Det finns en riktig fördel med dubbdäck även på barmark. I alla fall om bilen är 21 år gammal och saknar styrservo.
Det märkte jag när vår Peugeot 205 fått regummerade Sarek dubbdäck monterade på torsdagseftermiddagen. Det var en helt annan bil att manövrera på trånga ytor, så lättstyrd!
Jag är lite av en siffernörd och läser därför med stort intresse alla typer av omröstningar. Till exempel de på Vibilagare.se.
Om jag i all blygsamhet får utgå från att jag vet bäst och alltså sitter inne med de rätta svaren så följer här en redovisning av hur majoriteten svarat på respektive fråga:
Vilken typ av kaross föredrar du? 42 procent svarar kombi. Rätt!
Vilken är din favorit i Årets Bil 2011? 33 procent säger Volvo S60/V60. Rätt!
Borde dubbdäck förbjudas? 88 procent nej. Rätt!
Är du beredd att betala 20 000 kronor extra för autobroms? 84 procent nej. Rätt!
Årets största svenska bilnyhet? 53 procent Saab 9-5. Rätt!
Bör mobilprat utan handsfree vid ratten förbjudas? 86 procent ja. Rätt!
På frågan "Vilken typ av däck kör du med i vinter?" svarar 61 procent dubbdäck, 36 procent friktion och 3 procent sommardäck. Den sistnämnda gruppen svarar möjligen rätt men gör fel.
Åter efter en hojvecka i USA. Från plus 23 på Santa Monica Pier till minus 6 vid Odenplan. Vi körde från Las Vegas via Los Angeles och Highway 1 till San Francisco och det blev totalt 120 svenska mil. En upplevelse förstås och dessutom helt utan trafikincidenter. Några tankar:
1. Bagaget med all hojutrustning försvann vid mellanlandningen i New York. American Airlines klarade inte av skifta plan till Las Vegas för just våra bagar. (De kom tillrätta natten innan vi skulle sätta oss på motorcyklarna och då hade vi redan hunnit köpa ny utrustning.)
2. Första dagsetappen från Las Vegas mot Stilla havskusten sammanföll med sista dagen på Thanksgiving-helgen. ”Alla” skulle hem till Kalifornien och trafiken var närmast stillastående på Interstate trots tre filer. Det gick lite bättre när några amerikanska hojåkare körde förbi oss och visade att man kunde åka slalom mellan bilköerna.
3. Andra dagens morgon i Victorville, tre minusgrader. Betydligt behagligare när vi nådde Santa Monica Pier efter lunch, plus 23.
4. Dag tre: övernattning i Pismo Beach, balkong med utsikt mot Stilla havet och valar som frustade en bit ut i kvällssolen.
5. Dag fyra mot Carmel längs den slingrigaste delen av Highway 1. Fantastiska vyer med havet ner till vänster och bergskedjan till höger. Vi stannade och tittade på sjöelefanterna som landstigit för att slåss och fortplanta sig. De största hannarna är osannolika fläskberg, upp till 2,5 ton (honorna blir inte mer än 700 kilo).
En ensam amerikansk biker som rullade in på utsiktsplatsenn på en Electra Glide var också en stadig bit. Han tände en joint, fick syn på oss och erbjöd sina ”bröder” att röka på. Hans förvåning var stor när vi tackade nej.
6. Dag fem nådde vi slutmålet Fisherman´s Wharf i San Francisco. Innan vi kom till hotellet hann vi bocka av både Golden Gate-bron och Lombard Street. Ett besök på en Harley-butik ingick också i dagsschemat och vi började leta på internet. Upptäckte då att H-D-butiken var belägen tre våningar under vårt hotellrum…
7. Dricks-kulturen är helt annorlunda i USA jämfört med i Sverige. På krogen förväntas gästerna stå för en rätt stor del av servitörernas lön via dricks. Hur mycket ska man ge? Restaurang Pier Market, Fisherman´s Wharf , rätade ut frågetecknen genom att ge tre alternativ på notan.
”For your convenience tip calculator” stod det och därunder 16 procent (vilket i vårt fall skulle bli drygt 20 dollar), 18 procent (23) och 20 procent (26 dollar). Det där såg vi först efteråt och jag tror nog att det finns rätt många servitörer i USA som svär ve och förbannelse över snåla svenskar.
Man skulle vara snöröjare. I en stor midjestyrd hjullastare förstås.
Tänk att ha ett jobb som ger ett så konkret resultat och som uppskattas av alla – säger alla! Rena drömmen.
Att snöröjarna själva kan svära ve och förbannelse över alla bilar som står i vägen för deras maskiner har jag viss förståelse för.
På tal om snö så det skrivs en del om hur fruktansvärt mycket pengar snöröjningen kostar och hur detta urholkar kommunernas ekonomier. Ibland låter det som om vädret, klimatet, är en fysisk person som är medvetet illvillig och man nästan hör hur ansvariga grymtar ilsket. "Skärp dig vädret!"
Kvällstidningarnas benämningar är "monsterväder", "skräckväder", "superkylan" och så vidare. Om man inte skyller på andra länder som har fräckheten att skicka oväder över Sverige. "Rysskylan" är väl den vanligast förekommande syndabocken.
Alla snackar om vädret men ingen kan göra något åt det. Det är nog bara att gilla läget och utrusta både sig själv och bilen för att övervintra.
Dimljus kan verkligen vara bra att ha ibland. Framför allt det som sitter baktill på bilen och särskilt på vintern när det är snörök.
Men då krävs det förstås att det är placerat så att det syns och det är minsann inte alltid fallet. På en del bilar sitter det på ställen som verkar ha blivit över när bilen var färdigdesignad. Som om konstruktören fått en aha-upplevelse när bilen var klar, "visst ja, vi skulle ju ha ett dimljus också".
Dessvärre är det många bilister som använder det när det inte behövs, de glömmer att släcka det. Ja, inte det främre dimljuset förstås. Det är i och för sig förbjudet att ha främre dimljuset på i kombination med halvljuset men det struntar många i. Antagligen tycker de att det ger ett fränt intryck även om de själva inte kan njuta av det.
Jag har egentligen inga problem med det, tycker inte att jag blir bländad. Det finns betydligt värre förseelser att hetsa upp sig på.
Däremot kan det bakre dimljuset vara riktigt störande när det används i mörker utan att det behövs. Det är som att köra mot en stor bländande stoppsignal.
Enda sättet att bli kvitt problemet är att köra om. Så nu vet ni varför ni så ofta blir omkörda, ni som använder dimljuset vid fel tillfällen...
Volkswagen Jetta har aldrig varit någon storsäljare i Sverige. Förra året såldes exakt 19 exemplar, vilket gav plats 236 på nyregistreringslistan. Enligt BIL Sweden togs sistaplatsen, 294, av "Volkswagen Kombi", vad det nu är för bil.
Kanske beror Jettas blygsamma försäljning inte bara i Sverige utan i hela Europa delvis på att att modellen bytt namn några gånger (Vento, Bora), kanske på att den betraktats som en Golf med koffert och haft lite "gubbstämpel" över sig.
Men i USA säljer Jetta bra och har gjort det hela tiden under samma modellnamn. Nu kanske det blir fart även på Europa-marknaden när nya Jetta lanseras. Den lär visst se ut exakt som Golf invändigt men annars ska det vara en helt ny bil.
Vi får se, i morgon blir det provkörning.
"Manliga bilister kör på kvinnliga fotgängare" var en rubrik på Dagens Nyheters förstasida i går.
Ojdå, tänkte jag och såg framför mig hur mannen bakom ratten åkte omkring och spanade efter kvinnor att köra på. Ungefär som något slags flipperspel där det gäller att samla poäng. Flest påkörda damer vinner.
Riktigt så var förstås inte verkligheten. DN-redaktionen hade tokvinklat en rappport om trafikolyckor som visar att män är inblandade i överlägset fler olyckor än kvinnor. Och att fler kvinnliga än manliga fotgängare blir påkörda.
Att män orsakar fler olyckor beror till stor del på att så många fler förare är manliga än kvinnliga. Men säkert också på att yngre förare är mer riskbenägna.
Att kvinnliga gångtrafikanter oftare blir påkörda är inte överraskande med tanke på att de är fler än de manliga. När det kommer till hur många gångtrafikanter som dör på övergångsställen så är faktiskt 62 procent män.
Med statistik kan man inte bara bevisa allt utan även vinkla hur man vill. Sanningen är offret.
Förresten, i morse var vi tre män och en kvinna som höll på att bli påkörda på trottoaren när en Saab 9-5 kombi bombade ut från ett parkeringsgarage.
Föraren var en kvinna.
Hanne Kjöller, ledarskribent i Dagens Nyheter, vill utrusta cyklister med skiftnyckel. Den ska användas för att banka i plåten på bilar vars förare inte uppmärksammar cyklisterna i trafiken. Kjöller kan som alternativ tänka sig en stingpinne med en vass syl längst ut som ger "närgångna bilar ett minne för livet".
Hanne Kjöller, som inte bara är ledarskribent utan även cyklist, funderar kring självförsvarsrätten med anledning av olycksstatistiken som visar att det oftast är manliga bilförare som orsakar olyckor.
Som bilist och gångtrafikant vill jag nog hävda att cyklister är i en klass för sig som trafikmarodörer. Nio av tio cyklar mot rött, de flesta verkar aldrig ha hört talas om zebralagen, många ser det som sin självklara rätt att fara fram på gångbanor.
Kjöller undrar hur man försvarar sig mot bilister? Frågan är felaktigt ställd. Hur får man cyklister att begripa att även de omfattas av trafikreglerna?
Man brukar tala om vårtecken. Men det finns vintertecken också. Ett osvikligt sådant i Stockholm är när ledbussen inte klarar av att svänga från Ynglingagatan in på Norrtullsgatan i Vasastan.
Jag tror att det är mitten på bussen som blir helt oregerlig i halkan (rätta mig om jag har fel).
Snön har vräkt ner sedan i går kväll och naturligtvis stod ledbussen med bärgningsbilen framför sig på Norrtullsgatan i dag. Men den här gången hade den klarat av svängen. Maskinfel?
Jag har varit på flygresa igen. En sväng till Sydspanien för att provköra nya Peugeot 508, bilen som ersätter både 407 och 607. Mycket positivt förstaintryck.
Men, det var en annan sak jag tänkte på under flygresan. Det är väl 20-25 år sen de första flygbolagen införde rökförbud i sina plan. 1997 blev det totalförbud hos alla bolag.
Ingen människa skulle väl numera komma på tanken att tända en cigg i ett flygplan. Askkopparna är för övrigt borttagna eller så är locken fastskruvade. Plus att det finns skyltar med överkorsade rökverk.
Så då är frågan: varför fortsätter flygpersonalen att tjata om att "this is a nonsmoking flight"?
Den informationen känns lika onödig som att påpeka att det inte är tillåtet att göra sina toalettbestyr i mittgången.
Petter Solberg, rallyföraren, körde ifrån körkortet på en transportsträcka i Svenska Rallyt. 102 km/tim på en 70-sträcka på fredagen.
Han fick behålla körkortet i 48 timmar men sista specialsträckan fick kartläsaren ratta. Ändå slutade Solberg femma i sammandraget. Rätt bra.
Och inte spelar indragningen av körkortet någon egentlig roll för Petter Solberg. Det gäller visst bara i Sverige och nu dröjer det ett par år till nästa gång det är Svenska Rallyt.
Jag tycker förresten att det är lite övernitiskt att rycka körkortet från en som Petter Solberg.
För det första har det ju ingen praktisk betydelse eftersom han får fortsätta att köra i andra länder.
För det andra så är elitrallyförare världens bästa bilförare; är det några som behärskar hög fart så är det dom.
För det tredje är transportvägarna kaotiska under Svenska Rallyt. Det bryts friskt mot både den ena och den andra trafikregeln och orsaken är att annars skulle det helt enkelt inte fungera.
Vi talar trots allt om Sveriges största publika arrangemang med 300 000 åskådare som ska ta sig mellan de olika specialsträckorna.
Ge Petter Solberg körkortet tillbaka.
Det mesta låter så snitsigt och distinkt på engelska. Hill Holder är ett sånt exempel. Men vad ska man kalla finessen på svenska? Backstarthjälp, motlutassistent, start i backe-hjälp?
Det låter både töntigt och klumpigt jämfört med den engelska beteckningen, tycker jag. Kanske kan någon av er därute hjälpa oss att hitta på något bättre. Vi har redan stångat våra pannor blodiga.
Alla som kan komma på ett kort, slagkraftigt svenskt ord för Hill Holder är varmt välkomna med sina bidrag!
Fundera också på HUD (Head Up Display). Vi brukar använda ordet ”vindrutedisplay”, men det finns kanske bättre alternativ? BLIS (Blind Spot Information System) kallar vi ”döda vinkeln-varning” och LDW (Lane Departure Warning) ”avåkningsvarnare”. Finns det kortare och snitsigare svenska beteckningar?
Men den allra tuffaste utmaningen är nog Volvos nya autobromsystem CWAB (Collision Warning with full autobrake and Pedestrian Detection). Den som hittar en kort svensk beteckning på det systemet är nästan värd ett Nobelpris.
Som sagt – hjälp oss gärna med förslag. Ju fler desto bättre!
343 963 är rekordet för antalet nyregistreringar av personbilar i Sverige och det inträffade 1988. Vi lär inte få se ett nytt rekord i år även om det börjat bra med 24 procents försäljningsökning i januari i år jämfört med förra året.
Bilbranschen är på väg uppåt; förra året slutade på 289 684 sålda nya bilar, vilket innebär en åttondeplats historiskt sett. Branschorganisationen Bil Swedens prognos för det här året är i mitt tycke rätt försiktig, 295 000 bilar. Nog bör vi spränga 300 000-vallen – för sjätte gången i så fall.
Med facit i hand så skäms jag lite grann över att jag hörde till dem som ropade på höga skrotpremier under den värsta svackan. De länder som valde den vägen har det betydligt trögare nu.
Så här ser de tio bästa personbilsåren ut på svensk marknad:
1) 1988: 343 963
2) 1987: 315 950
3) 1976: 312 880
4) 1989: 307 104
5) 2007: 306 794
6) 1999: 295 249
7) 2000: 290 529
8) 2010: 289 684
9) 1975: 285 328
10) 2006: 282 766
Jag stod och pratade med Göran Eriksson i dag. Han är inte bara systemutvecklare, han är 214 cm lång också.
Det kändes i nacken efter ett tag. Jag stod och stirrade rätt uppåt hela tiden, vilket var en upplevelse som var rent skrattretande.
Göran Eriksson (i mitten på bilden), Sten Feldreich, 210 cm (t v) och Bernt Malion, 207 (bakom ratten) har inte lika många valmöjligheter som jag (178 cm) när de ska köpa bil. Minin på bilden går bort direkt.
För Titti Swartling, 150 cm, är problemet det motsatta. Många bilar är för stora för att hon ska nå ner till pedalerna.
Om detta kan du läsa mera i Vi Bilägare nr 10.