Bild
Nästa artikel
Trygga köregenskaper finns i alla tre testbilar, men Honda Civic är klart roligast att ratta.

Test: Civic, i30 & Octavia (2017)

Nybilstest

Är det tillverkarna eller du som köpare som tjänar på trenden med trecylindriga turbomotorer? Honda Civic, Hyundai i30 och Skoda Octavia är en trio med treor som på var sitt manér vill utmana i Golfklassen.

Hur lyder receptet på framgång i Golfklassen? Det har åtskilliga konkurrenter till Volkswagen grunnat på i decennier.

Ska man bygga något som ligger så nära originalet som möjligt i form, teknik och egenskaper? Eller ska det bli en bil efter eget huvud och temperament? Ska man överglänsa klassledaren i utrymmen och samtidigt locka med lägre pris?

Sådana funderingar syssel-sätter även testlaget över kommunikationsradion när alla möjliga sorters vägar i Mälardalen, Dalarna och Värmland genomkorsas för att få svar på vilken av Honda Civic, Hyundai i30 och Skoda Octavia som är bästa Golfutmanaren.

»Kultiverade maskiner med jämn gång, bra drag också på lågvarv.«

Alla tre har trecylindriga turbobensinmotorer, alla tre är halvkombi – men sedan är det slut på likheterna. Tre mer olika karaktärer i denna annars så strömlinjeformade klass går knappast att hitta.

Nya Civic är ett klart avsteg från de senaste generationerna av modellen. Formatet är längre, lägre, bredare, som i forna tiders USA. Karossens design är tämligen extrem. Alla Civicmotorer har turbo numera, testbilen en enliters trea som ger hela 129
hk. Den gamla halvstela bak-axeln har bytt mot en individuell upphängning. Stilen är utpräglat sportig men inom de generösa måtten ryms också rejäla utrymmen. Testbilen är en av de exklusivaste varianterna, vilket avspeglas på grundpriset, drygt 240 000 kronor.

 

Hyundai i30 är från mått- och designsynpunkt nästan en kopia av Golf. I märkets strävan att ”europeisera” sina modeller har man i nya i30 nått fulländning, det skulle kunna sitta vilket europeiskt märkesemblem som helst på bilen. Att den byggs i Tjeckien manifesterar vad Hyundai haft i fokus.

Testexemplaret är i ett speciellt introduktionsutförande av mellanversionen ”Comfort”, motoreffekten är 120 hk och priset (utan hänsyn till det tillfälliga kampanjpriset) är precis under 200 000 kronor.

Skoda Octavia har fått lite nya linjer i fronten, nya strålkastare, ett moderniserat informations- och mediesystem, små chassijusteringar och en del annat, men är annars tämligen välbekant efter fyra år på marknaden. Den trecylindriga maskinen på 115 hk är förstås koncerngemensam och grundpriset för utförandet Style är knappt 215 000 kronor.

Trecylindriga motorer med turbo och en liters cylindervolym är inget nytt. I mitten av 1980-talet fanns exempelvis lilla Daihatsu Charade med just sådan men då begränsades effekten till 70 DIN-hästar. Dess bränsletörst låg enligt dåvarande deklaration på 5,8 l/100 km.

I dag når alltså Honda, Hyundai och Skoda med råge 100 hk per liter cylindervolym och förbrukningen enligt deklaration uppges till nästan decilitern milen lägre än för Charade Turbo – visst har något hänt på 30 år!

Men är det du som köper bilen som vinner på utvecklingen eller är det tillverkaren som slipper tillverka en extra cylinder per bil som gör det? Vid mackstoppen får vi anledning att fundera på saken. Honda och Skoda klarar sig till slut med godkänd överförbrukning, men för Hyundai noterar vi en stor skillnad mellan uppgiven och faktisk förbrukning (se tabell på sidan 38).

Det säger sig självt att så här små motorer måste utnyttja turboassistansen ganska mycket för att hålla fart på bilarna. Hondas och Skodas treor arbetar med den äran, det är kultiverade maskiner med jämn gång, bra drag också på lågvarv och med väl utprovade karaktärer för att de ska ge lite krydda i körningen så att steget ned från en fyrcylindrig maskin inte ska kännas så mycket för en spekulant. I synnerhet Skodamotorn har förunderligt tyst gång, på tomgång hörs den knappt alls. Honda däremot har ett ganska ”tufft” trimljud när maskinen går mot toppvarv, helt i linje med bilens övriga karaktär.

Hyundais maskin är inte lika förfinad och har plattare karaktär, mer som om man bara tagit en fyrcylindrig motor och slagit bort en cylinder istället för att utveckla från grunden. Den ogillar att segdra och trivs inte på högvarv – en typisk vardagsmaskin som säkert räcker för många i alla fall.

När det gäller fartresurserna är bilarna snarlika men körupplevelsen skiljer sig kraftigt, totalt sett till Skodas fördel. Den har en sällsynt harmonisk och pigg drivlina.

Trecylindriga motorer har inte så mycket svänghjulsmassa att hantera, bilarna blir väldigt lättkörda och att få gubbstopp är närmast omöjligt. Testbilarna har verkligt smidiga växellådor, i Honda med en lätt ”kullagrad” känsla som gör att man gärna sitter och småväxlar fast det inte behövs.

På flygfältet i Hagfors sätter vi vägegenskaper och bromsar på prov. Undanmanövern klarar alla tre med äran i behåll, men på olika sätt. Honda går platt och lågt mellan konerna, styrningen är huggormskvick och hanteringen känns övertygande. Vi klarar enkelt att passera utan konrivningar i drygt 70 km/tim och noterar att antisladdsystemet griper in resolut för att dels hjälpa till med kurshållningen, dels få ned farten. Det går inte särskilt mjukt men känns övertygande säkert, närmast neutralstyrt.

Hyundai, på däck med klart högre profil än Hondas och Skodas, understyr betydligt mer, kränger yvigare och visar en tendens till bakvagnssläpp i drygt 70 km/tim. Totalt sett känns bilen ändå precis lika trygg som Civic, bara annorlunda. Skillnaden är att styrningen inte reagerar lika vasst och att antisladdsystemet har mjukare, nästan diskret aktivering. Det ger också mindre dramatisk känsla, inget fel i det.

Skoda består provet bäst. Octavia når 75 km/tim innan den plogar ut ur banan vid ingången till sista fållan.
Mycket väl avvägd styrning, medelstor krängning, bra spårhållning och effektivt men mjukt antisladdsystem.

Glädjande nog har dessa tre vardagsbilar också väldigt bra bromsar, kring 35-metersstrecket från 100 km/tim till stillastående hör till ovanligheterna. Civics bromsar gav det bästa helhetsintrycket i effekt/pedalkänsla/kursstabilitet/uthållighet.

»Som när ett alltför hårt trästycke ska igenom en bandsåg.«

Våra speciellt krävande sträckor för att känna på chassi, fjädring och ljud avslöjade stora skillnader. Att Civic vunnit på sin mer påkostade hjulupphängning är alldeles uppenbart. Trots att bilen är rätt tufft fjädrad finns det också en generös följsamhet över gupp, hålor och spår. Bilen håller kursen utan pardon även vid rejäla slag mitt i skarpa kurvor och känns både inspirerande och trygg i alla situationer. Den låga körställningen, motorns snabba respons, växelspakens placering – allt samverkar till att nya Honda är en av klassens klart roligaste bilar att köra. Enda plumpen är, som så ofta, att ljudnivån blir rätt störande när underlaget är lite grövre.

Det gäller i än högre grad i Hyundai i30. Maken till bullrig bil kan vi inte påminna oss ha kört under de senaste åren. Redan i låg fart uppstår ett väldigt jobbigt, malande vägljud som sedan bara tilltar. I landsvägsfart på grov asfalt finns ungefär samma skärande ljud som när ett alltför hårt trästycke ska igenom en bandsåg – hemskt! Den enda förklaring vi kan hitta till oljudet är att Hyundai inte provat ut bilen på den typ av grov beläggning vi har i Sverige, att man annars skulle ha undgått hur det dånar förefaller obegripligt. Vi rekommenderar den som är spekulant på i30 att före köp verkligen prova bilen på de vägar där man brukar köra.

Denna plump är desto tristare i ljuset av i30 i övrigt har så bra köregenskaper. Styrningen har vässats sedan förra modellen och gör nu, liksom fjädringen, ett gott jobb.

Skoda är testets klart tystaste, en lättnad att hamna i efter ett körpass i i30. Precis som de kusiner från VW, Seat och Audi som också använder ”MQB-plattan” har Octavia finfina köregenskaper som kombinerar en lagom dos känsla, exakt styrning och följsamma fjädringsrörelser också på krävande underlag. Treans låga vikt där framme bidrar till en något mindre understyrd balans, bilen är ytterst lättplacerad också när det går undan en smula.

Låg sittposition i tajt förarmiljö. Ratten och den lättjobbade växelspaken ligger perfekt i händerna men rattknapparna är rätt fippliga att använda.
Övertygande ergonomi och finish i Hyundais förarmiljö. Gott om genomtänkta förvaringsfack. Skärmen, utan navigator, är den minsta som erbjuds.
VW-koncernens formulär 1A, sedan har Skoda spetsat formerna lite här och var. Särskilt muntert är det knappast men allting är väldigt lätthanterligt.
Tack vare tio centimeter större axelavstånd än tidigare seglar Civic upp som en av klassens rymligaste bilar. Den låga karossen gör dock insteget ganska besvärligt för den som är en smula osmidig. Taklucka är standard på testversionen.
Hyundais kupémått är nästan kalkerade efter VW Golf och utrymmena är i praktiken likvärdiga – dock inte riktigt lika bra som i Civic eller Octavia. Att karossen är åtta centimeter längre än Golfs märks mest i bagageutrymmet, där vinner Hyundai.
Skoda har klassens som helhet klart största kupé, särskilt ben- och fotutrymmet i Octavias baksäte förtjänar högsta betyg. Axelavståndet är tre centimeter större än för VW Golf. Takhöjden bak kan vara i minsta laget för riktigt långväxta.

I en klass så tuff som denna kan disponeringen av varje millimeter utrymme vara avgörande. Honda har medvetet valt en egen linje i nya Civic. Man sitter klart lägst, nästan som i en sportbil, både fram och bak. Det kan kännas krävande för den kroppsstele att kliva i och ur bilen, men väl på plats är komforten hög. Fina stolar, bra ergonomi på förarplats med en ganska ”bred” panel där allt samlats i ett våningsplan, mot de dubbla nivåer som kännetecknade de båda föregående generationerna. Bra finish, gott om fack – men ganska knaper takhöjd för dem där bak. Den som är över 180 centimeter lång får takkänning.

Konstruktionen är rakt igenom ny och bensintanken har flyttats från sin plats under höger passagerarstol till en plats framför bakvagnen. Det har tyvärr inneburit att det smarta baksätet med ”biostolsfällning” slopats, men som kompensation har Honda konstruerat ett ovanligt listigt insynsskydd som dras ut på tvären. Det hela ryms i en liten kassett som enkelt kan tas ut och läggas under bagagerumsgolvet.

Hyundai har en upprätt, utrymmeseffektiv och okonstlad stil. Bra takhöjd, gott om plats för benen både fram och bak, enkel att kliva i och ur, stort bagageutrymme (något större än i Golf), proper finish – det finns mycket som är verkligen lätt att gilla med i30. Kupén känns och är användarvänlig, med många omtänksamma detaljer. Stols- och rattvärmen är supereffektiva.

Skoda är inte heller det minsta konstig, annat än att den har utrymmen som brädar allt annat i klassen. Den utdragna baken och den stora luckan onödiggör nästan en kombimodell, men som bekant svarar ju den för nästan all Octaviaförsäljning hos oss. Många skulle utan tvekan klara sig med halvkombin, maken till utrymme för bagage finns knappt på marknaden. Det är dessutom smart inrett med rejäla krokar och numera finns också fjärrfällning av ryggstödets delar. Även benutrymmet i baksätet slår det mesta i klassen, medan övriga mått är mer normala.

»Maken till utrymme för bagage finns knappt på marknaden.«

När det gäller ägandeekonomin kan vi konstatera att skillnaden i faktisk och uppgiven förbrukning ger en nackdel för Hyundai, men eftersom det bara rör sig om någon dryg tusenlapp per år är den skillnaden inte så avgörande. Skillnaderna i milkostnad talar för Hyundai eller Skoda, de är cirka tre kronor milen billigare än Honda, men det finns å andra sidan betydligt billigare versioner av Civic där värdefallet i reda kronor räknat inte blir så stort.

Vi tycker att de trecylindriga motorerna har egenskaper som räcker och blir över för alla vardagsuppdrag, men riktigt så snåla som tillverkarna påstår är de trots allt inte.

I sina sammanfattningar var alla testförare solklart eniga denna gång: Skoda Octavia vinner trekampen mellan treorna. Honda är alternativet för den sportigt lagde föraren, Hyundai skulle vara en stark utmanare om den bara kunde hålla tyst.

TESTVINNAREN - STÄNDIGT DENNA SKODA

1. Jaha, en Skoda i toppen nu igen? Det har blivit en och annan seger för märket i tidningens trisstester och det finns inte heller denna gång så mycket att diskutera när alla testmomenten vägts samman. Ansiktslyfta Octavia förvaltar mycket väl egenskaperna som kom med denna generation för några år sedan: generösa utrymmen för åkande och bagage, anständigt pris, mängder av prisvärda paketutrustningar och tillval, genomtänkta och smarta detaljlösningar. Den trecylindriga motorn är en fullträff, vem kan rimligen behöva mer krut till vardags än så här? Växellådan är hur smidig som helst, köregenskaperna är urtrygga och dessutom underhållande. Att instrumenttavlorna är fula väger lätt i sammanhanget.

2. Att Honda är lite ”eget” manifesteras på ett positivt sätt i nya Civic. Kul att köra på alla underlag men också förvånansvärt följsam över gropar och hål. Pigg motor, härlig växellåda, bra utrymmen, riklig utrustning. En utstickare som absolut är värd en titt.

3. Nya i30 är en typisk Hyundai, en oklanderlig vardagsbil som blivit ännu lite mer förfinad än förra modellen. All utvecklingsmöda drunknar tyvärr i det öronbedövande dån som kommer från däcken på grovt underlag. Provkör före köp och kolla om du står ut.

 

Kommentar av Mikael Schultz, testförare: Nya Civic är en sympatisk mix av kul köregenskaper, fina utrymmen och personligt utseende. Men mot Octavia räcker den ändå inte riktigt till. Skodan är ännu rymligare, har en bättre drivlina och är billigare att äga. Som grädde på moset har den dessutom testets i särklass skönaste åkkomfort. En solklar vinnare i mina ögon. Hyundai är i grunden ingen dålig bil, men det elaka däckbullret gör att den faller platt. Jag skulle aldrig stå ut!

Kommentar av Calle Carlquist, testledare: Civic tilltalar mig mest. Jag gillar att Honda föresatte sig att göra en Golfklassare med konsekvent sportig och personlig framtoning – och lyckades. Samtidigt har vare sig fjädringsegenskaper eller praktiska hänsyn offrats så särskilt. Skoda Octavia har de sammantaget bästa egenskaperna, det finns ju knappt något att klanka på, men karaktären är nog alltför sval för mig. Hyundai är en välgjord men helt slätstruken skapelse som inte kan hålla tyst. Inget för mig.

Honda Civic 1,0 Executive
Den stora varvräknaren omsluter en digital hastighetsmätare och flankeras av tank- och tempmätare samt mängder av små varningslampor. Lite ”rymdfilmskänsla” över det hela.
Ställbar stötdämpning är standard på testversionen men skillnaden mellan lägena är måttlig.
Sköna stolar delvis läderklädda. Sittpositionen är klart lägre än i Hyundai och Skoda.
Enlitersmotorn ger hela 129 hk och har trevlig karaktär både vid normalkörning och när den pressas. Men riktigt lika snål som Skodas är den inte.
Hyundai i30 1,0 Comfort LE
Mycket tydliga instrument med vita siffror på svart botten ger ett nästan klassiskt engelskt intryck.
Hyundai (och systermärket Kia) brukar ha bra ordning på kontakter och uttag för diverse apparater – nya i30 är inget undantag.
Bra och rejäla stolar också i Hyundai. Klädsel i välventilerad textil, blixtsnabb stolsvärme.
Hyundais trea är en ganska platt och karaktärslös maskin som inte känns alls lika modern som Hondas och Skodas. Dess-utom är bensintörsten klart högre.
Skoda Octavia TSI 115 Style
Skodas rundlar är förnyade men inte särskilt elegant utformade eller lätta att läsa av – kontrasten mellan siffror och bakgrund är dålig.
Octavia är full av för märket typiska detaljer som underlättar vardagen, exempelvis sådana här rejäla, utfällbara kasskrokar i bagageutrymmet.
Stolarna är snarlika dem i Hyundai och ger gott stöd på långfärd. Rejäl skjutmån i längsled är en annan fördel.
Skodas tusenkubikare övertygar med mjuk gång, bra drag från lågvarv och låg förbrukning. Testets klart bästa motor.

Hur lyder receptet på framgång i Golfklassen? Det har åtskilliga konkurrenter till Volkswagen grunnat på i decennier.

Ska man bygga något som ligger så nära originalet som möjligt i form, teknik och egenskaper? Eller ska det bli en bil efter eget huvud och temperament? Ska man överglänsa klassledaren i utrymmen och samtidigt locka med lägre pris?

Sådana funderingar syssel-sätter även testlaget över kommunikationsradion när alla möjliga sorters vägar i Mälardalen, Dalarna och Värmland genomkorsas för att få svar på vilken av Honda Civic, Hyundai i30 och Skoda Octavia som är bästa Golfutmanaren.

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Honda hamnade totalt på tredje, Skoda på 14:e och Hyundai på 17:e plats bland 25 märken vid senaste AutoIndex där bilägarna själva bedömer sitt bilinnehav.

Delenkäterna för 2017 kommer att presenteras framöver. I bilenkäten 2016 kom Honda på femte, Skoda på elfte och Hyundai på 21:a plats. Verkstadsenkäten gav Honda and-ra, Hyundai elfte och Skoda 18:e plats. Hondas återförsäljare kom på sjätte, Skodas 14:e och Hyundais 15:e plats. Lojalitetsenkäten gav Honda nionde, Skoda elfte och Hyundai 22:a plats.

Senaste AutoIndex genomfördes januari–mars i år och gäller privata ägare med årsmodellerna 2010–2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.