Bild
Nästa artikel

Test: Insignia, Superb & Mondeo (2017)

Nybilstest

Karossen är smäckert elegant, köregenskaperna på topp och prislappen human. Det finns mycket som talar för nya Opel Insignia. Men hur står den sig mot sina värsta konkurrenter? Kan den matcha Skoda Superb och Ford Mondeo? Vårt test ger besked!

En succé, säger Opel om första generationens Insignia. Men det är, snällt uttryckt, en lätt överdrift.

Modellen såldes i totalt drygt 900 000 exemplar under de nio år den var i produktion och för en masstillverkare av Opels kaliber är det ingen imponerande siffra.

Inte heller i Sverige har Insignia på något sätt rosat marknaden. På senare tid har försäljningen inte ens nått 1 000 bilar per år och det räcker till en placering kring 100 på topplistan.

Succé? Nej, knappast. Snarare tvärt om...

När Opel nu laddar om med en ny upplaga av sin stora mellanklassmodell har man satsat på fem kärnvärden för att vända trenden. De är: design, utrymmen, kör-/åkkomfort, säkerhet och – sist men inte minst – värde för pengarna.

När det gäller formgivningen räcker det med ett snabbt ögonkast för att se att något radikalt hänt med Opels nya flaggskepp. Trots att bilen vuxit på alla ledder, utom på höjden, ger den ett både nätt, exklusivt och elegant intryck.

Halvkombin, som vi testat, har döpts till Grand Sport och det är faktiskt en ganska träffande beteckning med tanke på de snitsigt coupé-inspirerade karosslinjerna.

Kanske är det till och med läge för tillverkaren att återigen plocka fram den gamla reklamklyschan från tidigt 90-tal: ”Look at Opel now!”?

Men Opel har förstås inte bara ägnat sig åt att vässa den nya bilens utseende och framtoning. Minst lika viktigt har varit att bygga den smartare än föregångaren. Inte minst när det handlar om utrymmen, eller rättare sagt utrymmesutnyttjande. På den punkten var den tidigare modellen ganska bedrövlig. Lite som en omvänd damsko; stor utanpå, men överraskande trång inuti.

»Opel Insignia ger ett både nätt, exklusivt och elegant intryck.«

Men mer om utrymmen och andra viktiga egenskaper lite senare. Innan dess kan det vara på sin plats att notera att nya Insignia är den sista helt GM-utvecklade stora Opel-modellen.

Den anrika tyska tillverkaren (första bilen byggdes redan år 1899) ägs numera av PSA-gruppen (Peugeot/Citroën). Så tredje generationens Insignia, om den nu kommer att heta så, lär få en hel del franska gener och delar med all sanno-likhet teknisk plattform med framtida efterföljare till Peugeot 508 och Citroën C5. Dagens modell bygger dock på GM-DNA och frågan är hur den står sig mot konkurrenterna i stora mellanklassen.

Den kanske mest naturliga motståndaren är VW Passat, men den finns inte som halvkombi så den fick väljas bort.

 

På startlinjen hamnade istället Skoda Superb och Ford Mondeo. Tyvärr med lite annorlunda specifikationer än Opeln, som var manuell växlad och i hyfsat välutrustat Business-utförande.

Både Skoda och Ford hade automatlådor. Superb var dessutom fyrhjulsdriven och hade högsta utrustningsnivån Laurin & Klement (förkortat L&K), där många lyxdetaljer ingår i priset, Mondeon var en Titanium, men med vassaste dieseln på 210 hk.     

Givetvis hade vi velat ha Opeln med den nya åttastegade automatlådan, men någon sådan fanns inte att uppbringa när testet gjordes. Därför fick vi nöja oss med den något udda kombinationen 2-litersdiesel och manuell växellåda; en drivlina som sannolikt inte kommer att locka särskilt många Insignia-köpare i skarpt läge.

Tyvärr får man inte alltid som man vill men karosstyperna är i alla fall desamma, så på den punkten är testbilarna fullt jämförbara.

Halvkombi är en smart biltyp. Den ser som en sedan, samtidigt som lastöppningen är större än på en kombi. Fast det är förstås svårt att nå prylar längst in i lastrummet...

När det handlar om köregenskaper under pressade förhållanden visade sig Opeln på styva linan direkt. Den känns lätt och följsam i steget, kvick och precis i styrreaktionerna och klippstabil i kurshållningen.

Det är egenskaper som kommer till stor nytta på vår speciella chassitestarsträcka, där det ställs extremt stora krav på svängvillighet, väghållning och följsamhet mot underlaget.

Insignia var den bil som rann snabbast och stadigast genom de elaka böjarna, tätt följd av Ford Mondeo och med Skoda Superb en liten bit efter.

Även i undanmanöverprovet, ”älgtestet”, var det Opeln som presterade bäst. Bilens fina chassibalans i kombination med ett mycket väl avstämt anti-sladdsystem som bromsar i precis rätt ögonblick hjälper föraren att klara konbanan snabbt, smidigt och helt utan dramatik.

Skodan fixade också undanmanöverprovets tre brutala svängar galant, men på ett lite annat sätt. Här bromsar anti-sladdsystemet betydligt hårdare än Opelns och ser på så sätt till att bilen tryggt och säkert kan lotsas mellan konerna.

Ford hade det besvärligare i det utmanande körsäkerhets-testet. Den känns tyngre och otympligare att hantera än sina båda konkurrenter och kasar mer över framdäcken. Det påverkar styrningen negativt och bilen plogar ur konbanan i lägre hastighet än både Opel och Skoda. Den klarar dock provet med godkänt resultat; en ingångsfart på drygt 70 km/tim.

Insignias karosslinjer är smäckert eleganta och bilen ger ett förhållandevis nätt intryck, trots att den är 490 cm lång. Skoda mäter 486 cm mellan stötfångarna och Ford 487.

Vid mer normal körning får alla tre bilarna med beröm godkänt och speciellt bra lämpar de sig för snabba landsvägstransporter. Den fina riktningsstabiliteten gör körningen avslappnat behaglig och alla tre har förarstolar som tål långa sittningar utan att ge ryggont eller andra krämpor.

Allra behagligast åker man i Skoda Superb, som har testets klart bästa ljud- och fjädringskomfort. Det är nästan så att man får lite limousinekänsla i den ombonade kupén. En given favorit för långresan.

Tvåa i ronden åkkomfort blir Mondeo, som även den är en bil man gärna väljer när man ska åka långt. Men fjädringen är lite stötigare än Skodas och bullernivån i kupén något högre.

Även Insignia sväljer de flesta av vägens ojämnheter med bravur men stöter mer än konkurrenterna över korta tvära gupp, typ broskarvar. Största komfortmissen är dock däckbullret som är klart irriterande när bilen körs på grövre asfalt. Såväl ljudnivå som frekvenser är klart mer störande än i Skoda och Ford.

Stadstrafik är inte riktigt mammas gata för någon av de tre testbilarna. Dels är de stora, uppemot fem meter mellan stötfångarna, vilket gör dem ganska otympliga att hantera på små ytor och vid p-manövrar.

Dessutom är bakåtsikten direkt usel. P-sensorer och backningskameror (standard på Opel och Skoda, men inte på Ford) är mer eller mindre en nödvändighet.

I Opeln är dessutom sikten snett framåt rejält begränsad av den grova A-stolparna i kombination med ytterbackspegelarnas infästning.

En skönhetsfläck på Skoda som bara märks i stadstrafik är att dubbelkopplingslådan, som normalt växlar silkesmjukt, kan rycka ociviliserat vid kökörning och då bilen ska fickparkeras på trånga utrymmen.

»Skoda Superb har testets klart bästa ljud- och fjädringskomfort.«

När det handlar om motorprestanda är det givetvis Fords kraftfulla dubbelturbo-diesel (som numera bara finns i kombination med lyxnivån Vignale) som tar hem spelet. En annan positiv egenskap är att den är förvånansvärt snål, åtminstone så länge bilen inte körs med blyfot.

Men Opels 2-litersmotor är inte dum den heller och Insignia hänger med bra i alla accelerationstester, trots ett effektunderskott gentemot både Skoda och Ford. Opel-dieseln arbetar dessutom behagligt lent och smidigt och fungerar finfint ihop med den lättjobbade manuella växellådan.

Opeln var också snålast på bränsle, men skillnaden till de båda testkonkurrenterna var högst marginell. Alla slutade på ett snitt runt 6,0 l/100 km och det måste anses som hyggligt acceptabelt för tre fullstora bilar i verklig svensk trafik, även om dieseln börjar bli alltmer ifrågasatt.

Här finns (onödigt) många knappar att pilla på – hela 22 bara i ratten! Stolen är bekväm, men detaljfinish och kvalitetsintryck är inte riktigt på topp.
Sportstolen (15 000 kr extra) är testets bekvämaste, men sittpositionen är låg. Den manuella växellådan, som få lär välja, är rena fröjden att använda.
Läderklädsel och automatlåda är standard och förarplatsen som helhet känns välgjord och funktionell. Men det finns några irriterande småmissar.
Mondeos bagagerum är testets näst rymligaste. Men det viktiga måttet mellan hjulhusen är skralt och finesserna få, bland annat saknas 12 V-uttag. Ryggstödet är delbart i förhållandet 60/40, men kan inte fällas från lastutrymmet. Under golvet finns prydliga fack för lagningssatsen och diverse småprylar.
Insignias lasttröskel är irriterande hög (76 cm) och bagagekapaciteten med uppfällt baksäte är sämst i test. Men flexibiliteten är bra tack vare det tredelade ryggstödet, som dessutom kan fällas elektriskt från lastutrymmet (tillval för 1 900 kr). Dubbla kasskrokar och ett 12 V-uttag är standard.
Superb har testets största och smartaste lastutrymme. Här finns fyra rejäla kasskrokar, ett 12 V-uttag, genomlastningslucka, en löstagbar ficklampa och många nyttiga extrafack. Ryggstödet är delbart 60/40 och kan fällas från bagageutrymmet. Lastgolvet är dessutom vikbart, vilket är bra för flexibiliteten.

Jämfört med den tidigare modellen är nya Insignia sex centimeter längre och en centimeter bredare. Men det mått som ökat mest, drygt nio centimeter, är axelavståndet och det är gynnsamt för kupéutrymmet, speciellt i baksätet. Där har passagerarna fått tre centimeter extra benutrymme och det märks. Däremot gör den sluttande taklinjen att det kan bli lite trångt för huvudet, men vuxna får plats och sitter behagligt om de inte är alltför långa.   

Fords baksäte är lika bekvämt som Opels, men benutrymmet är något sämre. Takhöjden är i stort sett densamma och – liksom i Insignia – gör den sluttande taklinjen att man får böja ganska ordentlig på nacken för ta sig in därbak.

Men mot Skodas baksäte har varken Opel eller Ford någon chans. Här får även riktigt långbenta plats. Det är nästan så att man undrar varför sätet inte är skjutbart. Då hade man, alltefter behov, kunnat välja mellan ben- och lastutrymme. Något som ytterligare ökat flexibiliteten.

Fast större lastkapacitet behövs antagligen inte särskilt ofta eftersom Superb har testets klart rymligaste och smartast inredda lastutrymme.       

På en punkt har nya Insignia inte vuxit jämfört med sin föregångare och det är på höjden. Där är den tre centimeter lägre än den tidigare modellen. För att inte försämra inneutrymmena har även sitthöjden sänkts, mest i framstolarna. Det gör att föraren sitter mer ”inne” i bilen, vilket är positivt för körkänslan. Samtidigt innebär det att det blir lite krångligare att ta sig i och ur kupén.

»Bara värdeminskningen kostar ägaren över 180 000 kronor under de första tre åren.«

En klart uttalad målsättning med nya Insignia är att den ska ge värde för pengarna och i det avseendet har Opel lyckats överraskande bra. Det går att komma över en hyfsat välutrustad Insignia Grand Sport Enjoy med 165 hk bensinturbo eller 110 hk diesel för under 230 000 kronor – och det är nästan sensationellt billigt.   

Fast vill man ha sin nya Opel på ”tjänstebilsnivå”, vilket är det normala för bilstorleken, så ökar priset ganska rejält och landar kring 300 000 kronor.

I vårt test vinner Opeln (utan automatlåda à 12 000 kr) ekonomimatchen mot den fullutrustade Skodan med knappt två kronor per mil.

Men hade Insignia haft samma utrustningsnivå som Superb skulle den förlora stort mot den tjeckiska testkonkurrenten, främst på grund av ett tämligen skralt andrahandsvärde. Mer än halva nybilspriset försvinner under de tre första åren, enligt vår kalkyl.

Men allra sämsta ägarekonomin har Ford Mondeo. Bara värdeminskningen kostar ägaren över 180 000 kronor under de första tre åren.

Hugaligen!

Testvinnarn - helheten övertygar

1. Att Skoda är testets totalt sett vettigaste bil var alla testförare eniga om. Den tjeckiska mellanklass-limousinen är kanske inte bäst på allt, men som genomtänkt helhet är den mycket svårslagen. Köregenskaperna håller hög klass och åkkomforten är klart bäst i test. Samma sak gäller utrymmena, både i lastrum och kupé, och som grädde på moset är Superb kryddad med mängder av små praktiska finesser som gör billivet lättare att leva. Den håller också sitt värde betydligt bättre än Opel och Ford och det är synnerligen gynnsamt för totalekonomin. Ska man klanka på något så får det bli dubbelkopplingslådan som i vissa situationer kan växla lite ryckigt.

2. Det är alls ingen dum bil Opel fått till. Köregenskaperna är på topp, designen snitsig och prisnivån tilltalande. Men nya Insignia räcker ändå inte riktigt till mot Skoda Superb. Varken ägarekonomi, åkkomfort eller utrymmen kan matcha den tjeckiska konkurrenten.   

3. Fords bästa grenar är långfärdskomforten och den fina drivlinan. Men det märks att modellen hunnit få några år på nacken och den börjar kännas lätt daterad i en del avseenden. Värdeminskningen förskräcker och milkostnaden är testets i särklass högsta.

 

Kommentar av Mats Grimme, testförare:
För mig är Skoda en klar vinnare bland dessa tre bilar. Utrustningen, utrymmena och kördugligheten imponerar stort. En klart prisvärd bil i mina ögon. Opel är en trevlig bekantskap, men testexemplaret var utrustad med manuell låda och diesel och den kombinationen är inte kul. Mondeo har usel bakåtsikt och kräver backvarnare, men det fanns inte på vår testbil. Forden var dock min klara vinnare vid inspirerad körning på krokiga vägar.

Kommentar av Mikael Schultz, testledare:
Jag måste erkänna att jag gillar nya Insignia ganska skarpt. Opel har fått till ett utseende och köregenskaper som är helt i min smak. Synd bara att man missade lite när det gäller dämpningen av däckbullret. Men även om Opeln är tilltalande på många sätt är Skoda mitt val om jag skulle betala med egna pengar. Fast jag hade förstås satsat på en lite enklare version än den testade. Forden är jättetrevlig att köra, men ekonomiskt håller den inte måttet.

Ford Mondeo Titanium 2.0 TDCI/210 HK
Små siffror och en ganska plottrig färddator gör Fords instrument onödigt svåröverskådliga. Viss tillvänjning krävs innan allt fungerar som det ska.
Klimatanläggningen sköts via en mängd knappar på en stor mörk plastpanel. Här finns inte mycket till premiumkänsla. Det stora vredet i mitten hör till ljudanläggningen.
Framför växelväljaren döljer sig ett par rejäla fack. Perfekt för lagring av småprylar.
Baksätets genomlastningslucka är i miniatyrformat. Stavarna får nog plats, men var gör man av skidorna...?
Opel Insignia GS Business CDTI/170 HK
Mätarna i Opels instrumentkluster är både många, snygga och lätt retro-inspirerade. Såväl laddning som olje- och vattentemperatur visas på klassiskt vis. När såg man det sist?
En informativ vindrutedisplay finns som tillval för 5 900 kr. Den manövreras med den här knappraden till vänster om ratten.
Även den aktiva farthållaren kostar 5 900 kr extra. Grafiken är färgglad och tydlig och visas i centrum av hastighetsmätaren.
I ett specialfack mellan framstolarna kan telefonen både förvaras och laddas induktivt. Finessen är tillval för 900 kr.
Skoda Superb 4X4 L&K 2.0 TDI/190 HK DSG
Skodas mätartavlor är mycket svåravlästa i dagsljus; vita siff-ror på ljusgrå botten är ingen bra kombination. Tur att digital hastighetsvisning finns i färddatorn.
Med Mode-knappen kan föraren välja mellan fyra körprogram: Eco, Normal, Comfort och Sport. Såväl stötdämpning, motor som växellåda ställs om.
230 V-uttag och elvärmt baksäte kostar 3 600 kr extra. Klimatanläggning bak är standard.
Kasskrok (totalt finns fyra), 12 V-uttag och fällningshandtag för ryggstöden sitter prydligt samlade på sidan i lastutrymmet.

En succé, säger Opel om första generationens Insignia. Men det är, snällt uttryckt, en lätt överdrift.

Modellen såldes i totalt drygt 900 000 exemplar under de nio år den var i produktion och för en masstillverkare av Opels kaliber är det ingen imponerande siffra.

Inte heller i Sverige har Insignia på något sätt rosat marknaden. På senare tid har försäljningen inte ens nått 1 000 bilar per år och det räcker till en placering kring 100 på topplistan.

Succé? Nej, knappast. Snarare tvärt om...

När Opel nu laddar om med en ny upplaga av sin stora mellanklassmodell har man satsat på fem kärnvärden för att vända trenden. D

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Vi Bilägare från endast 29 kr

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Ford hamnade totalt på 12:e, Skoda på 14:e och Opel på 15:e plats bland 25 märken vid senaste AutoIndex där privata bilägare tycker till om sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Skoda som 12:e märke, Opel som 13:e och Ford som 14:e märke.

Lojalitetspoängen gav Skoda 12:e plats, Ford 15:e och Opel 16:e plats. Bedömningen av återförsäljarna resulterade i 8:e plats för Skoda, 9:e för Ford och 12:e plats för Opel. I verkstadsenkäten hamnade Ford på plats 8, Opel på plats 11 och Skoda på plats 17.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2017 och gäller årsmodellerna 2010–2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.