Bild
Nästa artikel
Test: C-HR, Countryman & CX-3 (2017)

Test: C-HR, Countryman & CX-3 (2017)

Nybilstest

Det blir allt bättre tider för den bilköpare som letar efter något som sticker ut från den grå massan. Nu senast har Toyota med nya C-HR skruvat till formgivningen något alldeles extra. Hur står sig den mot nya Mini Countryman och ViB:s klassfavorit Mazda CX-3?

Påståendet att utseende inte spelar någon roll är både efterhängset och falskt, särskilt när det gäller bilar. Varför skulle annars tusentals formgivare i studior jorden runt tillbringa sina yrkesliv med att försöka åstadkomma karosslinjer som lockar köparna till bilhallarna? Och vilket ämne diskuteras på bilfora internet runt när en ny modell visats? Utseendet.

Testtrion denna gång har former som riktigt ber om debatt, särskilt Toyota C-HR. Bokstäverna står för Coupé High Rider och betraktaren ska enligt Toyota associera till en coupéöverdel som monterats på en crossoverunderdel, för att uttrycka saken (ähum) tydligt. Bilen liknar ingenting annat och väcker uppseende, många tycks också gilla vad de ser sedan den första chocken lagt sig. Testbilen har, liksom cirka 80 procent av den förväntade svenska försäljningen, hybridteknik med kombinationen bensinmotor och två elmotorer av samma konfiguration som i Toyota Prius. Den sammantagna effekten är 122 hk. Hybridversionen finns bara med framhjulsdrift och steglös automatlåda, grundpriset är 269 000 kronor.

»Många tycks gilla vad de ser sedan den första chocken lagt sig.«

Mini Countryman är också en tydlig karaktär. Den nya, andra generationen är 20 cm längre än den förra, den är högre och bredare och har sju centimeter större axelavstånd för mer utrymme i baksätet. Bagageutrymmet har på kuppen vuxit med hela 100 dm3. Testbilen har trecylindrig bensinmotor på 136 hk, manuell växellåda och fyrhjulsdrift. Grundpris 268 900 kronor.

Mazda CX-3 är inte lika radikal att se men har en snitsig framtoning som snabbt visar sig stämma väl överens med körintrycken. Vi testade bilen vid debuten för två år sedan och utnämnde den då till favorit i gruppen kompakta crossovermodeller. Testbilen denna gång har samma specifikation med 150-hästars bensinfyra, fyrhjulsdrift och sexväxlad automatlåda, men till 2017 års modell har exempelvis autobroms upp till 80 km/tim (med fotgängarvarning), vindrutevisning i färg, autobroms vid backning och kurvstabiliseringsfunktionen ”g-vectoring control” tillkommit. Grundpris 249 800 kronor.

Lite skit under naglarna ska väl en ”herre från landet” tåla, eller hur Countryman?
Lite skit under naglarna ska väl en ”herre från landet” tåla, eller hur Countryman?

Bilarnas olika drivsätt ger förstås skilda intryck. Toyota har vidareutvecklat hybridtekniken för C-HR och senaste generationens Prius, bland annat är inbyggnationen för batterierna över bakvagnen mer kompakt än tidigare och effektiviteten större. Arbetssättet är också justerat, liksom ljudisoleringen. C-HR går att köra ytterst mjukt, ett klart plus, och vid normalt kraftpådrag stör i- och urkopplingen av bensinmotorn knappast alls. Vid mer gas låter det dock oskönt om anrättningen, mer än i Prius, och fartökningen är måttlig.

Minis ”trea” har oftast jämn gång och sordinerat ljud. För att få rätt fart i krävande situationer får man dock ligga på och växla ned. Vridmomentet är testets högsta men samtidigt väger Countryman mest av testbilarna. Vi upplevde också att testbilens motor under fullgas kunde ”hacka”, närmast mikroskopiskt förvisso, men nog för att irritera.

Mazdas maskin har hög kompression och typiskt högvarvig karaktär. Den känns och är tunn i bottenregistret, samtidigt är den varvvillig och ”på” så att helhetskaraktären i drivningen påminner om sportvagnen MX-5.

Tuffa på ytan men det här är väl ungefär den dos vildmark testtrion tål – en vanlig, smal skogsväg.
Tuffa på ytan men det här är väl ungefär den dos vildmark testtrion tål – en vanlig, smal skogsväg.

Vi kollade fyrhjulsdriften i Mini och Mazda med hjälp av våra specialkonstruerade rullar. Systemet i Countryman kommer från Borg Warner (tidigare Haldex) och tekniken delas med koncernsyskonen BMW X1 och 2-serien (vars bottenplatta ju är den samma som i Countryman). I grunden är Mini till största delen framhjulsdriven. En elektroniskt styrd lamellkoppling kopplar samman kraft mellan fram- och bakhjul. Vid hjulspinn eller hård kurvtagning skickas mer kraft till bakhjulen. Att skicka kraft från framhjulen till bakhjulen går kvickt och att förflytta drivkraft från vänster till höger hjulpar går också bra, dock med någon sekunds spinn innan hjulen får fäste. Med rullarna diagonalt blir det mycket hjulspinn. När bara ett hjul har fäste driver bilen i sidled istället för framåt.

I Mazda CX-3 driver framhjulen till 98 procent i normal körning. Sensorer känner av styrutslag, gaspådrag och underlag som bilen körs på. Bakhjulen aktiveras med en elektromagnetisk koppling som skickar kraft till dessa vid hjulspinn, hård kurvtagning eller kraftig acceleration. Systemet reagerar snabbt på att flytta över kraft till de hjul som har bäst friktion för tillfället. Undantaget är när tre hjul står på rullarna och bara ett har fäste i gruset. Då tvekar Mazda och spinner med hjulen rejält innan kraften flyttas över till det hjul som har grepp för att ge drivning framåt.

Båda bilarna får totalt sett godkänt. Systemen är förstås mest till för körtryggheten, några större underlagsprövningar ska man nog inte utsätta någon av dem för eftersom markfrigången är så låg. Det gäller också den skenbart ”terrängtuffa” C-HR.

»Några särskilt dugliga familjebilar är inte detta.«

Undanmanövertester kunde tyvärr inte göras på grund av väglaget, däremot körde vi åtskilligt på riktiga grisvägar för utslagsgivande resultat när det gäller fjädring/chassi/styrning.

Toyota C-HR har, utan att kännas särskilt ”dynamisk”, klart mer körkänsla än exempelvis Prius och multilänkbakvagnen fångar upp gropar och hål riktigt bra. Åkkomforten överlag är ett av bilens starkaste drag. När bilen pressas blir balansen klart understyrd, något som känns tryggt för de flesta.

Mazda är följsam och känns just så kompakt som linjerna ger sken av. Styrningen är vass och bilen uppträder närmast neutralstyrt, trots att bakvagnen är förhållandevis mjukt avfjädrad. Den halvstela axeln sväljer inte ojämnheter alls lika bra som de mer avancerade upphängningarna i Mini och Toyota, ibland slår det hårt och rått över guppen.

Mini är som kanske väntat klart roligast att ratta. Man sitter en smula högre i bilen än i de andra två och har viss suv-känsla men formatet krymper när bilen rör sig. Närvarokänslan i styrning, fjädring och motor är påtaglig på ett positivt sätt och det märks i varje situation att man mer framgångsrikt provat ut bilen för att den ska vara både underhållande och körsäker. Fjädringskomforten på dålig väg är ett offer, ljudnivån ett annat.

Countryman är snudd på alltför tufft upphängd även till vardags och ljudnivån är helt enkelt alldeles för hög. På grov asfalt är bullret olidligt från 90 km/tim och  uppåt.

 

Några särskilt dugliga familjebilar är inte detta men Mini skulle klara uppdraget bäst. Kupéutrymmena är klart acceptabla, baksätet duger för två både i ben- och huvudutrymme (men mittplatsen bak är närmast osittbar) och bagageutrymmet sväljer en hel del samt är väl utformat. Möjligheten att beställa skjutbart baksäte (2 800 kronor) är bra och Isofix-fästen i passagerarstolen fram underlättar väsentligt.

Toyotas baksäte är inte så katastrofalt som karossens linjer ger sken av. Det går även för långa personer att ”sitta bakom sig själv” men sikten ut är klart beskuren och känslan instängd. Barn trivs inget vidare i bilen, vuxna gillar inte alls att försöka böka en barnstol på plats i mörkret.

För de som åker fram känns C-HR däremot mest generös, inte minst tack vare att instrumentpanelen (informationsskärmen undantagen) har så låg profil och att kupébredden är så bra (samma mått som Minis).

Bagageutrymmet är också i paritet med Minis men mycket bökigare att lasta över hög tröskel och sedan ned på ett golv som också har en hög kant.

Mazda är smalare över axlarna, känns trängre på alla ledder och har ganska små stolar fram. Insteget till det i axelhöjd trånga baksätet är trots allt okej eftersom dörrarnas öppningsvinkel är oväntat stor. Bagageutrymmet är minst i denna trio.

Stil och känsla påminner om sportbilen MX-5. Lättskötta reglage och hyfsad kvalitetskänsla men dörrsidorna bågnar när rutorna hissas/sänks.
Stil och känsla påminner om sportbilen MX-5. Lättskötta reglage och hyfsad kvalitetskänsla men dörrsidorna bågnar när rutorna hissas/sänks.
Påkostad i design och utförande. Helheten ger ett rörigt intryck men funktionaliteten bakom alla ytor är enkel och ungefär samma som i en BMW.
Påkostad i design och utförande. Helheten ger ett rörigt intryck men funktionaliteten bakom alla ytor är enkel och ungefär samma som i en BMW.
Medieskärmen reser sig som Matterhorn i en i övrigt diskret men välgjord förarmiljö. De svarta panelerna glittrar läckert i regnbågens färger i solljus.
Medieskärmen reser sig som Matterhorn i en i övrigt diskret men välgjord förarmiljö. De svarta panelerna glittrar läckert i regnbågens färger i solljus.

När det gäller finish i kupén, upplevd och faktisk, går poängen till Mini. Bakom leksaksformgivningen och alla läckert lysande lampor finns tyngd och precision. Testbilens grova textilklädsel uppskattades av alla.

Toyota har med C-HR lyft sig markant i val av ytmaterial och allmän design. Bilen bjuder på många elegant genomförda detaljer. Ett blindtest av inredningen skulle knappast sluta med gissning på Toyota.

Mazda är mer en blandning av påkostad känsla (instrumentpanelen) och billigare detaljer (innertaket, dörrsidor som bågnar när rutorna sänks/hissas) men precis som i Toyota finns också en typisk japansk lätthet i det mesta man vrider på, fäller ut eller slår igen.

»Bakom leksaksformgivningen och alla läckert lysande lampor finns tyngd och precision.«

Tre olika motortyper i testet men vi hittade en gemensam nämnare mellan Mini och Mazda – båda höll sig nästan exakt till den deklarerade bränsleförbrukningen under testperioden. Det sker nästan aldrig annars. Med tanke på fyrhjulsdrivningen och fartresurserna är strax över 6 l/100 km inte något att klaga på, tvärtom.

Toyota gick snålast, förstås, skam vore väl annars. Till deklarationens 3,9 l/100 km nådde vi ändå inte, men strax över ”halvlitern milen” är okej det också. Det är ungefär i linje med vad vår långtestbil Kia Niro, som har ungefär samma typ av drivning, dragit hittills.

 

Värdetappet förutspås bli förhållandevis lågt för alla tre, den här biltypen är populär. Mini, som får bästa andrahandsvärdet i vår kalkyl, har ju hittills varit en dyr bil också i andra och tredje hand oavsett modell eller version.

Toyota har fått en rivstart i försäljningen och kan ha slagit upp en speciell åder för de märkestrogna – en Toyotamodell som verkligen sticker ut. Kors!

Vår kalkylerade milkostnad visar praktiskt sett inga skillnader alls, notervärt är att Mini kör med fri service upp till 6 000 mil och att Toyota är skattefri första åren.

Precis som de här tre bilarnas design är valet dem emellan en ren smaksak. Om grundläget är att man vill ha en bil som sticker ut ur mängden är Mini det givna valet när utrymmen och körkänsla står i första rummet. Men det gäller att göra tillvalen med omsorg, även en grundversion som testbilen kan snabbt skena i pris. Alla i testlaget höll Countryman som etta.

Valet mellan Mazda och Toyota är nästan omöjligt, bilarna är väldigt olika karaktärer. Den ”sportigt” lagde tar Mazda, den som söker åkkomfort sneglar på Toyota – med eller utan bävan.

Test: C-HR, Countryman & CX-3 (2017)
Testvinnaren - en lyckad gödkur

1. Att Mini inte gör skäl för namnet är ingen nyhet och nya Count-ryman är två decimeter längre än den gamla. Tillväxten har dock inneburit fördelar, nu är det riktigt gott om utrymme för åkande och bagage. Körkänslan, ett av argumenten för alla Mini, är väl bevarad i det nya formatet och den trecylindriga bensinmotorn räcker gott till vardags. Hyfsat snål på dropparna är den också. Designen, exteriört och interiört, är en smaksak men bakom formgivarglädjen finns genomtänkta funktioner. Kvalitetsintrycket i det man ser och tar i är klart bäst i den här trion. Att man inte kommit åt det alltför höga vägbullret är en klar miss och fjädringen är rätt tuff. Grundpriset är rimligt, att extrautrusta är dyrt.

 

2. Om Mazda eller Toyota ska vara tvåa är egentligen hugget som stucket. CX-3 är en kul och pigg bil att ratta och känns smidig i alla situationer. Bekväm på bra vägar, trivsam inredning men det gäller att man alls får plats i bilen, särskilt baksätet är riktigt trångt.

 

3. Applåd för att Toyota vågade, men under de radikala linjerna är C-HR också en spännande, smidig bil med skön komfort och låg förbrukning. Instängt baksäte, hög bagagetröskel, klent rostskydd och seg motor med hårt accelerationsljud drar ned helhetsintrycket.

 

Kommentar av CHristian Ellermark, testförare: Toyota C-HR är en överdesignad bil som jag inte riktigt begriper mig på. Visst är C-HR snål på dropparna, men känns rätt tveksam i övrigt. Mazda CX-3 är en trevlig bil och vettig i flera avseenden, men saknar lite av vill ha-känsla. Det finns mest av den varan i Mini Countryman. Jag gillar den tuffa designen, sittställningen och den stadiga körkänslan som fyrhjulsdriften ger. Nackdelarna är främst högt pris och visst däckbuller.

Kommentar av Calle Carlquist, testledare: Toyota C-HR är vår tids AMC Pacer X, antingen älskar man eller avskyr de intensiva linjerna. Bilen är i alla fall klart bekväm och avspänd att köra. Mazda är smidigare och roligare, om utrymmena räcker kan den vara rätt men jag blev besviken på detaljfinishen. Minis design är också en diskussionssak. Köregenskaper och körkänsla övertygar stort, liksom intrycket av helgjuten bil. Bra andrahandsvärde. Ljudnivån är ett störningsmoment.

Mazda CX-3 AWD Optimum 2,0 automat
Mazda CX-3 AWD Optimum 2,0 automat
 Mazda har en tajt instrumentgrupp med extremt stor varvräknare och bara en liten, digital hastighetsmätare. Grafiken är ny för i år och vindrutedisplayen har fått tydligare visning.
Mazda har en tajt instrumentgrupp med extremt stor varvräknare och bara en liten, digital hastighetsmätare. Grafiken är ny för i år och vindrutedisplayen har fått tydligare visning.
Nedanför ratten finns en samling små knappar för diverse funktioner, bland annat filassistans och start-/stoppsystem.
Nedanför ratten finns en samling små knappar för diverse funktioner, bland annat filassistans och start-/stoppsystem.
Mazdastolarna är ganska små och smala – det gäller att kolla att kroppshyddan får plats!
Mazdastolarna är ganska små och smala – det gäller att kolla att kroppshyddan får plats!
 Med ett litet vippreglage kan växellådan och gasmappningen ställas i sportläge. CX-3 har klart rivig karaktär i båda, känslan är lite av MX-5 fast med fyra dörrar.
Med ett litet vippreglage kan växellådan och gasmappningen ställas i sportläge. CX-3 har klart rivig karaktär i båda, känslan är lite av MX-5 fast med fyra dörrar.
Mini Cooper Countryman all4
Mini Cooper Countryman all4
Mini har numera hastighetsmätaren framför föraren. Helheten med tankmätaren vid sidan av är fortfarande säregen.
Mini har numera hastighetsmätaren framför föraren. Helheten med tankmätaren vid sidan av är fortfarande säregen.
Vippströmbrytare är en annan Minitradition och ingen lär ta fel på vilken av dem som startar motorn. Reglagen för elhissarna har flyttat ut till dörrarna.
Vippströmbrytare är en annan Minitradition och ingen lär ta fel på vilken av dem som startar motorn. Reglagen för elhissarna har flyttat ut till dörrarna.
Sportstolarna med utdragbart lårstöd är ganska hårt stoppade och har i testbilen en trivsam textilklädsel. En behaglig kombination under långa pass.
Sportstolarna med utdragbart lårstöd är ganska hårt stoppade och har i testbilen en trivsam textilklädsel. En behaglig kombination under långa pass.
I grunden är detta förstås iDrive-funktioner som i vilken BMW som helst men även här har Minis designers fått leka.
I grunden är detta förstås iDrive-funktioner som i vilken BMW som helst men även här har Minis designers fått leka.
Toyota C-HR 1,8 HSD Executive
Toyota C-HR 1,8 HSD Executive
Varvräknaren har skippats i Toyotas djupa rundlar, till förmån för en mätare som visar energiförbrukning/-regenerering.
Varvräknaren har skippats i Toyotas djupa rundlar, till förmån för en mätare som visar energiförbrukning/-regenerering.
Bagageutrymmet är inte mer än måttligt. För att få in grejerna måste man först lyfta dem högt och sedan sänka dem över den ansenliga tröskeln. I backar räknat fick vi in lika många som i Mini.
Bagageutrymmet är inte mer än måttligt. För att få in grejerna måste man först lyfta dem högt och sedan sänka dem över den ansenliga tröskeln. I backar räknat fick vi in lika många som i Mini.
Stolarna i C-HR ser ut att ha hämtat sitt klädselmönster från ridskolan, en tilltalande blandning av quiltat tyg och läder.
Stolarna i C-HR ser ut att ha hämtat sitt klädselmönster från ridskolan, en tilltalande blandning av quiltat tyg och läder.
Dörrpanelerna har ett ”våfflat” mönster av hård plast. Ställ för vattenflaskan finns i varje dörr.
Dörrpanelerna har ett ”våfflat” mönster av hård plast. Ställ för vattenflaskan finns i varje dörr.

Påståendet att utseende inte spelar någon roll är både efterhängset och falskt, särskilt när det gäller bilar. Varför skulle annars tusentals formgivare i studior jorden runt tillbringa sina yrkesliv med att försöka åstadkomma karosslinjer som lockar köparna till bilhallarna? Och vilket ämne diskuteras på bilfora internet runt när en ny modell visats? Utseendet.

Testtrion denna gång har former som riktigt ber om debatt, särskilt Toyota C-HR. Bokstäverna står för Coupé High Rider och betraktaren ska enligt Toyota associera till en coupéöverdel som monterats på en crossoverunderdel, för att uttrycka saken (ähum) tydligt. Bilen liknar ingenting a

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Toyota kom på sjätte, Mazda på nionde och Mini på tionde plats bland 25 märken vid senaste
AutoIndex där bilägarna själva tycker till om sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Toyota som åtta, Mazda som nia och Mini tia. Lojalitetsbedömningen gav Mini sjätte plats, Toyota sjunde och Mazda tionde plats. I återförsäljarenkäten kom Mini tvåa, Toyota fyra och Mazda tia. Vid bedömningen av märkenas verkstäder kom Toyota på fjärde, Mazda på åttonde och Mini på 23:e plats.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2016 och gäller privata ägare med årsmodellerna 2009–2015.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.