och Toyota RAV4 Hybrid är tre vassa nykomlingar i en redan glödhet konkurrens. Vilken av dem är bäst?

BMW X1sDrive18d, Kia Sportage 2,0 CRDi GT-Line och Toyota RAV4 Hybrid är så kallade crossovermodeller, högbyggda, kompakta men ändå rymliga bilar av en typ det finns oöverskådligt många exempel på.

För Kia är en ny Sportage särskilt intressant eftersom föregångaren faktiskt sålt bättre än märkets normala storsäljare Cee’d hittills i år. Toyota RAV4 är heller inte alltför långt efter Auris på topplistan och BMW X1 har startat året med ett plus på över 140 procent jämfört med samma period 2015. Kanske är den konventionella, mellanstora kombin helt enkelt på väg att slutgiltigt förlora slaget mot ”korsningsmodellerna”?

Alla tre är i olika grad nya konstruktioner. BMW X1 är i grunden samma framhjuls-drivna bil som BMW 2-serie Active/Gran Tourer och Mini Clubman (testad i förra numret av Vi Bilägare). I samband med det här testet har vi kört dels sDrive18d på 150 hk, bilen som syns på bilderna och vars värden redovisas i tabellerna, dels en fyrhjulsdriven xDrive20d för att få en ”4WD-referens” till de båda andra testbilarna som är fyrhjulsdrivna.

»Bilarna kunde knappast vara mer väsensskilda att hantera.«

Nya Kia Sportage har en profil som starkt påminner om den gamla modellens men bygger på ett större axelavstånd, delat med koncernkollegan Hyundai Tucson (testad i ViB 14/2015). Tekniskt sett är Hyundai och Kia samma bil. Vi har kört tre versioner: en bensinare på 136 hk, en diesel på 115 hk och den i tabellerna aktuella 2,0 CRDi ”GT-Line” med diesel på 185 hk, ett fullutrustat utförande som just nu hårdlanseras till introduktionspris. På bilderna förekommer den svagare dieselversionen eftersom ”GT-Line” ännu inte var tillgänglig vid fototillfället.

Toyota RAV4 är inför 2016 delvis utseendeförändrad men har desto mer tekniskt nytt. Man skippar dieselversionen helt till förmån för hybridversionen, med bensinmotor i kombination med elmotor och samma drivningsprincip som i åtskilliga andra Toyota. Det här är dock första gången en crossover blir hybrid, det har tidigare bara förärats Lexus inom koncernen. Den så kallade systemeffekten i RAV4 är testets högsta, 197 hk.

BMW som framhjulsdriven är testets billigaste bil i grundversion men den dyraste med all utrustning, cirka 320 000 kronor respektive 425 000 kronor. För fyrhjulsdrift får man lägga 20 000 kronor extra. Kia, som med enbart framhjulsdrift och minsta bensinmotorn säljs från 205 000 kronor, kostar drygt 360 000 kronor inklusive metalliclackering. Så var det med den ”lågprisprofilen”, men utrustningen är fullödig. Toyota finns i hybridversion i tre olika utrustningsnivåer. Vi körde mellanmodellen ”ActivePlus”, från cirka 342 000 kronor.

Diesel, bensin och hybrid – i det här testet har drivsätten varierat mer än biltypen.

Bilarna kunde knappast vara mer väsensskilda att hantera. Framhjulsdriften har inte inneburit någon nackdel för BMW:s traditionella karaktär på vägen. X1, som är lite lägre än de andra två, är smidig att ratta, rätt balanserad och har överlägset mest förartycke, inte minst tack vare en välkalibrerad styrning och väldigt bra sikt, också snett framåt. Fjädring och stötdämpning arbetar distinkt men följsamt, någon särskild stötighet finns inte och rörelseregistret är omfattande. Dessutom sitter grejerna fast, inte ens på de värsta testvägarna hördes minsta knarr eller gnek.

Motorn ger det mest moderna helhetsintrycket. Tvålitersdieseln presterar i ”18-utförande” 150 hk (190 hk ur samma motor i xDrive20d) och svarar snabbt och precist på förarens önske-mål. Den åttaväxlade automatlådan arbetar störningsfritt och tre tydligt avgränsade körprogram ger möjlighet att välja stil på framfarten och att köra så ekonomiskt det bara går. Motorn snålar bra på dropparna – förbrukningen är testets klart lägsta – men rasslar en del på tomgång.

Det märks inte minst när Kia parkeras bredvid, dess mjukarbetande diesel hörs då inte alls. Kia har absolut lyckats bättre än BMW med ljudisoleringen och med balanserad motorgång – vem hade trott det? Bränsleförbrukningen är däremot klart högre i Kia än i BMW och blir en belastning när vi räknar milkostnaden. Den sexväxlade automatlådan arbetar behagligt för det mesta (två körlägen, normal och sport), ibland vid start kan den dock ”tappa andan” och fundera en tiondels sekund för länge. Styrningen är väl dämpad från drivaxelryck, liksom BMW:s. Sportage är mjuk men inte velig i fjädringen, följsam och bekväm och inte det minsta ”sportig” att hantera. Det förväntar sig nog ingen heller. Karaktären av ”glidare” passar bilen utmärkt.

BMW X1 är ett smidigare, lägre ”högbygge” än Toyota och Kia. RAV4 Hybrid tar mest bagage.

Toyota hörs förstås inte alls på tomgång eftersom den i normala fall startar på eldrift. RAV4 Hybrid är ungefär så enkel att köra som en bil kan bli, man gasar, bromsar och rattar och växellådan är steglös. På särskilda intryck är körningen däremot komplett renons. Styrningen förmedlar vag vägkänsla, karossen kränger i kurvorna och i bakgrunden hörs vid gaspådrag ofta ett lätt vinande ljud, som från en startande spårvagn. ”Det är supersmidigt att köra RAV4 Hybrid – och urtråkigt”, löd en testförares omdöme.

På hala, slingriga vägar visar dock RAV4 Hybrid framfötterna när det gäller spårhållning. Den lilla elmotorn (68 hk) för bakhjulen startar så snart framhjulen tappar fäste och hjälper förbluffande effektivt till att stabilisera bilen. Där BMW och Kia gärna understyr på ett särskilt kurvigt och lömskt vägparti under testet tågar RAV4 Hybrid helt obekymrat på i exakt det spår föraren vill. Dessutom är fjädring/dämpning följsamma, håligheter och gupp sväljs riktigt effektivt. När chassit väl bottnar sker det emellertid till ett osnyggt smällande.

Fyrhjulsdriften i RAV4 kommer också till korta när det gäller framkomlighet. Vi testar i en måttligt besvärlig, snöklädd backe med ”grusvägsunderlag” och det är först efter åtskilliga försök bilen med möda tar sig upp, under frenetiskt slirande från framhjulen och knappt någon stöttning av bakhjulen. Vår gissning är att dagarna som ”dräng” på stallbacken kan vara över för RAV4, men visst släp får den i alla fall dra.

Kia klarar backprovet galant redan med den automatiskt inkopplande fyrhjulsdriften. Sportage är också ensam om att ha elektronisk diffspärr mellan fram- och bakhjul, det är bara att trycka in en knapp vid växelväljaren. Med spärren aktiverad närmast flyger bilen upp för hindret.

BMW, som i X1 med fyrhjulsdrift övergått till Haldexkoppling, har inte heller något problem att bemästra testbacken. För många är säkert bilen otänkbar utan fyrhjuls-drivning. När vi försöker med den enbart framhjulsdrivna X1 kommer vi inte ens halvvägs upp för testbacken.

»På hala, slingriga vägar visar RAV4 framfötterna.«

Testbilarna var skodda med dubbfria vinterdäck, Kia och Toyota med Nokian, BMW med Bridgestone. I synnerhet Sportage rullade riktigt tyst även på grövre asfalt, medan X1 dånade och ”skavde” mot underlaget betydligt mer än förväntat. Vi noterade samma fenomen när vi testade Gran Tourer i nummer 15/2015.

BMW och Kia är cirka 4,5 meter långa, Toyota en decimeter ytterligare. Alla tre räcker utmärkt som familjebil om man har upp till två barn, men knappast för en trebarnsfamilj. Kupéutrymmena är betydligt bättre än man kanske tror och det finns gott om flexibilitets-finesser, exempelvis BMW:s tredelade och (mot måttligt tillägg) skjutbara baksätes-delar eller de generöst lutbara bakre ryggstöden i Kia.

X1 är väsentligt rymligare än den gamla modellen och totalt sett den mest spatiösa för de åkande, men för bagaget är Toyota nummer ett trots att batteripaketet stjäl en hel del plats mellan bakhjulen. Låg lasttröskel är en fördel i Toyota, medan Kias tröskel är bökigt hög när barnvagnen ska in.

När det gäller utförandet i kupén, detaljer och finish, har BMW och Kia ett försteg framför Toyota. X1 ser ut och känns ungefär som alla BMW, borta är det billiga intrycket från den första utgåvan. Testbilens stolar är av ”sporttyp” med kraftig skålning och skjutbara lårstöd. Väldigt behaglig klädsel och sköna på långfärd, men det gäller att inte vara särskilt bred över ändalykten för att få plats.

Utseende och finish ett lyft jämfört med förra generationen, funktionerna bekanta från andra BMW. Ratten skymmer nedre delen av instrumenthuset.
Trivsam förarmiljö med gott om upplagsplatser, hög finish och många knappar – men de är lätta att nå och logiskt grupperade. Lättfunna uttag.
Udda planering och många olika material ger ett lite rörigt intryck, dessutom är många knappar placerade långt ned. Bra upplagsplatser, bra sikt.

Kias förarmiljö har övertoner av – Porsche. Det är inte bara karossfrontens design som påminner om Cayenne, även instrumentpanel, ventilationsutsläpp, ratt och uppsättningen knappar för tankarna åt det hållet. Mängden knappar kanske kan förskräcka men de är logiskt ordnade och man finner snabbt att det gamla sättet att lösa många funktioner är väl så bra som diverse moderna infotainmentrattar.

Toyotas förarmiljö är gjord av mängder av olika material och spretar en del i både form och funktion. Mitt på panelen finns en något undanskymd knapprad, liksom långt nere till vänster under ratten. Informationsskärmen är ofta svåravläst i dagsljus.

Alla tre har mängder av förvaringsfack för burkar, nyckel-knippor, mobiltelefoner etc. – det går att strö friskt omkring sig. Den för VW-bilar så typiska lilla rockhängaren på dörrstolpen har Kia stulit med friskt mod. Bra saker ska ju kopieras, eller hur?

Motorn i BMW X1 sDrive 18d står på tvären och driver framhjulen eftersom delar av bilen delas med Mini. En ganska stark maskin med låg förbrukning, kopplad till en åttaväxlad automatlåda som sköter jobbet mjukt. Men på tomgång är BMW ljudligast i trion, dieselrasslet är påtagligt.
Kia (och Hyundai) har gjort stora generella framsteg på senare år men motorerna har inte riktigt hängt med i utvecklingen på samma sätt. Tvålitersdieseln på 184 hk är visserligen stark och går mjukt men förbrukar mer än konkurrenterna.
Toyotas färgglada motorrum inrymmer både bensin- och elmotor. Effekten är testets högsta och bilen har riktigt raska fartresurser när den pressas en smula – till priset av ett oskönt, råmande motorljud. På tomgång är motorkombinationen desto mer tystlåten.

Ekonomiskt sett går det att blanda och ge en hel del med den här trion. Det finns billi-gare versioner, det finns ännu dyrare (i synnerhet av BMW). RAV4 Hybrid blev riktkarl för hur vi ville specificera de andra två för att få något så när lika inköpspriser, men att få till exakt likartade utrustningsnivåer var ändå omöjligt.

Det går ändå inte att komma ifrån att BMW:s ekonomi både överraskar och ser gynnsam ut. Milkostnaden påverkas starkt av andrahandsvärdet, vilket för X1 förväntas bli gott. Låga fasta kostnader är en annan faktor. X1 drar minst och har fri service upp till 8 000 mil.

Kia får väsentligt högre milkostnad i testat utförande, mest beroende på sämre förväntat andrahandsvärde, hög årlig skatt och högre förbrukning. På 6 000 mil och tre år blir det en hel del pengar.

Toyota gynnas i viss mån av sin lägre skatt, har högre förbrukning än väntat men också ett gott andrahandsvärde.

»BMW:s ekonomi både överraskar och ser gynn-sam ut.«

Bästa köp? Ett resonemangsparti förstås, men det går inte att bortse från att konkurrensen blir väsentligt mycket tuffare när ett ”statusmärke” som BMW också från ekonomisk synpunkt plötsligt kan blanda sig i leken i en ganska vardaglig klass. Sannolikt kommer framgångsvågen för alla de här tre modellerna att fortsätta, bland samtliga testförare var saken ändå alldeles klar. Alla röstade på BMW X1 före Kia Sportage och Toyota RAV4 Hybrid.

Testvinnaren även billigast

1. Vinnaren! Nya BMW X1 känns väsensskild från sin föregångare och är det ju i så måtto att den testade grundversionen är framhjulsdriven. Det har skett utan att traditionella BMW-värden i köregenskaper påverkats så särskilt, X1 med framhjulsdrift är alert och direkt att hantera. Utrymmena har kunnat tas tillvara riktigt bra, tack vare den tvärställda motorn är kupén omdisponerad och erbjuder nu ett stort baksäte, medan bagageutrymmet inte är mer än måttligt. Däckljudet är alltför högt och motorn är lite ”brötig” i tonen men går snålt. Den som tror att BMW automatiskt diskvalificeras mot ”billigare” motstånd på grund av högt pris och höga kostnader får tänka om. Den här gången var dyra BMW testets klart billigaste att köra.

2. Nya Kia Sportage är full av mogna egenskaper och har hög åkkomfort. Goda utrymmen och trivsam finish, dessutom lättkörd. Helheten ger ett positivt intryck. Tyvärr blir milkostnaden hög,  bland annat beroende på beräknat sämre andrahandsvärde.

3. Att Toyota satsar på hybriddrivning och skippar dieseln är modigt. Egenskaperna är ungefär som tidigare, en rymlig och extremt lättkörd bil som egentligen inte briljerar på något område. Men eldrivningen bak ger trygga köregenskaper i halka.

 

Kommentar av CHristian Ellmark, testförare: Suv utan fyrhjulsdrift känns sniket i överkant. Kia Sportage är duglig i det mesta, utan att heller vara bäst på något. Toyota RAV4 är rymlig och känns trygg att köra. Framför allt är den spårsäker. Fyrhjulsdriften i övrigt imponerar inte på mig, här blir det underkänt. Bakhjulen kopplas in för sent. BMW X1 är en förarens bil i mycket, med fin förarplats och underhållande vägegenskaper. Mitt val, men jag skulle självklart kosta på bilen fyrhjulsdrift som tillval.

Kommentar av Calle Carlquist, testledare: Sportage är välgjord, tyst, rymlig och smidig att leva med. Testexemplaret kostar en slant men är topputrustat, de billigare versionerna lär bli väldigt vanliga. Nya X1 är mycket trevligare än den gamla och hävdar sig utmärkt mot ”lågprismärkena” i ekonomi. Den blir mitt val. RAV4 Hybrid är enkelheten själv att köra och har imponerande spårstabilitet i halka. Helheten spretar mer än i Kia och BMW, bortsett från drivningen känns bilen lite primitiv.

BMW X1 sDRIVE18d
Instrumentgruppen är närmast identisk med den i 2-serien Gran Tourer. I vissa lägen skymmer ratten rundlarnas överkant eller vägmätaren i nederkant.
Ordentligt stuvfack under bagagegolvet. Finishen i fack och dolda utrymmen är högre i BMW än i de båda andra.
BMW:s sportstolar med justerbara lårstöd är verkligt sköna att färdas i. Kraftigare personer kan dock finna dem något smala.
Inte heller i X1 behöver BMW-föraren famla efter motorhuvens spärr. Det är bara att dra två gånger i öppningshandtaget så är huven frikopplad.
Kia Sportage 2,0 CRDi GT-LINE
Kias instrumentgrupp är kristallklar att läsa av. Reglagen i ratten sköter den logiskt fungerande färddatorn mellan rundlarna.
Backningskameran ger en generös och mycket tydlig bild.
Bagageutrymmet är inte märkvärdigt i Sportage men väl utfört i detaljerna. Den lätt hanterbara insynsgardinen kan till exempel placeras i ett särskilt fack när den inte används.
Kias stolar ser ganska enkla ut men är rejält stoppade och tål långa sittningar. Här textilklädda, vi testade även med läderklädsel och eljustering.
Toyota RAV4 Hybrid
Toyotas instrument är snarlika dem i Kia men istället för varvräknare finns en (nästan onödigt stor) ”kraft- och laddningsmätare” för hybridsystemet.
Manöverpanelen för klimatanläggningen skjuter ut ur panelen och styrkan på den automatiska luftströmningen kan ställas in i olika lägen.
Toyotas knappar för att justera de yttre backspeglarna har hängt med sedan urminnes tider – men varför är de inte belysta?
De platta RAV4-stolarna ser allt annat än ”sportiga” ut men den ganska sträva klädseln håller kroppen fint på plats.

BMW X1sDrive18d, Kia Sportage 2,0 CRDi GT-Line och Toyota RAV4 Hybrid är så kallade crossovermodeller, högbyggda, kompakta men ändå rymliga bilar av en typ det finns oöverskådligt många exempel på.

För Kia är en ny Sportage särskilt intressant eftersom föregångaren faktiskt sålt bättre än märkets normala storsäljare Cee’d hittills i år. Toyota RAV4 är heller inte alltför långt efter Auris på topplistan och BMW X1 har startat året med ett plus på över 140 procent jämfört med samma period 2015. Kanske är den konventionella, mellanstora kombin helt enkelt på väg att slutgiltigt förlora slaget mot ”korsningsmodellerna”?

Alla tre är i olik

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

BMW hamnade totalt på fjärde, Toyota på femte och Kia på 15:e plats bland 26 märken vid senaste AutoIndex där privata ägare själva sätter betyg på sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades BMW som tredje märke, Toyota som nionde och Kia som 17:e. Lojalitetspoängen gav BMW tredje, Toyota nionde och Kia 17:e plats. I bedömningen av återförsäljarna rankades Toyota tvåa, BMW åtta och Kia tolva. I verkstads-enkäten blev Toyota trea, Kia tia  och BMW elva.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2015 för årsmodellerna 2008–2014. I de två sistnämnda enkäterna handlar det om årsmodellerna 2011–2014.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.