Bild
Nästa artikel

Test: DS 4, 500X & HR-V (2016)

Nybilstest

Moderiktiga småbilar som pumpat karossmusklerna blir allt vanligare – men är de något att ha? Vi kollar formen hos nya prestigemodellen DS 4, fyrhjulsdrivna Fiat 500X och pånyttfödda Honda HR-V.

Det är inte lätt att hitta en beskrivande term för de tre testbilar som gör upp om äran denna gång. ”Smartpaketerad crossovermodell med suv-attityd” läste jag i en av presentationerna. Blir någon klok på vad det kan betyda?

Bilarna heter i alla fall DS 4 Crossback, Fiat 500X Cross Plus och Honda HR-V. De är knappt 430 centimeter långa, lite knubbiga skapelser med fyra dörrar (som i DS och Honda vill se ut som två, de bakre dörrhandtagen är dolda). I synnerhet Fiat men också Honda och i lägre grad DS vill ge sken av att vara terränggående. Plast runt hjulhusen, ”hasplåtar” och lite högre markfrigång är typiska signaler, men det är bara 500X som har inkopplingsbar fyrhjulsdrift i sällskapet. DS 4 Crossback och HR-V är framhjulsdrivna.

Den lätt flärdfulla framtoningen reflekteras i priserna: Honda är billigast i testat utförande, 252 900 kronor.
DS 4 kostar 272 800 kronor och Fiat 500X hela 310 990 kronor, inklusive den speciella metalliclackeringen med det klingande namnet ”Rosso Amore”.

»Motorn skakar i sina fästen som om den hörde till en gammal Lada Niva.«

Kärlek är emellertid inte det första man känner när Fiat startas. Motorn är testets största, en tvåliters turbodiesel kopplad till en ny nioväxlad (!) automatlåda. Drivpaketet liksom bilens grundläggande konstruktion delas med Jeep Renegade (testad i ViB 10/2015). Även motoreffekten är testets högsta.

Med gångkulturen är det illa ställt, på tomgång rister och skakar motorn i sina fästen som om den hörde till en gammal Lada Niva. Ingen som körde eller åkte med i bilen lät bli att kommentera oväsendet. Vid gaspådrag jämnar gången till sig och larmet tystnar, men genast vid trafikljusen börjar det igen.

Anrättningen ger i alla fall bra fart, 500X har bästa accelerationen och känns riktigt alert när så krävs. Växlingarna sker mjukt när man själv kör lugnt men lägena kan också hänga i väl länge, både på upp- och nedväxling, och vid fullt gaspådrag rycker det en del i ratten av drivaxelpåverkan. Ratten är för övrigt alltför tjock för personer med normalstora händer.

DS 4 Crossback och Honda HR-V påminner om varandra, Fiat 500X är alldeles egen i formerna.

Dieselmaskinerna i DS 4 och Honda är ytterst civiliserade vid jämförelse, med mjuk, jämn gång och avskärmat ljud. Att Honda alls är en diesel är nästan svårt att tro, motorn låter aldrig plågad eller kväst, ”effektfönstret” upplevs som klart störst av de tre. Att HR-V med någon tiondel kommer sist i accelerationstesterna är en enkel börda att bära för att få så välutvecklad gångkultur.

Till bilden hör också en manuell växellåda som är bland de bättre man kan träffa på över huvud taget: smidig, skön känsla, i tilltalande harmoni med kopplingen. Från mekanisk synpunkt vansläktas verkligen inte denna Honda.

Även DS 4 ska ha en eloge för väl isolerat dieselknatter och den sexväxlade automatlådan gör ett fint jobb för det mesta – men kan också hänga kvar på en alltför låg växel vid gasuppsläpp.

 

Alla tre vill nog vara mer inriktade på körkomfort än körkänsla, men det är bara DS 4 som har riktigt acceptabel allroundkapacitet i fjädringen. Bilen rör sig lugnt och ganska mjukt (mjukare än normalversionerna av DS 4), men rullar riktigt stabilt också i ordentliga sidvindar. Normalversionen av DS 4 ogillar ojämnheter och potthål, Crossback med sin lite högre och mjukare fjädring fördrar dem betydligt bättre trots att bakvagnsupphängningen fortfarande är en relativt enkel torsionsaxel. Ljudnivån är klart lägre än i Fiat och Honda, åkkomforten är totalt sett den högsta.

Fiat ser en smula högbent ut  och har hårdast fjädring i sällskapet. Bilen rör sig lite knyckigt men rullar mycket spårsäkert och känns opåverkad av sidvindar. Den individuella bakvagnsupphängningen gör ett tappert jobb för att parera ojämnheter i vägbanan, kruxet är bara att fjäder- och dämparsättning är så hård att det blir förgäves. Maxlasten är testets högsta och vi fann att bilen gick mycket bekvämare med flera personer och lite last i bagage-utrymmet än med en ensam förare. Ljudnivån är klart högre än i DS 4 och Honda, vilket ytterligare drar ned komfortbetyget.

DS 4 baseras på Citroën C4, Fiat 500X på Jeep Renegade och Honda HR-V på Honda Jazz.

Honda hamnar mitt emellan från komfortsynpunkt. Bilen känns mjuk, i synnerhet över bakvagnen, och kränger oväntat mycket. På dåligt underlag har den enkla torsionsaxeln och upphängningen svårare än motsvarigheten i DS att parera utmaningarna – det ”slår” lätt i bakvagnen. Ljudnivån är ungefär som i DS, örat uppfattar dock inte HR-V som riktigt lika tyst.

Den mjukare känslan i HR-V avspeglas i undanmanövertestet med last (cirka 350 kg). Här kränger bilen rejält och uppträder påtagligt överstyrt – den vill styra mer än förarens rattutslag och sladdar yvigt redan i 65 km/tim. Antisladdsystemet griper in alldeles för sent och det hela känns inte förtroendeingivande.

En mycket exakt och lättdoserad styrning räddar trots allt situationen – när föraren fått träna ett par gånger…

»Ingen av bilarna rymmer bekvämt fem vuxna åkande.«

DS 4 går bättre, når cirka 70 km/tim, kränger inte alls lika mycket och har ett anti-sladdsystem som arbetar direkt och mjukt. Styrningen är okej men inte lika ”närvarande” som den i Honda.

Den fyrhjulsdrivna Fiat rullar på 18–tumshjul med tämligen extrema 45-profildäck (extrautrustning) och går klart bäst i detta moment. Bilen klarar 70 km/tim utan tillstymmelse till sladd och kränger knappt alls. Styrkänslan är utmärkt, ett gott betyg åt att även elektriska styrservon kan utvecklas i ”körglädjens” riktning.

500X har för övrigt en körlägesväljare med tre olika ”mappningar” för gaspådrag, växlingspunkter och styrreaktion: normal, sport och terräng – vi körde nästan uteslutande i normalläget eftersom automatlådan arbetade mest harmoniskt då.

Ingen av bilarna rymmer bekvämt fem vuxna åkande, fyra är max och knappt ens det i DS och Fiat. Utrymmena totalt sett är helt och hållet Hondas avdelning. Benutrymmet i baksätet är klart störst och bagageutrymmet vinner inte bara på sin generösa volym och bekvämt låga lasttröskel utan också på att Hondas typiska ”biostolar” bak kan fällas upp och ge extra lastvolym åt lite högre föremål när ingen behöver sitta i baksätet.

Jämfört med ”Citroëntiden” har instrumentpanelen i DS 4 rensats från vissa knappar, även i ratten. Mestadels enkel skötsel och trivsam finish.
Enkla reglage, tydlig skärm mitt på panelen och liten, tjock ratt. Många olika ytmaterial, godkänd finish men spakarna vid ratten känns billiga.
Markerad mittunnel med fack nedanför/framför växelspaken à la Volvo. Enkla reglage, klimatpanel med touchfunktion som fungerar bra.

DS 4 har ett överraskande trångt baksäte, med ont om knä- och fotutrymme och ett ganska knepigt, smalt insteg. Det förvärras av dörrbladets spetsiga utformning i bakkant, man får liksom kliva ett stycke bort från bilen innan man ska in i den. Annars har alla tre bilarna god instegshöjd som underlättar, inte minst för äldre.

Fiats baksäte är trångt och känns tämligen kyffigt – fönsterlinjens överdel skär ned i ögonhöjd och förstärker känslan av att man är instängd. Det är synd, kupén i den italienska bilen är annars trivsamt utformad, med en hel del lyxkänsla, trivsam finish och rolig design. Stolarna i denna toppversion har sittdynorna klädda med läder, sidorna med galon och mindre synliga delar med tyg. De är inte så stora men riktigt sköna att sitta i och som ren design är de kul att titta på.

Hondas kupé flirtar inte så mycket med ”lyx” i kupén som de andra men känns ombonad i alla fall. Ytmaterial och design – med bland annat en markerad mittkonsol som löper mellan stolarna fram – är tilltalande.

Ingen av de tre är något föredöme i ergonomi när det gäller knappar och reglage, i synnerhet är handhavandet av de centralt monterade multimediaskärmarna ogenomtänkt i Honda och DS.

Fiats är något bättre. Funktionaliteten är god överlag i 500X, med rejäla vred för klimatanläggningen och bra dörrfickor – men solskydden är bland de ynkligare vi sett. Att vika ut dem när solen gassar genom främre sidorutorna är närmast meningslöst.

I Honda sköts flera av de övriga funktionerna från en fingertoppstyrd enhet på instrumentpanelen. Sådana kan ge varierande respons men den i HR-V fungerar utmärkt, nästan så att man kan behålla hands-karna på och ändå få i gång den funktion man önskar.

»Så illa utformade under-reden att de bara får en etta i rostbetyg.«

Bilarna vill alltså ge ett lite dyrt, trendigt intryck och i mycket av det man ser och känner på motsvaras förväntningarna hyfsat.

När vi tittar under bilarna hos vår rostskyddsexpert blir det emellertid värre. Både Fiat och Honda har från rostskyddssynpunkt så illa utformade underreden att de bara får en etta i prognosbetyget.

Även själva sammansättningen inger farhågor, i synnerhet Hondas många öppna skarvar, slarviga fogar och märkliga detaljer undertill skämmer det rykte för teknisk precision tillverkaren annars åtnjuter. De stora gliporna mellan olika karossdelar är ytterligare ett tecken på att HR-V är ganska slarvigt sammansatt.

I sådana avseenden ger DS 4 det bästa intrycket. Den känns knappast ”tyskt” solid men är tillräckligt välgjord ner i de flesta detaljer och har ett gott rostskydd (se sidan 40).

 

Som vanligt körde vi på alla möjliga underlag och många olika vägtyper under testperioden, men snön hade ännu inte fallit och det var inte särskilt kallt ute. Att tillverkarnas förbrukningssiffror är orealistiska är knappast någon hemlighet, till utlovade cirka ”0,4 liter milen” kom vi verkligen inte i vare sig DS 4 eller Honda HR-V. Fiats utlovade 5,5 l/100 km var också ren utopi, vi hamnade upp till 8,0 l/100 km vid något tillfälle men stannade på drygt 7 l/100 km totalt sett under testet. Så ”småbil” 500X är väger den hela 1,6 ton och fyrhjulsdriften och den ganska åldrade motorn vill ha sitt.

 

Ingen av de här bilarna kommer att bli någon storsäljare och en gissning – av intresset bland åskådare och ”bilfolk” vi mötte under testperioden att döma – verkar det främst vara lite äldre som attraheras av biltypen. Det kanske inte riktigt är vad utvecklare och marknadsförare trott på förhand?

Testlagets sammantagna bedömning slutade med en hårfin seger för Honda HR-V före DS 4 och, mer distanserad, Fiat 500X.

Testvinnaren - bästa medelmåttan

1. Nya Honda HR-V är i mått och utseende ganska lik DS 4 men karossen är betydligt bättre utnyttjad. HR-V är testets klart rymligaste bil och har ett baksäte som kan varieras på smart sätt. Låg lasttröskel är ett annat plus. Den här modellen är faktiskt möjlig, men knappast idealisk, för en liten småbarnsfamilj. Det är ingen av de andra. Motor och växellåda är starka kort, milkostnaden också. Standardutrustningen är ganska omfattande, autobroms ingår till exempel, och den ekonomiska kalkylen blir testets gynnsammaste. ”Trevlig och smidig” återkom i flera protokoll, men stolarna fram fick svala omdömen. Underredets närmast amatörmässiga utförande och det usla rostskyddet är dock bilens mest graverande minus.

2. DS 4 är i mått och utseende lik Honda men utrymmena är sämre, särskilt i baksätet. Motor och växellåda är starka kort, fjädringskomforten är testets bästa. Panoramavindruta och en ombonad kupé ger viss lyxkänsla men riktigt toppmodern känns bilen inte.

3. Fiat 500X tar hem uppmärksamhetsronden, det här är en bil som syns och ett val för den som vill ha något personligt. Motorn är stark men törstig och bullrig. Utrymmena är dåliga, särskilt för bagage och i baksätet. Dessutom är priset för högt.

 

Kommentar av CHristian Ellmark, testförare:
Det blir allt vanligare med tvåhjulsdrivna cross-overmodeller men jag har svårt att se poängen med dem. Mer yta än innehåll. Honda HR-V är rymlig och växellådan är fin, resten är faktiskt en besvikelse. DS 4 är bekväm för två och är trevlig att köra, men tillför inget nytt. Att jag skulle välja Fiat beror enbart på det effektiva 4WD-systemet. I övrigt är 500X väldigt överprissatt, obekväm att åka i och en inte speciellt imponerande skapelse över huvud taget.

Kommentar av Calle Carlquist, testledare:
Udda typer alla tre. Fiats motor är törstig och har dålig gångkultur, kupén är dessutom trång – om än rätt trivsam. Dyr! DS 4 har också brister, främst utrymmet i baksätet, men är som helhet en reskamrat med trivsam motor och hög komfort. Särskilt modern känns bilen ändå inte. Honda vinner med en hårsmån. Jag gillar mekaniken, milkostnaden och utrymmena. Finishen är bitvis en gåta och rostskyddet förskräcker – men det senare går ju att åtgärda.

DS 4 Crossback 1,6 HDI 120 Auto
Likartade instrumenthus i alla tre, men olika disposition. I DS 4 kan belysningens färg varieras. Reglageknapparna är dock fippliga att använda.
Citroëns diesel arbetar föredömligt mjukt och tyst och är hyfsat snål på dropparna. Automatlådans växlingar sker oftast mjukt och behagligt.
De tre testbilarna har rejäla ytterspeglar – här de i DS 4 – som markant ökar sikten bakåt och gör körningen avspänd.
Skålade stolar med skön, lite sträv klädsel. Vredet för reglering av svankstödet är placerat så att det är mycket svårt att nå.
Fiat 500X 2,0 multijet 4x4
Fiats stora centralinstrument innehåller förutom bränsle- och tempmätare mest en färddator med blandat innehåll, bland annat en turbotryckmätare. Det var länge sedan vi såg en sådan!
Stark men törstig, dessutom seg i ”normalläge” och med rent primitiv gångkultur – 140-hästaren rister som en traktor på tomgång. Den nioväxlade automatlådan arbetar mjukt men velar mellan lägena.
Praktiska förvaringsfack finns under bagageutrymmesgolvet.
Läder på sittytan, annars galon och textil. Formen påminner om stolarnas i DS 4.
Honda HR-V I-DTEC Exclusive
Stor och supertydlig hastighetsmätare, vars omgivande ring färgas grön när man kör i ”Ecoläge”.
Testets bästa och snålaste motor, en typiskt Hondamjuk och smidig karaktär man nästan skulle kunna ta för att vara en bensinare. Snålast på dropparna i testet.
En manuell växellåda som är ren fröjd att hantera, med skön och lättspakad ”kullagerkänsla”.
Stolarna fram föll inga av våra testförare i smaken. Vi fick träsmak redan efter någon timme och ryggstödet skulle behöva justerbart svankstöd.

Det är inte lätt att hitta en beskrivande term för de tre testbilar som gör upp om äran denna gång. ”Smartpaketerad crossovermodell med suv-attityd” läste jag i en av presentationerna. Blir någon klok på vad det kan betyda?

Bilarna heter i alla fall DS 4 Crossback, Fiat 500X Cross Plus och Honda HR-V. De är knappt 430 centimeter långa, lite knubbiga skapelser med fyra dörrar (som i DS och Honda vill se ut som två, de bakre dörrhandtagen är dolda). I synnerhet Fiat men också Honda och i lägre grad DS vill ge sken av att vara terränggående. Plast runt hjulhusen, ”hasplåtar” och lite högre markfrigång är typiska signaler, men det är bara 500X som

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Vi Bilägare från endast 29 kr

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Honda hamnade på tredje, Citroën på 14:e och Fiat på 26:e plats bland 26 märken vid senaste AutoIndex där bilägarna själva sätter betyg på sitt bilinnehav i stort och smått.

I enkäten om bilkvalitet/egenskaper rankades Honda fyra, Citroën 14:e och Fiat 25:a. Lojalitetspoängen gav Honda sjunde, Citroën 15:e och Fiat 24:e plats. Bedömningen av återförsäljarna resulterade i sjätte plats för Honda, 21:a för Cit-roën och 26:e för Fiat. I verkstadsenkäten var Honda tvåa, Citroën sjua och Fiat 25:e märke.

Undersökningen gjordes i januari–mars 2015 och gäller privatägare, årsmodellerna 2008–2014. En ny undersökning genomförs under 2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.