Bild
Nästa artikel

Test: 5-serie, E-klass & V90 (2017)

Nybilstest

Det går knappast att vaska fram tre mer högklassiga kombibilar på den svenska marknaden än nya BMW 520d Touring, Mercedes-Benz E 220 d Kombi och Volvo V90 D4. Vilken av dem är allra bäst lämpad att ställa på paradplats framför godset?

Suv- och crossovermodet i all ära, när Svensson själv får välja blir det alltjämt en traditionell kombi. En stor en.

Försäljningsstatistiken talar sitt tydliga språk. Till och med augusti i år ligger Volvo S/V90 tvåa och redan på plats åtta respektive 13 har vi två dyrbarheter som BMW 5-serie och Mercedes-Benz E-klass. Andelen kombi av dessa modeller är överväldigande.

Det är inte svårt att begripa populariteten, bilarna hör till det allra bästa som går att uppbringa oavsett aspekt. De är tillräckligt rymliga för de flesta behov, de är mycket komfortab-la och säkra att åka i, de är välgjorda och välutrustade redan i basutförande och kan kläs på nästan hur mycket som helst för den som har gott om flis.

Alla tre går att ”äga” som tjänstebilar med fördelaktiga, för Sveriges basbeloppnivåer specialanpassade utrustningspaket. Det är förstås det verkliga skälet till populariteten, du må bo folkligt men kan på detta fiffiga vis färdas som om du ägde ett gods.

BMW 520d Touring är försedd med en 190 hk-diesel och har nyss lanserats. Utförandet Touring Business Connected smiter in under 8,5 basbelopp (”pris” cirka 380 000 kronor) och lär bli det vanligaste bland tjänstebilsförarna. Testbilen, med bland annat åttaväxlad Steptroniclåda, M Sportutrustning och övrig extrautrustning riklig som en julklappskatalog från Hamleys skenar däremot från drygt 420 000 kronor till över 670 000.

Mercedes E 220 d Kombi, vars motor presterar 194 hk, kostar i grunden 436 900 kronor men förekommer knappast utan paketet SE Edition för 32 800 kronor. Testbilen har betydligt mer än så och kostar drygt 613 000 kronor.

Det ger Volvo en startfördel. Testexemplaret i ”R Design” (vars grundpris är 416 000 kronor) kostar totalt 460 000 kr och saknar egentligen ingenting av det som finns i de tyska bilarna, tvärtom är exempelvis säkerhetsutrustningen än mer komplett redan som standard i alla V90-versioner. En nyhet för 2018 är att D4 med 190 hk-dieseln också erbjuds med manuell sexväxlad låda till den framhjulsdrivna versionen. Testbilen är en sådan.

»Den ständiga garageuppfartsfrågan grannar emellan, hur mycket går egentligen in?«

I våras (ViB 5/2017) ställde vi motsvarande sedanversioner mot varandra, med ungefär likvärdig utrustning och samma motoralternativ (fast Volvo hade den åttaväxlade automatlådan). Då blev den prisvärda Volvo slutsegrare, samtidigt som de flesta förare höll BMW som den egentligen bättre bilen.

Nu står lastutrymmet i cent-rum. Den ständiga garageuppfartsfrågan grannar emellan, hur mycket går egentligen in? Enligt VDA-normen är Mercedes, som alltid, en smula rymligare än konkurrenterna (se tabell på sidan 33), men denna gång är inte Volvo tvåa utan BMW.

I V90 har lastutrymmet krympt jämfört med Volvo förr, medan nya 5-serien vuxit ännu lite till sedan sist. När vi, som alltid, lastar backar visar sig Mercedes också vara bäst (som mest 38 stycken), medan Volvo på 36 tar något fler än BMW (34).

Elöppning av bakluckan (av aluminium i BMW och Mercedes, av plast i Volvo) är standard i bilarna. Lastutrymmenas ut-föranden skiljer sig knappast åt på något avgörande vis, möjligen kan man tycka att Volvo också kunde ha haft ryggstödsdelningen 40/20/40 som BMW och Mercedes, inte blott 60/40.

När det gäller inklädnad, lastsäkring, lastnät, förvaring under golv, lastbredd etcetera håller trion genomgående ungefär samma klass. Allt är propert utfört, mattorna är av bra och lätt rengjord kvalitet. BMW har insynsskydd och lastnät som dels väger lätt (utan att kännas billiga), dels smidigt kan tas loss och förvaras i särskilda fack under bagagegolvet.

Speciella ”lastpaket” med skenor i golvet samt i dem skjutbara fästöglor finns att beställa till BMW (3 800 kronor) och Mercedes (3 400 kr), eller till Volvo märkets speciella, ur golvet uppfällbara ”matkassehållare” (900 kr). V90 har ett litet försteg i sitt långa lastgolv, Mercedes i sin låga lasttröskel och BMW i lastbredden bakom hjulhusen, ”golfbagmåttet”, samt förstås i den separat öppningsbara bakrutan.

Volvos från förarplats nedfällbara bakre nackskydd är en annan bra detalj, liksom tillvalet integrerade barnstolar som fälls upp ur bakre sittdynan (2 900 kronor).

Utfällbara dragkrokar finns förstås att beställa till alla tre, priset hamnar på 10 000–12 000 kronor. När det gäller dragvikter har Mercedes den högsta tillåtna (2 100 kg) men Volvo får dra tyngst på vanligt B-körkort (se tabell).

Kupéutrymmena skiljer inte heller så avgörande mycket, detta är tre rymliga bilar för fyra åkande och klart möjliga för fem, åtminstone kortare sträckor. Mercedes har bra bredd i baksätet, men mest utrymme och den ”ljusaste” känslan för dem där bak finns ändå i Volvo. I BMW har sittdynan mycket hög komfort men baksätet känns lite instängt.

Luftfjädring och automatisk nivåreglering i bakvagnen är standard i både BMW och Mercedes. Förutom den klara fördelen vid tung last ger det också bilarna ett försprång i allmän fjädringskomfort. I synnerhet BMW har nått en nivå som imponerar stort, nya ”femman” har de mest följsamma och väl-disciplinerade gångegenskaper man kan tänka sig, oavsett underlag. Vi har kört trion på de mest skiftande underlag, aldrig att test-BMW:n tappade behärskningen eller greppet. Därtill är bilen kul att köra, sitt stora format till trots. Fjädring och hjulställ av lätta material, exakt styrning och distinkt gaspådragsreaktion samverkar till en körkänsla som är en klass över den i Mercedes och Volvo.

 

I E-klass finns också en fin följsamhet över underlagen, men bara till en viss gräns. På gropiga vägar gungar bakvagnen på ett markant vis och över tvärgående ”slag” i vägbanan dunsar det från hjulställen. Dessutom är däckljudet det klart högsta i Mercedes – det är inte ofta vi har anledning att rikta komfortkritik mot märket men här är det befogat.

Volvo har som bekant valt den annorlunda lösningen med tvärliggande bladfjäder av kompositmaterial i V90 som standard. I utförandet R Design är fjädringen sänkt med 15 millimeter och sättningen något tuffare än i andra versioner. Det märks, men inte särskilt mycket. V90 R Design rör sig en aning ”hårdare” än de tyska konkurrenterna, men klarar ändå våra mer utmanande teststräckor utan egentliga plumpar. När fjädringen väl stöter till ordentligt sker det dessutom med mer dämpat ljud än i Mercedes.

»En körkänsla som är en klass över den i Mercedes och Volvo.«

I undanmanövertesterna med last på flygfält visar sig Volvos chassi vara det klart bästa. Bilen bara rinner igenom konfållorna, med låg krängning, urstyv spårstabilitet och en styrning som både biter mot underlaget och ger föraren rätt information. ESP-systemets ingrepp är diskret men effektivt, max nåbar hastighet blir ca 75 km/tim innan konerna börjar fara.

Mercedes tar andraplatsen i momentet, når cirka 72 km/tim. Det beror till största delen på att styrningen är så reaktionssnabb och exakt, bilen rör sig påtagligt mycket i vertikalled så att undanmanövern känns mer dramatisk än den egentligen är. E-klass kommer lätt på viss sladd innan ESP-systemet griper in, effektivt och nästan omärkligt för föraren.

BMW:s styrning förmedlar i just detta moment inte samma känsla av kontakt utan känns en aning ”slappare”. Bilen kränger mindre än Mercedes och har stabil kurshållning. ESP-systemet griper in betydligt tydligare än i Mercedes och tar ned farten ordentligt. Som mest når vi 71 km/tim. Inte så stora skillnader i fart alltså men differensen mellan bak- och framhjulsdrift är alldeles uppenbar, till Volvos fördel. Även bromsronden går alldeles klart till Volvo (se tabell sid 34).

Långkörning är paradgren för alla tre. Omgiven av det allra senaste i multimediefinesser och nästan obegripligt vass grafik, allmänt låga ljudnivåer, kraftfulla motorer som arbetar på lågt varvtal och verkligt behagliga stolar kapas förarens eventuella reströtthet till ett minimum. Starka strålkastare finns på alla tre, subjektivt sett upplevdes Volvos som de allra bästa men i ljuslaboratoriet mättes trots allt ganska små skillnader.

Ren lyxkänsla, lättskött och suverän detaljfinish, men knappast revolutionerande design – i senaste 5-serien känner BMW-föraren snabbt igen sig.
De båda stora displayerna dominerar förarplatsen och kan ge närmast oändliga mängder information. Bra växelväljare, enkel skötsel överlag.
Stramare stil, bra ergonomi med nästan alla funktioner samlade i Sensusskärmens menyer. Finishen är lika hög i Volvo V90 som i de tyska bilarna.

Motorerna i bilarna är alltså jämnstarka men Mercedes har ett övertag i karaktären, 220 d är en rask maskin som ger de bästa fartresurserna och den lägsta förbrukningen. Något över ”halvlitern milen” är anmärkningsvärt snålt för en sådan bjässe. Ljuddämpningen vid gaspådrag är också bra, men inte lika lyckad som i BMW – som å andra sidan drog något mer än Mercedes. Båda de tyska bilarna har automatlådor som till vardags arbetar i stort sett omärkligt.

Volvos manuella låda förmedlar en trevlig känsla i handflatan, som om växlarna rullar på plats över exakt känsloavstämda lager. Det blir ändå lätt udda att ”spaka manuellt” i en bil av den här kalibern 2017, nästan alla föredrar ju automatlåda numera. Jämfört med den S90 D4 med automatlåda vi testade i våras fick vi nu något högre förbrukning i Volvo (6,0 l/100 km mot 5,6 i våras) och även om Volvos tvålitersdiesel gör ett utmärkt jobb är den inte riktigt lika kultiverad i gången som de tyska. Det blir tydligt vid fullgas, då låter V90-motorn rått.

»Anmärkningsvärt att man inte får med en aktiv farthållare i grundpriset.«

Det har säkert framgått att de faktiska skillnaderna mellan bilarna är tämligen marginella, inte så konstigt eftersom konkurrentbevakningen är så stenhård i denna höga division. Den som vill hänga med måste ha det senaste och bästa i teknik, material, media och motorer.

Sedan sist har BMW genomgått testerna hos Euro NCAP, med den äran och fem stjärnor i betyget – förstås. Men det är ändå anmärkningsvärt att man inte får med en aktiv farthållare i grundpriset i vare sig BMW eller Mercedes utan måste betala över 10 000 kronor för den.

När vi försökte sammanfatta alla våra intryck hamnade vi ungefär här:

BMW är bästa valet för komfort, ljudnivå, körkänsla och instrumentering. Mercedes är valet för lastutrymme, bränsleekonomi och motor. Volvo blir valet för säkerhet, vägegenskaper och de åkandes utrymmen.

Återstår totalekonomin. Våra beräkningar visar att BMW och Mercedes förväntas få en något lägre milkostnad än Volvo, främst för att andrahandsvärdena är baserade på grundpriserna som ju är hyfsat snarlika i detta fall. Skillnaderna är dock inte så stora.

Bilen alla testförare helst ville ha var ändå BMW men knappast till den prislapp just testbilen var behäftad med.

Testvinnaren - högsta klass i det mesta

1. Till det yttre är senaste BMW 520d Touring kanske ingen större revolution, även om helhetsintrycket är slankare och ”lägre” än förr. Det känns också när man kör bilen, den har blivit smidigare och mer överskådlig att hantera i stadstrafik än den föregående generationen. På längre färder märks snabbt att någonting har hänt också på djupet. Inte för att den gamla var alls obekväm men maken till en lika behaglig, följsam och förtroendeingivande fjädring som i den nya är svår att hitta just nu. Dessutom är ljudnivån låg och motorn stark, om än inte snålast i denna konkurrens. Lastutrymmet är mycket elegant utfört, med ett bra fack för bagagenät/insynsskydd under golvet och högsta kvalitet på mattor och paneler. Utrymmet är också större än tidigare. Fortfarande är ”femman” förarens bil mer än andra i klassen, och den har fått än mer innehållsrika multimediafunktioner som dessutom är logiskt grupperade och lättskötta. Inredningsfinishen är av toppklass, liksom i stort sett allt annat. Men extrautrustning och paket kostar väldigt mycket extra.

2. En Volvo som inte gör bort sig det minsta i den tuffa tyska omgivningen. Köregenskaperna och säkerhetsutrustningen är i absolut topp, utrymmena för bagaget något sämre. Kombinationen stark diesel och manuell låda är ny – och klart udda i klassen.

3. I det allra mesta är Mercedes förstås också en bil av allra högsta klass, dessutom klart bäst för den som värdesätter stort lastutrymme och en motor/låda som överglänser konkurrensen. Vi tvekade lite inför fjädrings- och ljudkomforten denna gång.
 

Kommentar av Marianne Sterner, testförare: Chokladmousse, vaniljpudding eller gräddglass? Det är som att välja från en smarrig dessertmeny. Alla tre bilarna är kompetenta, komfortabla och snygga – fast Mercedes’ linjer är allt lite extra eleganta. E-klass har utsökt styrning och drivlina, men däcken bullrar väl mycket. Volvons manuella låda är inte min vän. Jag har fått många tjuvstopp. Bäst gillar jag BMW som rullar tyst, har skönast stolar och vars instrument jag tycker är tydligast och finast.

Kommentar ac Calle Carlquist, testledare: BMW är för dig som sätter kör- och åkkomfort främst. På de punkterna är bilen klassens klart bästa. Mercedes har den bästa drivningen, sett både till fart och ekonomi, dessutom störst utrymmen. Volvo framstår som rent prisvärd i sammanhanget och har sin kompletta säkerhetsutrustning som ett starkt kort. Ju längre jag körde den här trion desto mer uppskattade jag BMW:s moderna känsla och starka helhet, bilen har knappt någon svag punkt alls.

BMW 520d Touring
BMW har behållit ett märkes-traditionellt analogt utseende på sina mätartavlor även när tekniken bakom är helt digital.
Körlägesväljare, växelväljare och iDrive-vred – disponeringen av konsolens reglage är ungefär som tidigare och fungerar alldeles utmärkt.
Sportstolarna är en del av ett omfattande M Sportpaket à 47 900 kronor. Ytterst behagliga och varierbara, men de måste flyttas manuellt i längsled.
Motorn räcker till i alla situationer och är snål (men inte snålast) på dropparna. Vid gas-pådrag är den testets tystaste.
Mercedes-Benz 220 d Kombi SE Ed.
Här är ett av många valbara utseenden på instrumenten framför föraren. Inställningarna görs enklast med ”tumrglagen” på rattekrarna.
Den lilla ”elstolen” har i olika utföranden hängt med sedan 1980-talet. Med en extraknapp kan man från förarplats även justera passagerarstolen – finurligt.
Ganska smal ”urgröpning i ryggstödet i Mercedesstolen, men långresekomforten är ändå hög.
Mercedes har testets bästa motor, en rivig diesel som ger bilen bra fart men som ändå håller igen på förbrukningen.
Volvo V90 D4 R Design
Här visas instrumenteringen vid körläge ”eco”, med stor energiförbrukningsmätare i rundeln till höger.
Manuell växellåda och framhjulsdrift är en nyhet i V90 D4 för 2018. Växelföringen är smidig och ger en fin, ”kullagrad” känsla i handen.
Stolarna i paketet R Design är suveränt behagliga, testets bästa. De är dessutom slankt konstruerade och bidrar till det stora benutrymmet i baksätet.
Volvos maskin känns frisk men arbetar inte riktigt lika vibrationsdämpat eller tyst som de båda tyska konkurrenternas.

Suv- och crossovermodet i all ära, när Svensson själv får välja blir det alltjämt en traditionell kombi. En stor en.

Försäljningsstatistiken talar sitt tydliga språk. Till och med augusti i år ligger Volvo S/V90 tvåa och redan på plats åtta respektive 13 har vi två dyrbarheter som BMW 5-serie och Mercedes-Benz E-klass. Andelen kombi av dessa modeller är överväldigande.

Det är inte svårt att begripa populariteten, bilarna hör till det allra bästa som går att uppbringa oavsett aspekt. De är tillräckligt rymliga för de flesta behov, de är mycket komfortab-la och säkra att åka i, de är välgjorda och välutrustade redan i basutförande och k

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt – Testa en månad för 1 krona!

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Volvo kom totalt på fjärde, BMW på femte och Mercedes på sjätte plats bland 25 märken vid senaste AutoIndex där privata bilägare tycker till om sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades BMW som tredje märke, Mercedes som fjärde och Volvo som sjätte märke.

Lojalitetsenkäten gav Mercedes tredje, BMW fjärde och Volvo femte plats. Bedömningen av återförsäljarna resulterade i fjärde  plats för BMW, femte för Volvo och elfte för Mercedes. I verkstadsenkäten kom Volvo femma, BMW på plats 13 och Mercedes på plats 19.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2017 och gäller årsmodellerna 2010–2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.