Bild
Nästa artikel
C3 blev snålast på soppadropparna, Fabia kom tvåa och Clio drog mest. Här vid Sala silvergruva.

Test: Clio, Fabia & C3 (2017)

Nybilstest

Renault Clio och Skoda Fabia är två av våra favoriter i småbilsklassen. Nu får de tuff konkurrens av formglada Citroën C3 som vill matcha med både utrymmen och pris. Är det dags för en ny klassetta?

Tredje generationens Citroën C3 har en klart tuffare och roligare framtoning än sina båda ganska blekt formade föregångare. Vissa drag av 2007 års konceptbil Citroën C-Cactus anas. Karossen är bullig, fronten är markerat hög, strålkastarna är delade i två tydliga enheter på varje sida och den som vill kan utrusta bilen i olika nivåer med mängder av pigga färgkombinationer både ut- och invändigt. Klädslarna kan i vissa versioner vara påtagligt färgglada. De flesta varianterna av C3 har också de skyddande dörrkuddar, Airbump, som introducerades på C4 Cactus för några år sedan. Vår testbil med utrustningsnivå ”Feel” ska egentligen ha sådana på svenska marknaden men exemplaret är tidigt och blev utan.

Priset är attraktivt, knappt 130 000 kronor under introduktionen kan ge en smakstart. I våra tabeller och beräkningar utgår vi (som alltid) från ordinarie pris för konsekvensens och konkurrentjämförelsens skull. Det står därför 139 800 på grundprislappen. Motorn på 1,2 liter är trecylindrig, saknar turbo och ger 82 hk. En 110-hästars turboversion av samma maskin finns också, samma motor som i vår långtest-C4 Cactus för två år sedan.

I andra ringhörnan värmer Renault Clio TCe 90 i utförande ”Zen” och Skoda Fabia 1,2 TSI 110 ”Style” upp, Sveriges två populäraste småbilar. Clio har också en ”trea”, volymen är bara 0,9 liter men tack vare turbo är effekten 90 hk. Skodas fyra med turbo är på 1,2 liter och ger 110 hk. Vi har tidigare (2015) testat en 90 hk-version av samma motor. Renaults grundpris är cirka 150 000 kronor och Skodas cirka 155 000.

»Att komma i och ur C3- kupén kan vara knepigt för långa eller kroppsstela.«

Recepten är förstås snarlika, med karosslängd runt fyra meter, fyra dörrar, stor halvkombilucka, tvärställd motor och halvstel bakaxel. Clio har dock ett större axelavstånd än framför allt Skoda, samtidigt som Citroën väger cirka 100 kg mindre än Renault – en inte oväsentlig konstruktörsframgång i så här lätta bilar. Å andra sidan får C3 bara lasta cirka 30 kg på taket och den tillåtna släpvikten är rent ynklig (se tabell sidan 37).

Alla tre klassas som femsitsiga och varje millimeter av möjliga utrymmen är förstås maximalt urkramad. Att komma i och ur C3-kupén kan vara knepigt för långa eller kroppsstela, man slår lätt i den låga främre dörramen. Väl på plats möts man av en ovanligt bra kupébredd. Här kan två vintrigt påbylsade (och i sanningens namn rätt välgödda) testherrar utan vidare sitta bredvid varandra utan att nöta axel mot axel. Det är en klar skillnad jämfört med Skoda och framför allt Renault. Fabias tilltagna takhöjd både fram och bak är värd en blomma, bilens mer högbyggda och fyrkantiga kaross har i många avseenden fördelar jämfört med de franska bilarnas profiler.

C3-inredningen har gott om detaljer som är kul att titta på och i det mesta också att använda. Likheterna med interiören i C4 Cactus finns där, de mönsterpräglade dörrsidorna och draghandtagen på dem, till exempel. Citroën menar att de ska påminna om hur handtag är funtade på dyra väskor. Samtliga testförare tyckte mer om helheten i C3 än i C4 Cactus. Tyvärr har man också i C3 snålat på innerbelysningen. Det finns bara ett litet, svagt skimrande ”Liljeholmens” framme vid backspegeln medan baksätet förblir kolmörkt.

De åkande sitter en smula högre från marken i C3 än i Clio och Fabia. Stolarna har påtagligt korta sittdynor och tunn profil. De kan inledningsvis kännas lite ”nedsuttna” men vi behövde aldrig klaga på komforten ens under riktiga långfärder. Skjutmånen är dock inte riktigt lika bra som i Renault och Skoda så det gäller att kolla att körställningen passar. Passagerarsidan fram har speciell och väldigt rymlig utformning och framför den finns ett ovanligt generöst ”handskfack”.

Insteget till baksätet är testets bästa, men utrymmet är inte lika väldisponerat som i Skoda och den tunna soffan har grund sits. I Fabia sitter man mer upprätt och platsbesparande i baksätet, soffkomforten är klart bäst. Clio lider en smula av dålig bredd i baksätet men för två personer duger det gott. Småbarn gillar inte den uppdragna linjen i bakkant på Clios bakdörrar, de har svårt att se ut.

I Skodas rätlinjiga kaross finns inga siktproblem, medan såväl vindrutestolpar som kraftiga B-stolpar i C3 kan skymma sikten för kortväxta.

Var och en i trion har sin egen tolkning av hur en lättanvänd förarmiljö med centralt placerad multifunktionsskärm ska se ut. I C3 har Citroën tack och lov valt vanliga instrument i ett hus framför föraren, kombinerat med det mittplacerade ”infotainmentsystem” vi fått vänja oss vid från åtskilliga av PSA-koncernens modeller. Om de traditionella reglagen är inte mycket att säga men om pekskärmen var samtliga testförare eniga – den fungerar inte bra. Många kommandon göms på ologiska ställen och det är helt enkelt alltför lätt att peka fel under färd och när underlaget är det minsta ojämnt. Förarens uppmärksamhet störs därmed ideligen, helt i onödan, jämfört med hur traditionella reglage kan skötas med ryggmärgen. Reglagen i ratten är betydligt bättre och dessutom belysta, precis som i Skoda. I Renault är rattknapparna alltjämt utan belysning, dumt.

Renaults skärm har enklare ordning och skötsel, dessutom ett behändigt vred för att byta/bekräfta funktioner. Varför raden med kommandoknappar sitter på bortre sidan av skärmen från föraren sett begriper vi ändå inte.

Skodas instrumentering och skärm är en mer genomtänkt helhet. Alla reglage känns igen från VW-koncernens andra märken och skötseln av skärmfunktionerna sker enkelt med pekfinger, tryckknappar och vred – undantaget förstås vår käpphäst instrumentbelysningen som man fortfarande måste böka långt in i menyerna för att kunna justera.

»Om pekskärmen var samtliga testförare eniga – den fungerar inte bra.«

Körkänsla och köregenskaper skiljer sig åt överraskande mycket med tanke på att konstruktionerna tekniskt sett är så lika. C3 är en av få bilar som törs vara en mjuk och i det närmaste helt osportig karaktär, en Citroën med komfortdrag många minns från förr. Fjädringen har långt, mjukt slag utan att bli velig, stötdämpningen är närmast artig snarare än stenhård, färden flyter på med ett för klassen ovanligt skönt svep – så länge vägarna är bra, vill säga. På sämre underlag (vi körde en hel del på västmanländska småvägar med isbark) ger sig hjupphängningarna till känna med ett oskönt slamrande, särskilt i bakvagnen vars arbetsregister trots allt är en smula begränsat.

En annan observation gällde kurshållningen. Bilen är markerat understyrd och känns egentligen tryggt stabil i kurvor och manövrer under färd, men bilen har klara problem med att alls hålla kursen. Vi tror inte att det skulle ha något med hjulinställningen på testbilen att göra. Precis som vi upplevde i vår långtestbil C4 Cactus under ett helt år, och i ett annat exemplar av nya C3 vi körde samtidigt med testet, fastnar styrningen ofta i ett läge vid vanlig landsvägskörning och föraren måste ideligen småkorrigera för att hålla bilen på rak kurs. Det är enerverande i en i övrigt så ovanligt bekväm småbil som C3. Styrningen har helt elektriskt servo och det känns som om hjälpen ideligen slår av och på, som om det vore i bränslebesparande syfte.

En annan komfortstörare finns i form av ett tydligt sågande transmissionsljud runt cirka 2 000 v/min.

Förarmiljön med de flesta funktioner samlade i sjutumsskärmen liknar i vissa avseenden den i C4 Cactus men fungerar bättre. Hårdplastkänsla.
Clio har fått lite mer ombonad känsla i och med ”ansiktslyftet”. Lyckad kombination av knappar/rattar och lättskött multifunktionsskärm.
Bra inställningsmöjligheter för förare av olika längd, enkla funktioner och överskådligt placerade reglage – Fabia erbjuder en utmärkt förarmiljö.

Clio har helt annan, stummare fjädringskaraktär och stötdämpning och är mer inriktad på kvicka reaktioner. Tyvärr matchas inte detta alls av styrningen, som åtminstone i denna version håller den primitiva servokänsla (det vill säga ingen alls) som utmärkte de första elektriska styrservon som dök upp. Resultatet blir en säregen och inte särskilt lyckad blandning av en motor och ett chassi som egentligen ”vill” men vars ambitioner inte kan slutföras i ratten. Vid vardaglig körning tänker man förstås inte så mycket på detta, men riktigt harmonisk blir aldrig kompositionen i denna Clioversion. Vi har kört bättre.

En lågmäld karaktär som på trecylind-riga motorers vis arbetar mycket jämnt. Finns också med turbo och ger då 110 hk – med testbilens 82 är det nätt och jämnt att effekten räcker för alla uppdrag. Men snål på dropparna är den i alla fall.
Karaktären i Renaults trecylindriga motor är snarlik den i C3, med undantag för att turboladdning dels ger bättre drag, dels något bättre ljuddämpning vid fullgas. En kul maskin, men med testets största törst.
Fabias 110-hästare är både rolig och rivig när så önskas och samarbetet med den sexväxlade lådan är perfekt. Testförbrukningen är inte heller alarmerande, vi hamnade nästan exakt på samma siffra som när vi körde 90-hästaren i ett Fabiatest 2015.

Harmoni finns det däremot i Fabia, som är sällsynt lyckad från körsynpunkt. Motorn tvekar aldrig det minsta, växellådan är supersmidig att hantera, styrningen är exakt och bilens balans känns både trygg och underhållande. Fjädringen är ganska hård men hjulställen håller tyst också på eländiga vägar. Kursstabiliteten och hanterligheten vid forcerad körning är rent imponerande, Fabia har ett inte så litet drag av rallybil i sig när man så vill. Ljuddämpningen är dock inte riktigt lika effektiv som i de franska bilarna, särskilt i baksätet kan det dåna en hel del.

 

I utrustningsväg saknar vi automatisk nödbroms (AEB) som standard i både Citroën och Renault, men sådan kommer till C3 redan i maj – den är värd att vänta på. Citroën har vid den inre backspegeln, som oss veterligt hittills enda bil, en speciell kamera för registrering av upp till 30 sekunder av det senaste händelseförloppet. Det kan vara en ovärderlig hjälp exempelvis vid efterspelet till trafikolyckor. Kameran kan dessutom användas för att skicka ”turistbilder” till bekanta.

Annars finns det mesta man behöver för ett vardagsliv i de här tre bilarna. Att somliga detaljer, exempelvis knapparna för värme i stolarna, sitter lite avigt i både Citroën och Renault är förstås sådant ägarna lär sig leva med.

»Fabia har ett inte så litet drag av rallybil i sig när man så vill.«

Vad nya C3 presterar i krocksäkerhet vet vi ännu inte, bilen har inte genomgått några tester hos Euro NCAP. Vi kan i alla fall konstatera att det finns Isofix-fästen för barnstol även i höger stol fram och att bältesinfästningarna inte är justerbara – somliga av våra testförare fann dem sitta alltför högt.

 

Ekonomin blir knappast en avgörande faktor för utgången, alla tre hamnar på en gynnsam milkostnad kring 25–26 kronor, lägst av dem Citroën.

C3 är en rolig bekantskap, alla våra testförare höll den som en bättre bil än C4 Cactus. Utrymmena, ekonomin och den höga allmänkomforten gör den till en intressant nykomling.

Renault har också god komfort, inte riktigt lika bra utrymmen, men är absolut ett alternativ.

Lika allround som Skoda Fabia tycker vi ändå inte att någon av de franska bilarna
är.

Testvinnaren - håller ställning

1. Även fortsättningsvis håller vi Skoda som småbilsfavorit. Fabia är en alldeles okonstlad bil med enkel hantering och många vettiga funktioner, en vardagsbil som också kan blixtra till med högklassiga köregenskaper och underhållande allmänkaraktär när man så vill. Motorn är råstark och varvvillig, växellådan mycket lättgående och spårstabiliteten är ursäker. Den fyrkantiga karossen ger bra utrymmen men inte riktigt lika bra kupébredd som Citroën C3. Fjädringen är åt det fasta hållet men blir aldrig påtagligt stötig. Två nackdelar: ljudivån, särskilt i baksätet, är störande på dåligt underlag och strålkastarna borde vara bättre. Automatisk nödbroms (AEB) är standard, ytterligare en faktor som gynnar denna allrounder.

2. En Citroën i fin form när det gäller utrymmen, fjädringskomfort på bra väg och totalekonomi. Motorn kan vara i minsta laget för somliga, men den hörs knappt alls och förbrukningen är låg. Vimsigt multimediasystem och sämre komfort på dålig väg drar ned.

3. Även om Renault har några år på nacken nu känns den knappast gammal. Inredningen ger ett lite mer ombonat intryck efter ”ansiktslyftningen”. Turbotrean ger god fart men till viss nackdel för förbrukningen. Utmärkt rostskydd, ovanligt enkelt multimediasystem.

 

Kommentar av Mikael Schultz, testförare: Nya Citroën C3 är kul att titta på, rymlig i kupén och bekväm att åka i. Det räcker långt, men inte ända fram till Skoda Fabia som är min klara favorit i det här testet. Skodan känns avgjort mest helgjuten av de tre bilarna, fast några svagheter har den förstås. Värsta missen, åtminstone i mina öron, är det elaka däcksbullret på grov asfalt. Även Renault Clio är en kompetent småbil, men den tilltalar mig inte lika mycket som Skodan och Cittran.

Kommentar av Calle Carlquist, testledare: Fabia är tveklöst klassens bästa bil, klart före de franska konkurrenterna i köregenskaper och totalintryck, även bortsett från att motorn här har högre effekt. C3 har bra utrymmen och skön allmänkomfort, men chassit fallerar på sämre väg och bilen har svårt att hålla kursen vid vanlig körning. Klen motoreffekt kompenseras av välvald utväxling. Clio är hårfint efter C3, en typisk vardagsbil som inte sticker ut. Utrymmena är något sämre än i Fabia och C3.

Citroën C3 Puretech 82 Feel
Tydliga mätare med en hyfsat kunnig färddator mellan dem, men hanteringen av den är inte lika smidig som i Skoda.
Insteget bak är helt okej i C3, men bakdörrarnas rutor kan inte hissas ned mer än så här.
Rätvinkliga och platta stolar med förhållandevis korta sittdynor och väldigt tunna ryggstöd. Sittkomforten är det dock inga fel på, ens på längre turer.
Dörrpanelerna är snarlika dem på Citroën C4 Cactus och har samma karaktäristiska draghandtag. Hårdplasten är inte vidare kul men dörrfickorna i avvikande färg lättar upp en smula.
Renault Clio TCE 90 Zen
Renaults instrumenthus är närmast överdesignat och blir rent jobbigt att titta på i längden. Digital hastighetsmätare, jättestor tankmätare.
Knappar för diverse funktioner är på traditionellt Renaultmanér lite slumpvis spridda. Väme-stolen regleras med en skymd knapp på sitsens sida.
Testets skönaste stolar, enligt samtliga förare. Clios kupé är dock så smal att man sitter med närkontakt i dem.
Farthållarens reglage i ratten är enkelt och bra men det gäller att ha slagit på strömbrytaren först. Den finns mellan stolarna.
Skoda Fabia 1,2 TSI 110 Style
Fabias stora instrumenttavlor och färddator mellan dem har samma uppläggning som i rader av VW-bilar. Bra funktion överlag.
Den löstagbara hållaren för mobiltelefon är en uppskattad detalj. Skoda är ensam i testet om sexväxlad låda.
Skön tygklädsel och klart bäst takhöjd i Fabia men sittkomforten i den ganska tunna stolen fick en del kritik.
Skoda har det mest användbara och praktiska bagageutrymmet. Lasten kan enkelt avdelas och hållas på plats med ett finurlig och flyttbart plastgaller.

Tredje generationens Citroën C3 har en klart tuffare och roligare framtoning än sina båda ganska blekt formade föregångare. Vissa drag av 2007 års konceptbil Citroën C-Cactus anas. Karossen är bullig, fronten är markerat hög, strålkastarna är delade i två tydliga enheter på varje sida och den som vill kan utrusta bilen i olika nivåer med mängder av pigga färgkombinationer både ut- och invändigt. Klädslarna kan i vissa versioner vara påtagligt färgglada. De flesta varianterna av C3 har också de skyddande dörrkuddar, Airbump, som introducerades på C4 Cactus för några år sedan. Vår testbil med utrustningsnivå ”Feel” ska egentligen ha sådana på svenska mar

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Citroën hamnade på elfte, Skoda på 13:e och Renault på 20:e plats bland 25 märken vid senaste AutoIndex där bilägarna själva tycker till om sitt bilinnehav i stort och smått.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Skoda elva, Citroën tolva och Renault som 20:e märke. Lojalitetspoängen gav Skoda elfte plats, Citroën tolfte och Renault 24:e plats. Vid bedömningen av återförsäljarna rankades Skoda 14:e, Citroën 19:e och Renault som 20:e märke. I verkstadsenkäten blev Citroën sjua, Renault tia och Skoda 18:e märke.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2016 och gäller privata ägare med årsmodellerna 2009–2015.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.