Bild
Nästa artikel

Test: Crossland X, Tivoli och Captur (2017)

Nybilstest

Crossland X, Tivoli och Captur. Lustiga namn på praktiska bilar i det tidsenliga crossover-formatet. Frågan är vilken av dem som ger mest för pengarna. Är det Opel, uppstickaren SsangYong eller Renault? Läs vårt test så får du svar!

Är man bil och döpt till Tivoli får man nog lov att finna sig att utsättas för ett och annat skämt. I alla fall när lustigkurrarna i Vi Bil-ägares testlag kommer i gång.

”Det här blir nog rena berg-och-dal-banan”. ”Ska vi spela på chokladhjulet om vem som vinner?” ”Undrar om motorn är len som sockervadd?”   

Det var bara några av replikerna som for genom luften när sydkoreanska SsangYong Tivoli ställdes på startlinjen för att möta nya Opel Crossland X och veteranen Renault Captur i en match om vilken av dem som ger mest valuta för pengarna.

Men mer om det lite senare.

Först en kort presentation av testförutsättningarna, där vi tvingas konstatera att de tre bilarnas  specifikationer tyvärr spretar lite mer än vi hade önskat.

Vår målsättning var självklart att alla skulle ha likvärdiga drivlinor – framhjulsdrift, bensinmotor och automatlåda – som är en ideal kombination för biltypen.

Nu blev det inte riktigt på det viset av den enkla anledningen att det inte fanns tre sådana bilar att uppbringa vid testtillfället. Istället fick vi nöja oss med en blandning av fyr- och framhjulsdrivning samt automat- och manuella växellådor.

Inte helt optimalt, men ibland tvingas man även som biltestare göra som Kajsa Warg; taga vad man haver.

»Drivlinan i SsangYong är en smärre katastrof.«

Av testbilarna var det bara Opel Crossland X som hade ”rätt” drivlina. Detta i form av en sexstegad automatlåda i kombination med en 1,2-liters 3-cylindrig bensinturbo på 110 hk. Den är hämtad direkt från PSA (Peugeot/Citroën) och används redan i flera av den franska koncernens bilar.

Det gäller för övrigt även resten av grundtekniken i Crossland X. Den byggs på en plattform som tagits fram av PSA (som tidigare i år köpte Opel) och kommer att användas som bas för bland annat nya Citroën C3 Aircross och  en rad andra PSA-modeller.

Den franska drivlinan fun-gerar dock inte helt smärtfritt i den nya högbyggda Opeln. Växlingarna är stundom långtifrån silkeslena och i låga farter och kötrafik kan det rycka ociviliserat i transmissionen.

Motorinstallationen är inte heller helt perfekt. På lågvarv och vid accelerationer uppstår osköna vibrationer som fortplantas ända upp i ratten.

Här finns en del att fila på för det fransk/tyska ingenjörsteamet, åtminstone om ambitionen är att skapa en behaglig körkomfort.

Men även åkkomforten skulle behöva vässas ett par snäpp. Opeln stöter överraskande stumt  över korta tvära gupp. Den hårt strängade fjädringen är dessutom dålig på att filtrera bort vägens övriga ojämnheter, såväl stora som små. Sammantaget gör det att bilens rullkomfort upplevs som rå och lite osofistikerad.   

Det är Opels egna tekniker som, det poängteras speciellt, kalibrerat chassit för att ge det en typisk tyskt fast karaktär.

Kanske skulle Opel-teamet, med facit i hand, tagit lite hjälp av sina franska kolleger. De brukar ju kunna det där med behaglig fjädringskomfort...

Men det som allra mest stör åkupplevelsen i Opels nya crossover är att den bullrar så förbaskat. Däckljuden är påträngande redan vid körning på medelgrov asfalt och när man kommer ut på riktigt skrovligt underlag blir bullret direkt besvärande.

Designen är det inget större fel på, tvärtom. Det är andra brister som gör att SsangYong Tivoli hamnar sist i kön.

Om nu drivlinan i Crossland X har vissa skönhetsfläckar, så är den en smärre katastrof i SsangYong Tivoli. Eller som en av testlagets förare uttryckte saken i sitt slutprotokoll:

– Motorn känns nästan sjukligt klen och automatlådans momentomvandlare slirar hysteriskt och växlar i panik så snart man närmar sig ett motlut. Jag tror aldrig jag kört något så eländigt under mina 17 år som motorjournalist!

Hårda ord, javisst. Men också sanna. Kombinationen 1,6-liters sugmotor på 128 hk med darrigt vridmoment – ynka 160 Nm – fungerar inte alls ihop med fyrhjulsdrivningen och den lynnigt växlande sexstegade automatlådan.

I låga farter och stadstrafik skenar Tivoli iväg som besatt vid minsta gaspådrag, men när man behöver lite mer kraft så sviker bilen totalt och känns (och är) ohjälpligt slö.

Dessutom är bränsletörsten glupande, både i verklig trafik och enligt bränsledeklarationen. Den officiella siffran i stadstrafik är hela 10,6 l/100 km. Det är direkt otidsenligt för en bil av Tivolis format!

Förhoppningvis (något att tänka på för eventuella spekulanter) fungerar SsangYong bättre med en annan drivlina än den testade. Annars är det riktigt illa!

Åkkomforten i övrigt är godkänd, men inte mer. Även Tivoli lider av ett ganska elakt däckbuller (fast Opel är värre) och fjädringen har en del bekymmer med korta, tvära ojämnheter i vägen.

Däremot överraskar kvalitetskänslan positivt och såväl materialval som detaljfinish i interiören håller överraskande hög klass.

Dessutom känns bilen som helhet förtroendeingivande ihopskruvad. Så på den punkten blir det tummen upp.

Två vita och en brun. SsangYong, Opel och Renault samlade för att göra upp om vilken som är den bästa kompakta crossovern.

Det kan man inte riktigt säga om Renault Captur. Trots att det i samband med den nyligen genomförda uppgraderingen gjordes en satsning på att höja kvalitetsintrycket i interiören känns bilen fortfarande ganska plastig inuti.

Desutom  led vårt testexemplar av ett irriterande skrammel från inredningen. Det kan förstås vara en slump, men i värsta fall handlar det om en generell Captur-åkomma. Den saken är svår att bedöma för ett testlag som bara kör en enda bil.   

Allvarligaste missen Renault gjorde i samband med att Captur moderniserades är dock att man inte såg till att den fick modern säkerhetsutrustning.

Autobroms saknas och det är inte särskilt hedrande för en bilbyggare som sedan länge profilerat sig med ett seriöst säkerhetstänkande.

Orsaken till missen är att Captur, trots sitt moderna yttre, är baserad på en föråldrad teknisk plattform som i huvudsak baseras på tidigare generationers Clio. Då fanns inte den elektroniska kapacitet som krävs för nutidens avancerade autobromssystem och att gradera upp Captur till dagens nivå på den punkten skulle förmodligen kosta mer än någon företagsekonom med sinnena i behåll skulle gå med på.    

I ett avseende är dock Captur klar testvinnare – och det är när det handlar om åkkomfort. Renault är både bäst ljuddämpad och har den behagligaste fjädringen.

Det är inget snack om vilken av testbilarna man helst lägger beslag på när det vankas långresa. Extra plus får Captur för den trevligt pigga gasresponsen på mellanvarv och den solida riktningsstabiliteten, faktorer som ytterligare förhöjer landsvägsegenskaperna.

»Captur är baserad på en föråldrad teknisk plattform.«

När vi rastar bilarna under lite tuffare förhållanden, på vår chassitestarsträcka, går det inte riktigt lika bra för Renault. Då är det istället Opel Crossland X som tar täten. Den kränger minst och är klart kvickast och mest precis i styrreaktionerna i de många elakt snäva böjarna.

Även fjädringen, som känns hård och onödigt stum vid normal körning, visar sig fun-gera utmärkt när bilen pressas på den bumpiga testslingan. Hjulen följer underlaget utan tendenser att studsa även på de buckligaste och mest krävande partierna. Så på den punkten har Opels chassitekniker gjort ett habilt jobb.

Tvåa på specialsträckan blir Renault, som även den har en fjädring som följer underlaget bra. Men chassibalans och styrreaktioner når inte upp till Opels nivå. Körsäker men betydligt mer understyrd, svajigare och mindre alert i böjarna än Crossland X blir betyget.

Inte heller SsangYong har fuskat med chassit när det gäller följsamheten mot underlaget. Däremot känns bilen klart mer framtung än sina båda testkonkurrenter och man får brottas mer med ratten för att lotsa den genom böjarna. Den sega motorn bidrar ytterligare till att Tivoli blir ohjälpligt sist i testets mest utmanande körövning.

Även i undanmanöverprovet, ”älgtestet”, är det SsangYong som hamnar på jumboplats. Bilen kasar yvigt mellan konerna och det först efter ett antal träningsrundor vi med viss möda lyckas baxa den igenom provets tre brutala svängar i godkända 70 km/tim. Men någon tid till träning har man ju inte vid en panikmanöver i skarpt läge...

Captur beter sig också tveksamt i undanmanövern, fast på ett lite annat sätt. Anti-sladdsystemet tvärbromsar bilen i sista svängen och slår mer eller mindre ut styrningen. Det gör att föraren får mycket svårt att styra tillbaka till rätt spår. Vid några tillfällen blev Renaulten stående på ”fel” sida – och  där vill väl ingen vara  vid en verklig situation ute in trafiken.     

Klart bäst i provet sköter sig Opel, vars väl kalibrerade anti-sladdsystem och exakta styrning hjälper föraren att någorlunda smidigt och säkert ta sig förbi det tänkta hindret i farter klart över 70 km/tim.

Testets bästa förarmiljö. Det mesta är redigt, lättanvänt och Opel har inte fallit för frestelsen att ”gömma” vitala funktioner i infotainmentsystemet.
Renault har satsat hårt på bättre inre kvalitetskänsla; resultatet är sisådär. Autobroms saknas och de obelysta rattknapparna är svårfunna i mörker.
Knappar utspridda lite här och där ger ett något rörigt intryck. Men kvalitetskänsla/materialval är bra och ratten kan numera justeras även i djupled.
Opels lastutrymme är testets rymligaste och mest flexibla, förutsatt att man satsar 6 900 kronor extra på det speciella lastpaketet. Då får man ett skjutbart/delbart baksäte med ett ryggstöd som kan fällas i tre sektioner (40/20/40). Lastgolvet är dubbelt och två bra placerade kasskrokar finns.
Även Renault har ett skjutbart baksäte, som dessutom är standard. Men det är inte delbart, utan hela sittdynan följer med när sätet skjuts framåt. En enklare och mindre flexibel lösning än i Opel. Ryggstödet är delbart i förhållandet 60/40 och lastgolvet har, precis som Opel, två ”våningar”. Dubbla kasskrokar finns.
SsangYong har högsta lasttröskeln (79 cm) och minsta bagageutrymmet, åtminstone med uppfällt baksäte. Ryggstödet kan fällas i förhållandet 60/40 och lastytan blir då nästan slät. Bagagegolvet är dubbelt och delat i två sektioner, men det ryms inte så mycket därunder. 12 V-uttag och en kasskrok finns.

I stadstrafik fungerar alla tre testbilarna med sina nätta yttermått och höga sittpositioner alldeles utmärkt i de flesta situationer. Men ett faromoment är A-stolparna som skymmer sikten snett framåt, speciellt i Opel och Renault.  Även sikten snett bakåt är starkt begränsad – och det gäller samtliga bilar.

Både Crossland X och Captur  är försedda med ”hasplåtar” av plast fram och bak och betecknas av sina tillverkare som
crossover-modeller, helt i tidens anda. Men den enda av de tre som har klara suv-drag – och dessutom finns med fyrhjulsdrivning – är SsangYong Tivoli.

»Smartast förpackad är Opel, som även har de vassaste köregenskaperna.«

Gemensamt för alla tre bilarna är att de är byggda på höjden, något som både bidrar till ett smidigt in-/ursteg och medger en generös kupérymd på liten yta.

Problemet är bagagekapaciteten. Den är i knappaste laget, åtminstone för småbarnsfamiljer – det går ju inte att skapa hur mycket utrymme som helst på drygt fyra meter.

Smartast förpackad av testbilarna är Opel, som även har de vassaste köregenskaperna, den bästa förarplatsen och den mest flexibla inredningen (om man satsar 6 900 kr på det speciella komfort-/lastpaketet). Det räcker för att Crossland X, trots vissa komfortbrister, ska ta hem testsegern den här gången.     

Renault är bäst i test när det handlar om komfort och rostskydd, men floppar  på en del andra punkter. Allvarligaste kritiken gäller avsaknaden av autobroms.

SsangYong är generöst utrustad och känns robust byggd. Men ägarekonomin är skral och även krocksäkerhetsbetyg, drivlina, prestanda, bromsegenskaper och bränsleförbrukning lämnar en del övrigt att önska. Det blir sista plats för Tivoli!

Testvinnaren - vettigaste valet

1. Nya Opel Crossland X är smart byggd, rymlig, körsäker, flexibel och hyfsat vettigt prissatt. Den har, kort sagt, mycket av det man kan begära av en familjebil i det kompakta formatet. I konkurrens med Renault Captur och SsangYong Tivoli var testlaget helt enigt om att Opeln är det vettigaste valet. Men den är inte helt utan brister och det som irriterar mest är det höga däckbullret och den onödigt stumma fjädringskomforten. Där finns lite att fila på. Crossland X har dessutom ännu inte krocktestats av Euro NCAP. Ett misslyckande där skulle givetvis peta ned den från tronen i det här testet.

2. Nyligen uppdaterade Renault Captur har testets bekvämaste fjädring och bästa ljudkomfort. Även rostskyddet är på topp, men kvalitetskänslan är bara sisådär   och säkerhetsutrustningen har klara brister. Autobroms saknas helt, det finns inte ens som tillval.

3. Testets uddabil SsangYong Tivoli känns överraskande välbyggd och lockar med fräck framtoning och generös standardutrustning. Men drivlinan är en smärre katastrof, bränsletörsten stor, bromsarna klena och ägarekonomin skral. Det blir tummen ned!

 

Kommentar av Tommy Wahlström, testförare: Opel Crossland X är modernast och vinner därför i mina ögon, men det är en väldigt knapp seger. Opel tappar poäng på grund av den höga bullernivån. Renault Captur är betydligt bekvämare men faller på avsaknaden av autobroms, rangligt kvalitetsintryck och knepig körställning. SsangYong Tivoli är hopplöst sist. Sätt i ny motor och växellåda, städa upp i interiören och sänk priset med 50 000 kr så kan vi prata sen!

Kommentar av Mikael Schultz, testledare: Egentligen är det ingen av de tre testbilarna som träffar mitt hjärta. Opel är för stötig och bullrig, Renault för plastig och dåligt säkerhetsutrustad och SsangYong för seg och törstig. Men måste jag absolut välja så får det blir Crossland X. Den är trots allt smartast byggd, säkrast att köra och känns modernast. Synd bara att fransmännen inte fick lite mer att säga till om när det gäller åkkomforten...

Opel Crossland x 1.2/110 dynamic, AUT
Opels instrumentkluster har fyra snygga mätare. Färddatorns fönster sitter mellan hastighetsoch varvräknartavlorna. Där visas även navigatorn om sådan finns.
Mittbältet bak är infäst i taket. En lösning som både känns gammaldags och gör bältet onödigt krångligt att använda.
Den sexstegade automatlådan är direkt hämtad från PSA (Peugeot/Citroën) och övertygar inte på alla punkter. Dessutom lämnar kvalitetskänslan i växelväljaren en del övrigt att önska.
Rattvärme är standard. En uppskattad finess nu när höst-kylan börjar smyga sig på.
Renault Captur 1.2 TCE/120 Intens
Renault har en lite annorlunda instrumentuppsättning.Hastighetsmätaren är digital och omges av två analoga mätare, en för bränslet och en för varvtalet. Högst upp syns färddatorns minimala display.
Trots trummor bak har Captur testets i särklass bästa bromsprestanda.
Captur har testets rymligaste och mest lättåtkomliga handskfack. Synd att det inte är kylt.
Ett Renault-reglage som varit med länge. Ljudanläggningen manövreras via ett antal knappar på en klump till höger på rattstången.
SsangYong Tivoli i.6 EX, AUT/4WD
De stora, tydliga mätartavlorna sitter i varsin djup holk. Mellan dem visas informationen från färddatorn, som märkligt nog sköts via två knappar på mittkonsolen.
Tidningshållarna i baksätet fungerar inte heller särskilt bra. De har igen botten, vilket gör att tidningarna trillar rakt igenom.
Cigarettändare med tillhörande askkopp var det länge sedan vi såg i en testbil. Men i Tivoli finns det...
SsangYongs sexstegade automatlåda är ingen höjdare. Åtminstone inte i kombination med bensinmotorn på 128 hk.

Är man bil och döpt till Tivoli får man nog lov att finna sig att utsättas för ett och annat skämt. I alla fall när lustigkurrarna i Vi Bil-ägares testlag kommer i gång.

”Det här blir nog rena berg-och-dal-banan”. ”Ska vi spela på chokladhjulet om vem som vinner?” ”Undrar om motorn är len som sockervadd?”   

Det var bara några av replikerna som for genom luften när sydkoreanska SsangYong Tivoli ställdes på startlinjen för att möta nya Opel Crossland X och veteranen Renault Captur i en match om vilken av dem som ger mest valuta för pengarna.

Men mer om det lite senare.

Först en kort presentation av testförutsättningar

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Opel kom totalt på 15:e och Renault på 21:a plats bland 25 märken vid senaste AutoIndex där privata bilägare tycker till om sitt bilinne-hav. SsangYong finns inte med i undersökningen på grund av för få sålda bilar.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Opel som 13:e och Renault som 21:a märke. Lojalitetsenkäten gav Opel 16:e och Renault 24:e plats. Bedömningen av åter-
försäljarna resulterade i tolfte  plats för Opel och 19:e för Renault. I verkstadsenkäten kom Opel på elfte och Renault på tolfte plats.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2017 och gäller årsmodellerna 2010–2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.