Bild
Nästa artikel

Fiat Tipo Kombi, Opel Astra Sports Tourer, Volkswagen Golf Sportscombi (2017)

Nybilstest

Nya Fiat Tipo Kombi lockar med en attraktiv prislapp och vettiga utrymmen. Men har den vad som krävs för att på allvar kunna utmana VW Golf och Opel Astra? Vårt test ger besked!

Tipo är en modellnamn som både känns igen och förpliktar. Det har, med stor framgång, använts förr och då blev resultatet bland annat en Årets Bil-titel för Fiat.

Det var 1989 och den gången stod Tipo för något nytt, fräscht och modernt. Bilen var, som en av de första i världen, till stor del byggd av robotar och hade dessutom en helgalvaniserad kaross. Det är saker som definitivt inte hörde till vanligheterna för drygt 25 år sedan.   

Efter drygt två decennier i  träda har Tipo-beteckningen nu dammats av och återanvänds på Fiats nya utmanare i Golf-klassen. Men den här gången är det inte nytänkande och modernitet som präglar det intryck man får av Tipo.

Tvärtom, till skillnad från sin 80-talsnamne, känns dagens Tipo lätt föråldrad redan som ny. Särskilt tydligt blir det
när Fiaten, som i vårt test, ställs mot två av klassensmest kompetenta kombibilar: nyuppfräschade VW Golf Sportscombi och tidigare Årets Bil-vinnaren Opel Astra Sports Tourer.

»Att det handlar om en i grunden gammal drivkälla skiner igenom på flera sätt.«

Men mer om det senare i texten. Vi börjar med att titta lite närmare på Fiats nykomling, som delvis baseras samma grundteknik som koncernkusinen Jeep Renegade, den enda Jeep-modell som byggs utanför USA.

Det är en hyfsat modern plattform, men under utvecklingsarbetet med Tipo har Fiat ganska ohämmat blandat upp den med en del äldre gods för att hålla kostnaderna nere.

Ett exempel på det är motorn i vår testbil, en 1,4-liters bensinturbo på 120 hk. Den går under beteckningen 1.4 T-Jet och har sitt ursprung långt tillbaka i tiden, debuten skedde redan 2004.

Sedan dess har givetvis flera justeringar och uppgraderingar gjorts, men att det handlar om en i grunden gammal drivkälla skiner igenom på flera sätt, främst genom förbrukningen och utsläppen. På de punkterna  håller Tipo-motorn inte alls måttet när den jämförs med modernare konstruktioner, varken på papperet eller vid verklig körning.

De täta kamremsbytena, intervallerna är bara 6 000 mil, skvallrar också om att motorn inte är av senaste snitt. Som jämförelse kan nämnas att VW har 21 000 mil mellan bytena.   

Även gångkulturen lämnar en del övrigt att önska. Fiat-motorns kraftleverans är ojämn och lite ryckig och den behagliga känsla av teknisk förfining som framför allt VW Golfs drivlina levererar saknas helt hos Fiat.

Också styrservon är av lite gammaldags snitt. Istället för en progressiv servoverkan som automatiskt anpassar sig efter bilens hastighet har Fiat valt en betydligt enklare och billigare lösning – City-knappen!

Vill föraren ha en mer lättgående styrning i lägre farter får han/hon trycka in den speciella knappen på instrument-panelen. Då ökar effekten i elservon och bilen blir smidigare att hantera i stadstrafik, vid p-manövrar och i andra kör-
situationer när man vill att ratten ska rulla lätt.

Visst, det fungerar, men särskilt sofistikierat är det inte. City-servon är för övrigt en gammal Fiat-specialitet som fanns på många av märkets modeller redan på 90-talet.

 

High Tech och teknisk förfining är, kort sagt, inte den Turkiet-tillverkade Fiatens bästa gren. Fast det kan man kanske leva med.

Värre är den bristfälliga säkerhetsnivån. När Euro NCAP krockprovade bilen fick den i grundutförande (tänkt för östra Europa) bara tre säkerhetsstjärnor. Det är inte mycket att yvas över i dagens konkurrens.

Tipo testades även med det säkerhetspaket, där bland annat autobroms ingår, som är standard på de flesta modellvarianter som säljs i Sverige. Då blev det ytterligare en stjärna, men till toppbetyget fem stjärnor nådde inte Fiat.   

Bra att veta för säkerhetsmedvetna köpare är också att billigaste modellvarianten, Tipo sedan, bör undvikas. Den säljs utan autobroms även på den svenska marknaden. Anledningen är krasst ekonomisk. Säkerhet kostar pengar och vill man kunna sälja en bil till ett lågt pris så måste det bantas även på den punkten. Cyniskt, men sant!

Som helhet kan upplevelsen av nya Fiat Tipo sammanfattas i två ord: uppiffad budgetbil. Och det är antagligen precis så den är tänkt – som en kompromiss mellan två världar.

Den ska i avskalat utförande vara tillräckligt billig för att kunna säljas på ekonomiskt svaga marknader. Samtidigt ska den kunna graderas upp för att fungera i länder med högre standard och större krav, såväl  på komfort- som säkerhetsutrustning.    

Den Tipo vi valt för vårt test är en kombi med högsta utrustningsnivån Lounge. Med fyr-cylindrig bensinturbo på 1,4 l/ 120 hk landar grundpriset för Fiat på 185 900 kronor.

Det är klart billigare än testmotståndarna Opel Astra 1.0T Enjoy och VW Golf 1.0 TSI, vars baspriser ligger på 194 900 respektive  207 400 kronor.

Då får man dessutom en cylinder mindre för pengarna, både Opel och VW är trecylindriga.     

Men trots lägsta inköpspriset är Fiat Tipo, enligt våra kalkyler, testets dyraste bil att hålla rullande. Det som i första hand sänker ägarekonomin är det skakiga andrahandsvärdet, den höga förbrukningen och den sällsynt saftiga servicenotan – över 17 000 kronor de första 6 000 milen!

Även om Tipo är testets klara förlorare såväl när det gäller totalekonomi som teknisk förfining och säkerhetsnivå är inte allt nattsvart för Fiats nya Golf-klassare.

Till de positiva sidorna hör att bilen är smart utrymmesutnyttjad. Baksätet rymmer utan vidare två vuxna, som dessutom sitter bekvämt.

Ett extra plus får bakdörrarnas generösa öppningsvinklar, som både underlättar in-/ursteg och ger bra med plats för föräldrar att spänna fast sina barn i barnstolar.

Tipos kombiutrymme, med sitt sänkbara lastgolv, är dessutom testets rymligaste i skarpt läge. Det vill säga när vi proppar det fullt med drickabackar.

Fiat vinner också testets prestandarond och är snabbast i alla accelerationsmätningar,  dock till priset av den i särklass  högsta förbrukningen.

VW:s och Opels trecylindriga motorer är klart snålare än Fiats fyrcylindriga i alla körsituationer. I snitt förbrukade Tipo under testet 6,9 l/100 km jämfört med Golfs 5,5 l/100 km och Astras 5,7 l/100 km.

Än större blev skillnaden när bilarna pressades hårt under några av testets mer intensiva körpass. Då skenade Fiat Tipos förbrukning iväg till över litern per mil, medan VW och Opel stannade på runt 0,7 l/mil.

De siffrorna är borträknade från den redovisade snittförbrukningen som bygger på normal körning, men ger en hint om vad som händer när bilarna hetsas med lite tyngre gasfot.

»Fiat Tipo är smart utrymmes-utnyttjad.«

I vanlig vardagslunk är VW Golf trions trivsammaste bil att köra och färdas i. Väghållningen är stabil, förarmiljön är välordnad, fjädringen behaglig och drivlinan suveränt smidig. Den lent jobbade 1-litersturbon ger dessutom tillräckligt med kraft för att bilen ska kännas acceptapelt pigg.

Även Opeln får pluspoäng för fina köregenskaper men är lite råare i karaktären än Golf, såväl när det gäller motorbrum som fjädringskomfort. Dessutom alstrar bilen ett ganska besvärande däckdån, som blir extra påtagligt på grov asfalt.

Fiat bullrar också rejält på skrovligt underlag och släpper in en hel del motorsurr i kupén  i högre farter. Fjädringskomforten är dock helt okej, men som förare känner man sig mer bortfiltrerad  i Tipo än i Golf och Astra. Vägkänslan är bara ”sisådär” och särskilt mycket italienskt temperament går inte att locka fram.        

När vi svänger av från allfartsvägarna och ger oss in på testslingans speciella väghållnings- och chassitestarsträcka står sig står sig intrycken  från vardagskörningen ganska väl.

Bäst att pressa runt på de kurviga och elakt buckliga vägarna är Golf. Styrreaktionerna är kvicka och exakta, fjädringen imponerande följsam mot underlaget och krängningen måttlig.

Astra blir snäppet efter Golf  på de utmanande krokvägarna. Styrreaktionerna är inte lika precisa, Astra understyr mer. Följsamheten mot underlaget når heller inte riktigt upp till VW:s nivåer. Men skillnaderna är närmast marginella och även Opel får tummen upp för sina egenskaper vid forcerad körning.

Även Fiat klarar vår specialsträcka med hedern någorlunda i behåll. Men till VW:s och Opels nivåer har den en bra bit kvar. Tipo studsar mer över guppen, kränger mer i böjarna och har en mer diffus styr-känsla. Här finns en del att fila på för Fiats chassitekniker.

Ratten är klumpigt stor och förarstolens ryggstöd ”faller ifrån” över skuldorna. I övrigt är förarmiljön okej, trots en salig blandning av olika material.
Enkelt, flärdfritt och funktionellt. Förarstolen är bäst i test och finishen håller bra klass. Minus för att mätartavlorna är svåravlästa i dagsljus.
Prydligt, logiskt, lättskött. Det mesta i Golf fungerar klanderfritt. Men mittkonsolens bredd kan störa långbenta och ytterbackspelarna är onödigt små.
Ser man enbart till måtten är Fiats kombiutrymme minst i test. Men när vi mäter kapaciteten med drickabackar är det Tipo som slukar flest. Både sittdyna och ryggstöd kan fällas (60/40) och en bra finess är det sänkbara lastgolvet. Kasskrokar och 12 V-uttag finns, men ryggstöden kan inte fällas bakifrån.
Opel är testets näst bästa drickabacksslukare. Men insynsskyddet är sladdrigt och lastutrymmet påvert inrett. Här finns varken kasskrokar, 12 V-uttag, sidofack eller fällning bakifrån och under lastgolvet lyser det av naken plåt. Enbart ryggstöden är fällbara (60/40) och lastgolvet blir inte helt slätt.
Golf är Astras raka motsats i fråga om finesser och detaljfinish i lastutrymmet. Här finns 12 V-uttag, kasskrokar, fällning bakifrån och fack för småprylar. Under lastgolvet finns dessutom ett stort utrymme och insynsskyddet är testets smidigaste. Ryggstöden fälls i förhållandet 60/40, dynan är fast.

I vårt sista körsäkerhetstest, undanmanöverprovet, är det Opel som står för den bästa prestationen

Astra dansar lekande lätt och med full kontroll genom konbanans tre brutala svängar i farter långt över de 70 km/tim vi har som gräns för godkänt. Anti-sladdsystemet griper in diskret och hjälper föraren att styra sig ur den fingerande paniksituationen.     

Även Golf klarar provet utan problem, men på ett lite annat sätt än Astra. Antisladdsystemet griper in hårt i sista svängen och bromsar bilen så att man nästan hänger i bältena. Effektivt och säkert.

Även Fiat trasslar sig igenom konerna med godkänt resultat, men bilen understyr mer och är betydligt bökigare att hantera än Opel och VW. När farten blir högre än de 70 km/tim som bilen klarar plogar den ur konbanan, samtidigt som den börjat studsa lätt över ytterhjulen. Ett inte helt förtroendeingivande beteende. Det finns som sagt lite att fila på för Fiats chassitekniker...

»För många brister på för många viktiga punkter för att vara ett seriöst alternativ.«

Slutligen till den fråga vi ställde oss i ingressen till testet och som löd: Har nya Fiat Tipo vad som krävs för att på allvar kunna utmana VW Golf och Opel Astra?

Testlagets svar blir ett enhälligt nej. Tipo har för många brister på alltför för många viktiga punkter för att vara ett seriöst alternativ  till Golf och Astra. Dessutom är den, enligt våra kalkyler, dyrare att äga än både VW:n och Opeln.

Så Tipo går bort.

Kvar att slåss om testsegern är därmed VW Golf och Opel Astra. Och den matchen vinner – återigen – VW Golf.

Motivering: Volkswagen Golf har skönaste åkkomforten, vassaste köregenskaperna, smidigaste drivlinan, lägsta bränsleförbrukningen, bästa (om än inte rymligaste) lastutrymmet och det mest kompletta mediesystemet.

Det räcker ända in i mål...

Testvinnaren - en klassiker i testtoppen

1. För fjärde gången på kort tid står en Volkswagen Golf som segrare i ett Vi Bilägare-test. Orsaken är att Golf är en förbaskat bra bil. Kanske inte bäst på allt, men väldigt bra på väldigt mycket. Den här gången har vi synat nyuppfräschade Golf 1.0 TSI Sportscombi i sömmarna och den fick många tummar upp. Till det som berömdes hör bland annat den smidiga drivlinan, den fina åkkomforten, de kompetenta köregenskaperna, den nya medieanläggningen och det smarta kombiutrymmet.

 

2. För Opel Astra slutade testet med en hedersam andraplats, några snäpp efter Golf. Opeln har många goda sidor, inte minst när det handlar om säkra köregenskaper och generösa utrymmen. Men ljudkomforten är inte på topp och detaljfinishen har en del brister.   

 

3. Nya Fiat Tipo är billig att köpa, men dyr att äga. Den dras dessutom med en rad mer eller mindre allvarliga brister som gör att den är chanslös i ett test mot VW Golf och Opel Astra. Krocksäkerhet, förbrukning och rostskydd hör till det som inte håller måttet.   
 

Kommentar acCalle Carlquist, testförare:
Fiat Tipo är en bil jag skulle vilja tycka om. Den är anspråkslös, har bitvis väldigt trevlig inredning och förmedlar viss personlighet i en annars ganska utslätad bilklass. Men körkänslan, förbrukningen och motorn lägger hinder i vägen, Tipo känns gammal i många viktiga avseenden. Opel är verkligen ett starkt kort och väl så bra som Golf i mycket, men har inte lika smidig drivlina och är inte lika minutiöst genomförd i detaljerna.

Kommentar av Mikael Schultz, testledare:
Jag gillar inte bilar där det tullas på säkerheten. Därför går Tipo bort direkt för mig, även om den har en del sympatiska sidor. Opeln tilltalar mig betydligt mer och skulle kunna vara min favorit, om inte däckbullret på grov asfalt varit så elakt. Mitt val blir VW Golf, trots att den är dyrast i testet. Men man får också en hel del för pengarna. Åkkomforten är behaglig, detaljfinishen hög, drivlinan suveränt smidig och kombiutrymmet testets mest genomtänkta.

Fiat Tipo Kombi lounge 1.4 T/120 hk
Fiats mätartavlor är stora, tydliga och lättavlästa under alla ljusförhållanden. Mellan instrumentrundlarna skymtar displayen för färddatorn.
Ett supersnabbt elektriskt svankstöd finns som tillval för tusenlappen jämnt. Det manövreras med en liten knapp på sidan av förarstolen.
Växelknoppen är av någon anledning ovanligt stor, nästan som en tennisboll. Den sexväxlade lådan fungerar sisådär.
På baksidan av ratten sitter två ”hemliga” knappar. Om man väl hittar dem kan de användas för att sköta musikanläggningen.
Opel Astra Sports Tourer 1.0T/105 hk enjoy
Opels instrument är förhållandevis små och dunkla i dagsljus. De är också placerade långt ifrån varandra och kan skymmas av ratten för somliga förare.
Rattvärme är en behaglig komfortfiness under kyliga dagar. Följer med på köpet i Astra, finns inte hos Fiat och kostar 1 300 kr extra till Golf.
Mekanisk p-broms är standard i Astra Enjoy. Den som istället vill ha en elektrisk kan få det mot ett pristillägg på 1 900 kr.
Massor av naken plåt döljs under Opels lastgolv. Hållare – av skumplast! – finns för insynsskyddet. Hur länge håller de?
Volkswagen Golf Sportscombi 1.0 TSI/110 hk
VW:s mätartavlor sitter djupt försänkta och kan även de upplevas som aningen dunkla i dagsljus. Färddatorn mellan rundlarna är mycket lättskött och informativ. Bäst i test!
Linsen till backningskameran sitter väl skyddad i märkes-emblemet. På många nyare VW-modeller har den lösningen på nedsmutsningsproblemet av okänd anledning tagits bort.
Aktiv farthållare är standard på alla versioner av Golf, även de billigaste.
Reglerbar ventilation för passagerarna i baksätet finns bara i Golf.

Tipo är en modellnamn som både känns igen och förpliktar. Det har, med stor framgång, använts förr och då blev resultatet bland annat en Årets Bil-titel för Fiat.

Det var 1989 och den gången stod Tipo för något nytt, fräscht och modernt. Bilen var, som en av de första i världen, till stor del byggd av robotar och hade dessutom en helgalvaniserad kaross. Det är saker som definitivt inte hörde till vanligheterna för drygt 25 år sedan.   

Efter drygt två decennier i  träda har Tipo-beteckningen nu dammats av och återanvänds på Fiats nya utmanare i Golf-klassen. Men den här gången är det inte nytänkande och modernitet som präglar det intr

Är du tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Vi Bilägare från endast 29 kr

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

ÄGARNA TYCKER

Opel hamnade på 15:e, Volkswagen på 18:e och Fiat på 25:e plats bland 25 märken vid senaste AutoIndex där bilägarna ger sina synpunkter på sitt bilinnehav.

I bilenkäten, kvalitet/egenskaper, rankades Opel som 13:e, VW som 18:e och Fiat som 25:e märke. Verkstadsenkäten gav Opel elfte, VW 24:e och Fiat 25:e plats. Frågebatteriet kring återförsäljarna gav Opel tolfte, VW 18:e och Fiat 25:e plats.
I lojalitetsenkäten slutade VW på plats 14, Opel på plats 16 och Fiat på plats 22.

Undersökningen genomfördes januari–mars 2016 och gäller privatägare med årsmodellerna 2010–2016.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.