Bild
Nästa artikel

Test: C3 Aircross, Stonic & Arona (2017)

Nybilstest

De ser ut som småbarnen i sina märkens allt större suv-familjer men det är inte bara den tuffa ytan som lockar med Citroën C3 Aircross, Kia Stonic och Seat Arona. Under terrängplasten finns goda egenskaper och de trecylindriga motorerna gör fint ifrån sig.

Djupt inne på vindlande värmländska vägar, mellan mörka granar och över lömska länsmansryggar, knastrar det i radion från en testförare: ”Jag börjar svänga i min uppfattning. Jag tänkte först att det här är väl en bra onödig utveckling men jag får erkänna att testbilarna imponerar. Enkelt insteg, bra utrustning, trevliga motorer, fina köregenskaper, mer känsla av rymd än i motsvarande normalmodell.”

Vi testkör Citroën C3 Aircross, Kia Stonic och Seat Arona, pinfärska på marknaden och lite av ”andra vågen” i denna nyvakna klass. Trots sina karaktärer av små ”terrängbilar” har alla tre enbart framhjulsdrift och drivningen sker med små bensinturbomotorer på lite drygt 100 hk. Utrustningslistorna är nästan kompletta, inget av egentlig vikt behöver försakas bara för att bilarna är små och det finns autobroms som standard i alla tre. Tidigare har vi testat likartade modeller som Opel Crossland X, Peugeot 2008 och Renault Captur – är den här trion bättre?

Prisskillnaden till motsvarande konventionell småbil (Citroën C3, Kia Rio och Seat Ibiza) är avsevärd, åtskilliga tiotusenlappar beroende på utförande och utrustning. Värt pengarna?

Prognosen för det här modet ser i alla fall gynnsam ut, kombinationen hög markfrigång, tufft utseende och upphöjd sittposition lockar kunder. Nu svarar de så kallade B-suvmodellerna för sju procent av Europamarknaden, 1,1 miljoner bilar per år. Om två år är siffran två miljoner, över tio procents andel. Den tillverkare som inte hoppar på tåget blir akterseglad. Tjugo procent av kunderna norpas bland dem som kör konventionella, lågbyggda småbilar, ytterligare 20 procent bland dem som kör suv- och crossovermodeller i klassen ovanför.

»Utan att vara klunsiga finns det lite mer utrymmen för folk och bagage.«

Testbilarna har vuxit cirka 15 centimeter i längd jämfört med sitt respektive småbilssyskon, runt 415 centimeter är normalt i klassen. Axelavstånden för Kia Stonic och Seat Arona är oförändrade jämfört med syskonen Rio och Ibiza, men i Citroën C3 Aircross används samma grund som i Citroën Cactus, varför axelavståndet ökat från 254 centimeter i C3 till 260 cm.

Utan att för den skull vara klunsiga finns det lite mer utrymmen både för folk och bagage i de här versionerna. Med baksätena i normalläge rymmer dessa modeller cirka 100 dm3 mer bagage än småbilsvarianterna, en inte oväsentlig skillnad för somliga spekulanter. Vår (ganska stora)  barnvagnsinsats ryms i denna testtrio men bara med nöd och näppe i motsvarande småbil (där vi fick ställa insatsen på kant för att få plats).

Den ökade markfrigången är lätt att uppskatta men ökar också risken för smutsiga byxben när man kliver ur bilen, särskilt efter att ha klivit ur Citroën fick vi borsta av oss ordentligt på vaderna.

Seat har sammantaget utnyttjat måtten bäst. Samtidigt som karossen ger ett smidigt intryck finns det gott om plats både fram och bak. Även bagageutrymmet är generöst och har höj- och sänkbart golv. Inredningsdesignen är lite vass, typisk för Seat, men funktionellt sett handlar det om ”VW-stuk” rakt igenom – vilket betyder enkelt, lättskött, logiskt och med gott om förvaringsfack. Framför växelspaken finns exempelvis ett kombinerat förvaringsfack/laddplatta för mobiltelefon, försett med fiffiga lister som delar in facket i tre delar där pinalerna hålls i ordning. Särskilt munter är inte Aronainteriören och vissa detaljer är av ett slag som i Volkswagens egna modeller har fått ett modernare utförande. Viss snikighet visar sig i avsaknaden av kurvhandtag och alltför små ytterspeglar.

Citroën ger också ett intryck av rymd. Man sitter långt från vindrutan, nästan som i en familjebuss, och baksätet i testversionen Shine är skjutbart i längsled. Bra takhöjd, största bagageutrymmet, störst sitthöjd – under den udda karossdesignen finns många bra lösningar. Det finns också dåliga. Flundran till p-bromsspak stjäl för mycket plats och förvisar potentiella drickahållare mellan stolarna till dörrfickorna, ryggstödsvreden är svåråtkomliga och tröga att manövrera, instrumentbelysningen justeras på närmast livsfarligt sätt – man får köra in hand och arm genom rattkransen och trycka på millimeterstora, ej belysta tangenter. Förarens sikt snett framåt vänster är också skarpt beskuren på grund av vindrutestolpens konstruktion.

Stonics kupé är väl genomtänkt, en typiskt modern Kiainteriör av tämligen konventionellt men gott utförande och med knappar och reglage som ”bara funkar” utan att man måste vänja sig. Det mesta är identiskt med Kia Rio. Kupéutrymmena är dock inte lika bra som i Citroën eller Seat, särskilt inte knäutrymmet i baksätet. Testbilens eleganta grå skoningar längs stolsitsarna var dessutom rätt nedsolkade trots att bilen bara gått drygt 100 mil.

Vid Edsvalla bruk i Värmland möts transportslagen. Bilvägar, järnväg – och flottningsränna.

Körkaraktärerna är helt olika. Citroën, i testet försedd med en (äntligen!) riktig automatlåda, är klart inriktad på åkkomfort och lite mer avspänd körning. Fjädringsrörelserna är mycket följsamma utom på de allra värsta underlagen, styrningen är exakt men förmedlar inte så mycket av vad som sker mellan väg och hjul, ljudnivån är tillräckligt låg. Motorn arbetar tyst i jämn fart men är rätt ljudlig under hård acceleration. Då märks också en hel del momentpåverkan i drivhjulen, bilen vill dra åt lite olika håll. Automatlådan (med tre körlägen) växlar annars väldigt fint, ljusår från de hemska ”robotiserade” manuella lådor man plågat kunderna med tidigare.

Antispinnsystemet kan ställas in i fem olika lägen efter väglag och terräng. Skillnaderna är inte himmelsvida men mellan exempelvis asfalt- och snöläge märks bättre stabilitet när det är just snö på vägen.

Kia överraskar oss direkt med rakt motsatta egenskaper än Citroëns. Stonic är tuffare fjädrad, på dåliga vägar nästan lite väl tufft för att det ska kännas bekvämt på några längre sträckor. Motorn har en trivsamt rivig karaktär och är ”villig” nästan från tomgångsvarv, växelspaken ligger flott i handflatan och lägena klickar i ytterst exakt. Styrningen är en aning trög men ger helt okej feedback. Plötsligt händer det – en Kia som är kul att köra! Det är lite GTI-känsla över det hela, helt i samklang med Stonics tuffa yttre.

Tyvärr måste vi, än en gång, konstatera att ljudisoleringen inte fungerar på svenska vägar. Redan vid första provkörningen på fina danska vägar i samband med Årets Bil-veckan rullade bilen ljudligt. Dubbfria, mjuka vinterdäck (vilket alla tre testbilar var försedda med) brukar alltid minska ljudnivån avsevärt, men i Kia hjälpte de inte. Det fanns dessutom ett påtagligt ”ljudläckage” vid bakdörrarna. Synd, i övrigt är körintrycken klart övertygande.

Seat har med marginal bästa helheten i chassi och fjädring. Arona har välavvägd fjädringskaraktär, bilen rör sig spänstigt men inte ansträngt, lugnt men inte lojt. Man känner igen gången från många andra modeller inom VW-koncernen, inte så konstigt eftersom den grundläggande konstruktionen (”MQB-plattan” för att tala fikonspråk) är i stort sett identisk oavsett märke och modell. Motorn är i det närmaste helt vibrationsfri, på tomgång märks den inte. Den ger inte samma pigga känsla som Kias men i testdatorn visar sig Arona vara snabbast i trion. Växellådan löper (minst) lika exakt som Kias och Seat är en av de där bilarna man gärna vill köra så snyggt och jämnt som möjligt, då känns Arona lätt som ett balsaplan.

I detta utförande har C3 Aircross genomlastningslucka. Volymen, både mätt i VDA-liter och med våra läskbackar, är testets största. Bra höjd i lastutrymmet. Med hjälp av det skjutbara baksätet och den nedfällbara passagerarstolens ryggstöd kan utrymmena utnyttjas på flera sätt.
Kia har en extra bagagerumsmatta ovanpå durken. Plastinklädnaden på sidorna känns billig och repkänslig, lasttröskeln är med viss marginal testets högsta. Enkla kassakrokar. Andra Kiamodeller har fack under golvet, men de finns inte i Stonic.
Höj- och sänkbart bagagerumsgolv kan komma väl till pass. Utrymmet är fullt tillräckligt, testets näst bästa, och lasttröskeln är den lägsta i trion. Inklädnaden känns standardmässig men det finns enkla krokar att fästa matkassar i.

Vi körde bland annat våra ordinarie testslingor i Västmanland, Dalarna och Värmland, men några undamanövertester på flygfält gjordes inte, det satte däcken p för.

Förbrukningen under testet gav ytterligare en fördel för Seat men skillnaderna blev inte alltför stora (se tabell). Vi har vid flera tillfällen noterat att trecylindriga bensinturbomotorer kan slicka i sig alldeles oväntat mycket bränsle, men den här trion drack acceptabelt. Inte ens Citroën, med sin automatlåda, kom upp i särskilt onormal törst.

Sammantaget för motorernas del fick vi därför backa en del från den lätt skeptiska inställning vi först hade – det här är tre trivsamma maskiner med fullt tillräcklig kraft och karaktär. Dragvikten kan vara ett aber, den är inte särskilt hög i någon av bilarna och utan att ha kunnat testa misstänker vi att bilarna tappar en hel del ork om en till gränsen lastad släpvagn hänger efter.

För vilka passar egentligen den här biltypen som förutspås bli så populär? Inte familjer med fler än ett litet barn i alla fall. Det finns inte tillräckligt med utrymme framför en i baksätet bakåtvänd barnstol. Folk med tjänstebil väljer säkerligen något annat, här handlar det om privatköp – eller privatleasing, förstås. Man kan säkert tänka sig att äldre par sneglar på en småbils-suv som är lätt att kliva i och ur, eller ensamstående.

»Man kan tänka sig att äldre par sneglar på en småbils-suv som är lätt att kliva i och ur.«

Ekonomin ser gynnsam ut, allra mest för Seat. Andrahandsvärdet är (förstås) den avgörande faktorn och Arona förväntas hamna riktigt högt i det avseendet.

Förhållandevis lågt grundpris, låg förbrukning och anständiga fasta kostnader gav Seat den lägsta milkostnaden av alla testade bilar under 2017. Kia, i testad version, har ett närmast ännu mer lockande grundpris eftersom bilen redan då är så välutrustad. Det finns därmed inte så mycket att välja till, så testbilens totalpris blev mer än 20 000 kronor lägre än för test-Seat. Det är mycket pengar på den här nivån.

Testets Citroën hade obegriplig prislapp (knappt 260 000 kronor) men innehöll också grejer som inte kommer att marknadsföras i Sverige, head up-display till exempel. Priset för en svensk, välutrustad Shine-version blir 239 800 kronor men grundpriset för en bil jämförbar med Kia och Seat blir ändå testets högsta. Detta tillsammans med det förväntat sämsta andrahandsvärdet återspeglas i milkostnaden, testets högsta. C3 Aircross hamnar knappt två kronor högre per mil än sin motsvarande standardmodell C3, som vi testade förra året.

Detta kan vara pudelns kärna för spekulanten. Är en alltjämt liten bil men med större egenskaper än vad motsvarande ”standardversion” ger värd cirka två kronor mer per mil?

Efter testveckorna tyckte vi nog det och allra tydligast tyckte vi det om Seat Arona.

Testvinnaren - mästare med marginal

1. Nya Arona ger ännu testseger till Seat och i vår helhetsbedömning är det med tydlig marginal till konkurrenterna. Precis som i Kia och Citroën ger den höga markfrigången och sittpositionen en helt annan känsla än i motsvarande småbil (Ibiza), grejen med just Seat är att bilen inte blivit det minsta klunsig på kuppen, tvärtom är Arona rakt igenom smidig att hantera. Motor och växellåda samspelar perfekt, en enkel bil att köra mjukt och snyggt – och snålt. Köregenskaperna är både underhållande och urtrygga, ljudnivån är låg och utrymmena fram och bak är klart tillräckliga. Dessutom är kupén rik på genomtänkta detaljer, men där finns också missar. Milkostnaden är testårets lägsta. Bättre stolar står på önskelistan, i övrigt är detta en övertygande bil i en spännande klass.

2. En Kia som är ”sportig” att hantera hör inte till vanligheterna men Stonic har bra spänst i köregenskaperna och i motorns karaktär. Härlig växellåda, bra utrustning, tilltalande pris – det finns många plus här, men tyvärr är ljudkomforten alldeles för dålig.

3. För många kan nog Citroën vara bästa valet, C3 Aircross har skön fjädring, goda utrymmen med bra flexibilitet och ger lite familjebusskänsla i smart format. Automatlådan förstärker det intrycket. Priset är rätt högt, somliga detaljer är inte så genomtänkta.

 

Kommentar av Mikael Schultz, testförare:
Kia är roligast att köra, men minst bekväm att åka i. Kupébullret är högt och fjädringen onödigt stum. Därför går den bort för mig, som prioriterar behaglig åkkomfort. Det har C3 Aircross i stora mått, men resten av bilen faller mig inte riktigt i smaken. Den känns onödigt överdesignad, både på ut- och insida. Min absoluta testfavorit är Seat Arona, trots att den är lite ”VW-trist” i framtoningen. Men köregenskaper, åkkomfort och praktisk användbarhet är på topp!

Kommentar av Calle Carlquist, testledare:
Rationellt sett talar i stort sett allt för Seat, en närmast fläckfri skapelse med hög körkänsla, rymlig kupé, trygga och underhållande vägegenskaper, rätt komfort och tilltalande ekonomi. Kia är nästan lika trivsam att köra, men hårdare i fjädringen och har mycket högre ljudnivå. Jag lockades ändå mest av Citroëns åkkomfort, mjuka automatlåda och väl tillvaratagna utrymmen. Utsidan är inte i min smak men inredningen (minus infoskärmen) är trivsam.

Djupt inne på vindlande värmländska vägar, mellan mörka granar och över lömska länsmansryggar, knastrar det i radion från en testförare: ”Jag börjar svänga i min uppfattning. Jag tänkte först att det här är väl en bra onödig utveckling men jag får erkänna att testbilarna imponerar. Enkelt insteg, bra utrustning, trevliga motorer, fina köregenskaper, mer känsla av rymd än i motsvarande normalmodell.”

Vi testkör Citroën C3 Aircross, Kia Stonic och Seat Arona, pinfärska på marknaden och lite av ”andra vågen” i denna nyvakna klass. Trots sina karaktärer av små ”terrängbilar” har alla tre enbart framhjulsdrift och drivningen sker med små bensinturb

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Citroën kom totalt på 10:e, Kia på 13:e och Seat på 24:e plats bland 25 märken vid senaste AutoIndex där privata bilägare tycker till om sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Citroën som 10:e märke, Kia som 15:e och Seat som 24:e märke.

Lojalitetsenkäten gav Kia 11:e, Citroën 13:e och Seat 25:e plats. Bedömningen av återförsäljarna resulterade i 14:e plats för Kia, 20:e för Citroën och 22:a för Seat.
I verkstadsenkäten kom Citroën 4:e, Kia på plats 9 och Nissan på plats 21.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2017 och gäller årsmodellerna 2010–2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.