Bild
Nästa artikel

Test: Fiesta, Swift & Polo (2017)

Nybilstest

Ford Fiesta är spänstigast att köra. Suzuki Swift har rivigast motor och ger mest utrustning för pengarna. Volkswagen Polo ger höga doser av storbilskänsla. Vilken av dem vinner vårt småbilstest?

Förr var en småbil – just det – liten. Men så är det inte riktigt numera. Många småbilsmodeller har med åren svällt ut rejält och två färska exempel på det är senaste upplagorna av Ford Fiesta och VW Polo.

Båda mäter över fyra meter mellan stötfångarna och det är en himmelsvid skillnad mot hur det såg ut när modellerna gjorde sin debut.

Då handlade det verkligen om små, lätta bilar. Första generationens VW Polo, som såg dagens ljus i mitten av 70-talet, vägde exempelvis bara 700 kilo och var 360 centimeter lång.

Ur-Polon var därmed nästan halvmetern kortare än dagens modell, den sjätte sedan starten, som har ett längdmått på hela 405 cm. Det är en jätteskillnad i bilvärlden!

Men inte nog med det. Nya Polo är dessutom 25 centimeter längre än första upplagan av storasyskonet VW Golf, som mätte 380 centimeter från front till baklucka.

Polo har med andra ord vuxit till sig ordentligt genom åren. Samma utveckling gäller för Ford Fiesta, som även den spränger fyrameters-gränsen med några centimeters marginal.

Alla tillverkare tillämpar inte samma ”tillväxtfilosofi” som VW och Ford. Det gäller bland annat testets tredje deltagare Suzuki, vars nya Swift-modell faktiskt är något kortare än föregångaren.

Dessutom är den utstuderat lättbyggd och har bantats med över 100 kilo jämfört med den tidigare modellen. I förhållande till testkonkurrenterna Fiesta och Polo, är Swift mer än 200 kilo lättare.

»VW Polo ger en behaglig känsla av teknisk förfining.«

Dagens småbilar har inte bara vuxit i storlek, de har även vuxit som bilar. Åkkomfort, kvalitetskänsla och säkerhetsnivå hör till det som har tagit jättekliv framåt.

Av gamla tiders struttiga gång, ölburkstunna säkerhetskänsla och plastiga kvalitets-intryck finns nästan inget kvar.

I dag går små-bilarna dessutom att få med säkerhets- och komfortutrustning som för inte särskilt länge sedan bara fanns på utpräglade lyxvagnar. Typ aktiva farthållare, avancerade infotain-mentsystem, panoramaglastak och allehanda aktiva säkerhetssystem.

Så visst har utvecklingen gått framåt – utom för den som absolut prioriterar nätta yttermått. I det läget återstår bara att ta ett kliv nedåt och satsa på mikrobilar som VW Up, Toyota Aygo, Kia Picanto eller Smart.

Det nya sättet att bygga småbilar (om man nu kan kalla dem så) gör däremot att de på ett helt annat sätt än tidigare har förutsättningar att kunna fun-gera som enda bil, åtminstone för den lilla familjen.

Men då räcker det inte med att bara vara bra i stadstrafik. Även längre turer måste klaras med hedern i behåll och dessutom bör utrymmena, både för folk och bagage, vara någorlunda anständiga.

Frågan är vilken av våra tre testbilar som har ett tillräckligt brett register för att klara den utmaningen.

Vi börjar testet på klassisk småbilsmark, det vill säga innanför stadsmurarna. Där frapperas man direkt av hur smidig Polon är att hantera. Samspelet gas/koppling/växellåda fungerar perfekt och det är hur lätt som helst att köra ”fint”, med mjuka starter och nästan sömlösa växelbyten. Fjädringen sväljer stadsgatornas ojämnheter bäst i test och VW:n ger dessutom en behaglig känsla av teknisk förfining.

Även Ford Fiesta klarar stadskörningen med bravur, men är inte riktigt lika smidig att  hantera som Polo. Dessutom är den lite stummare i fjädringen och har en något sämre runt-om-sikt.

Gemensamt för både VW och Ford är att längden till viss del hämmar parkeringsmöjligheterna. När det gäller att knö in sig på trånga p-rutor är den 20 centimeter kortare Suzuki klar testvinnare.

Men Swift inte är lika len i samspelet gas/koppling som  Polo och Fiesta och dessutom är växellådan lite knöligare att jobba med. Sammantaget gör det att Suzuki inte känns lika smidig att hantera i stadstrafikens många stopp-och startsituationer som de europeiska testkonkurrenterna.

Plus blir det däremot för den relativt höga sittpositionen som i kombination med stora vindrutan ger fin trafiköverblick. Snett bakåt är sikten däremot rent usel. Tur att backningskamera är standard...

För att fungera som familjebil, om än i det lilla formatet, måste man även klara de utmaningar som finns utanför tullarna – och det gör Polo bäst.

Ute på landsvägen är VW den solklara favoriten, främst tack vare fina åkkomfort. Kupébullret är lika väl dämpat som i många betydligt större och dyrare bilar och fjädringen är testets bekvämaste.

Även riktningsstabiliteten imponerar och sammantaget ger det den lilla folkvagnen en storbilskänsla som ingen konkurrent i klassen når upp till.

Ford är lite styvare avfjädrad än Polo och känns som helhet rappare och livligare att hantera. Men den inte lika riktningsstabil som VW:n och är dessutom klart bullrigare, i synnerhet på grov asfalt.

Men jämfört med sin elakt däckdånande föregångare är ljudkomforten i nya Fiesta ett rejält lyft, som till stor del har uppnåtts genom en omkonstruktion av hjulupphängningarnas bussningar. Som tur är har det skett utan att den snärtiga körkänslan gått förlorad.

Även den allmänna kvalitetskänslan har vässats ett par snäpp i den nya Forden och på den punkten är Fiesta numera i stort sett ikapp ärkerivalen Polo.

Kvalitetsintrycket i Swift är mer svajigt. Materialen känns överlag lite tunnare och billigare än i Polo och Fiesta och helhetsupplevelsen är inte lika gedigen. Det behöver inte betyda att den verkliga byggkvaliteten är sämre. Upplevd kvalitet och verklig kvalitet är långtifrån detsamma.

Det som framför allt fäller Suzuki som landsvägsbil är det påfrestande höga kupébullret.

Däckdånet på grov asfalt är nästan plågsamt för öronen, men Swift är överraskande högljudd även på slätt underlag. Den bullrar, enligt våra mätningar, mer på slät asfalt än Polo gör på grov i både 90 och 110 km/tim!

När vår lilla testkaravan  svänger av från stora vägen och ger sig in på testets speciella chassitestarsträckor långt uppe i de värmländska rallyskogarna är det Ford som kopplar greppet.

Fiesta är både rappare och exaktare än testkonkurrenterna att hantera under press. Det spänstiga chassit i kombination med den fina körkänslan och de kvicka styrreaktionerna gör den till testets mest underhållande bil att ratta.

Men även Suzuki, med sin låga vikt och pigga motor, är en trevlig bekantskap längs de vindlande krokvägarna. Den känns välbalanserad och smiter obesvärat genom de tvära böjarna med minst däckgnissel från framhjulen.   

Polo gör heller inte bort sig på något sätt. Styreaktionerna är behagligt exakta och fjädringen tryggt följsam mot det stundtals elakt buckliga underlaget. Men VW har inte riktigt samma körglada tilltal Ford och Suzuki.

När vi  fortsätter att testa vad bilarna går för under pressade förhållanden, i undanmanöverprovet, är det återigen Fiesta som tar hem spelet.

»Däckdånet på grov asfalt är nästan plågsamt för öronen.«

Den är mest lättkontrollerad i testets tre brutala svängar. Antisladdsystemet fungerar perfekt och hjälper föraren att lotsa bilen mellan konerna snabbt, tryggt och smidigt.

Även Swift klarar det utmanande provet med hedern i behåll, men är lite yvigare i bakvagnen än Fiesta. Den rappa styrningen och den fina chassibalansen gör dock att bilen kan rattas genom testet på ett fullt godkänt sätt.

Lite sämre går det för VW Polo, som överraskar genom att bredsladda sig ur konbanan när gränsen för dess förmåga passeras vid drygt 70 km/tim. Känslan bakom ratten är att bilen kasar på däcken.

Även när vi testar broms-kapaciteten är det VW som är förloraren. Den glider vidare tre meter när de andra bilarna står stilla. Ett tag trodde vi att beteendet berodde på Hankook-
däcken, som inte är kända för sitt fina bett. Men när vi kollade protokollen från det undanmanöverprov som gjordes i samband med Årets Bil-evenemanget tidigare i år visade det sig att Polo då betedde sig på precis samma sätt. Den bilen rullade på Michelin-däck.

Helst hade vi förstås velat testa om ”vår” Polo med andra däck, men tyvärr fanns ingen tid till det den här gången.

Det lär dock komma fler chanser att ”älgtesta” VW. Till dess får vi konstatera att Polo  trots allt stannade på klart under 40 meter i bromstestet  och gick igenom undanmanöverprovet i 70 km/tim, gränser som vi bedömer som godkända.

Problemet är beteendet när gränsen passeras i undanmanöverprovet. I det läget är det inte en svårkontrollerad bredsladd man vill ha...

Ford har rensat hårt bland knapparna i förarmiljön, hälften är borta jämfört med gamla Fiesta. Samtidigt har detaljfinish och materialval vässats rejält.
Luftigare, men också lite plastigare och mindre ombonat än i testkonkurrenterna. Utrustningsnivån är hög, men medieskärmen är för lågt placerad.
Förarmiljö typ VW. Här känner man igen sig, trots att det mesta är nytt. Förarstolen är bäst i test och samma sak gäller körsmidighet och mediesystem.
Ryggstöden kan fällas i förhållandet 60/40, men lastgolvet blir långtifrån plant. Lampa, dubbla kasskrokar och fästband längs ena sidan finns. Sedan är det slut på finesserna. Minus för det svårstädade lastgolvet, ett skyddsgolv i plast (som på testbilen) är att rekommendera.
Suzukin är testets smartast disponerade bil. Trots att den är 20 cm kortare än Fiesta rymmer Swift fler drickabackar när vi testar den praktiska lastslukarförmågan. Ryggstödet är delbart i förhållandet 60/40 och en lampa finns i lastutrymmet. Men såväl kasskrokar som fack för småprylar saknas.
Polos lastgolv har två nivåer. Med golvet i sitt högsta läge blir lastytan nästan helt slät när ryggstöden fälls (60/40). VW:n sväljer dessutom mest när vi testar med drickabacksmetoden. Bra material gör lastutrymmet lättstädat, men det erbjuds inga finesser. Inte ens kasskrokar finns.

När det handlar om motorer hade alla testbilar det som gäller i småbilsklassen för närvarande; trecylindriga 1-liters bensinare med turbo. Det är drivkällor som fungerar alldeles utmärkt i biltypen. De kan vibrera lite under acceleration, men kraften räcker och när bilarna är ”på rull” jobbar de hur lent och fint som helst.

Rivigaste motorn sitter i Suzuki Swift. Den har dessutom ett mildhybdridsystem som består av ett 12-volts litiumjonbatteri och en remdriven kombinerad startmotor/generator. När bilen bromsas in tas rörelsenergin tillvara och lagras i batteriet. När den sedan körs iväg igen hjälper systemet till att skjuta på och bilen får lite extra kraft samtidigt som dyrbara bränsledroppar sparas.

Men trots systemet drog Suzuki 30 procent mer än vad som anges i bränsledeklarationen under vårt test. Ford var dock ännu värre med en överförbrukning på 33 procent.

Snålast – och ärligast – var VW Polo, som klarade sig med en snittförbrukning på 5,1 l/100 km, 16 procent mer än vad som anges officiellt.

»Drivkällor som fungerar alldeles utmärkt i biltypen.«

Alla tre testbilarna har baksäten där två normallånga vuxna får plats. Bästa sittkomforten finns i Polo med Fiesta på andra plats och Swift på tredje. Insteget till Fords baksäte är dock knöligast i test.

Mest prylar för pengarna ger Suzuki Swift som med Inclusive-paketet har det mesta man kan begära av säkerhetsutrustning och komfortfinesser.

Lägsta milkostnaden noteras  för VW Polo, trots att vi i de ekonomiska kalkylerna belastat den med ett pluspaket för 11 900 kronor för att utrustningsnivån ska bli någorlunda jämförbar med konkurrenternas.

VW är också testlagets favorit totalt sett, trots fadäsen i älgtestet. Den är helt enkelt den mest kompetenta bilen när alla egenskaper vägs samman.

Men Fiesta är inte långt efter...

Testvinnaren - storbilskänslan avgör

1. Nya Volkswagen Polo är varken roligast, snabbast eller charmigast av testbilarna. Det den vinner på är istället att den, trots det nätta formatet, ger en storbilskänsla som ingen av konkurrenterna kommer i närheten av. Såväl ljud- som fjädringskomfort är i en klass för sig och samma sak gäller körsmidigheten. Dessutom är utrymmena är tillräckliga för att den ska kunna fungera som enda bil för den lilla familjen. Saken blir inte sämre av att rostskyddet är bäst i test och att den ekonomiska kalkylen är gynnsammast för plånboken. Men allt är inte på topp och fadäsen i ”älgtestet” blev en negativ överraskning. Polo är heller inte krocktestad av Euro NCAP. Ett misslyckande där skulle givetvis peta ned den från tronen.

2. Nya Ford Fiesta nosar ärkerivalen Polo i hälarna, men når inte riktigt ända fram. Körkänslan är dock på topp och såväl åkkomfort som kvalitetsintryck har vässats rejält jämfört med den tidigare modellen. Men priset är väl högt  och rostskyddet har försämrats.

3. Suzuki Swift är smart byggd, generöst standardutrustad, och underhållande att köra. Ändå räcker den inte riktigt till mot Polo och Fiesta. Åkkomforten störs av ett dånande däckbuller, säkerhetsbetyget är bara fyrstjärnigt och rostskyddet har brister.

 

Kommentar av Lars Kaneryd, testförare: Jag gillar att köra bil, så mitt förstaval blir  utan större tvekan Ford Fiesta. Forden har dessutom den i mitt tycke bästa förarmiljön. Suzuki Swift är snygg att titta på och trevlig att hantera på kurviga vägar. Men vid normal körning känns styrningen med sin tröga rattåtergång märklig. Suzukin är också mer vindkänslig än Polo och Fiesta. Swift hamnar sist på min lista och Polo blir tvåa. VW:n är säkert en bra bil, men lite för trist och intetsägande för min smak.   

Kommentar av Mikael Schultz, testledare: Fiestas fina körkänsla, Polos behagliga åkkomfort och Suzukis generösa utrustningsnivå. Tänk om man kunde kombinera de bästa egenskaperna hos de tre testbilarna. Då skulle man börja närma sig den ideala småbilen. Men mitt önsketänkande lär aldrig bli verklighet och i brist på idealbilen skulle jag satsa på en VW Polo om jag var i bilköpartagen. För mig går komfort och storbilskänsla före snärtiga köregenskaper. Men helst skulle jag förstås vilja ha både och...

Förr var en småbil – just det – liten. Men så är det inte riktigt numera. Många småbilsmodeller har med åren svällt ut rejält och två färska exempel på det är senaste upplagorna av Ford Fiesta och VW Polo.

Båda mäter över fyra meter mellan stötfångarna och det är en himmelsvid skillnad mot hur det såg ut när modellerna gjorde sin debut.

Då handlade det verkligen om små, lätta bilar. Första generationens VW Polo, som såg dagens ljus i mitten av 70-talet, vägde exempelvis bara 700 kilo och var 360 centimeter lång.

Ur-Polon var därmed nästan halvmetern kortare än dagens modell, den sjätte sedan starten, som har ett längdmått på

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Vi Bilägare från endast 29 kr

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Ford kom totalt på 12:e, Volkswagen på 18:e och Suzuki på 23:e plats bland 25 märken vid senaste AutoIndex där privata bilägare tycker till om sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Ford som 14:e märke, VW som 18:e och Suzuki som 22:a märke.

Lojalitetsenkäten gav VW 14:e, Ford 15:e och Suzuki 23:e plats. Bedömningen av återförsäljarna resulterade i 9:e plats för Ford, 18:e för VW och 23:e för Suzuki. I verkstadsenkäten kom Ford 8:a, Suzuki på plats 18 och VW på plats 24.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2017 och gäller årsmodellerna 2010–2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.